Hur länge är det rimligt att som vuxen vara som ett barn i förhållande till sina föräldrar?

[Ullmerkott]

Du skriver "medvetet skada", det är inte i närheten av vad jag framfört. Det tror jag är extremt ovanligt.

Däremot verkar det vara ganska utbrett att man tror sig veta vad som är bäst för sin avkomma och därmed att ett inflytande som förälder över avkommans livsbeslut är något som gagnar avkomman. Ihop med att man inte vill acceptera att man blir allt mindre viktig och obligatorisk komponent i deras liv kan det skapa dessa problem, som avhandlas i trådämnet. Graden av medvetenhet tror jag är en glidande skala - skulle man skärskåda det med en extern part skulle nog föräldrarna inse att det kanske är ganska medvetet strukturmässigt - men jag tror det finns många psykologiska strategier för att undvika att se det så länge man pratar med sig själv och sin partner. "Jag vill ju bara det bästa för mina barn." används för att göra ganska många saker som jag skulle se som inte alls vara i det syftet.

Att inte inse att beroendet blir ganska starkt är lite naivt, sedan är det en värderingsfråga huruvida man tycker att det kan vara ett problem eller inte. För att ge ett (denna gång hypotetiskt) exempel: Låt säga att en förälder ger regelbundna gåvor för att en son ska kunna ha en hund han älskar, sonen räknar kallt med dessa gåvor och bygger inte upp en hållbar ekonomi för att kunna behålla hunden. Plötsligt synkar inte sonens vilja längre med föräldrarnas och det uppstår en konflikt, ska då sonen stå upp för vad han vill göra med risk för att behöva göra sig av med hunden eller ska han bara ge upp sin önskan (stor eller liten) för att få behålla sin älskade hund?

Jag är i en mycket liknande situation, fast gällande en häst. Skulle läget uppstå får jag väl helt enkelt arbeta mer och/eller sänka utgifterna. Att avliva hästen, eller avstå från god mat och återhämtning, bara för att öva inför en situation som kanske inte ens uppstår känns lite väl asketiskt.

 

[Kattennizze]

Det har jag inte heller påstått att det måste vara. Istället har jag framfört att det oftast är högst mänskligt och med en stor välvilja, även i de fall där det får kontraproduktiva effekter.

Däremot ser jag det som en björntjänst att skapa ett beroende av regelbundna gåvoinjektioner i någons ekonomi oavsett om det finns tillhörande manipulation eller inte. Det är min uppfattning.

Jag lägger ganska stor vikt vid självständig försörjning, eget ansvar och trygghet i att klara sig på egen maskin, både vad gäller ekonomi och praktiska göromål. När kostnaderna överstiger inkomsterna så får man ffa se över sina kostnader eller öka inkomsterna, inte förlita sig permanent på andras generositet och välvilja. När det är något man tycker är viktigt och inte kan, ser man till att lära sig att göra det eller ordna det, inte bara be någon annan att fixa. (Fast man kan be någon annan att visa hur man gör och hjälpa till.) Det är en värderingsfråga och jag kan inte se absoluta rätt och fel relaterat till det.

Det är en mer allmän diskussion.

I trådämnet har jag vänt mig emot just kombinationen av ekonomisk och praktisk hjälp med avsikt att skapa beroende eller inflytande.

Jag tycker det där är så konstigt på nåt sätt, varför är självständighet så viktigt? I en familj/släkt hjälps man väl åt oavsett ålder? Lite som @Mabuse beskrev det, när hennes föräldrar kunde hjälpa hen, gjorde dom det ich tvärtom. No big deal liksom. Men det här handlar, tror jag som så mycket, om klass. Det är lättare att kunna vara avspänd och avslappnad kring pengar om det finns en ekonomisk grundtrygghet vilket de oftast gör i de högre samhällsklasserna. Om man kommer från arbetarklass finns ingen sådan uppbackning och därför blir det väldigt viktigt med ekonomisk självständighet. Kanske. Jag vet inte, jag spånar.

