millifjoris
Trådstartare
Sv: Problem med "svärmor" - OBS jättelångt!!!
*kl* Svarar alla på en gång.
Tack(!) för alla kommentarer. Det var just detta jag ville ha, utomståendes synpunkter på det hela. Vilket nu är precis vad jag har fått. Jag är MYCKET väl medveten om att jag inte har agerat helt rätt, detta har min sambo påmint mig om flertalet gånger. Självklart mår jag dåligt över hur allt blev.
När det hela väl hade ebbat ut och jag slutat gråta hysteriskt så påpekade jag för min sambo att "jag förstår att hon har det jobbigt nu med tanke på hennes pappa och att detta kanske blev för mycket". Han svarar att "men det är ingen ursäkt till att bete sig så som hon gjorde". Och nej, det är ingen ursäkt men man förstår varför det hände. Det var en dålig kombination helt enkelt. Jag var sjuk och trött (alltså lättirriterad) och hon var väldigt känslig p.g.a. sin pappa vilket resulterade i att två känsliga personer missuppfattade saker.
Faktum är att hon hade gett sig attan på att städa/tvätta/diska etc även om jag hade varit frisk och kry som en nötkärna, så hon hjälpte inte till p.g.a. min sjukdom, utan för att det är vad hon gör. För mig känns det, precis som för "Lillkumpula", väldigt olustigt att någon annan tar i min tvätt etc. Jag vet att hon bara vill vara trevlig! Men i min värld så städar inte en gäst och alltså måste jag successivt få vänja mig vid detta.
Jag tar saker väldigt personligt. Detta är något jag försöker jobba bort men det tar tid! Samma sak gällande att jag kan vara rätt bitter. Jag har kommit en lång, lång väg men jag har lika långt kvar att gå. Hade jag inte haft min sambo hade det aldrig gått.
Det som "stör" mig mest är att jag verkligen har varit så trevlig jag bara kan mot den här kvinnan alla de gånger vi setts. Jag har ansträngt mig så fruktansvärt mycket för att inte vara arg eller bitter och bara vara rar och snäll. Men när man är trött och sjuk så finns inte orken.
Det är alltså EN gång jag inte varit som en liten sockerbit och DÅ måste jag helt plötsligt ha något emot henne..? Jag förstår inte riktigt hur hon kom fram till det då min sambo även sa att "hon är inte grinig, hon har bara en sådan ton". Det känns bara så konstigt..
Jag vill även påpeka att jag absolut inte menat att använda min brist på social kompetens som en "anledning till att vara otrevlig", för det är det inte! Det är bara en bidragande faktor till min oförmåga att alltid göra rätt.
Jag är för den delen inte ett dugg bortskämd. Jag har bara turen att ha föräldrar som ställer upp för sina döttrar när det behövs och då pappa har hjälpt min storasyster med ett lån sa han att "det inte är mer än rätt att jag hjälper er om ni vill skaffa tvätt- och diskmaskin". Dom har inte pengar i överflöd och detta har jag heller aldrig någonsin sagt till svärmor. Jag har enbart sagt att dom inte bryr sig så mycket om NÄR man betalar tillbaka.
Det är väldigt svårt att ge en korrekt bild av vad som hände då tonlägen inte kan skrivas ned, om man säger så. Jag är som sagt mycket väl medveten om att jag också har gjort fel. Jag känner dock att jag har all rätt i världen att säga "tack, men nej tack" angående städning och matlagning i mitt eget hem. Något som hon gång på gång ignorerade. Jag gav med mig och lät henne städa då hon vägrade ge sig trots mina försök att få henne att t.ex. titta på en film med sin dotter istället.
Kan även tillägga att det var svärmor och sambo som fick lämna köket tillsammans, inte lillasyster. Hon var redan ute i vardagsrummet och roade sig med katten Sambon kom alltså tillbaka ca 10min senare för att se hur det gick.
Jag gnällde heller inte över pannkakorna, jag sa bara med en glad ton att "hah, ja man börjar ju tröttna lite smått på att steka pannkakor nu". Det var inte direkt som om jag satt och beklagade mig över mitt hemska öde.
Tack ännu en gång för alla synpunkter! Det hjälper mig att ta ställning till hur jag ska gå vidare. Jag har dock gett upp hoppet gällande storasystern, hon kommer aldrig gilla mig.
