är jag gammeldags ?

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror inte heller att det alltid är menat från kvinnans sida, det blir så mer automatiskt om man inte tänker sig för som mamma och låter pappan ta plats.

Jag vet hur jag tänkte när jag var gravid, men sedan när Ella väl var här har jag fått jobba lite på att släppa efter och låta min sambo ta ansvar ..

Suttit många timmar och funderat över mitt beteende, ganska klurigt faktiskt..

Nu delar vi rakt av på allt och jag känner mig väldigt trygg i situationen, men så har det inte alltid varit :/

Tur att jag och min sambo kan prata med varandra och att jag ändå känner att jag kan ventilera sådana saker ..

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror inte heller att det alltid är menat från kvinnans sida, det blir så mer automatiskt om man inte tänker sig för som mamma och låter pappan ta plats.

Jag vet hur jag tänkte när jag var gravid, men sedan när Ella väl var här har jag fått jobba lite på att släppa efter och låta min sambo ta ansvar ..

Vilket bra inlägg!
Jag känner igen mig. Och sambon. Vi ÄR ju färgade av våra egna uppväxter och av hur samhället ser ut, vare sig vi vill eller inte. Vilket hos oss har gjort att jag kanske ibland har "tagit för mig" mer och sambon "backat".

En gång sa han att "du tycker alltid att du vet bäst för XX. Det du säger är liksom lag på hur det ÄR med honom". Det kändes orättvist. Jag tycker fortfarande inte att det stämmer, MEN kan förstå att för HONOM känns det som en sanning. Som man med en uppväxt där pappan (i likhet med min pappa) haft den traditionella rollen som familjeförsörjare och "kul pappa" att vara med när man blev större; men ändå med en mamma som haft "kollen" så är det klart att det är svårare att finna sin roll. Jag tänker att han nog lättare tolkar det jag säger och tycker om just sonen blir till att jag alltid vill ha min vilja fram; att jag tycker att jag vet bäst. Även fast så inte är fallet. Det är ju inte så konstigt om även han är "fast" i mönster, liksom jag. Vi blir också sorgligt ofta påminda om hur "ovanliga" vi är. Som bara försöker vara föräldrar båda två. Sambon får beröm som ibland känns som om den liksom passerar över målet; att han är helt fantastisk som kan komma ihåg att packa ner gröt och ge sonen denna när vi är på utflykt. Att sonen är mammig verkar ses som bevis på att "mamma är ändå viktigast". Att som sambon få en massa kritik av kvinnliga släktingar när han började vara ensam hemma med sonen och kände sig väldigt otillräcklig (sonen ville t ex inte sova med honom på dagen); hur kul är det?

Medvetenhet och kunna prata om det ÄR det viktiga.

Och; jag vill ju göra det jag alltid gör i såna här trådar; propagera för delad föräldraledighet. Då blir det per automatik att man som mamma släpper på den där kontrollen; vare sig man vill eller inte. Det blir per automatik så att pappan måste ta ansvar och kontroll. Båda måste inte göra lika, men båda måste finna rutiner och ta ansvar för föräldrarollen själv.

Det är därför det är så ledsamt att höra att en pappa inte ens vågar vara själv med barnen. Ledsamt för honom själv, ledsamt för barnen och indirekt också ledsamt för mamman som blir en totalt oumbärlig person.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Det är jätte ledsamt att läsa

Jag känner igen mig i det du skriver ang att sambon känner som så att jag vill "bestämma" och ha min vilja igenom när det enda jag vill är att det ska bli så bra som möjligt för alla..

Det är en svårt balansgång.

Men jag vaknade upp efter detta:

Ella var jätte ledsen och grät när min sambo hade henne, jag gav det lite tid men var nästan genast där och ville ta över. Det gjorde ont i mig att höra henne ledsen och jag som varit hemma vet ju vad som oftast fungerar.

Då sa min sambo bara rakt upp och ner

- Nej Madelene nu vill JAG klura ut vad hon behöver, nu vill jag kunna trösta henne också.

Visst någon minut senare var sov hon lugnt i hans famn.

Det blev en väckarklocka för mig.

Nu har vi pratat igenom allt, i och med att jag faktiskt släppte på kontrollen så känner han sig mer delaktig och det i sin tur ha mynnat ut i att jag nu kan säga/förklara utan att han direkt känner att jag vill bestämma.

Vi har kommit mer in i rollerna som aktiv mamma och pappa och det känns jätteskönt för mig ( och för min sambo )

Min sambo blir förövrig galen på alla som ska snuttifiera och höja honom till skyarna för att han agerar pappa..

