"Är du gravid?"

Oavsett om man är gravid eller inte är det ju en konstig fråga. För vem säger att man vill dela info om graviditet med alla? Varför kan inte nyfikna bara besinna sig lite och vänta tills personen ifråga själv berättar om eventuell graviditet.
Och varför måste det komma med tusen följdfrågor? Det fortsätter alltid med "hur mår du, vet ni kön, när är det beräknat" osv i all evighet.
 
Jag träffade min vän för nåt år sen och tänkte att hon kanske va gravid, mest för att hon redan hade ett barn och det verkade som att dom tänkte satsa på ett till.

Sen höll jag käft till hon berättade för mig ett par månader senare att hon va det.

Det gjorde inte ont nånstans att låta bli att fråga faktiskt
 
Jag har, oavsett vikt, alltid haft tydlig mage som jag absolut kan förstå att man tycker ser ut som en gravidmage. De flesta jag träffat verkar dock ha haft vett att inte fråga/påpeka det.

Ett undantag finns dock som jag säkert nämnt här tidigare. Det hände när jag på mitt förra jobb var iväg på ett möte hos en avdelning som satt på annan ort. Precis när jag skulle säga hej då och bege mig iväg till mitt tåg så utbrister vår projektledare ”NÄMEN Megasus! Ska du ha en liten bebis?! Så ROLIGT!!”
Jag, väldigt icke-gravid, ba ”öh nej, åt nog bara lite för mycket fika” och gick därifrån då jag som sagt skulle till tåget och hade lite bråttom.
Dagen efter fick jag ett långt ursäktande mail från kvinnan ifråga. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara utan struntade i det bara. Tyckte hon gott kunde få skämmas lite.

Det värsta var att den där historien berättades vidare av de andra som närvarande på mötet och det blev nog lite viskleken till slut där vissa bara uppfattade ”Megasus+gravid”, så en annan kollega som också var en av mina närmaste vänner privat frågade mig nästan lite förnärmat om varför jag inte hade berättat för honom att jag var gravid när alla andra tydligen ”visste”. :meh:
 
Min senaste arbetsplats var majoriteten kvinnor och jag kan inte komma på att vikt någonsin har diskuterats. Träning hände ibland.

Det låter i mina öron helt bisarrt och oerhört tröttsamt att ha ett sånt kollektivt viktfokus på sitt jobb.

Hos oss är det främst män men vi har en så konstig dynamik här. Är alltid männen som varit mest utseendefixerade och pratar vikt, diet och träning (för att få beachkropp) samt står för mest skvaller och intriger. Jag har inte funderat så mycket över det men kommer alltid att tänka på det när just viktdiskussioner på arbetsplatsen kommer på tal.
 
Kan inte minnas att jag fått frågan. La på mig över 20 kilo under pandemin men vikten lägger sig ganska jämt fördelat på mig så kan vara därför.
 
Har fått frågan om jag var gravid en gång av en kollega (som jag inte gillar). Svarade bara "hurså?". Hen kunde inte svara på det utan dröp bara av till min belåtenhet.
Var alltså inte gravid, däremot ville jag väldigt gärna vara det.
 
Har inte fått just gravidfrågan men har varit med om en kollega som hade sett mig på bild i en tidning och kommenterade att bilden måste ju vara tagen för längesedan eftersom jag var så mycket större på bilden…

I övrigt reagerar jag på hur vanligt det verkar vara att främmande människor TAR på andra, vem fasen klappar en främmande människa på magen? Gravid eller inte liksom. Huuu! :eek:
När jag faktisk VAR gravid, med en rätt så stor mage, hade jag en kollega i 60-års åldern som formligen kramade min mage med ansiktet nära den och pratade bebisspråk med den. :crazy: Jag fann mig inte riktigt i situationen, den var så absurd.
 
Jag har fått en champagne med mycket hög fruktsyra enligt Systembolagets cirkeldiagram, eller brute som experterna säger. Jag har haft lite svårt att uppskatta det till sitt rätta värde och skulle vilja ha förslag på mat som framhäver vinet på allra bästa vis.
 
Jag har inte fått frågan om jag är gravid men varit med om en annan situation som blev lätt konstig. Fick vid någon form av tillställning (minns ej exakt sammanhang) frågan om jag har barn, av random människa som jag inte kände alls. Det var i sig inget konstigt, kallprat o kanske hade vi haft barn i samma ålder. När jag sa nej fick jag frågan "varför då?", vilket jag kan tycka att denna för mig okända människa ska skita i. Jag svarade "Jag har inte råd" för att döda diskussionen då jag tyckte att det inte var något att argumentera emot (o ja, jag stör mig på att 'folk' verkar räkna på om de har råd att skaffa hund - men inte barn). Människan slutar dock inte utan fortsätter med sina frågor och åsikter.

