är jag gammeldags ?

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Mitt ansvar har legat på att låta honom ta det ansvar han faktiskt vill, dvs han har behövt säga det till mig och då backade jag

~~~

Tillägg: Nu när jag läser ditt inlägg igen så inser jag att jag inte riktigt är med på vad du menar

/Gröthjärna

Det jag menade var just:
Citat: "...Calas partner verkar vara av den "bra" typen av män/pappor."

Du hade svårt att släppa men eftersom han "krävde" så löste det sig.

Jag menar helt enkelt att det är för få män som är intresserade nog (de är nöjda med att ha en kvinna som styr upp) för att kräva alt för fega/rädda för sina kvinnor.
Så vi kan inte bara skylla på att kvinnor, likt dig, har svårt att släppa in fäderna när det är så många fäder som uppenbarligen inte är särskilt intresserade.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Förstod vid senare läsning att det var så du menade, my mistake..

Jag håller helt med dig..

Jag är uppvuxen med föräldrar som delat ansvaret och föräldraledigheten, knappast vanligt på 80-talet?
Men det kanske har del i att man har det med sig redan, att man är uppfostrad så?

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Förstod vid senare läsning att det var så du menade, my mistake..

Jag håller helt med dig..

Jag är uppvuxen med föräldrar som delat ansvaret och föräldraledigheten, knappast vanligt på 80-talet?
Men det kanske har del i att man har det med sig redan, att man är uppfostrad så?

Visst, det handlar om värderingar och är väl till stor del något vi får med oss hemifrån.

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast det är verkligen inte så enkelt som man kan tro innan man fått barn själv..

Jag måste hålla med. Och statistik och forskning visar samma sak. Par utan barn är i regel mycket mer jämställda än de sedan är när de fått barn. Dock innebär det ju förstås inte att undantag FINNS. För vissa funkar det säkert galant direkt.

För oss har det varit hyfsat enkelt, eftersom båda har samma inställning och vilja och eftersom vi kommunicerar om det. MEN; det är inget som inte behövts pratas om ibland trots våra goda föresatser.

Det är så himla LÄTT att "falla i fällan". Inte bara vad gäller ansvar sinsemellan utan att också liksom "ta ställning" utåt mot andra. För ett halvår sen talade svärmor om en gammal utdragssäng som hon har utlånad till någon släkting. Frågan ställdes till mig (inte sambon): Tror du att du vill ha den till X? Jag kan göra iordning den (hon gillar att måla och restaurerar möbler och det blir ofta snyggt). Vi pratade lite löst om det och senare på kvällen så frågade hon igen: Björk, vill du ha den där sängen till X?
DÅ reagerade jag (första gången tänkte jag inte ens på att frågan bara ställdes till mig). Jag svarade "ja, jag tycker det låter bra, men du kan gärna fråga N (sambon)!" Han var alltså närvarande båda gångerna frågan ställdes men det togs liksom för givet att HAN inte kan vara intresserad eller bry sig om möblerna i hemmet. En trivial sak kan tyckas, men som ett exempel....

När sonen var riktigt liten så upplevde jag också att det var svårt att lämna honom. Inte av oro att han inte skulle bli väl omhändertagen utan bara en slags känsla av att man liksom lämnade halva sitt jag när man gick. Därför tror jag det är JÄTTEBRA att ha en inställning och föresats att faktiskt fortsätta med sin hobby (åtminstone i viss mån), att faktiskt dela på fl mm, att innan barnet kommer just planera på det viset. Om man bara säger att "jag (mamma) blir hemma i ca 7 månader..... sen får vi se..." Då blir det oftast så att man fortsätter med den lösningen av bara farten. Om man bestämmer sig för att man ska klara av att lämna barnet så är chansen större att det verkligen blir av.

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Fast återigen är den kvinnan som har ansvaret.
Ansvaret för att mannen ska axla sitt föräldraskap.

Ja, det är ju också fel.
Eller också kan man se det som så: kvinnan tar ansvaret för sitt föräldraskap (att inte bli "fastbunden" vid barnet är en del i det) och mannen tar ansvar för sitt (tar plats och initiativ).

Jag tror att det ofta är svårt för män att ta plats i hemmet. Hemmet och familjen är traditionellt kvinnans område. På samma sätt är det svårt för kvinnor generellt att ta plats inom näringsliv och yrkesliv. Där krävs att MÄN släpper fram oss för att det ska lyckas. Liksom det krävs att kvinnor släpper fram männen i hemmet. Just för att det är motsatt situation där. Män har mycket mer att kämpa emot när det gäller föräldraskapet. Både med sig själva (vad har man själv för pappa och hur självklart var det att han axlade ansvar i hemmet?), med sin sambo/fru (ibland tyvärr), med kollegor/chefer, med de äldre generationerna (egna föräldrar, svärföräldrar och andra) osv.

