Är det en mänsklig rättighet att få vara lycklig?

[Mia_R]

Till välbefinnande

Så välbefinnande är inte lycka?

 

[Youma]

Ok, då vet jag inte vad du menade med ditt inlägg om att Sverige skrivit på att samhället har en skyldighet.

Ja, jag har också enbart diskuterat generellt och mig själv. Vad jag kan se så är denna tråd inte utbruten från någon så om det ligger någon underliggande referens till en annan tråd så är den tråden okänd för mig (har däremot erfarenhet av vad som brukar diskuteras på Buke förstås).

Jag har väl inte skrivit att sverige har skrivit på att samhället har en skyldighet? Blandar du ihop mig med någon annan?

 

[Thaliaste]

Till välbefinnande

Men tolkar du detta som att alla medborgare ska kunna specificera hur de vill leva sitt liv, och samhället har genom resolutionen tagit på sig att uppfylla det? Jag har svårt att förstå vad du menar. Att Sverige skrivit på FN:s deklaration är fakta och inget att diskutera, men vad menar du att det innebär att samhället har för ansvar i praktiken?

 

[Wille]

Och i de sammanhangen spelar det ingen roll om man äger eller hyr sitt boende.

Jag vet att det är så men folk tycker att det spelar roll ändå. Jag får mycket skit för att jag är arbetslös och äger mitt boende, trots att jag inte ber soc om pengar.

 

[Enya]

TS har lämnat öppna frågor till mig om det. (Fast alltså inte som jag uppfattar det som någon absolut uppfattning om vad som är rätt och fel).

Jag tycker att mycket upplevd missnöje i världen verkar handla om avsaknad av möjlighet till lyxkonsumtion.

Min uppfattning är att de som har mycket och är missnöjda är ofta de som vill ha lyxkonsumtion. De som har lite och är missnöjda vill ofta ha något som gör dem lyckliga och det betyder nödvändigtvis inte LYXkonsumtion.

Vad är lyxkonsumtion i dina ögon?

 

[Trasten]

Tänk dig att du känner dig nere. Din kompis tar med dig på en resa. Du är nere hela resan. Då börjar kompisen klaga över att du inte är glad nu när hen ansträngt sig så får din skull? Är det inte väldigt oskönt?

Eller om din mamma ringde upp och ville ha hjälp med ditt och datt och när du svarar att du inte orkar/vill/har tid så svarar hon att efter allt hon gjort för dig under din uppväxt, huuuur kan du neka henne vad hon vill ha? Låter typiskt oskönt enligt mig.

På samma sätt tycker jag det är oskönt att anse att andra måste bidra på ett särskilt sätt eller vara nöjda med livet pga vissa anledningar.

Jag ser inte de mänskliga rättigheterna som att någon ska servera allt på silverfat, utan som att ingen har rätt att hindra mig från att försöka uppnå dem.
Och i den mån någon har rätt att hindra mig ska det vara reglerat enligt lag och lagen ska ta stor hänsyn till folks rätt att försöka utnyttja sina mänskliga rättigheter.

 

[bettysmatte]

Om det lilla man har bara är livet, det finns inget annat, hur fröjdas man då?

LIVET är väl ändå det allra viktigaste vi har ??

 

[sjoberga]

Min uppfattning är att de som har mycket och är missnöjda är ofta de som vill ha lyxkonsumtion. De som har lite och är missnöjda vill ofta ha något som gör dem lyckliga och det betyder nödvändigtvis inte LYXkonsumtion.

Vad är lyxkonsumtion i dina ögon?

Igen, exemplet som var aktuellt var tillgång till häst för ridning.

 

[Wille]

LIVET är väl ändå det allra viktigaste vi har ??

Nej. Jag önskar ofta att jag vore död. Det finns mest nackdelar med att leva.

 

[Thaliaste]

Nu tror jag att du tolkar in något annat än det jag skrivit. Jag tänker på de som är passiva och förväntar sig att få ett gott liv serverat. Som inte ser att det krävs ansträngningar för att ta sig dit de vill, som t ex inte vill ta studielån och läsa vidare för att skaffa sig en tryggare tillvaro för att det är dyrt och jobbigt. Eller göra någon annan typ av ansträngning.

Att vara förvirrad är något helt annat, det får man förstås vara.

Eller ha en låg tilltro till sig själv. Jag har mött många som inte tror att de kan göra sånt som de ser andra göra. Och att vara rädd för det okända samt ha ett lågt självförtroende är också tillåtet, då ska man få hjälp med att bryta ner det stora läskiga i mindre och genomföra bitar.

 

[Enya]

Jag upplever ingen skam i att vilja leva ett bra liv? Eller ett lyckligt liv, vad det nu är. Det som kritiseras är väl när det uttrycks en förväntan att kunna bo som man önskar, där man önskar, äta det man önskar, ha de arbetstider som man önskar, ägna sig åt den hobby man vill osv - särskilt om det skulle motiveras med att det är en mänsklig rättighet och samhället därför ska fixa detta om man inte har råd själv.

