"Är du gravid?"

[Snowball]

Även på mitt jobb är det något viktrelaterat samtalsämne varje rast.

Jag är själv helt obrydd över min vikt men jag tycker ändå att det är ganska tröttsamt. Och det känns så obetänksamt, personen bredvid kanske har eller har haft en ätstörning och blir jättetriggad.

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

Nej vikttävlingarna vi hade på jobbet besvärade inte mig ett dugg men just därför gick jag och sa ifrån och påpekade för chefen att har du verkligen tänkt igenom det här
Är du helt säker på att ingen kommer att må dåligt av det här?

 

[Therese1988]

Jag har alltid varit lång och smal, men har gått upp en del senaste åren. 6 missfall och en IVF-omgång med långt protokoll på ca 2 år, satte sina spår. Alla hormoner, mediciner, stress... Och så har jag multipla allergier och IBS, som plötsligt kan få magen att svälla upp som en ballong. Jag minns ffa första gången jag var hemma hos en av sambons bröder. Jag var nervös och mådde allmänt skruttigt. Magen krampade och svällde.
"Jaha, när ska jag bli farbror då?" Sa han och pekade på min mage.
Då hade jag redan hunnit ha 2 eller 3 missfall och ville bara fly därifrån. Sjunka genom jorden och försvinna. Det är inte första och enda gången någon antagit att jag varit gravid pga svullen mage, men det var helt klart den värsta. Att sitta samlad runt matbordet vid jul och inte kunna komma därifrån.

Jag förstår verkligen inte varför folk känner sådant stort behov av att kommentera andras kroppar?!

 

[villhöver]

Har inte fått just gravidfrågan men har varit med om en kollega som hade sett mig på bild i en tidning och kommenterade att bilden måste ju vara tagen för längesedan eftersom jag var så mycket större på bilden…

I övrigt reagerar jag på hur vanligt det verkar vara att främmande människor TAR på andra, vem fasen klappar en främmande människa på magen? Gravid eller inte liksom. Huuu!

 

[Mirre]

I helgen har jag tävlat. Vita ridbyxor och tajt kavaj. Sen jag skadade mig och blev sjukskriven för snart tre år sen har min kropp förändrats. Orkar mindre, medicinerar med antidepressiva och ångestdämpande, rör mig mindre osv vilket har gjort att jag plussat 10kg.

Idag frågade en person mig om jag är gravid. Fann mig snabbt och svarade att jag bara blivit tjock. Jag är 168 och väger 73-74kg. Tycker att jag är rätt rimlig i min kroppsbyggnad för min ålder, 42, och jag lider inte direkt av min nya kropp.

Men alltså, himmel vad svårt det faktiskt ÄR att förändras! Dels hur en själv upplever sin kropp, dels hur andra uppfattar ens kropp och dels helst hela biten "hur en kvinna ska se ut enligt norm".

Vet egentligen inte vad jag vill med tråden mer än att försöka ångesthantera. Just nu i denna stund kan jag se situationen rationellt och jag VET att hen inte menade något illa. Jag vet dock också att så fort jag går och lägger mig ikväll kommer min ångest gå på absolut högvarv. För att jag blivit tjock, det syns och folk dömer mig för det.

Det varierar mellan att jag vill svälta mig tillbaka till hur jag har sett ut och att jag på princip vill vara tjock för att andra inte ska definiera hur jag "ska" se ut.

Har nån varit med om liknande? Hur har ni hanterat det och har någon funnit sig i nån riktigt bra clapback?

Har gått upp en del sista tiden och såg nyligen en bild på mig själv som sambon tog när han höll i min kamera en stund. Kände inte alls igen mig och blev först irriterad över varför han fotat någon vilt främmande människa sådär. Innan jag insåg att det var jag själv Inte riktigt samma situation, var mer jag själv somdömde någon som jag sedan insåg var mig själv.

