Är det en mänsklig rättighet att få vara lycklig?

[Enya]

Jag tycker att man har ett långtgående eget ansvar som vuxen att anpassa sig till att kunna leva sitt liv utan missnöje, en anpassning till den egna förmågan som man har, förfogar över och kan utveckla med stöd av andra. Eller acceptera att vara missnöjd om man hellre önskar det.

Fast jag tror det finns deprimerade människor som inte kan det. Vilket ju är en del av depressionen. En sjukdom alltså. Det känns som om man förutsätter att alla är kapabla till samma saker. Det tror inte jag.

 

[sjoberga]

Om man inte kan förändra sin situation, var passar man in då?

Jag vill att mitt liv ska ha mening för mig, annars finns det ingen mening med att leva. Den dagen det inte har någon mening längre tänker jag inte heller leva, varför skulle jag?

Då får man jobba med att hitta en mening man klarar att uppnå och kan vara nöjdare med, med eller utan hjälp av andra. Men någon annan kan inte ha ansvaret att förändra situationen och servera meningen.

 

[Enya]

Och då har man ungefär valet att omvärdera, anpassa och känna sig mer nöjd, eller inte göra det och acceptera att man känner sig missnöjd.

(Att acceptera att man känner sig missnöjd handlar inte om att man inte får känna sig missnöjd.)

Hur gör man det om man är deprimerad och inte har förmågan? Man har viljan att göra något åt sitt liv, att få lycka, men saknar förmågan och kan alltså inte göra annat än känna sig missnöjd. Hur förändrar man?

 

[Sel]

Om man känner sig nöjd skulle jag nog anse att man känner sig lycklig.

Då tolkar vi nog orden olika. Jag skulle kunna använda liknöjd också.. man är inte desperat olycklig, utan livet fungerar helt enkelt. Mat på bordet, ingen större oro inför livssituationen till vardags. Några nöjen. Man är nöjd.
Lycka tolkar jag som någonting sprudlande och fyllt med glädje.

 

[monster1]

Men alltså, behovshierarki.

Om tak över huvudet och mat på bordet är hotat bryr man sig rätt lite om vilken sorts dahlior man ska odla i år eller vilken stam nästa häst ska ha.

eller så är det ännu viktigare då https://www.greenamerica.org/story/growing-gardens-help-homeless . Sen är det kanske lite obalanserat att jämställa odlingen av en blomma med hästavel?

 

[bettysmatte]

Då tolkar vi nog orden olika. Jag skulle kunna använda liknöjd också.. man är inte desperat olycklig, utan livet fungerar helt enkelt. Mat på bordet, ingen större oro inför livssituationen till vardags. Några nöjen. Man är nöjd.
Lycka tolkar jag som någonting sprudlande och fyllt med glädje.

Jag håller nog med din tolkning, därav att jag hellre pratar om att vara nöjd/förnöjd/tillfredsställd/välmående.

 

[sjoberga]

Hur gör man det om man är deprimerad och inte har förmågan? Man har viljan att göra något åt sitt liv, att få lycka, men saknar förmågan och kan alltså inte göra annat än känna sig missnöjd. Hur förändrar man?

Genom att få den hjälp man behöver för att hantera sjukdomen tänker jag. Men det finns inget magiskt recept. Fortfarande kommer inte själva ansvaret att se till att förmåga och ambition möts på ett sätt man kan acceptera hamna någon annanstans för vuxna. Även om man har rätt till hjälp att hantera sin sjukdom.

 

[monster1]

Då tolkar vi nog orden olika. Jag skulle kunna använda liknöjd också.. man är inte desperat olycklig, utan livet fungerar helt enkelt. Mat på bordet, ingen större oro inför livssituationen till vardags. Några nöjen. Man är nöjd.
Lycka tolkar jag som någonting sprudlande och fyllt med glädje.

Okej för mig är nog lycka snarare frånvaron av nedstämdhet/apati, typ att känna sig nöjd, känna att livet är okej.

 

[Görel]

Om man inte kan förändra sin situation, var passar man in då?

Jag vill att mitt liv ska ha mening för mig, annars finns det ingen mening med att leva. Den dagen det inte har någon mening längre tänker jag inte heller leva, varför skulle jag?