*kl* Svarar alla på en gång.
Tack(!) för alla kommentarer. Det var just detta jag ville ha, utomståendes synpunkter på det hela. Vilket nu är precis vad jag har fått. Jag är MYCKET väl medveten om att jag inte har agerat helt rätt, detta har min sambo påmint mig om flertalet gånger. Självklart mår jag dåligt över hur allt blev.
När det hela väl hade ebbat ut och jag slutat gråta hysteriskt så påpekade jag för min sambo att "jag förstår att hon har det jobbigt nu med tanke på hennes pappa och att detta kanske blev för mycket". Han svarar att "men det är ingen ursäkt till att bete sig så som hon gjorde". Och nej, det är ingen ursäkt men man förstår varför det hände. Det var en dålig kombination helt enkelt. Jag var sjuk och trött (alltså lättirriterad) och hon var väldigt känslig p.g.a. sin pappa vilket resulterade i att två känsliga personer missuppfattade saker.
Faktum är att hon hade gett sig attan på att städa/tvätta/diska etc även om jag hade varit frisk och kry som en nötkärna, så hon hjälpte inte till p.g.a. min sjukdom, utan för att det är vad hon gör. För mig känns det, precis som för "Lillkumpula", väldigt olustigt att någon annan tar i min tvätt etc. Jag vet att hon bara vill vara trevlig! Men i min värld så städar inte en gäst och alltså måste jag successivt få vänja mig vid detta.
Jag tar saker väldigt personligt. Detta är något jag försöker jobba bort men det tar tid! Samma sak gällande att jag kan vara rätt bitter. Jag har kommit en lång, lång väg men jag har lika långt kvar att gå. Hade jag inte haft min sambo hade det aldrig gått.
Det som "stör" mig mest är att jag verkligen har varit så trevlig jag bara kan mot den här kvinnan alla de gånger vi setts. Jag har ansträngt mig så fruktansvärt mycket för att inte vara arg eller bitter och bara vara rar och snäll. Men när man är trött och sjuk så finns inte orken.
Det är alltså EN gång jag inte varit som en liten sockerbit och DÅ måste jag helt plötsligt ha något emot henne..? Jag förstår inte riktigt hur hon kom fram till det då min sambo även sa att "hon är inte grinig, hon har bara en sådan ton". Det känns bara så konstigt..
Jag vill även påpeka att jag absolut inte menat att använda min brist på social kompetens som en "anledning till att vara otrevlig", för det är det inte! Det är bara en bidragande faktor till min oförmåga att alltid göra rätt.
Jag är för den delen inte ett dugg bortskämd. Jag har bara turen att ha föräldrar som ställer upp för sina döttrar när det behövs och då pappa har hjälpt min storasyster med ett lån sa han att "det inte är mer än rätt att jag hjälper er om ni vill skaffa tvätt- och diskmaskin". Dom har inte pengar i överflöd och detta har jag heller aldrig någonsin sagt till svärmor. Jag har enbart sagt att dom inte bryr sig så mycket om NÄR man betalar tillbaka.
Det är väldigt svårt att ge en korrekt bild av vad som hände då tonlägen inte kan skrivas ned, om man säger så. Jag är som sagt mycket väl medveten om att jag också har gjort fel. Jag känner dock att jag har all rätt i världen att säga "tack, men nej tack" angående städning och matlagning i mitt eget hem. Något som hon gång på gång ignorerade. Jag gav med mig och lät henne städa då hon vägrade ge sig trots mina försök att få henne att t.ex. titta på en film med sin dotter istället.
Kan även tillägga att det var svärmor och sambo som fick lämna köket tillsammans, inte lillasyster. Hon var redan ute i vardagsrummet och roade sig med katten
Sambon kom alltså tillbaka ca 10min senare för att se hur det gick. Jag gnällde heller inte över pannkakorna, jag sa bara med en glad ton att "hah, ja man börjar ju tröttna lite smått på att steka pannkakor nu". Det var inte direkt som om jag satt och beklagade mig över mitt hemska öde.
Tack ännu en gång för alla synpunkter! Det hjälper mig att ta ställning till hur jag ska gå vidare. Jag har dock gett upp hoppet gällande storasystern, hon kommer aldrig gilla mig.