 

[nightcrawler]

Pappas väninna fick ofta frågan innan hon fick ny njure. Dom hon hade var extremt stora och vägde väl 5-6kg ihop. Hon såg verkligen gravid ut. Hon brukade fråga tillbaka, vad tror du? Jag är 55, tror du verkligen att jag är gravid? Hon var lite less på frågan

 

[LillaGubben]

Det kan ju finnas tillfälle när frågan är berättigad tänker jag.

Läser att Ts är på ryttartävling. OM hon åker av kan det vara så att en graviditet gör att hon ska kollas av läkare, alltså kan det vara orsak till att ringa ambulans om hon landat på magen. I det fallet beror det ju på vem som frågade och i vilken situation hur orsaken till frågan bör tolkas.

Fråga från banchef/ funktionärer/ medföljare efter ett fall eller spark från häst etc. är j- ligt befogat.

Det står dock inget om att det har varit en situation med en avramling eller liknande så antar att det är ngn nyfiken typ som tagit sig rätten att fråga. Det är givetvis inte okej.

 

[Fiorano]

Det kan ju finnas tillfälle när frågan är berättigad tänker jag.

Läser att Ts är på ryttartävling. OM hon åker av kan det vara så att en graviditet gör att hon ska kollas av läkare, alltså kan det vara orsak till att ringa ambulans om hon landat på magen. I det fallet beror det ju på vem som frågade och i vilken situation hur orsaken till frågan bör tolkas.

Fråga från banchef/ funktionärer/ medföljare efter ett fall eller spark från häst etc. är j- ligt befogat.

Det står dock inget om att det har varit en situation med en avramling eller liknande så antar att det är ngn nyfiken typ som tagit sig rätten att fråga. Det är givetvis inte okej.

Det var bara en ytterst nyfiken fråga. Jag är själv med i tävlingsledningen så OM jag varit gravid hade rätt människor vetat det.

 

[stjarnhimmel]

Detta påminner mig om gånger då jag fått "komplimanger" om att jag gått ner i vikt. Är stor bla pga ätstörningar och i vissa perioder gick jag ner i vikt pga ändrad ätstörning. Mådde pissdåligt och personer som visste om hela min historik skulle ge mig "komplimanger ". Jac funderade efteråt om jag skulle svarat "tack det beror på att jag börjat spy mer nu och inte bara hetsäter ".

 

[Krålus]

Varje rast
På mitt jobb är det aldrig någon som pratar om vikt

Men om jag inte är helt ute och cyklar så har du som mig flest män på jobbet.

 

[Wysiwyg]

Har nån varit med om liknande? Hur har ni hanterat det och har någon funnit sig i nån riktigt bra clapback?

Jag gick ner tvåsiffrigt antal kilon under min utmattningsdepression och gick från normalviktig till underviktig. Jag blev verkligen smal. Inte mager utan bara "snyggt smal" (om det nu finns något sådant). Jag älskade det. Tyvärr var jag helt slut på insidan, varesig åt, drack eller sov. Jag kunde inte vara på jobbet utan att gråta och hela livet kändes becksvart. Utom kroppen, den gillade jag. Eftersom jag inte åt (ej på grund av vikthets, initialt i alla fall) blev min hjärna helt skruvad och jag fick ett ätstört tänkande utanpå det dåliga måendet.

Nu mår jag hundra gånger bättre och har också gått upp alltihop, plus lite till. Jag är missnöjd med min kropp och hur den känns och jag känner mig missnöjd och obekväm i den. Jag är dock så himla glad att jag mår bättre och ingen smal kropp i världen är värd att må så dåligt för. När jag börjar tänka på att jag ska banta brukar jag försöka tänka tillbaka på hur jag mådde och hur mitt liv var när jag mådde dåligt och det botar det mesta av kroppsångesten faktiskt, vill aldrig tillbaka dit igen.

