Är det en mänsklig rättighet att få vara lycklig?

[Youma]

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att:

• Vara Lycklig
• Vara frisk
• Få barn
• Vara i ett förhållande
• Ha ett jobb
• Ha vänner
• Ha familj
• Äga sitt boende
• Ha en bil
• Ha ett djur

... osv.

Om det var det och man inte hade det man anser sig ha rätt till, var ska men klaga, högre makter?

Jag ser det faktiskt som tvärtom, i med att vi går alla rätt långt för att hjälpa varandra med att finansiera det som står på listan, med gemensamma medel.

Exempelvis så kan barnlösa få både kostsamma undersökningar och behandlingar, för att få så hög chans att kunna få barn. Man kan inte garantera att någon ska kunna få barn, men vi är ju villiga att betala rätt mycket för att en främling ska få så hög chans till det som möjligt.

Likadant så kan man inte garatera någon friskhet, men liksaså så ser vi gemensamt till att så många som möjligt får vara så friska som det bara går.

Så en del typer av lycka kan de flesta tänka sig att gemensamt bidra till, men inte annan.

 

[Mia_R]

Jag ser det faktiskt som tvärtom, i med att vi går alla rätt långt för att hjälpa varandra med att finansiera det som står på listan, med gemensamma medel.

Exempelvis så kan barnlösa få både kostsamma undersökningar och behandlingar, för att få så hög chans att kunna få barn. Man kan inte garantera att någon ska kunna få barn, men vi är ju villiga att betala rätt mycket för att en främling ska få så hög chans till det som möjligt.

Likadant så kan man inte garatera någon friskhet, men liksaså så ser vi gemensamt till att så många som möjligt får vara så friska som det bara går.

Så en del typer av lycka kan de flesta tänka sig att gemensamt bidra till, men inte annan.

Det är fortfarande ingen mänsklig rättighet att varesig få barn eller vara frisk.

 

[Youma]

Varför då, menar du? Det känns som en rätt märklig generalisering?

Ja, jag generaliserar utifrån hur autism ofta yttrar sig.

Starkt bunden till rutiner och motstånd mot förändringar​

En del kan bli mycket störda även av små förändringar i rutiner och dagsschemat eller hur till exempel vissa saker ska göras. Det kan handla om att vara överdrivet rutinbunden och att följa regler minutiöst, tala och tänka på ett nästan ritualiserat sätt med litet utrymme för variation, till exempel ställa samma frågor om och om igen fast man vet svaret.

källa : https://www.autismforum.se/om-autism/det-har-ar-autism/


Inte för att det är så för alla, men att lycka är avhängt på hur pass anpassningsbar och flexibel man är, skulle båda för ett ganska miserabelt liv för många.

 

[Thaliaste]

Lyckan är väldigt subjektivt, tänker jag.

Och var det Kierkegaard som klokt skrev att man märker att man varit lycklig först när man förlorar lyckan.

Dvs: det är svårt i stunden inse vad man har (t.ex att vara nöjd och tacksam över) men när man förlorar dessa saker inser man att den tiden kanske var den bästa man upplevt.

Personligen upplever jag en större belåtenhet iom jag aktivt lärt mig att fokusera på VAD JAG HAR istället för vad jag inte har/inte gjort/vad nån annan har/hur livet skulle ha kunnat bli istället.

Det sista stycket skriver jag under helt på, och har en jättestor del i att jag mår bättre nu än för 10-15 år sedan.

För mig har detta även lett till att jag släppt tankarna på "den stora LYCKAN". Vad är det ens? Känns som något snarast utopiskt bra, som kräver väldigt få inslag av minusposter. Men jag har rätt många minus i mitt liv, av alla de slag, varav många har jag behövt acceptera och forma mitt liv i förhållande till. Saker och ting blir inte alltid som man önskar att de vore. Men tack och lov har jag även många plusposter i mitt liv, och mitt mål är att vara i balans. Då är livet good enough, och jag är nöjd. Oavsett mina krämpor och ouppnåeliga önskningar så har jag haft förmånen att råka födas på en plats som automatiskt ger mig oerhört mycket mer trygghet gällande mat, skydd, värme, sjukvård, kunskap, rättigheter osv än på många andra ställen.

Jag ställer mig inte frågan "om jag fick önska helt fritt, hur skulle jag vilja att mitt liv skulle se ut, och hur mycket av det har jag idag?". Jag ställer mig frågan hur mitt liv skulle kunna sett ut om det var mer genomsnittligt bland världens 7 miljarder människor, och vad jag kan lägga mina livstimmar på för att mitt liv inte ska ha varit helt meningslöst när jag sedan kommer att förflutna i jorden. Då är jag väldigt nöjd med mitt liv, och det räcker för mig att vara nöjd och känna en mening i något av det jag gör om dagarna, jag behöver inte finna någon extraordinär lycka.

 

[Youma]

Nej, jag tycker att skattefinansiering av ungdomars idrottande är utmärkt.

Har barn större rätt till lyxaktiviteter än andra? Ska dessa finansieras av andra vuxna än deras föräldrar? Varför?

Tänk om jag inte vill finansiera andras ridning, oavsett vilken ålder de är i. Ingen finansierade min ridning när jag var liten, för mina föräldrar hade ändå inte råd med avgiften. Så man finansierar ridning till redan ganska välställda barn.

 

[monster1]

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att:

• Vara Lycklig
• Vara frisk
• Få barn
• Vara i ett förhållande
• Ha ett jobb
• Ha vänner
• Ha familj
• Äga sitt boende
• Ha en bil
• Ha ett djur

... osv.

Om det var det och man inte hade det man anser sig ha rätt till, var ska men klaga, högre makter?

En del av de där du radar upp är mänskliga rättigheter enligt FNs resolution som sverige skrivit på.
"Artikel 22.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen
av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 23.

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvisoch tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.

Artikel 24.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

Artikel 25.

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet."

"Socialtjänstlagen
"3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa."

Människor med funktionshinder​

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd."

Så i mångt och mycket har samhället genom vår lagstiftning bestämt att man har rätt till mycket av det du beskriver. I den mån samhället lyckas med att ge individer detta varierar. Men det är något som vi anser att alla har rätt till, så pass av man i de fall där personen själv inte har resurser/möjligheter att skapa ett meningsfullt liv med det du beskriver ser vi till att skapa det åt personen. Därför har tex personer på olika boenden rätt att ha egna djur, de får praktikplatser (jobb), de åker på dans och andra aktiviteter för att träffa vänner osv.

 

[sjoberga]

Har barn större rätt till lyxaktiviteter än andra? Ska dessa finansieras av andra vuxna än deras föräldrar? Varför?

Tänk om jag inte vill finansiera andras ridning, oavsett vilken ålder de är i. Ingen finansierade min ridning när jag var liten, för mina föräldrar hade ändå inte råd med avgiften. Så man finansierar ridning till redan ganska välställda barn.

Svar ja! Barn är samhällets nästa bärare, och har inte rätt eller skyldighet att skapa finansiering för sina aktiviteter. Därför måste vi skapa förutsättningar för det. Och ja, jag tycker det är ett problem att många sporter är så dyra ändå att det exkluderar många.

 

[Mia_R]

En del av de där du radar upp är mänskliga rättigheter enligt FNs resolution som sverige skrivit på.
"Artikel 22.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen
av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 23.

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvisoch tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.

Artikel 24.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

Artikel 25.

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet."

"Socialtjänstlagen
"3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa."

Människor med funktionshinder​

7 § Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd."

Så i mångt och mycket har samhället genom vår lagstiftning bestämt att man har rätt till mycket av det du beskriver. I den mån samhället lyckas med att ge individer detta varierar. Men det är något som vi anser att alla har rätt till, så pass av man i de fall där personen själv inte har resurser/möjligheter att skapa ett meningsfullt liv med det du beskriver ser vi till att skapa det åt personen. Därför har tex personer på olika boenden rätt att ha egna djur, de får praktikplatser (jobb), de åker på dans och andra aktiviteter för att träffa vänner osv.

Var ska t ex de i Bangladesh vända sig för att kräva sin rätt, FN?

 

[Motacilla]

Svar ja! Barn är samhällets nästa bärare, och har inte rätt eller skyldighet att skapa finansiering för sina aktiviteter. Därför måste vi skapa förutsättningar för det. Och ja, jag tycker det är ett problem att många sporter är så dyra ändå att det exkluderar många.

Barn har heller inget ansvar för sin familjs ekonomiska situation.

Vuxna har ansvar för sig själva.

 

[monster1]

Var ska t ex de i Bangladesh vända sig för att kräva sin rätt, FN?

Det behövs inte FN arbetar redan aktivt där för att förbättra befolkningens rättigheter.
https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/rapport-fran-faltbesok-i-bangladesh/
Det finns 23 FN-organ i Bangladesh. De samarbetar nära med regeringen i landet. Ett område som har legat högt på den politiska agendan under ett antal år är flickors och kvinnors rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Bland de FN-organ som arbetar med dessa frågor finns FN:s befolkningsfond UNFPA, FN:s barnfond UNICEF, UN Women och Världshälsoorganisationen WHO.

 

[Thaliaste]

Det sista stycket skriver jag under helt på, och har en jättestor del i att jag mår bättre nu än för 10-15 år sedan.

