är jag gammeldags ?

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

För att svara på ursprungsfrågan så tycker jag, no surprise, att det absolut inte är något att hetsa upp sig över. Så ja, du är gammeldags. För gaaaaranterat; hade det varit karln som skulle ut hade den här tråden inte startats...

ja jag är väll beredd att hålla med jag är nog en aning gammeldags

men har våra karlar lika stort behov som oss kvinnor att få egentid, eller tillgodo ser det sig via jobbet den egentiden ?

 

[Tassetass]

Sv: är jag gammeldags ?

ja jag är väll beredd att hålla med jag är nog en aning gammeldags

men har våra karlar lika stort behov som oss kvinnor att få egentid, eller tillgodo ser det sig via jobbet den egentiden ?

Jag tror behovet av egentid är individuellt, inte könsbundet. Dock är det ju inte helt otänkbart att karlarna får sitt behov till viss del tillfredställt via jobbet (de tar ju trots allt bara ut 20-25% av föräldraledigheten, om jag minns rätt), men när jag funderar på hur det ser ut i min bekantskapskrets så har nog karlarna mer egentid utanför jobbet också än vad kvinnorna har utanför sin föräldraledighet...

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror behovet av egentid är individuellt, inte könsbundet. Dock är det ju inte helt otänkbart att karlarna får sitt behov till viss del tillfredställt via jobbet (de tar ju trots allt bara ut 20-25% av föräldraledigheten, om jag minns rätt), men när jag funderar på hur det ser ut i min bekantskapskrets så har nog karlarna mer egentid utanför jobbet också än vad kvinnorna har utanför sin föräldraledighet...

Egentid på jobbet?

Det är pga jobbet jag har stort behov av egentid utanför.
Jobbet går i 190 och människor tjatar hål i huvudet på en, när jag kommer hem vill jag ha lugn och ro samt varva ned med något jag tycker är trivsamt.
Jag kommer bli en skitbra mamma

 

[Tassetass]

Sv: är jag gammeldags ?

Egentid på jobbet?

Det är pga jobbet jag har stort behov av egentid utanför.
Jobbet går i 190 och människor tjatar hål i huvudet på en, när jag kommer hem vill jag ha lugn och ro samt varva ned med något jag tycker är trivsamt.
Jag kommer bli en skitbra mamma

Beror ju på vad man har för typ av jobb, juuu...

 

[Basilika]

Sv: är jag gammeldags ?

Min kompis, en mkt sympatiskt kul och härlig människa, brukar säga:
Det gäller att passa på nu de första åren, då han ändå inget kommer minnas

Fast där vet jag inte om jag håller med dig. Alltså det gäller att se till att barnen har det bra men inte nödvändigtvis hos sin mamma när de är riktigt små. Man kan ju se på många adopterade att trots en bra barndom så lider de av en dålig start i livet som de förmodligen inte minns. Men jag antar att du är inne på min linje där också.

 

[Basilika]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag kommer bli en skitbra mamma

Det är jag övertygad om eftersom du är medveten om dina "brister"

 

[Sol]

Sv: är jag gammeldags ?

Vad är det då som gör att vissa barn har anknytnings svårigheter?

Jag vet en person som blev "lämnad" som ganska nyfödd, sedan som tre månaders och sedan som sex månaders, alla perioderna var ungefär en vecka.
Är det något fel på den här personen från början för att denne har anknytnings svårigheter då?
Eller beror det på det faktum att hen blev lämnad alldeles för tidigt?
Vad var det som gjorde att detta barn skrek hysteriskt när mamman kom tillbaka efter bortavaron när barnet var sex månader? Barnet skrek hysteriskt för att mamman tog barnet i famnen.
Varför gjorde hen det om det ändå inte spelar någon roll vem som tar hand om barnet?

Att man inte minns är en stor bluff, jag har själv klara minnen från tiden då jag var runt året.

Det är märkligt att i vissa trådar diskuteras curlingföräldrar med nedsättande ton men i vissa trådar lyser de curlade barnen "som är viktigast själva" som starka stjärnor när de hävdar att de minsann inte tänker sluta göra det som de alltid har gjort "bara" för att de har fått barn

Rent biologiskt ska bebisen inte vara ifrån sin mamma den första tiden, en bebis klarar sig inte själv och att lämna sitt barn är ett svek mot barnet eftersom det är den tiden då man lägger grunden för barnets anknytnings kompetens.

Jag hoppas verkligen någon kan förklara för mej för jag fattar inte resonomanget att man alltid själv ska gå först.

Fast i det här fallet är det väl ganska tydligt att någonting var väldigt fel, barnets behov tillgodosågs inte tillräckligt väl av vårdtagaren. Det är inte jämförbart med att lämna en bebis hos tex. sin välbekanta mormor en kväll och över natten någon gång ibland. Det funkar inte med alla barn och även för de barn det funkar bra är det inte säkert att det alltid kommer fungera, barn har ju perioder då de kan vara "mammigare" eller "pappigare".

Ska vi prata biologi så blir det nog ändå ganska komplext, även fast det kan låta enkelt. Lätt att tänka att mamman har maten och därför ska hon vara med barnet, men människan är ett flockdjur och i en flock kan det finnas fler kvinnor med mat i tuttarna och genom alla tider har kvinnor, i någon omfattning, låtit andra ammat deras barn... av olika skäl. I vissa fall även pappor (även fast de kanske inte alltid har tillräckligt med mat för att barnet ska klara sig enbart på den).

Vi vet inte hur våra förfäder levde, på den tiden då vi levde "naturligt" men likväl som man kan hävda att mammorna självklart alltid var med sina små barn pga. maten kan man hävda att mammorna självklart hjälpte varandra.

 

[cirkus]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag hoppas verkligen någon kan förklara för mej för jag fattar inte resonomanget att man alltid själv ska gå först.

Men inte någon har väl skrivit att den vuxnes behov går först ?

I princip alla skriver ju att egentid är ju för att fungera som människa/förälder ännu bättre. Och det om något är väl för barnets skull ?

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Det tror jag med.Kloka starka kvinnor blir bra mammor.

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Men hur tänker du då?

Menar du att hon borde vara så uppfylld av barnet att hon inte skulle haft lust att festa?
Eller av partnern som den andre föräldern? Tycker du det är lättare att acceptera om män gör likadant? Tycker du det är av vikt VAd hon gör på sin egentid?

Jag är seriöst intresserad för jag har inget av de här tankarna i mig så jag blir nyfiken.

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

Problem med anknytning kan bero på en mängd olika faktorer.
Barn kan dessutom ha flera anknytningspersoner - inte bara mamman.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag håller med dig här - om det inte finns någon annan barnet träffat mycket. Finns det en person i barnets närhet som det träffat mycket och regelbundet ser jag inte några problem i att lämna barnet hos den.

Sedan förstår jag vad du menar med att bebisen inte ska vara ifrån sin mamma första tiden - men vad ska då räknas som första tiden? På sig låter det som ett år ungefär? Min uppfattning är att den första tiden är de första veckorna, och sedan beror det på vilka vuxna som finns runt barnet samt hur barnet själv är. Om barnet gallskriker och visar att det inte vill bli lämnat är det en bra idé att inte lämna det - om barnet är med någon den känner och är nöjd medan föräldrarna är borta så ser jag inte några fel i det. Ser du fel i det även i denna fiktiva situation?

Första tidens längd är väldigt individuell, men tills barnet och modern (varför jag skriver modern är för att det fortfarande bara är kvinnor som bär barn, alltså är gravida och har hjärtljuden barnet är van vid och lättast knyter an till) har knutit an och bildat den symbios ur vilken barnet ska växa upp ifrån.
Symbiosen kan givetvis bildas mellan bebisen och en annan individ, men själva symbiosen är viktig för att barnet ska växa upp till en sund vuxen människa.

Det är först när symbiosen fungerar som barnet kan knyta an till andra människor på ett sunt sätt, inte med en igels ihärdighet.

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Problem med anknytning kan bero på en mängd olika faktorer.
Barn kan dessutom ha flera anknytningspersoner - inte bara mamman.

Vad kan anknytnings problemen bero på då? Gärna många exempel.

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

Vad kan anknytnings problemen bero på då? Gärna många exempel.

Att anknytningspersonen ignorerar barnet, att anknytningspersonen inte läser av barnets signaler, att anknytningspersonen är påträngande för barnet, att anknytningspersonen skrämmer barnet och många/långa seperationer från barnet - speciellt i vissa åldrar.

Barn är tydligen mer anpassningsbara just de första månaderna än när de blir lite äldre.
Numera anser man att barn kan ha ungefär så många anknytningspersoner som en genomsnittsfamilj.

Hade prov på det här förra terminen

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Men inte någon har väl skrivit att den vuxnes behov går först ?

I princip alla skriver ju att egentid är ju för att fungera som människa/förälder ännu bättre. Och det om något är väl för barnets skull ?

Ser man det så att man blir en bättre förälder, att det är det för barnets skull så är det inget fel. Eller fel och fel, alla gör ju som de vill, jag har ingen rätt att döma någon.
Det jag reagerar på är de som inte kan tänka sig att bara njuta av bebisen, de inser inte att bebisen är den viktigaste uppgiften just nu utan har ett behov av att springa när världen kallar.
De väljer att inte se sitt barns behov utan sitt eget behov.
Tiden med bebis är så yttepytte kort så jag förstår inte varför omvärlden inte kan vänta?
Det tycker jag är märkligt.

Ett exempel är en bekant som när hennes dotter var någon månad var ute och festade (söp) för att bevisa att hon minsann inte hade ändrats av att få barn
Varför har man ett sådant behov?
Varför tillåter man sig inte att njuta av tiden med sin bebis?
Varför är omvärlden så mycket viktigare?

 

[TinyWiny]

Sv: är jag gammeldags ?

Att anknytningspersonen ignorerar barnet, att anknytningspersonen inte läser av barnets signaler, att anknytningspersonen är påträngande för barnet, att anknytningspersonen skrämmer barnet och många/långa seperationer från barnet - speciellt i vissa åldrar.

Barn är tydligen mer anpassningsbara just de första månaderna än när de blir lite äldre.
Numera anser man att barn kan ha ungefär så många anknytningspersoner som en genomsnittsfamilj.

Hade prov på det här förra terminen

Men allt det här bygger ju på att barnet har en anknytningsperson som faktiskt bryr sig om att knyta an eller hur.
En person som lämnar sitt barn som i mitt tidigare exempel har förmodligen inte knutit an?!
Trots att matning utfördes i famnen, som modern till just det barnet jag refererade till påpekade i tid och otid.
Barnet själv kan ju inte knyta an om det inte finns någon att knyta an till.

Ett barn som är helt friskt från födseln men som nekas att knyta an (att det inte finns någon som bryr sig om att knyta an till barnet) blir ju apatisk.
De söker inte längre efter blicken eller lyssnar till ljud eftersom deras behov ändå inte tillgodoses så går barnet på sparlåga.

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

Men allt det här bygger ju på att barnet har en anknytningsperson som faktiskt bryr sig om att knyta an eller hur.
En person som lämnar sitt barn som i mitt tidigare exempel har förmodligen inte knutit an?!
Trots att matning utfördes i famnen, som modern till just det barnet jag refererade till påpekade i tid och otid.
Barnet själv kan ju inte knyta an om det inte finns någon att knyta an till.

Ett barn som är helt friskt från födseln men som nekas att knyta an (att det inte finns någon som bryr sig om att knyta an till barnet) blir ju apatisk.
De söker inte längre efter blicken eller lyssnar till ljud eftersom deras behov ändå inte tillgodoses så går barnet på sparlåga.

Men menar du att om en förälder lämnar barnet då och då för ett par timmar och barnet är hos en annan anknytningsperson så skulle barnet INTE ha en anknytningsperson?
Du påstår ju att det är fel att lämna ifrån sig barnet alls i princip.

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Om barnet gallskriker och visar att det inte vill bli lämnat är det en bra idé att inte lämna det - om barnet är med någon den känner och är nöjd medan föräldrarna är borta så ser jag inte några fel i det.

Väl talat!

När vår son var riktigt liten spädis så åkte jag och red på mammas hästar. började han gallskrika när han var i någon annans famn än min eller pappas. Inte en kortare stund, men om det blev för länge eller vi inte fanns nära; då skrek han förtvivlat. Det spelar för mig ingen roll att han inte kommer att minnas det som vuxen. Det viktiga är här och nu. Om barnet visar att det vantrivs (eller trivs!) här och nu så är det det som är viktigt.

Jag tvivlar på att sonen kommer minnas sitt djurparkbesök på Furuvik som vi gjorde för några veckor sen. Men det spelar ingen roll. Där och då hade han roligt.

Jag tycker man ska göra som man själv och barnet känner fungerar. Vill och behöver man vara ifred som förälder (eller gå ut och festa) och barnet är trygg hos barnvakten så funkar det ju. Vill/behöver man det inte ELLER barnet mår dåligt av det så låter man bli.

Apropå anknytning så hade jag en kollega för ett antal år sen som tyckte sig ha så svårt med relationer och att "släppa folk inpå sig". Hon och jag fick bra kontakt (vi var väldigt olika; jag är väldigt öppen och lätt att lära känna; hon var trevlig, men upplevdes nog ofta lite "stel" och svåråtkomlig) och hon berättade för mig att hon gått i terapi under något år, eftersom hon ville förändra sig. Framförallt handlade det för henne om att våga bli kär och ha en "riktig" relation till en man. När hon gått hos psykologen en tid så frågade psykologen om hennes föräldrar kunde följa med dit. Sagt och gjort och DÅ fick hon veta något hon tidigare inte hade haft en aning om. Som liten bebis var hon väldigt sjuk; först vid ca 2-3 månaders ålder och sen återigen vid 6-8 månader. Som brukligt på den tiden (slutet av 60talet) så blev hon inlagd på sjukhus under x antal veckor. Själv. Föräldrarna fick "hälsa på", men inte bo där med henne. Psykologen och hon själv trodde att de hittat ursprunget till hennes problem. Hon har inte själv upplevt sig oälskad och tycker hon haft väldigt bra föräldrar överlag. Men; rätt troligt så gav detta problem i anknytningsprocessen som sen faktiskt HAR påverkat henne i livet även som 30+.

Därmed inte sagt att barn som lämnas några timmar - något dygn hos en för dem känd person kan få såna problem; det tror jag INTE! Men; att tro att det inte spelar någon roll vad man gör med en spädis för att de inte kan minnas det; det tycker jag är rent nonsens!

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Egentid på jobbet?

Det är pga jobbet jag har stort behov av egentid utanför.
Jobbet går i 190 och människor tjatar hål i huvudet på en, när jag kommer hem vill jag ha lugn och ro samt varva ned med något jag tycker är trivsamt.
Jag kommer bli en skitbra mamma

Vi har ett lugnt barn. Lättsam, enkel och ganska så cool överlag. Han är inte särskilt "vild" av sig. Ändå kände både jag och sambon att det var som rena semestern att återgå till jobbet när man varit hemma på heltid med honom.... Och jag tror inte vi har extremt "slöa" jobb (speciellt inte sambon; mitt är nog lugnare än hans).

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Ett barn som är helt friskt från födseln men som nekas att knyta an (att det inte finns någon som bryr sig om att knyta an till barnet) blir ju apatisk.
De söker inte längre efter blicken eller lyssnar till ljud eftersom deras behov ändå inte tillgodoses så går barnet på sparlåga.

Eller så blir de som barnhemsbarn (många adoptivbarn har detta problem): de "knyter an" till vem som helst. De lär sig att le och vara glad mot ALLA vuxna; tar kramar och kel vartän de kan få det, kryper upp i knäet på vem som helst. Blir mer eller mindre gränslösa och förstår inte skillnaden på mamma/pappa kontra främlingar. Det är tydligen något som adoptivföräldrar får jobba ganska mycket med i början.