 

[stjarnhimmel]

Jag undrar också kring detta med självständighet. Men detta kanske är ett sidospår. Mängder av människor är beroende av någon annan.
Tex i en familj där den ene tjänar mer eller någon är sjuk och har knappt någon inkomst. Det är då fel om den som tjänar mindre åker på semester som sin partner eller make/maka betalar. För man måste betala för allt själv. Samma sak med barn och djur. Jag vet många som är beroende av sin partner för att få det att funka med barn och djur. Både ekonomiskt men också praktiskt. Men det är då fel..?

Eller är det så att det är okej i en kärleksrelation men inte annars? Och de som då inte har en relation? I många tider har ju människor varit beroende av varandra för att få livet att funka. Men ska alla då klara sig själva? Och de som inte har möjlighet till det?

Jag har alltid velat fixa saker själv och vara självständig. Men inser idag att jag kanske borde ha tagit mer hjälp av folk. Andra fick ju hjälp av sambo etc men jag kämpade ihjäl mig fast jag var sjuk.

 

[sjoberga]

Jag tycker det där är så konstigt på nåt sätt, varför är självständighet så viktigt? I en familj/släkt hjälps man väl åt oavsett ålder? Lite som @Mabuse beskrev det, när hennes föräldrar kunde hjälpa hen, gjorde dom det ich tvärtom. No big deal liksom. Men det här handlar, tror jag som så mycket, om klass. Det är lättare att kunna vara avspänd och avslappnad kring pengar om det finns en ekonomisk grundtrygghet vilket de oftast gör i de högre samhällsklasserna. Om man kommer från arbetarklass finns ingen sådan uppbackning och därför blir det väldigt viktigt med ekonomisk självständighet. Kanske. Jag vet inte, jag spånar.

Jag tror att egna upplevelser har mycket med det att göra - det man själv behövt klara och det man själv upplevt varit tufft i livet - vill man att ens vuxna barn ska kunna klara av på ett bra sätt om de möter det. Samtidigt missar man kanske både andra saker och andra lösningar som man inte själv haft i sin värld.

Det är det jag har varit inne på, min starka vurm för självständighet och förmåga är en värderingsfråga och därför ser jag (med viss tydlighet i denna tråd) fler och större problem i beroendet som byggs upp mot enskilda andra individer än många andra. Det påverkar säkert också att jag levt nära olika funktionshinder länge och där är frågan om självständighet och beroenden ständigt aktuell på olika sätt.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror att egna upplevelser har mycket med det att göra - det man själv behövt klara och det man själv upplevt varit tufft i livet - vill man att ens vuxna barn ska kunna klara av på ett bra sätt om de möter det. Samtidigt missar man kanske både andra saker och andra lösningar som man inte själv haft i sin värld.

Det är det jag har varit inne på, min starka vurm för självständighet och förmåga är en värderingsfråga och därför ser jag (med viss tydlighet i denna tråd) fler och större problem i beroendet som byggs upp mot enskilda andra individer än många andra. Det påverkar säkert också att jag levt nära olika funktionshinder länge och där är frågan om självständighet och beroenden ständigt aktuell på olika sätt.

Men säg att du hade träffat en partner som du ville leva som hade väldigt låg inkomst. Personen har egentligen inte råd att ha barn, åka på semester eller annat som du vill göra. Då blir ju personen beroende av dig om du har en inkomst som har råd med detta. Är det fel ?
Eller är det okej att du delar med dig?
För om det är okej borde det vara okej att dela med sig på andra sätt till andra personer.

 

[sjoberga]

Jag är i en mycket liknande situation, fast gällande en häst. Skulle läget uppstå får jag väl helt enkelt arbeta mer och/eller sänka utgifterna. Att avliva hästen, eller avstå från god mat och återhämtning, bara för att öva inför en situation som kanske inte ens uppstår känns lite väl asketiskt.

Det måste såklart var och en bedöma som del av den frihet jag propagerar så starkt för.

Jag, personligen, skulle ha avstått från början eftersom jag inte hade velat lämna bort den frihet det ger att sätta sig i det beroendet.

Skulle jag ge ett råd till någon annan skulle jag råda dem att värdera hur sannolikt det är att makten utnyttjas (kräver kännedom om "givaren") och värdera konsekvenserna som blir om man blir av med givandet. Och sen ta ett beslut. Jag tycker inte alls det måste vara givet för någon att avstå, som inte har samma inställning som jag.