Detta är länge sen men jag funderar fortfarande på hur det kan ligga i någons intresse om random människa som man inte känner har barn och framförallt VARFÖR inte. Jag kan komma på en väldigt massa anledningar till att någon inte har barn, mer eller mindre frivilliga. Om jag hade haft ett stort antal missfall bakom mig och det var min största sorg i livet att inte ha barn hade jag nog inte blivit så glad av frågan, och denna människa visste ingenting om mig...
Den frågan har jag också fått ibland. Ett rappt "Jag tycker inte om barn" brukar få tyst på de flesta barnivrare.
Spelar ingen roll att det inte är sant :angel:
 
Jag får ofta frågan om jag är gravid, hur långt gången jag är osv.

Jag blev sjuk 2018/2019 och vägde vid sjukdomens start ca 58 kg och är 164 cm lång. Men mitt första år med sjukdomen gjorde att jag inte kunde lämna min lägenhet. Så var tvungen att sälja min älskade häst och blev i stort sett instängd i min lägenhet. Gick på grund av det och medicinerna upp till 90 kg.
Det mesta har lagt sig på buken och därför tror måånga jag är gravid.

Jag kan få frågan från folk i min närhet, i kön på ica eller på mitt jobb. Har därför börjat försöka dölja min mage så bra jag kan.. För kunde verkligen få frågan flera gånger i veckan och då 98 % av okända människor. Blir alltid irriterad och arg men försöker skoja bort det med att säga jag har ätit för mycket.

Men skulle aldrig i min vildaste fantasi fråga någon om de var gravida, Aldrig! Vill dem att man ska veta så berättar dem.
 
Har bara läst första sidan.

Tycker det är synd att det är ångestframkallande med viktfrågor. Kan förstå ifall det är en gränslös kollega ect, men av vänner. För frågeställaren kan frågan vara av samma karaktär som ”har du färgat håret?”
 
I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp förändrats. Orkar mindre, medicinerar med antidepressiva och ångestdämpande, rör mig mindre osv vilket har gjort att jag plussat 10kg.

Idag frågade en person mig om jag är gravid. Fann mig snabbt och svarade att jag bara blivit tjock. Jag är 168 och väger 73-74kg. Tycker att jag är rätt rimlig i min kroppsbyggnad för min ålder, 42, och jag lider inte direkt av min nya kropp.

Men alltså, himmel vad svårt det faktiskt ÄR att förändras! Dels hur en själv upplever sin kropp, dels hur andra uppfattar ens kropp och dels helst hela biten "hur en kvinna ska se ut enligt norm".

Vet egentligen inte vad jag vill med tråden mer än att försöka ångesthantera. Just nu i denna stund kan jag se situationen rationellt och jag VET att hen inte menade något illa. Jag vet dock också att så fort jag går och lägger mig ikväll kommer min ångest gå på absolut högvarv. För att jag blivit tjock, det syns och folk dömer mig för det.

Det varierar mellan att jag vill svälta mig tillbaka till hur jag har sett ut och att jag på princip vill vara tjock för att andra inte ska definiera hur jag "ska" se ut.

Har nån varit med om liknande? Hur har ni hanterat det och har någon funnit sig i nån riktigt bra clapback😁?
Har bara läst detta inlägg men oj vad jag känner med dig! Folk menar inget illa men det ÄR jobbigt med att få kommentarer om att man är gravid just för att man blir så självkritisk. Det man hör är ju att man blivit tjock.
Jag har fått tre barn och är lite äldre än dig. Förra sommaren frågade min ingifta svärmor om jag var gravid. Bara så där när jag står på badbryggan u bikini. Jag sa "eh nej? Då är jag bara tjock" och hon sa " ok då är det bara kg från lillebror som är kvar.
Och jag gick upp efter en stund och hade ingen lust att bada mer alls. Kändes som att hon bekräftade min egen känsla. Och annars svarar man ju sin egen självkritik med att "ingen annan ser, det är bara du själv som bryr dig" ... Den kommentaren blev liksom tydlig att folk visst ser och bryr sig.
Min nya inre peppröst försöker säga att JA OCH?

Visst. Man ska inte bry sig. Men folk borde fan vara lite bättre på att bara låta bli att kommentera andras utseende.
 
Jag har fått frågan två gånger och har vid båda tillfällen varit gravid. Hittar mina magmuskler inte tillbaks till varandra så lär jag få frågan igen och rent spontant skulle jag nog bara svara ”Nej”. Det blir nog tillräckligt obekvämt för den som frågar :)

Jag trodde att det skulle kännas jobbigare att kroppen har förändrats, men på sistone har jag haft en stark känsla av att jag inte längre har utrymme i mitt liv för saker som inte är av vikt. Jag har barn att njuta av och att uppfostra, jag har en stor familj att vårda mina band till, jag har min hälsa att ta hand om. Livet går så fort. ”Hon hade en platt mage” är inte riktigt vad jag önskar ska stå på min gravsten.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 474
Senast: Amha
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 893
Senast: Enya
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 905
Senast: Unafraid
·
Hundhälsa Lång historia kort: min hund opererades för ljuvertumörer i mitten av januari. Hon hade mycket vätska under huden, vilket vi påtalade...
Svar
7
· Visningar
2 312
Senast: Stinaelin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Black Friday
  • Föl 2023
  • Hästtransport till häst som hatar att åka..?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp