I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp förändrats. Orkar mindre, medicinerar med antidepressiva och ångestdämpande, rör mig mindre osv vilket har gjort att jag plussat 10kg.
Idag frågade en person mig om jag är gravid. Fann mig snabbt och svarade att jag bara blivit tjock. Jag är 168 och väger 73-74kg. Tycker att jag är rätt rimlig i min kroppsbyggnad för min ålder, 42, och jag lider inte direkt av min nya kropp.
Men alltså, himmel vad svårt det faktiskt ÄR att förändras! Dels hur en själv upplever sin kropp, dels hur andra uppfattar ens kropp och dels helst hela biten "hur en kvinna ska se ut enligt norm".
Vet egentligen inte vad jag vill med tråden mer än att försöka ångesthantera. Just nu i denna stund kan jag se situationen rationellt och jag VET att hen inte menade något illa. Jag vet dock också att så fort jag går och lägger mig ikväll kommer min ångest gå på absolut högvarv. För att jag blivit tjock, det syns och folk dömer mig för det.
Det varierar mellan att jag vill svälta mig tillbaka till hur jag har sett ut och att jag på princip vill vara tjock för att andra inte ska definiera hur jag "ska" se ut.
Har nån varit med om liknande? Hur har ni hanterat det och har någon funnit sig i nån riktigt bra clapback
?