Jag tänker att man då får försöka se på sin situation från ett annat perspektiv. Inte fastna i att man inte kan ta sig till en exakt specifik punkt. Man kan kanske behöva hjälp av samtalsstöd.

Jag har själv ett medfött ärftligt ryggfel som begränsar mig varje dag, som gjort att jag inte kan göra allt jag önskar. Nu har jag lärt mig att fokusera på det jag kan göra, inte det jag inte kan.

 

[Enya]

Inte det minsta skamligt, tycker jag. Vem vill inte känna lycka (eller nöjdhet och välmående är kanske lämpligare ord egentligen)? Däremot - som jag skrev tidigare - handlar lycka för mig om att kunna anpassa sig och uppskatta det man faktiskt har, även om det inte blev precis som man en gång föreställde sig. Att kunna fröjdas över det lilla i stunden.

Jag tror, att det finns människor som är så pass djupt under isen att det är svårt att anpassa sig och uppskatta det man faktiskt har, eftersom man nog har det rätt dåligt ändå och är rätt djupt nere. Så om man kan anpassa sig och kan uppskatta det man har så är det värt att tänka på att det finns de som inte kan det, som har det ytterligare sämre, de har alltså inte ens den förmågan kvar.

 

[monster1]

Då får man jobba med att hitta en mening man klarar att uppnå och kan vara nöjdare med, med eller utan hjälp av andra. Men någon annan kan inte ha ansvaret att förändra situationen och servera meningen.

Kan du inte tänka dig någon livssituation där förmågan att "se det positiva" i det hela liksom upphör att existera eftersom det inte längre finns något positivt att se?

 

[bettysmatte]

Jag tror, att det finns människor som är så pass djupt under isen att det är svårt att anpassa sig och uppskatta det man faktiskt har, eftersom man nog har det rätt dåligt ändå och är rätt djupt nere. Så om man kan anpassa sig och kan uppskatta det man har så är det värt att tänka på att det finns de som inte kan det, som har det ytterligare sämre, de har alltså inte ens den förmågan kvar.

Ja, det är en lycka att kunna göra det.... Det ska man också uppskatta.

 

[Sel]

Okej för mig är nog lycka snarare frånvaron av nedstämdhet/apati, typ att känna sig nöjd, känna att livet är okej.

Fast vem lever ett liv med frånvaro av nedstämdhet, på riktigt? Jag tror ett stort problem i samhället idag är att folk tror att det överhuvudtaget Finns en tillvaro utan nedstämdhet och stora motgångar.

... det åsido tolkar vi definitivt ordet lycka på olika vis, ja.
Jag vet inte om jag känner en enda person som på frågan "Är du lycklig" (utöver just i den stunden då, om någonting fantastiskt suveränt har hänt) skulle svara ja. Personligen skulle jag absolut inte göra det - eventuellt dagen efter jag vann tio mille på lotto i så fall. Särskilt om jag samma dag fick tillbaka min fina lilla hund, ungefär. Där går min grad för lycka i alla fall.

 

[Jenka]

Det har gnagt i mig i ett antal trådar att det enda viktiga i livet är tak över huvudet och mat på bordet, men att den personliga lyckan och drivet att vilja leva inte har någon betydelse.

" Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta", jag tycker det ligger mycket i det. Det är just när man upplever att det inte är gott att leva, som man inte längre vill göra det. Men hur långt får det gå? Får man exempelvis säga att man inte kan tänka sig ett liv utan sin favorithobby, utan hästar etc?

Vad menas med rättighet?

Givetvis ska man sträva efter lycka och givetvis ska man själv få välja vad man prioriterar i livet.
MEN de flesta av oss har ju nån begränsning i vad vi kan göra (tid, pengar, fysik...).
Du kan vilja ha hästar tex, men bara om du kan betala dem själv och klarar av att sköta dem.

 

[sjoberga]

Kan du inte tänka dig någon livssituation där förmågan att "se det positiva" i det hela liksom upphör att existera eftersom det inte längre finns något positivt att se?

Hela frågeställningen utgår från att man är missnöjd och vill något annat. Då ser man redan något positivt, som man inte har. Och nej, jag tror inte att nästan någon är i den situationen i ett välfärdsland i fred, att det finns noll möjligheter att hitta en väg till större nöjdhet. Även om man behöver hjälp med svårigheter, att se den vägen.