En kvinna med en man som tar sitt ansvar får ju också kämpa för att försvara honom och sig själv. Så att man inte ses som en elak, pådrivande fru som har sin stackars man som slav. Så att man inte ses som en ointresserad mamma utan moderskänslor bara för att man väljer att dela på fl.

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag tror att det ofta är svårt för män att ta plats i hemmet.
Hemmet och familjen är traditionellt kvinnans område.
På samma sätt är det svårt för kvinnor generellt att ta plats inom näringsliv och yrkesliv. Där krävs att MÄN släpper fram oss för att det ska lyckas. Liksom det krävs att kvinnor släpper fram männen i hemmet.

Absolut, jag har inga problem med att se hur och varför det ser ut som det gör och delar din uppfattning.
Det hindrar mig emellertid inte från att välja en man som inte är förslavad under konservativt könsrollstänk och är genuint intresserad av sin familj

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag är medveten om att jag ÄR lite av ett kontrollfreak och jag skulle nog väldigt lätt hamna i rollen som björk beskriver även när det gäller barn. Det är något jag försöker ändra på även om det kliar i fingrarna på mig när särbon tex inte kan få hunden att gå ordentligt i koppel.

Ja, sånt där är SKITSVÅRT.
Som mamma är man också i ett "överläge" utifrån hur samhället ser ut och ser på föräldraskap. Därigenom kan kritik ta så mycket hårdare än det skulle göra om vi vore helt jämställda rakt igenom.
Jag skulle vilja säga att det man måste tänka är "okej, hän gör inte som jag skulle ha gjort, men det går bra ändå!".

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Absolut, jag har inga problem med att se hur och varför det ser ut som det gör och delar din uppfattning.
Det hindrar mig emellertid inte från att välja en man som inte är förslavad under konservativt könsrollstänk och är genuint intresserad av sin familj

Ja, det är nog nästan nödvändigt att finna en sån man; eller åtminstone en man som VILL vara sådan; om man ska ha någon möjlighet att få det någorlunda jämställt. Jag menar dock att det även i de fallen där dessa bra förutsättningar finns så kan det ändå bli svårt ibland. Men det är väl det som är livet, antar jag.

Att inte vara slav under könsrollstänk är ju en sak. Men totalt opåverkad av omvärlden är ju ingen människa. Skillnaden på en medveten man eller kvinna är ju dock att man kanske märker när man fastnar i hjulspåren som generationer före en själv dragit upp. Att man kan vara medveten och tänka "ooops! Där hade jag visst en lite väl förutfattad mening".

 

[No1]

Sv: är jag gammeldags ?

Att inte vara slav under könsrollstänk är ju en sak. Men totalt opåverkad av omvärlden är ju ingen människa. Skillnaden på en medveten man eller kvinna är ju dock att man kanske märker när man fastnar i hjulspåren som generationer före en själv dragit upp. Att man kan vara medveten och tänka "ooops! Där hade jag visst en lite väl förutfattad mening".

Att han även måste vara en insiktsfull och reflekterande individ tyckte jag inte att jag behövde nämna

 

[Björk]

Sv: är jag gammeldags ?

Att han även måste vara en insiktsfull och reflekterande individ tyckte jag inte att jag behövde nämna

Närå! Jag fyllde bara på det du skrev...

 

[åke]

Sv: är jag gammeldags ?

min bror och hans tjej har fått en liten son som är 4 månader och i helgen är det årlig marknad i byn.

idag då vi var på besök hos min mor och far så pratade brorsan tjej som ljust fått en son om hur full och hur roligt hon ska ha när hon går ut i helgen för det är såå länge sedan hon har festat

jag satt som ett frågetacken ???
i och för sig så ammar hon inte sonen och de har ju varit två vid tillverkningen så varför skulle inte brorsan kunna ta handom sonen lika bra som tjejen

men för mig låter ju detta kostigt

så snälla bukare hjälp mig är det jag som är gammeldags

Ja det är du!!

 

[lil-sis]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag vet inte om päronen delade föräldraledigheten men jag vet att jag i princip har varit lika mycket ensam med pappa som med mamma och att pappa var den enda som fick borsta mitt hår Och större delen av åttiotalet upplevde jag

Och att jag har varit alla lov etc hos farmor och farfar sen innan jag började skolan. Jag vet att jag åkte med dem till min mosters bröllop och då var jag lite drygt ett år = det var inte första gången jag var ensam med dem. Var nog en del hos mormor och morfar som riktigt liten också.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Nej jag vet att det förekom, men hur vanligt var det att föräldrarna delade helt på ansvaret i början av 80-talet ?

Jag vet inte, men är nyfiken

 

[Mynta2]

Sv: är jag gammeldags ?

Ja du är gammaldags. Och full blir man ta mig tusan på 1 glas vin efter så långt uppehåll. Man tål ju inget.

Men så typiskt Svenskt. Man ska och får inte göra ett jota när man har fått barn. Allt är skämmigt och förbjudet. Det kallas tonårsfasoner när folk som fått barn går ut och festar, det är skämmigt när folk går in med barnvagnen på systemet, det är hemskt när folk skaffar en barnvakt när ungen är några månader osv osv osv. Allt ska man skämmas för i Sverige tydligen.