Ett bra svar på oönskade frågor kan vara "hur menar du nu?" eller "varför frågar du det"? Jag hade inte velat skämta om att "nej det är min tjocka mage" eller "nej jag har ätit mig till detta" för folk ska skita i hur andra ser ut eller vad de väger. De har ingen aning om vad en sån kommentar kan sätta igång, oavsett om det gäller kroppshets, graviditetsönskan, graviditetsoönskan eller sjukdom.

 

[mumin]

Jag har inte fått frågan om jag är gravid men varit med om en annan situation som blev lätt konstig. Fick vid någon form av tillställning (minns ej exakt sammanhang) frågan om jag har barn, av random människa som jag inte kände alls. Det var i sig inget konstigt, kallprat o kanske hade vi haft barn i samma ålder. När jag sa nej fick jag frågan "varför då?", vilket jag kan tycka att denna för mig okända människa ska skita i. Jag svarade "Jag har inte råd" för att döda diskussionen då jag tyckte att det inte var något att argumentera emot (o ja, jag stör mig på att 'folk' verkar räkna på om de har råd att skaffa hund - men inte barn). Människan slutar dock inte utan fortsätter med sina frågor och åsikter.

Detta är länge sen men jag funderar fortfarande på hur det kan ligga i någons intresse om random människa som man inte känner har barn och framförallt VARFÖR inte. Jag kan komma på en väldigt massa anledningar till att någon inte har barn, mer eller mindre frivilliga. Om jag hade haft ett stort antal missfall bakom mig och det var min största sorg i livet att inte ha barn hade jag nog inte blivit så glad av frågan, och denna människa visste ingenting om mig...

 

[Bison]

Men om jag inte är helt ute och cyklar så har du som mig flest män på jobbet.

Nu har det dock kommit in några tjejer
De är inte heller intresserade av vikt, däremot pratar vi mycket om mat och kakor

 

[Jerseyite]

Det är en så fruktansvärt oartig och gränslös fråga. Jag tar tillfället i akt och är exakt lika oartig tillbaka.

”Nej det är jag inte men vilken tur att du frågade! Nu vet jag precis hur ful du är inuti så om du någonsin kommer be mig om hjälp med någonting så kommer jag automatiskt svara nej.”

 

[Prickig]

Fått frågan några gånger.
Även jag är sån som växer mest på mitten när jag lägger på mig.

Senast fick jag kommentaren av en manlig bekant att han ”minsann ser att magen växer ”.
Desamma var mitt svar, sen släppte vi det där.

 

[monster1]

Fått frågan några gånger.
Även jag är sån som växer mest på mitten när jag lägger på mig.

Senast fick jag kommentaren av en manlig bekant att han ”minsann ser att magen växer ”.
Desamma var mitt svar, sen släppte vi det där.

Vilket härligt svar!

 

[SaraXX]

Men om jag inte är helt ute och cyklar så har du som mig flest män på jobbet.

Min senaste arbetsplats var majoriteten kvinnor och jag kan inte komma på att vikt någonsin har diskuterats. Träning hände ibland.

Det låter i mina öron helt bisarrt och oerhört tröttsamt att ha ett sånt kollektivt viktfokus på sitt jobb.

 

[Nepenthe]

Ja de fråga en kollega i korridoren en gång. Ja mådde illa över min vikt då och jag väger mer nu… han va ganska gränslös i mycket dock.

 

[Fiorano]

Tack alla som svarat!! Hade så svårt att somna i söndags natt för som väntat drog ångesten igång. Men det hjälpte helt klart att jag inte kände mig ensam tack vare er. Idag känns det rätt mycket bättre och jag tänker inte sluta äta mina hallonbakelser för det här inte. Jag lever, jag rider och jag fungerar hjälpligt!

 

[stjarnhimmel]

Oavsett om man är gravid eller inte är det ju en konstig fråga. För vem säger att man vill dela info om graviditet med alla? Varför kan inte nyfikna bara besinna sig lite och vänta tills personen ifråga själv berättar om eventuell graviditet.

 

[_Elly_]

edit: Nej alla trådar är inte VGD