Hur länge är det rimligt att som vuxen vara som ett barn i förhållande till sina föräldrar?

[mackan]

Ang föräldrastöd och ekonomisk självständighet vidare: jag var tonåring mitten av 80-talet . Jag fick sommarjobba på krav av mina föräldrar några veckor varje sommar även som 11-12 åring, för att ”känna på” det lite. Då var det ju jordgubbsplockning, flyghavre tex några timmar /dag i ett par veckor.

Senare jobbade jag bla på ICA många somrar och i äldre tonåren även administrativt och tjänade ”massor” med pengar - dvs det blev mycket pengar för en tonåring som bodde hemma och inte betalade hyra osv.

I yngre åren de där när jag bara jobbade några veckor ”för att” mina föräldrar tyckte det, vet jag att jag tyckte de var jättetaskiga och elaka! Hade kompisar som aldrig sommarjobbade en enda dag genom hela gymnasiet och minns när jag stod på ICA och jobbade och de kom in och köpte glass och skulle och bada.

Senare i efterhand har jag varit väldigt tacksam över att mina föräldrar ”uppfostrade mig” så. Kompisarna som aldrig haft ett sommarjobb när de gick ut gymnasiet hade svårt att hitta jobb.

Jag har fått jättemycket bidrag av mina föräldrar i olika former genom åren, trots att jag är självförsörjande med bostadsrätt, bil, häst osv. Något jag uppskattar massor men som inte är något annat än ren bonus pga att mina föräldrar har ordnad ekonomi och gärna hjälper sina barn emellanåt .

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte det heller är bra att vara beroende och har verkligen undvikit det. Men jag förstår att folk kan behöva hjälp.

Att folk kan behöva hjälp vid sjukdom/skada är det ingen diskussion kring. Det är dysfunktionell "hjälp" det handlar om.

 

[Ullmerkott]

Det måste såklart var och en bedöma som del av den frihet jag propagerar så starkt för.

Jag, personligen, skulle ha avstått från början eftersom jag inte hade velat lämna bort den frihet det ger att sätta sig i det beroendet.

Skulle jag ge ett råd till någon annan skulle jag råda dem att värdera hur sannolikt det är att makten utnyttjas (kräver kännedom om "givaren") och värdera konsekvenserna som blir om man blir av med givandet. Och sen ta ett beslut. Jag tycker inte alls det måste vara givet för någon att avstå, som inte har samma inställning som jag.

För mig har de extra tillskotten lett till att jag med hästen i behåll både skaffat mig en universitetsutbildning och kunnat spara ihop en buffert av de pengar jag jobbat ihop under lov. I mina ögon är det mycket privilegierat och ger mig större ekonomisk frihet än vad jag kunnat åstadkomma för egen maskin.

Självklart beror det på personlighet hos både givaren och mottagaren hur sådana här situationer artar sig. Men jag tycker mig se även bland personer som jag upplever curlade, att de klarar sig jättebra på egen hand så fort de blir tvungna. Förmodligen tack vare en privilegierad utgångsposition, men ändå.

 

[mackan]

Att folk kan behöva hjälp vid sjukdom/skada är det ingen diskussion kring. Det är dysfunktionell "hjälp" det handlar om.

Jamen precis och tack och lov är ju sådan dysfunktionell hjälp utifrån beskrivning faktiskt rätt ovanlig i sammanhanget som helhet .

 

[Khasa]

Fast det är inte helt ovanligt när det gäller häst iallafall. Känner och har känt flertalet vuxna unga vars föräldrar betalar allt runt hästen - köper dem, betalar dem, betalar tävlingsavgifter samt sköter hästarna utom ridningen.

Om det är ett intresse storfamiljen samlas kring kan jag ha viss förståelse för det.

 

[Khasa]

Ang föräldrastöd och ekonomisk självständighet vidare: jag var tonåring mitten av 80-talet . Jag fick sommarjobba på krav av mina föräldrar några veckor varje sommar även som 11-12 åring, för att ”känna på” det lite. Då var det ju jordgubbsplockning, flyghavre tex några timmar /dag i ett par veckor.

Senare jobbade jag bla på ICA många somrar och i äldre tonåren även administrativt och tjänade ”massor” med pengar - dvs det blev mycket pengar för en tonåring som bodde hemma och inte betalade hyra osv.

I yngre åren de där när jag bara jobbade några veckor ”för att” mina föräldrar tyckte det, vet jag att jag tyckte de var jättetaskiga och elaka! Hade kompisar som aldrig sommarjobbade en enda dag genom hela gymnasiet och minns när jag stod på ICA och jobbade och de kom in och köpte glass och skulle och bada.

Senare i efterhand har jag varit väldigt tacksam över att mina föräldrar ”uppfostrade mig” så. Kompisarna som aldrig haft ett sommarjobb när de gick ut gymnasiet hade svårt att hitta jobb.