 

[Tassetass]

Tja ... vuxna barn?

Jag reagerar egentligen inte på det som en språkfråga, mer på att jag alltid tyckt att det låtit så ... respektlöst (?) att kalla sina barn för djurungar.

#OT

Min unge gick (som du mycket väl vet ) ju under smeknamnet "bläckfisken" när jag var gravid, så jag tycker det faller sig rätt naturligt att kalla henne för avkomma.

 

[mandalaki]

#OT

Min unge gick (som du mycket väl vet ) ju under smeknamnet "bläckfisken" när jag var gravid, så jag tycker det faller sig rätt naturligt att kalla henne för avkomma.

Vi pratar här om ett UNIKT FALL!

 

[sjoberga]

Men säg att du hade träffat en partner som du ville leva som hade väldigt låg inkomst. Personen har egentligen inte råd att ha barn, åka på semester eller annat som du vill göra. Då blir ju personen beroende av dig om du har en inkomst som har råd med detta. Är det fel ?
Eller är det okej att du delar med dig?
För om det är okej borde det vara okej att dela med sig på andra sätt till andra personer.

Jag tycker att det är okej för var och en att besluta som man önskar - men ser tydligen fler risker än andra med att skapa beroenden. Jag ser också negativa konsekvenser av dessa beroenden som kan observeras i min närhet. De negativa beroendena kan givetvis likaväl uppstå i en parrelation, och det är bättre att vara medveten om dem än motsatsen. Däremot finns det några speciella parametrar i en föräldra-barn-relation där själva relationen - som jag tycker det - bör genomgå en radikal förändring från "minderårigt barn" till "vuxna barn" även om transitionsperioden kan börjas vid olika ålder och vara olika lång. Där finns ett inbyggt envägsberoende som - jag tycker - bör kommas bort från.

Men att andras livsval inte skulle vara okej? Finns inte på kartan i min värld.

 

[Petruska]

Vi pratar här om ett UNIKT FALL!

Hur förökar sig egentligen bläckfiskar?

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att det är okej för var och en att besluta som man önskar - men ser tydligen fler risker än andra med att skapa beroenden. Jag ser också negativa konsekvenser av dessa beroenden som kan observeras i min närhet. De negativa beroendena kan givetvis likaväl uppstå i en parrelation, och det är bättre att vara medveten om dem än motsatsen. Däremot finns det några speciella parametrar i en föräldra-barn-relation där själva relationen - som jag tycker det - bör genomgå en radikal förändring från "minderårigt barn" till "vuxna barn" även om transitionsperioden kan börjas vid olika ålder och vara olika lång. Där finns ett inbyggt envägsberoende som - jag tycker - bör kommas bort från.

Men att andras livsval inte skulle vara okej? Finns inte på kartan i min värld.

Jag tror inte alls att du ser fler risker. Däremot tror jag vissa av oss inte är lika svart- vita i vår syn. Det är lätt att tro saker om man själv har bra inkomst och är frisk och stark. Men jag vet att man från en dag till en annan kan gå från det till att vara så sjuk till att inte ens komma upp ur sängen.

 

[mackan]

Vad är det för föräldrar som sponsrar en hund?

Givetvis mycket dålig idé.

Fast det är inte helt ovanligt när det gäller häst iallafall. Känner och har känt flertalet vuxna unga vars föräldrar betalar allt runt hästen - köper dem, betalar dem, betalar tävlingsavgifter samt sköter hästarna utom ridningen.

 

[mandalaki]

Hur förökar sig egentligen bläckfiskar?

En av armarna skjuter in sperma i honan. Hon har ihjäl hanen, föder och vårdar sin AVKOMMA och dör sedan av ansträngningen (hon har inte kunnat leta mat när hon skyddat avkomman).

 

[TinyWiny]

Jag tror inte alls att du ser fler risker. Däremot tror jag vissa av oss inte är lika svart- vita i vår syn. Det är lätt att tro saker om man själv har bra inkomst och är frisk och stark. Men jag vet att man från en dag till en annan kan gå från det till att vara så sjuk till att inte ens komma upp ur sängen.