För mig har detta även lett till att jag släppt tankarna på "den stora LYCKAN". Vad är det ens? Känns som något snarast utopiskt bra, som kräver väldigt få inslag av minusposter. Men jag har rätt många minus i mitt liv, av alla de slag, varav många har jag behövt acceptera och forma mitt liv i förhållande till. Saker och ting blir inte alltid som man önskar att de vore. Men tack och lov har jag även många plusposter i mitt liv, och mitt mål är att vara i balans. Då är livet good enough, och jag är nöjd. Oavsett mina krämpor och ouppnåeliga önskningar så har jag haft förmånen att råka födas på en plats som automatiskt ger mig oerhört mycket mer trygghet gällande mat, skydd, värme, sjukvård, kunskap, rättigheter osv än på många andra ställen.

Jag ställer mig inte frågan "om jag fick önska helt fritt, hur skulle jag vilja att mitt liv skulle se ut, och hur mycket av det har jag idag?". Jag ställer mig frågan hur mitt liv skulle kunna sett ut om det var mer genomsnittligt bland världens 7 miljarder människor, och vad jag kan lägga mina livstimmar på för att mitt liv inte ska ha varit helt meningslöst när jag sedan kommer att förflutna i jorden. Då är jag väldigt nöjd med mitt liv, och det räcker för mig att vara nöjd och känna en mening i något av det jag gör om dagarna, jag behöver inte finna någon extraordinär lycka.

När jag tänker efter, så är det inte bara det yttre som påverkat min inställning väldigt mycket, att jag är oerhört tacksam för det jag fått turen att födas till. Att jag varit självmordsbenägen i 15 år av mitt liv har också en stor del i att jag tycker att jag har ett bra liv varje dag jag kan tänka mig att fortsätta det, eller som nu - att jag VILL leva. Det är en fantastiskt bra känsla, och jag är väldigt nöjd med det.

 

[Enya]

Jag förstår inte tråden riktigt. Om man inte är lycklig, men har tak över huvudet och mat på bordet, så får man inte vara missnöjd ändå? Eftersom det inte är en personlig rättighet att vara lycklig?

 

[Ray]

Lycka är för mig en känsla som kommer ibland... Typ som förälskelse eller glädje.
Den kommer inifrån och är inget någon annan egentligen kan hjälpa mig med. Så mänsklig rättighet är nog en utopi?
Man kan ju inte styra över någon annans lycka?

 

[Mia_R]

Det behövs inte FN arbetar redan aktivt där för att förbättra befolkningens rättigheter.
https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/rapport-fran-faltbesok-i-bangladesh/
Det finns 23 FN-organ i Bangladesh. De samarbetar nära med regeringen i landet. Ett område som har legat högt på den politiska agendan under ett antal år är flickors och kvinnors rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Bland de FN-organ som arbetar med dessa frågor finns FN:s befolkningsfond UNFPA, FN:s barnfond UNICEF, UN Women och Världshälsoorganisationen WHO.

Ja och det är ju mycket bra och lovvärt, så lilla Nadia 5 år kan gå till FN och kräva att få ett lyckligt liv och de garanterar det, för annars? Eller Nicklas, 35 år och boende i Kalmar, som aldrig haft en flickvän. Kan han också vända sig till FN och klaga på att han inte är lycklig?

 

[sjoberga]

Jag förstår inte tråden riktigt. Om man inte är lycklig, men har tak över huvudet och mat på bordet, så får man inte vara missnöjd ändå? Eftersom det inte är en personlig rättighet att vara lycklig?

Jag kan inte se hur man inte får vara missnöjd. Missnöjdhet är en stark drivkraft. Problemet blir när man tycker att andra har ansvar för att lösa situationen, exempelvis genom att finansiera lyx man är missnöjd med att inte ha tillgång till.

 

[tanten]

Jag tycker frågan är lite konstigt ställd.

För de flesta är lyckan beroende på ens egen inställning (exkluderar de som är sjuka i depression eller har andra problem)
Den som inte saknar mycket är lyckligare än den som har massor men vill ha mer.

Många som levt igenom svåra kriser eller sjukdomar vittnar om att de lärt sig uppskatta små glädjeämnen i livet.
Det må låta klyshigt men nu när jag lever på en knaper sjukpenning, går i dialys tre gånger i veckan och är ofrivillig singel så är jag mer tillfreds med livet än förr när jag hade familj, 18 hästar, jobb och en gård.

Sen tror jag ine heller att lycka är ett tillstånd. Lycka är glimtar i livet när allt är underbart.