 

[Luna10]

Sv: är jag gammeldags ?

Därför tror jag det är JÄTTEBRA att ha en inställning och föresats att faktiskt fortsätta med sin hobby (åtminstone i viss mån), att faktiskt dela på fl mm, att innan barnet kommer just planera på det viset. Om man bara säger att "jag (mamma) blir hemma i ca 7 månader..... sen får vi se..." Då blir det oftast så att man fortsätter med den lösningen av bara farten. Om man bestämmer sig för att man ska klara av att lämna barnet så är chansen större att det verkligen blir av.

Det tror jag också. Vi hade hela fl planerad, hur vi skulle dela upp den, flera månader innan sonen föddes. Både MVC och bekanta var helt frågande; tyckte att så där långt behöver man ju inte planera. Och sa åt mig att "när barnet väl kommer vill du bara gå hemma och mysa i 3 år ändå".

Men vår plan har hållit. När sonen var 7 månader började vi dela 40%-60% på fl och kommer att göra så fram tills sonen är 1 år. Sen kommer jag att vara hemma på heltid 6 månader varefter pappan tar över och är hemma i 6 månder. När sonen är 2 år är tanken att han går på dagis 2-3 dagar i veckan, vi kommer båda att gå ner till 80%. För oss var det enda sättet att planera långsiktigt, båda har jobb där det krävs framförhållning om man ska vara ledig (sambon är egen företagare).

 

[doglover]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag har fått MÅNGA blickar på mig när jag har stått utanför Bolaget och väntat med sonen. Man kan nästan se vad dom tänker: Nu ber hon någon köpa ut åt henne, Nu ska hon supa även med ett sådant litet barn, Vilken dålig mamma och bla bla. Ungefär.

Ändå är jag väldigt kluven med det här med barn och alkohol. Jag vill inte att sonen ska växa upp så som jag gjorde. Alkohol var likavanligt som läsk liksom. Morsan var full varje helg. Gapa och skrek dra åt helvete och jävla idioter till alla.
Men ändå vill jag kunna ta en iskall öl eller så ibland. Jag är inte så extremt lättpåverkad, så jag klarar ett par stycken innan jag känner av något + att jag blir inte "jobbig". Men ändå har man en känsla som säger att jag inte vill att Loke ska se det. Men ändå tänker jag: Vad gör en öl för skada när han inte ens vet vad det är? Det kan lika gärna vara äppeljuice?

Livet tar inte slut bara för att man får barn. Självkkart ska man kunna göra det man vill, man är ingen sämre förälder för det. Hade barnvakt åt sonen redan när han var 3 månader gammal.

Loke har inga problem med att sova någon annanstans än hemma och har inga problem med vare sig dagis eller barnvakt. Förskolepersonalen tror att han är så social och så lätt med sådant tack vare att han hade barnvakt vid så låg ålder och de ser det som positivt.

 

[Mynta2]

Sv: är jag gammeldags ?

Jo, jag vet det dära med blickar och bolaget. Förra veckan blev sambon stoppad av en kille med barnvagn utanför bolaget: killen frågade om inte sambon kunde köpa 1 flaska öl åt honom för det var såååå pinsamt att gå in med barnvagnen. alltså, killen skulle ha 1 Prippsflaska med öl, det var allt, det var 28 grader varmt...men såååå pinsamt så. Bara för han hade en barnvagn med sig. Så typiskt Sverige.

Jag har också vuxit upp i alkoholisthem så jag vet vad det innebär, men för den skull ska man inte ha skam och ångest för presis allt bara för man går med en barnvagn tycker jag.

 

[Calazirya]

Sv: är jag gammeldags ?

Jag vet inte om jag är blind för dom där blickarna möjligtvis.

Jag har handlat lådvin både som höggravid och med Ella på höften, jag har aldrig upplevt att någon kollat snett

Har inte ens reflekterat över att det skulle vara jobbigt/pinsamt och att andra människor har en åsikt, jag har förutsatt att man är så jäkla bright att man inser att de flesta gravida faktiskt handlar åt andra.

Men jag kanske har fel, det kanske är många som har åsikter

 

[doglover]

Sv: är jag gammeldags ?

Det är helt sinnessjukt att det ska vara så. Att folk tycker att man ska behöva skämmas sådär för att man faktiskt är en människa även efter som man har fått barn.

 

[doglover]

Sv: är jag gammeldags ?

De blickarna har jag fått många gånger. Känns som att dom drar omedelbara slutsatser om mig som förälder.

Får även blickar på mig när jag har sonen med mig och jag klär mig som jag gör.

Jag tänker att en gravid kvinna som handlar alkohol på Bolaget köper åt någon annan. Släkt, man eller sambo exempelvis. Som du gör då. Men pga alla blickar, så är det nog långt ifrån alla som tänker så.