Han får beröm för att han tar ansvar för sin egen dotter, herregud man blir så matt :/

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

Seriöst? Då är man så inkompetent att man nästa skulle behöva en ledsagare själv.
Vem i hela friden skaffar inte bara ett, utan flera barn med en sådan person?!

ja utan att berätta för mycket så kanske det förklara en del att jag tog mitt pick och pack med två ungar under armen och sa tack och adjö

enligt utsago har mina två barn tre halvsyskon så jag är ju inte ensam

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

*sjunger*

åhhhhhhhhhh pappaor åhhhhhhhhhhhh pappaor ni måste göra era röster hörda

var har du hittat en sådan bra pappa som vågra och verkligen vill

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

*sjunger*

åhhhhhhhhhh pappaor åhhhhhhhhhhhh pappaor ni måste göra era röster hörda

var har du hittat en sådan bra pappa som vågra och verkligen vill

Det är inget man hittar, det är något man aktivt väljer

 

[vickis-pajala]

Sv: är jag gammeldags ?

Det är inget man hittar, det är något man aktivt väljer

ahaaaaaaaaaa jasså det visste jag dokk inte, men nå jag har ju avverkat ett stolpskott så den jag har hemma nu är ju en lyckoträff

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

*sjunger*

åhhhhhhhhhh pappaor åhhhhhhhhhhhh pappaor ni måste göra era röster hörda

var har du hittat en sådan bra pappa som vågra och verkligen vill

Man letar och skaffar inte barn innan man hittat en sådan.
Tittar jag på mina vänner och bekanta så kam man lätt säga att man kunde förutse vad som skulle bli bli problem och inte.

 

[Luna10]

Sv: är jag gammeldags ?

Han får beröm för att han tar ansvar för sin egen dotter, herregud man blir så matt :/

Matt är ordet.

Vi har försökt dela så lika vi kan här hemma, sambon har varit ensam med sonen sen han var 1-2 veckor, då bara halvtimmesvis när jag var i stallet och utfodrade och så, men anefter som sonen blev äldre och mindre beroende av mammas tuttar så har det ju blivit längre stunder. Jag pumpade också ur medan jag helammade så att jag kunde rida i lugn och ro.

När sonen var 7 månader började jag jobba 40%, varpå en äldre släkting undrade om "de inte fick tag på någon vikarie till mitt jobb?". Suck. Det var liksom enda godtagbara orsaken till att börja jobba före barnet var 3 år typ.

Sen har jag slutat räkna gångerna jag fått frågan var sonen är när jag är på jobb? När folk har gissat själva så är alternativen
1. Farmor/mormor
2. Dagmamma
.
Är det inte ganska självklart att ett barn under 1 år är hemma med en förälder i första hand? Är ganska säker på att sambon aldrig fått frågan var hans son är när han jobbar.

Värsta stolpskottet kom väl ändå i helgen när vi besökte släktingar, sonen hade varit i famnen på nån släkting och blev lite gnällig, så sambon tog honom. Kommentaren " Ja det syns ju att han känner igen sin pappa!". Undra på det...

Så all heder åt dom pappor som vågar gå emot normen och vara föräldrar för sina barn och åt dom mammor som vågar låta dom göra det.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Tittar jag på mina vänner och bekanta så kam man lätt säga att man kunde förutse vad som skulle bli bli problem och inte.

Samma här, inga överraskningar. Iaf inte för mig som betraktare.

Å andra sidan, hur många barn skulle det födas om kvinnor omsorgsfullt enbart skaffade barn med män som hade potential att bli både en lättsamt bra pappa och partner.

 

[Minna86]

Sv: är jag gammeldags ?

Samma här, inga överraskningar. Iaf inte för mig som betraktare.

Å andra sidan, hur många barn skulle det födas om kvinnor omsorgsfullt enbart skaffade barn med män som hade potential att bli både en lättsamt bra pappa och partner.

Men så ont om "ordentliga" män är det väl ändå inte
Det hade nog varit färre ensamstående och/eller sönderstressade mammor däremot.

Tjejer behöver nog bli bättre på att stå emot hormonerna och lämna ifrån sig barnen (till pappan). Och om man inte klarar att lyssna på skriket kan man väl ta en promenad eller något så länge.

En kompis stora syster tränade mycket innan hon blev gravid. Hon vägrade släppa sin son med blicken i ett år, vilket gjorde att när hon ville börja träna och göra något förutom att sitta hemma så gick inte det på ytterligare ett år eftersom sonen inte klarade att vara utan mamma.
Nog för att man älskar sina barn, men att "umgås" med någon 24 timmar om dygnet i 2 år kanske är lite jobbigt ändå.

 

[FannyN]

Sv: är jag gammeldags ?