Jag har fått jättemycket bidrag av mina föräldrar i olika former genom åren, trots att jag är självförsörjande med bostadsrätt, bil, häst osv. Något jag uppskattar massor men som inte är något annat än ren bonus pga att mina föräldrar har ordnad ekonomi och gärna hjälper sina barn emellanåt .

Just att ge pengar till barn på ett sätt så att de får svårt att bli självförsörjande är ett generalfel. Blir lika förvånad varje gång jag ser det.

 

[mackan]

Om det är ett intresse storfamiljen samlas kring kan jag ha viss förståelse för det.

Och varför utifrån ditt inlägg som föranledde mitt svar, skulle det vara skillnad på hundsponsringen du fördömde och hästsponsringen ?

Du inser förhoppningsvis att det är rätt mer komplext

 

[Khasa]

Och varför utifrån ditt inlägg som föranledde mitt svar, skulle det vara skillnad på hundsponsringen du fördömde och hästsponsringen ?

Du inser förhoppningsvis att det är rätt mer komplext

För att jag inte ser hund som ett vanligt intresse som storfamiljen kan enas kring. Det kan det dock säkert vara i undantagsfall.

 

[mackan]

Just att ge pengar till barn på ett sätt så att de får svårt att bli självförsörjande är ett generalfel. Blir lika förvånad varje gång jag ser det.

Hur menar du utifrån min post ?

 

[mackan]

För att jag inte ser hund som ett vanligt intresse som storfamiljen kan enas kring. Det kan det dock säkert vara i undantagsfall.

Jag tycker det bara blir konstigt med dina specifika definitioner . Hund/häst. X eller Y . Osv. Vissa är ok andra inte utifrån personlig åsikt Blir rätt märkligt dessutom att fördöma att någon förälder sponsrar/bidrar till en hund men det är ok att samma (vuxna) barn serveras allt ang dyrare sport .

Poängen i tråden är väl att det är rätt mycket mer nyanser än att kategorisera som du verkar göra.

 

[Khasa]

Hur menar du utifrån min post ?

Att dina vänner fick "felaktiga" bidrag av sina föräldrar som gjorde dem passiva.

Medan dina föräldrar gav dig bidrag vid rätt tillfällen och i rätt sammanhang vilket underlättade din väg till självförsörjning och god ekonomi.

 

[mackan]

Att dina vänner fick "felaktiga" bidrag av sina föräldrar som gjorde dem passiva.

Medan dina föräldrar gav dig bidrag vid rätt tillfällen och i rätt sammanhang vilket underlättade din väg till självförsörjning och god ekonomi.

Fast du... det blir en väldigt sväv slutsats du drar utifrån min egna reflektion i diskussionen .

Att den passar din egen åsikt är ju en sak.

Men det ekvivalerar ju inte att det finns andra sanningar som är lika ”rätt eller fel” eller hur ?

 

[Khasa]

Fast du... det blir en väldigt sväv slutsats du drar utifrån min egna reflektion i diskussionen .

Du får gärna utveckla den.

 

[mackan]

Du får gärna utveckla den.

Näe

 

[Khasa]

Näe

Ha ha. Då behöver du inte heller klaga...

 

[nullo-modo]

Ang föräldrastöd och ekonomisk självständighet vidare: jag var tonåring mitten av 80-talet . Jag fick sommarjobba på krav av mina föräldrar några veckor varje sommar även som 11-12 åring, för att ”känna på” det lite. Då var det ju jordgubbsplockning, flyghavre tex några timmar /dag i ett par veckor.

Senare jobbade jag bla på ICA många somrar och i äldre tonåren även administrativt och tjänade ”massor” med pengar - dvs det blev mycket pengar för en tonåring som bodde hemma och inte betalade hyra osv.

I yngre åren de där när jag bara jobbade några veckor ”för att” mina föräldrar tyckte det, vet jag att jag tyckte de var jättetaskiga och elaka! Hade kompisar som aldrig sommarjobbade en enda dag genom hela gymnasiet och minns när jag stod på ICA och jobbade och de kom in och köpte glass och skulle och bada.

Senare i efterhand har jag varit väldigt tacksam över att mina föräldrar ”uppfostrade mig” så. Kompisarna som aldrig haft ett sommarjobb när de gick ut gymnasiet hade svårt att hitta jobb.

Jag har fått jättemycket bidrag av mina föräldrar i olika former genom åren, trots att jag är självförsörjande med bostadsrätt, bil, häst osv. Något jag uppskattar massor men som inte är något annat än ren bonus pga att mina föräldrar har ordnad ekonomi och gärna hjälper sina barn emellanåt .

Har själv aldrig sommarjobbat men hade ett år jag jobbade i stall mellan 9 och gymnasiet gick ur gymnasiet 02 och aldrig haft problem med att skaffa jobb.

 

[mackan]

Ha ha. Då behöver du inte heller klaga...

