lizan
Moderator
Ursäkta om jag delar lite, bara för att kunna svara i mitten.
Jag tänker mig att de ägnar tid varje dag åt att träna också, många privatpersoner ägnar sig ju åt klickersträning eller frihetsdressyr med sina djur för att berika deras liv och utmana deras intelligens så att de blir trötta och glada. Andra gör inte det och ofta tycker man kanske att det första gänget ägare känns som att de gör någonting bra för sina djur.
Sedan känner jag ett par som ofta tagit till sig hundar med beteendeproblem, med ett stort stallområde och mycket att glida runt och kika på så brukar problemen lösa sig och hundarna känns ganska lyckliga. Om man tänker sig en hund som får glida runt på cirkusområdet, träna, sova lite i bilen, alltid vara nära sin ägare -inte hunddagis eller timmar i lägenheten och tre promenader om dagen utan sin ägares viktigaste medarbetare. (men det kan ju också såklart vara så att de håller dem i bur utom vid show, men jag är osäker på om det vore tillåtet.)
Fåglar, även om de bara tränar någon timme då och då så har de ändå hela cirkustältet att flyga i under den tiden. Vilket är oändlig plats jämfört med en bakgårdsvoljär. (Men jag har svårt med fågelhållning, hur stort det än är är det ju mindre plats än hela skogen. Antar iofs att brevduvor får flyga en del )
Ok, jag tycker nog annorlunda, tror annorlunda. Min medishäst när hon blev gammal och hade varit dålig blev så himla glad när jag tog ut henne på ledlina att jag fortsatte trots att jag kunde ställt henne i en hage. Ännu gladare när vi till slut red ut tillsammans, hela hästen lyste upp (och då hade hon ändå bra hagkompisar, en stor flock, som travmötte henne i gigantisk hage). Nästa år kände jag att jag inte kunde rida henne utan ställde av och hon sjönk ihop totalt. Den andra är jag tryggare med älskar att skrota nu, men hon brukade ändå lysa upp vid ridning även om hon är rund och glad som en boll i hagen. Jag känner mig trygg med deras liv och den hästhållning som de levde i och att de var avlade till att tycka om att arbeta med människor. Sedan har jag också ridit hästar där jag är betydligt mindre övertygad. Men tycker inte det händer så ofta att jag skäms över att jag rider, tycker ofta jag känner iver, nöjdhet osv från hästar. Många djur som är domesticerade lät sig nog bli just det på sätt och vis och har levt med oss länge. Många andra djur är nästan omöjliga att tämja (zebror ska vara jättesvåra). Det vore synd för oss och dem att avliva dem/låta dem dö ut och sluta hålla djur/samarbeta med djur tror jag.
Bara för att sällskapsfåglar ofta har det kass och att det finns potential för att cirkusfåglar har det bättre, innebär inte det att cirkushållning är lämplig eller särskilt bra. Två fel blir ju inte ett rätt som det ofta heter.
Lite samma är mina tankar om hästar. Bara för att det finns individer som enligt oss tydligt visar att de "vill jobba" (eller hur vi nu ska benämna det, jag har ofta varit med om sådana hästar) så betyder inte det att hästliv så som vi normalt erbjuder är bra. Ska jag vara extra pessimistisk så skulle det ju faktiskt kunna vara så med just de individerna vara så att de tycker det övriga livet är så pass illa att det är bättre att vara med oss, även om det inte heller är bra.
Och om jag spinner vidare lite på det så funderar jag också över det etiska i att utsätta hästar för den träning vi gör. Även om en häst kan vänja sig vid hur vi hanterar och tränar dem så att det inte är aversivt för dem och även om de lär sig att uppskatta det vi gör, så är det ändå negativ förstärkning och ofta även positiv bestraffning med i upplägget (i vissa aspekter även negativ bestraffning). Oavsett hur lugnt vi går tillväga och hur bra man gör det, så jobbar vi med obehag för att nå dit vi vill. (eller, det finns såklart de som jobbar i princip eller helt uteslutande med positiv förstärkning, men hästar som tränats så från dag 1 har inte jag varit i kontakt med). Sen kan vi ju ta upp alla skador som uppstår pga oss, både fysiska och mentala. Vi vet med säkerhet att de flesta beteendebehov finns kvar även hos domesticerade djur, ändå håller vi ett flockdjur mer eller mindre isolerade och med mycket begränsad tillgång till födorelaterade beteenden.
Få djur har nog låtit sig bli domesticerade. Att avla på mindre rädsla för människor ger väldigt snabbt effekter och är inte så svårt att få till. Att det i historien skett med hjälp av att djuren närmat sig människorna för att de fått fördelar av det tycker inte jag är det samma som att säga att de tillåtit det. Domesticering och att tämja ett vilt djur är ju dock två helt olika saker (men som parentes är det inte så svårt att tämja zebror som ryktena säger, men de har inte avlats för mindre rädsla för människor, så de är ju inte som hästar eller åsnor direkt).