Min bekantskapskrets måste vara unik. Det är helt självklart att man delar på föräldraledigheten även om man i vissa fall kanske förlorar på det.Jag tycker till och med att männen oftast är mer kreativa och påhittiga..att tex bygga en kombinerad barn och golfvagn eller starta matbrödsbloggar.

Jag tror det är svårt att få förhållandet jämställt om man inte delar.Jag har iallafall inga planer på att ta mer ansvar för hem och barn än någon annan.Jag tänker inte heller vara samordnare för städning inredning presentköp och annat.Jag har ett krävande jobb och pluggar halvtid har häst och håller på att starta ett företag.Om jag ska serva någon annan så blir det ju på bekostnad av min egen tid.

Det är inga problem hos oss-det är ABSOLUT självklart att vi är lika mycket föräldrar båda två.Inget vi ens behöver prata om.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast det är verkligen inte så enkelt som man kan tro innan man fått barn själv..

Jag var helt övertygad om att jag minsann skulle släppa på kontrollen och låta min sambo få ta plats han med, för jag har sett familjer där mamman helt tagit över och papporna inte ens får försöka trösta innan mamman är där och "sliter".

Men ack så fel jag hade..

Det har varit mycket svårare än vad jag någonsin anat att släppa på den där kontrollen och då är ändå min sambo av riktigt bra virke.

Nu när jag släppt på kontrollen så inser jag hur skönt det faktiskt är dela på ansvaret 50/50, men det har tagit sin lilla tid

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

*sjunger*

åhhhhhhhhhh pappaor åhhhhhhhhhhhh pappaor ni måste göra era röster hörda

var har du hittat en sådan bra pappa som vågra och verkligen vill

Hittat ?

Förhållandena jag haft innan har jag inte haft en tanke på barn öht, då hade jag blivit tvåbarnsmamma

Man känner väl förhoppningsvis människan väl innan man skaffar barn med honom/henne, är det en man/kvinna som kan ta eget ansvar över saker & ting, tar personen eget intiativ, delar man på ansvaret för hushållet redan innan barnen kommer..

..ja då kan man nog räkna med att personen ifråga forts på samma spår även när man fått barn.

Har man däremot en "morsgris" som inte tar ansvar eller eget initiativ, tycker att du ska sköta hushållet osv så gör man världens största miss om man tror han/hon ska ändra sig när väl ett barn föds...

...har man en sådan partner och väljer att skaffa barn så får man nog räkna med att dra det tyngsta lasset.

Vill man göra det så är det väl helt upp till en själv

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast det är verkligen inte så enkelt som man kan tro innan man fått barn själv..

Jag var helt övertygad om att jag minsann skulle släppa på kontrollen och låta min sambo få ta plats han med, för jag har sett familjer där mamman helt tagit över och papporna inte ens får försöka trösta innan mamman är där och "sliter".

Men ack så fel jag hade..

Det har varit mycket svårare än vad jag någonsin anat att släppa på den där kontrollen och då är ändå min sambo av riktigt bra virke.

Nu när jag släppt på kontrollen så inser jag hur skönt det faktiskt är dela på ansvaret 50/50, men det har tagit sin lilla tid

Fast återigen är den kvinnan som har ansvaret.
Ansvaret för att mannen ska axla sitt föräldraskap.

 

[Minna86]

Sv: är jag gammeldags ?

Hittat ?

Förhållandena jag haft innan har jag inte haft en tanke på barn öht, då hade jag blivit tvåbarnsmamma

Man känner väl förhoppningsvis människan väl innan man skaffar barn med honom/henne, är det en man/kvinna som kan ta eget ansvar över saker & ting, tar personen eget intiativ, delar man på ansvaret för hushållet redan innan barnen kommer..

..ja då kan man nog räkna med att personen ifråga forts på samma spår även när man fått barn.

Har man däremot en "morsgris" som inte tar ansvar eller eget initiativ, tycker att du ska sköta hushållet osv så gör man världens största miss om man tror han/hon ska ändra sig när väl ett barn föds...

...har man en sådan partner och väljer att skaffa barn så får man nog räkna med att dra det tyngsta lasset.

Vill man göra det så är det väl helt upp till en själv

När sambon tjatar om barn säger jag bara att jag inte behöver några barn eftersom jag har honom. Först fattade han inte vad jag menade men sen trillade poletten ner
Eftersom jag vet att jag är ett kontrollfreak så kan jag bara tänka mig hur svårt jag skulle ha att lämna vårt barn i hans vård när jag har lite ångest för att lämna hus, hundar och katt

Från min synvinkel kort och gott kan man säga att jag är hjärnan i förhållandet. Men när jag är borta en helg då kommer han ihåg allt och lite till som behöver göras.
Så måste det ju vara med pappor oxå, är de helt ensamma så klarar de situationen helt utmärkt!

 

[Mammas]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast återigen är den kvinnan som har ansvaret.
Ansvaret för att mannen ska axla sitt föräldraskap.

Fast det handlar ju också om en man som stiger fram och säger åt kvinnan att släppa kontrollen. Det går ju inte att göra ensam i ett förhållande, tar ett vanligt exempel, väl medveten om att det inte alltid ser ut så här, men alltför ofta: kvinnan kan inte släppa kontrollen till en man som inte vill ta över den. Mannen kan inte ta ansvar om han hela tien har en kvinna som står och passar på att han gör "fel". Så det är ett gemensamt ansvar, och det var väl Calas man som hade sagt åt henne att han ville ta barnet själv när det skrek? Men man måste båda vara vaksamma och se efter sig själv aoch varann så att man inte trillar ner i en fälla som är alltför lätt att falla i.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast det handlar ju också om en man som stiger fram och säger åt kvinnan att släppa kontrollen.

Kvinnan kan inte släppa kontrollen till en man som inte vill ta över den.)

Det är precis det jag menar och Calas partner verkar vara av den "bra" typen av män/pappor.
Enligt min uppfattning är den stora massan män för ointresserade av att fullt ut axla föräldrarollen för att kräva att kvinnorna backar, alternativt är männen "rädda" för sina kvinnor.


Jag har träffat en man jag tror är "trygg" att bilda familj med.
För det första uttrycker han en tveklös vilja att skaffa barn, med stimulerande argument i ämnet.
Han blir både stött, arg och provocerad när människor uttrycker att mammorna på något vis skulle vara viktigare för barnet/en bättre förälder.
Han ser det som självklart att man delar föräldraledighet och VAB.
Han tycker det är märkligt att det är så få pappor som fullt ut delar föräldraledigheten.

Det är så han resonerar idag - som barnlös och utan erfarenhet av sömnlösa nätter och vrång unge, men ändå, han känns väldigt "rätt" i frågan.

Därutöver är han jämställd.
Vi bor förvisso inte ihop, men klarar han idag av att tvätta, städa, handla, laga mat osv utan kommendering så räknar jag kallt med att det är en talang som inte försvinner om vi skulle flytta ihop - eller bilda familj.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Nej jag ser det inte så ( iaf inte i vårat förhållande ).

Han har tagit ( försökt ) sitt ansvar från första stunden dom kom ut med henne från Op-salen ( då jag fortfarande var sövd ).


Mitt ansvar har legat på att låta honom ta det ansvar han faktiskt vill, dvs han har behövt säga det till mig och då backade jag

~~~

Tillägg: Nu när jag läser ditt inlägg igen så inser jag att jag inte riktigt är med på vad du menar

/Gröthjärna

 

[escodobe]

Sv: är jag gammeldags ?

Hittat ?

Förhållandena jag haft innan har jag inte haft en tanke på barn öht, då hade jag blivit tvåbarnsmamma

Man känner väl förhoppningsvis människan väl innan man skaffar barn med honom/henne, är det en man/kvinna som kan ta eget ansvar över saker & ting, tar personen eget intiativ, delar man på ansvaret för hushållet redan innan barnen kommer..

..ja då kan man nog räkna med att personen ifråga forts på samma spår även när man fått barn.

Har man däremot en "morsgris" som inte tar ansvar eller eget initiativ, tycker att du ska sköta hushållet osv så gör man världens största miss om man tror han/hon ska ändra sig när väl ett barn föds...

...har man en sådan partner och väljer att skaffa barn så får man nog räkna med att dra det tyngsta lasset.

Vill man göra det så är det väl helt upp till en själv

Ja, jag har i alla fall rätt tidigt kunnat ha en relativt bra uppfattning om hurdant pappa material mina tre seriösa,långvariga partners skulle vara om man ser på andra saker som du beskriver. (Gissningvis måste jag kanske tillägga eftersom ingen är pappa ännu) Sen kan man ju få totala överraskningar men de är nog minoritet.

Jag är medveten om att jag ÄR lite av ett kontrollfreak och jag skulle nog väldigt lätt hamna i rollen som björk beskriver även när det gäller barn. Det är något jag försöker ändra på även om det kliar i fingrarna på mig när särbon tex inte kan få hunden att gå ordentligt i koppel.

I mitt nuvarande förhållande så hade jag, om vi skaffat barn, varit den som hade fått dra det tyngsta lasseteller kanske snarare det yttersta ansvaret - pga min partners sjukdom, det är ett av väldigt många skäl till att avstå från att skaffa barn men bortsett från hans sjukdomsrelaterade problem så är han ett utmärkt pappamaterial.
Så hade jag haft en stark barnlängtan så hade man kanske fått göra en övervägning.