O

Har själv aldrig sommarjobbat men hade ett år jag jobbade i stall mellan 9 och gymnasiet gick ur gymnasiet 02 och aldrig haft problem med att skaffa jobb.

Ja ? Jag hoppas det framgår av tråden i sin helhet att det liksom inte finns en enda enskild väg till Rom ?

 

[Ramona]

Jag tycker att just pengar verkar vara så laddat för många. Jag fattar inte varför det skulle vara mer vuxet att få praktisk hjälp än ekonomisk.

Det är väl för att pengar är en ansvarsfråga i mångt och mycket? De flesta personer som jobbar i Sverige klarar av att försörja sig själva. Det är inget konstigt med det. Men behöver man ofta bli hjälpt av föräldrar, eller andra, för att klara sin ekonomi så är det någonting som brister. Antingen är det planeringen, eller så är det ens egna vanor. Oavsett så upplevs det mer bortskämt att behöva få hjälp med pengar.

Att bygga eller tapetsera, etc, är en fråga om praktiskt kunskap mer än om att ta ansvar. Eller att behöva fler händer som hjälper till att bära etc.

Vad jag reagerade på var att många i tråden var så insnöade på att hjälp bara kom i monetär form, och det stämmer ju inte. Tror att det är många vuxna som inte behöver monetär hjälp från föräldrarna, men verkligen uppskattar hjälp i form av tid och energi.

 

[Ramona]

Jag tycker det där är så konstigt på nåt sätt, varför är självständighet så viktigt? I en familj/släkt hjälps man väl åt oavsett ålder? Lite som @Mabuse beskrev det, när hennes föräldrar kunde hjälpa hen, gjorde dom det ich tvärtom. No big deal liksom. Men det här handlar, tror jag som så mycket, om klass. Det är lättare att kunna vara avspänd och avslappnad kring pengar om det finns en ekonomisk grundtrygghet vilket de oftast gör i de högre samhällsklasserna. Om man kommer från arbetarklass finns ingen sådan uppbackning och därför blir det väldigt viktigt med ekonomisk självständighet. Kanske. Jag vet inte, jag spånar.

Men är det inte väldigt svenskt helt enkelt? Det är en kulturgrej mer än en klassfråga skulle jag vilja säga. I Sverige flyttar vi hemifrån så fort vi kan för att vi vill vara självständiga. Sverige leder väl fortfarande ligan på antalet singelhushåll i världen. Man behöver inte vända sig så långt bort så bort barnen hemma tills de träffar en partner och kanske gifter sig, eller tills någon annan händelse gör att de flyttar hemifrån.

I Sverige har vi en kultur av att vara individer, och inte klaner. Vi beskattas individuellt, i jämförelse med resten av världen där tex gifta personer sambeskattas. Vi är inte beroende av någon annan människa för att få rättigheter i samhället, eller skyldigheter. Oavsett om du har jobb eller inte är alla invånare berättigade till sjukvård etc. Kvinnor får per automatik inget underhåll från sina män vid en äktenskapsskillnad, vilket är väldigt vanligt i andra länder. Vi är enligt staten egna individer som har en egen försörjningsplikt.

Sen är det klart att det i de övre klasserna är mer accepterat med truster eller olika fonder som försörjer generationer. I ett mindre bemedlat hem går det inte hem, eftersom det belastar för mycket. Barnen i högre klass blir inga "snyltare" (kommer inte på något bättre ord) eftersom det finns ett överflöd på ett helt annat sätt. Konsekvenserna i arbetarklassen blir för stora. Men samtidigt är Sverige ett socialistiskt land och det återspeglas i hur vi uppfostrar befolkningen.

 

[Petruska]

Det är väl för att pengar är en ansvarsfråga i mångt och mycket? De flesta personer som jobbar i Sverige klarar av att försörja sig själva. Det är inget konstigt med det. Men behöver man ofta bli hjälpt av föräldrar, eller andra, för att klara sin ekonomi så är det någonting som brister. Antingen är det planeringen, eller så är det ens egna vanor. Oavsett så upplevs det mer bortskämt att behöva få hjälp med pengar.

Att bygga eller tapetsera, etc, är en fråga om praktiskt kunskap mer än om att ta ansvar. Eller att behöva fler händer som hjälper till att bära etc.

Vad jag reagerade på var att många i tråden var så insnöade på att hjälp bara kom i monetär form, och det stämmer ju inte. Tror att det är många vuxna som inte behöver monetär hjälp från föräldrarna, men verkligen uppskattar hjälp i form av tid och energi.

Jag fattar vad du menar, tror jag. Men jag tycker inte att pengar har den särställning du vill ge dem. Om vuxna människor inte klarar sig utan regelbunden gratis hantverkarhjälp av sina föräldrar, skulle jag säga att det är samma brist på eget ansvar som att behöva pengar för att klara sig.