Jag har dålig inkomst och är sjuk. Jag ser på det hela på precis samma sätt som @sjoberga

 

[vallhund]

Jag tror inte alls att du ser fler risker. Däremot tror jag vissa av oss inte är lika svart- vita i vår syn. Det är lätt att tro saker om man själv har bra inkomst och är frisk och stark. Men jag vet att man från en dag till en annan kan gå från det till att vara så sjuk till att inte ens komma upp ur sängen.

Jag tycker väldigt många i tråden är väldigt svartvita i sitt rabiata försvar gentemot @TinyWiny s trådstart. Majoriteten av oss är nog medvetna om att livet kan krascha totalt på någon sekund.

 

[mandalaki]

Jag tycker det där är så konstigt på nåt sätt, varför är självständighet så viktigt? I en familj/släkt hjälps man väl åt oavsett ålder? Lite som @Mabuse beskrev det, när hennes föräldrar kunde hjälpa hen, gjorde dom det ich tvärtom. No big deal liksom. Men det här handlar, tror jag som så mycket, om klass. Det är lättare att kunna vara avspänd och avslappnad kring pengar om det finns en ekonomisk grundtrygghet vilket de oftast gör i de högre samhällsklasserna. Om man kommer från arbetarklass finns ingen sådan uppbackning och därför blir det väldigt viktigt med ekonomisk självständighet. Kanske. Jag vet inte, jag spånar.

Det kanske är annorlunda i dag men - min erfarenhet som arbetarunge var att ingen funderade över ekonomisk självständighet för det fanns inget alternativ. Mina föräldrar hade inte haft någon möjlighet att försörja mig och/eller min syster, det fanns inte utrymme.

Mina kompisar och jag fick körkortet, det var allt. Man fick nog det på den tiden. Dels var det nog inte lika dyrt då, dels hade vi blivit utan annars. Våra föräldrar sparade inte åt sina barn. Men lägenheter osv? Hahaha! Vi levde på CSN och sommarjobb. I skarven mellan vårterminens CSN och första lönen för sommaren kunde jag ibland få hjälp hemifrån, men inte till hyror osv, det var till mat.

 

[stjarnhimmel]

Jag har dålig inkomst och är sjuk. Jag ser på det hela på precis samma sätt som @sjoberga

Jag tycker inte det heller är bra att vara beroende och har verkligen undvikit det. Men jag förstår att folk kan behöva hjälp.

 

[sjoberga]

Jag tror inte alls att du ser fler risker. Däremot tror jag vissa av oss inte är lika svart- vita i vår syn. Det är lätt att tro saker om man själv har bra inkomst och är frisk och stark. Men jag vet att man från en dag till en annan kan gå från det till att vara så sjuk till att inte ens komma upp ur sängen.

Jag tror snarare att mina värderingar kommer från en period i livet när jag hade noll inkomst och noll kapital och noll tillgångar i övrigt och tvingades till både det ena och det andra för att fixa vardagen på en basal nivå. Även de utan föräldrar med pengar kan behöva hjälp.

Jag känner mig för övrigt privilegierad som har haft (och förhoppningsvis fortsätter ha) möjligheten att ge mina vuxna barn en annan start på vuxenlivet med ett åtminstone litet, ihopknåpat och fördelat sparkapital.

 

[sjoberga]

En av armarna skjuter in sperma i honan. Hon har ihjäl hanen, föder och vårdar sin AVKOMMA och dör sedan av ansträngningen (hon har inte kunnat leta mat när hon skyddat avkomman).

Men är det verkligen bra att ge sitt liv till sina läs noga - "vuxna barn" ? Efter att man haft ihjäl den andre föräldern?

Det verkar också funka - bläckfiskar har funnits länge - I rest my case.

 

[mandalaki]

Men är det verkligen bra att ge sitt liv till sina läs noga - "vuxna barn" ? Efter att man haft ihjäl den andre föräldern?

Det verkar också funka - bläckfiskar har funnits länge - I rest my case.

Vuxna och vuxna ... jag tror att det är så länge de är ägg som honan skyddar dem, inte längre.

Slut på OT för min del