 

[Enya]

Jag kan inte se hur man inte får vara missnöjd. Missnöjdhet är en stark drivkraft. Problemet blir när man tycker att andra har ansvar för att lösa situationen, exempelvis genom att finansiera lyx man är missnöjd med att inte ha tillgång till.

Har någon påstått att andra ska finansiera ens lyx?
Och handlar lycka ens alltid om något som går att finansiera? I mitt fall inte måste jag säga. Lycka går inte att köpa, det är en känsla man får när man känner att man mår bra. Den som letar lycka genom lyxkonsumtion är ute på djupt vatten.

 

[Thaliaste]

Jag förstår inte tråden riktigt. Om man inte är lycklig, men har tak över huvudet och mat på bordet, så får man inte vara missnöjd ändå? Eftersom det inte är en personlig rättighet att vara lycklig?

Jag tänker att man självklart får vara missnöjd med saker och ting i sitt liv, även om man har tak över huvudet och mat att äta.

Själva begreppet mänsklig rättighet skulle behöva definieras för att kunna användas i en fråga som du (och TS) gör. Det är ju en sak huruvida det står i FN:s stadga eller inte, men jag tror att den utgångspunkt som de flesta tar i tråden när det gäller andras eller en generell "rätt" till lycka är huruvida samhället har skyldighet att vidta alla åtgärder som krävs för att du som olycklig ska bli lycklig. Och en sådan diskussion leder genast till diskussionen om det finns vissa saker som är allmängiltiga för att göra människor lyckliga, och om det finns någon basnivå av åtgärder som är tillräckligt för samhället att ge, eller om alla individuella önskemål för att en person ska bli lycklig ska tillhandahållas av samhället.

Att definiera något som en mänsklig rättighet kan ju i ena ändan tolkas som att ingen aktivt och medvetet får hindra dig från detta, och i andra änden kan det tolkas som att samhället har en skyldighet att göra allt som överhuvudtaget är möjligt för att du ska uppnå detta.

 

[Enya]

Jag tänker att man självklart får vara missnöjd med saker och ting i sitt liv, även om man har tak över huvudet och mat att äta.

Själva begreppet mänsklig rättighet skulle behöva definieras för att kunna användas i en fråga som du (och TS) gör. Det är ju en sak huruvida det står i FN:s stadga eller inte, men jag tror att den utgångspunkt som de flesta tar i tråden när det gäller andras eller en generell "rätt" till lycka är huruvida samhället har skyldighet att vidta alla åtgärder som krävs för att du som olycklig ska bli lycklig. Och en sådan diskussion leder genast till diskussionen om det finns vissa saker som är allmängiltiga för att göra människor lyckliga, och om det finns någon basnivå av åtgärder som är tillräckligt för samhället att ge, eller om alla individuella önskemål för att en person ska bli lycklig ska tillhandahållas av samhället.

Att definiera något som en mänsklig rättighet kan ju i ena ändan tolkas som att ingen aktivt och medvetet får hindra dig från detta, och i andra änden kan det tolkas som att samhället har en skyldighet att göra allt som överhuvudtaget är möjligt för att du ska uppnå detta.

Jag får bara känslan av tråden, och av en del andra trådar, att det är lite skamligt att vilja känna sig lycklig. Som att man lever liksom, inte bara klarar av livet och har mat på bordet.

 

[monster1]

Jag tänker att man självklart får vara missnöjd med saker och ting i sitt liv, även om man har tak över huvudet och mat att äta.

Själva begreppet mänsklig rättighet skulle behöva definieras för att kunna användas i en fråga som du (och TS) gör. Det är ju en sak huruvida det står i FN:s stadga eller inte, men jag tror att den utgångspunkt som de flesta tar i tråden när det gäller andras eller en generell "rätt" till lycka är huruvida samhället har skyldighet att vidta alla åtgärder som krävs för att du som olycklig ska bli lycklig. Och en sådan diskussion leder genast till diskussionen om det finns vissa saker som är allmängiltiga för att göra människor lyckliga, och om det finns någon basnivå av åtgärder som är tillräckligt för samhället att ge, eller om alla individuella önskemål för att en person ska bli lycklig ska tillhandahållas av samhället.

Att definiera något som en mänsklig rättighet kan ju i ena ändan tolkas som att ingen aktivt och medvetet får hindra dig från detta, och i andra änden kan det tolkas som att samhället har en skyldighet att göra allt som överhuvudtaget är möjligt för att du ska uppnå detta.

Fast har man som nation skrivit på en resolution så har man ju tagit det ansvaret, det är liksom det det innebär att skriva på. I Sverige har vi dessutom till stora delar definierat det i vår lagstiftning och i olika mål som regeringen antagit. På det sättet har samhället "tagit på sig skyldigheten".