Sedan finns det en specifik användare som ett flertal personer tyvärr inte kan låta bli att hoppa på. Det ser jag dock inte som representativt för den generella diskussionen om vad som gör folk i allmänhet lyckliga och vad som är en rimlig förväntan på livet och på samhället. Att så många trådar spårar ur ser jag mer beror på att ett antal användare har låst sig i sin provokation gällande den användaren, och tyvärr inte förstår att det vore bättre många gånger om de bara höll käften.

Men den här tråden har jag tolkar som en generell fråga, och hoppas att den får vara så.

Jag pratar inte om en specifik användare.

 

[Thaliaste]

Jag har väl inte skrivit att sverige har skrivit på att samhället har en skyldighet? Blandar du ihop mig med någon annan?

Ja, ursäkta, vad konstigt! Svarade (trodde jag) på ett inlägg från @monster1

 

[monster1]

Så välbefinnande är inte lycka?

Jag vet inte riktigt vad du är ute efter. Men man kan väll säga att staterna som skrivit på har ålagt sig att göra sin befolkning så lycklig som möjligt. Det finns ju också en hel del skrivningar om jämlikhet jämställdhet osv som också handlar om att plana ut kurvan. Man vill helt enkelt inte ha samhällsklyftor eftersom hela samhället mår dåligt av det, inte bara de som har lite pengar.

Tillstora delar har man ju kommit fram till att mycket av det du tog upp på din lista leder till välbefinnande. Ju fler som upplever välbefinnande ju bättre mår samhället som helhet.

Men våra moraliska betänkligheter sätter käppar i hjulet för det här, för många tycker inte att man som mindre bemedlad har rätt till alla de där sakerna, speciellt inte om man inte har förmågan att se till att man skaffar sig dom själv. Kan man inte skaffa sig detta på egen hand ska man tiga och lida, eller ja inte lida, du ska vara nöjd och se glädjen i det lilla. Men framför allt är det bra om man håller tyst. Ungefär så tolkar jag det hela.

 

[Enya]

Varför skulle det vara skamligt att ha ett i sitt egna tycke bra liv och vara lycklig i det livet?
Det ser jag inte att någon anser här, men det kommer dock inte gratis för de allra flesta.
Mig själv inkluderat och jag har jobbat hårt, idogt och mycket på livets alla fronter för att komma dit jag är idag.

Det gör väl alla, även dem som ger uttryck att vara missnöjda med sina liv, bara det att folk inte ser allt arbete de har gjort?

 

[Sel]

Jag har inte läst ikapp tråden ännu, men min initiella känsla är att "lycka" är ett väldigt fluffigt begrepp som jag mest förknippar med disney. Jag tror inte att jag känner en enda människa som går omkring och känner sig "lycklig" dagarna i ända - att sträva efter den stora lyckan gör mest att en blir besviken tror jag, däremot kan nog de flesta landa i att vara nöjda med tillvaron. Jag tycker nöjd är bra och tillräckligt. Bekvämt liksom.

 

[monster1]

LIVET är väl ändå det allra viktigaste vi har ??

https://www.folkhalsomyndigheten.se...s-utveckling/resultat/halsa/suicid-sjalvmord/ Alla känner inte så nej.

 

[Enya]

Jag tänker, lite generellt, att det finns två sorters människor. De som är missnöjda och själva tar tag i sin situation, och de som tycker deras situation är andras ansvar och tycker att det är andra som ska fixa deras tillvaro. Jag har jobbat som socialsekreterare i över 20 år och det här är min erfarenhet efter det.

Om man inte kan förändra sin situation, var passar man in då?

Jag vill att mitt liv ska ha mening för mig, annars finns det ingen mening med att leva. Den dagen det inte har någon mening längre tänker jag inte heller leva, varför skulle jag?

 

[monster1]

Jag har inte läst ikapp tråden ännu, men min initiella känsla är att "lycka" är ett väldigt fluffigt begrepp som jag mest förknippar med disney. Jag tror inte att jag känner en enda människa som går omkring och känner sig "lycklig" dagarna i ända - att sträva efter den stora lyckan gör mest att en blir besviken tror jag, däremot kan nog de flesta landa i att vara nöjda med tillvaron. Jag tycker nöjd är bra och tillräckligt. Bekvämt liksom.

Om man känner sig nöjd skulle jag nog anse att man känner sig lycklig.

 

[Brynja]

Har inte läst allt i tråden (än).

Men jag tänker rent spontant att det här med lycka är så komplext - rent krasst kan gräset va grönare på andra sidan alldeles oavsett vad du gör och nej, då tycker jag inte det är en mänsklig rättighet. Men om man, utöver uppfyllda behov, strävar efter att finna lycka i det man har framför det man inte har, då är jag nog benägen att tycka att det, under ideala förhållanden, ska vara en rättighet.

 

[Gnist]

Det gör väl alla, även dem som ger uttryck att vara missnöjda med sina liv, bara det att folk inte ser allt arbete de har gjort?

Nej, alla gör inte det.

------
Mtp hintar hit och dit åt olika håll så klargör jag här att jag pratar inte om bukefalister, utan om folk rent allmänt.