 

[sjoberga]

Fast vem lever ett liv med frånvaro av nedstämdhet, på riktigt? Jag tror ett stort problem i samhället idag är att folk tror att det överhuvudtaget Finns en tillvaro utan nedstämdhet och stora motgångar.

... det åsido tolkar vi definitivt ordet lycka på olika vis, ja.
Jag vet inte om jag känner en enda person som på frågan "Är du lycklig" (utöver just i den stunden då, om någonting fantastiskt suveränt har hänt) skulle svara ja. Personligen skulle jag absolut inte göra det - eventuellt dagen efter jag vann tio mille på lotto i så fall. Särskilt om jag samma dag fick tillbaka min fina lilla hund, ungefär. Där går min grad för lycka i alla fall.

Jag skulle bli ganska orolig över framtiden om jag vann en sån massa pengar. Verkligen inget önskescenario. Därför köper jag heller inga lotter

 

[nightcrawler]

Lycka är jävligt överskattat.
Man får va nöjd om man är lite glad ibland.

Tycker det stämmer förbannat bra faktiskt. Även om jag har ordnat så jag har det jag vill ha och behöver (med några få undantag) så känner jag ändå ingen större lycka. Jag är åt det olyckliga hållet men känner mej ändå nöjd när det kunde varit värre.

 

[monster1]

Fast vem lever ett liv med frånvaro av nedstämdhet, på riktigt? Jag tror ett stort problem i samhället idag är att folk tror att det överhuvudtaget Finns en tillvaro utan nedstämdhet och stora motgångar.

... det åsido tolkar vi definitivt ordet lycka på olika vis, ja.
Jag vet inte om jag känner en enda person som på frågan "Är du lycklig" (utöver just i den stunden då, om någonting fantastiskt suveränt har hänt) skulle svara ja. Personligen skulle jag absolut inte göra det - eventuellt dagen efter jag vann tio mille på lotto i så fall.

Jag menar faktiskt i stunden inte alltid. Alltså om jag just nu inte känner mig nedstämd/apatisk utan känner mig relativt nöjd, då anser jag att jag är lycklig. Den där bubblande känslan som man kan få när något är "fantastiskt" skulle jag nog säga är eufori.

Men ja, ofta likställs lycka och välbefinnande, välbefinnande kanske är lättare att relatera till än lycka som mer känns som en hollywood klyscha.

 

[Motacilla]

Fast vem lever ett liv med frånvaro av nedstämdhet, på riktigt? Jag tror ett stort problem i samhället idag är att folk tror att det överhuvudtaget Finns en tillvaro utan nedstämdhet och stora motgångar.

... det åsido tolkar vi definitivt ordet lycka på olika vis, ja.
Jag vet inte om jag känner en enda person som på frågan "Är du lycklig" (utöver just i den stunden då, om någonting fantastiskt suveränt har hänt) skulle svara ja. Personligen skulle jag absolut inte göra det - eventuellt dagen efter jag vann tio mille på lotto i så fall. Särskilt om jag samma dag fick tillbaka min fina lilla hund, ungefär. Där går min grad för lycka i alla fall.

Väl talat!

Alla, exakt alla människor har motgångar, sorger och besvikelser.

Men det är inte det som syns utåt alla gånger. Så folk är väl i varierande grad fjärmade från tanken på att andra också upplever dessa tankar och känslor.

Precis ALLT materiellt välstånd vänjer man sig vid på ungefär ett år (det finns studier på folk som vunnit på Lotto). Efter det blir även förmögenhet en grå vardag.

 

[monster1]

Hela frågeställningen utgår från att man är missnöjd och vill något annat. Då ser man redan något positivt, som man inte har. Och nej, jag tror inte att nästan någon är i den situationen i ett välfärdsland i fred, att det finns noll möjligheter att hitta en väg till större nöjdhet. Även om man behöver hjälp med svårigheter, att se den vägen.

Gör den, så har inte jag uppfattat det. Snarare som att det finns lägen då man inte har rätt till de delar av livet som kan ge lycka/välbefinnande om man inte har resurserna att tillskapa dessa delar själv.