Är det bara att leva med?

[Amha]

Skaffar ni två ungar är det faktiskt ganska många år, skaffar ni fler ännu fler år. Alltså det är ju en fråga som ni aldrig kommer diskutera, dvs vem tar nattpasset eller vem tar Morgonpasset? Dvs en mindre grälanledning

Eller så blir det som här. Sambon byter dygnsrytm

 

[Inte_Ung]

Nu så tycker jag att tråden har blivit rörig.
Så jag vill bena ut det hela litet.
Ja jag har läst hela.

Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen.

Solen går upp strax före 9 så det ger 6-8 timmar av sömn vilket inte är något konstigt alls.

det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Ni verkar ha olika intressen.

när han går upp så har affärerna stängt på helgerna (liten stad), det är mörkt på vintern, gymmet har stängt… hela samhället har stängt och det är mörkt vilket leder till att det enda man kan göra på i alla fall höst och vinter är att sitta hemma.

Det där tycker jag att du kan göra själv. Han är väl inte intresserad.
Använd er fantasi för att hitta på något kul som inte kräver öppna affärer.

Min sambo och jag har båda snurriga dygnsrytmer men vi ser till att träffas när båda är vakna.
Affärer går vi aldrig i tillsammans, det är ju slöseri med gemensam tid.
Att det fungerar så bra beror nog mycket på att vi båda utan problem kan sova mitt i kaos.
Den som är trött den sover helt enkelt.

 

[MiniLi]

Utan att överhuvudtaget värdera din sambos beteende så skulle jag sura ihop rejält om någon försökte styra över hur jag ska tillbringa mina lediga dagar. Om jag vill "slösa" bort hela dagen så gör jag det. Därför vill jag heller inte vara den som försöker styra över någon annans tid på det sättet heller.

Jag tänker att ni får prata om det. Hur vill ni leva era liv? Passar era önskemål om livet ihop?
Du kan ju inte förändra honom. Allt du kan göra är att berätta hur det påverkar och sårar dig, och sen är det upp till honom om han vill göra en förändring eller inte. Och det är upp till sig att avgöra om du vill leva med honom (inklusive hans mindre tilltalande vanor) eller inte.

 

[Ginne]

Tack alla som svarat! Jag har fått massor att tänka på både hur jag själv ska ställa mig till det som är och hur jag ska ta upp det med honom.

Som jag har sagt tidigare har jag en massa annat jag kan göra och andra att umgås med innan han vaknar, men det är trist att inte kunna hitta på något med honom. Jag har tagit till mig det ni skrivit och ska prata med honom om det. När jag tar upp något med honom så är han verkligen bra på att lyssna och försöka förbättra (vilket jag också så klart också försöker med när han tar upp något som han tycker är ett problem), men till just det här har vi kommit till en punkt där vi står still. Nu har jag fått lite nya tankar och lite mer idéer på hur man kan prata om det!

Det bästa är väl om ni kan prata om det och komma fram till en lösning som passar båda. Det skulle kunna vara att båda kompromissar, eller att ingen gör det och ni ändå hittar ett sätt att leva tillsammans. OM ni inte kan kompromissa kanske du kan försöka tänka om? Kanske du kan se den tiden som han sover som din egen? Du kan göra det du vill då. Kanske får de saker ni gör tillsammans rymmas under den tid han är vaken? Ni kan ju hitta på saker tillsammans då?

 

[a1agnlju]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Här är det maken som jobbar natt. Jag får respektera att han har svårt att gå och lägga sig tidigare på sina lediga dagar och att han behöver sova middag en stund (det är knepigt att vända på dygnet för honom) och han respekterar att jag går och lägger mig tidigare. Men det är ju en förutsättning för att vi ska kunna sköta våra respektive jobb.

Ditt fall tycker jag är ett lite annat läge. Att kolla upp sömnen för hans del är väl en god idé kan jag tycka. Om det inte kommer fram något där så får man väl försöka kompromissa kan jag tycka. Visst kan folk ha olika dygnsrytm, men som det verkar på er så är den enda anledningen till att han går upp är om det är något som är viktigt för honom som ska hända. Det är ju inte så att han tvingas vara uppe hela nätterna. Om ni får ungar senare och de ska på sina aktiviteter på helgen. Är du den enda som ska ta hand om det då eftersom mannen inte har lust att gå upp (det är ju inget som gagnar honom). Nej. Först en koll på eventuella sömnproblem och om inget kommer fram där får han väl anstränga sig lite för din skull kan jag tycka. Han behöver ju inte gå upp åtta, men att sova precis hela dagen, det är tonårsfasoner tycker jag.

 

[tara]

I helvete heller. Låt bli både barn och hund, lös egna problem utan någon försvarslös buffer. Maken till idioti...

Det var nog sant. Okej, håller med, akvariefisk? Eller vad heter de de där silverfiskarna, de är väl bra? :-p

 

[tara]

Eller så blir det som här. Sambon byter dygnsrytm

Fasen , aldrig blir det bra asså. . På något sätt verkar det ju som om TS kärlek är slut och försöker hitta anledning att avsluta. Lita på bukemaffian, vi kan hänga vem som helst. (. Okej skoj, var jag osmaklig nu... Pust, jobbigt asså)

 

[Pontevecchio]

Jag är kvällspigg liksom min sambo men jag sover gärna vid 1-2 på natten medans sambon kan vara vaken till 5-6. Vilket gör att han sover längre än mig. Antingen roar jag mig själv eller så bestämmer vi dagen innan så sambon vet att han måste upp.

Ang att få barn går det utmärkt, 2 månader gamla sonen sover 01-10 varje natt. Mest vaken kvällstid.

 

[_Sascha_]

Har ingen lösning, vill bara skriva att jag har exakt samma problem och är lika less jag.

Däremot har min sambo dock (31 år gammal)en lättare depression som inte egentligen "märkts" mer än att han gärna nattugglade, sov länge, var/är "lat" (kan skita i att städa, diska tills vi knappt har en tallrik att äta på), förens nu, då han provade byta jobb (Yey! tänkte jag, han har jobbat skift innan men jag tänkte med rutiner kanske det blir bättre) men det enda som hände var att depressionen blev lite värre (men han kunde dock erkänna det för sig själv) och han fick sluta på det arbetet. Han börjat gå hos en psykolog och jag hoppas att det kommer att ge något iallafall.
Men jag förstår dig verkligen!! Jag har själv funderat i dom banorna; Är det såhär mitt liv ska se ut?
Och det är ju bara en själv som kan svara på det. I perioder vill jag inte alls vara kvar och ibland känns det lättare, jag älskar ju honom men åren går och vi gör ingenting.. Jag gör mitt och han spelar dataspel, typ.

 

[EmmaBovary]

Har ingen lösning, vill bara skriva att jag har exakt samma problem och är lika less jag.

Däremot har min sambo dock (31 år gammal)en lättare depression som inte egentligen "märkts" mer än att han gärna nattugglade, sov länge, var/är "lat" (kan skita i att städa, diska tills vi knappt har en tallrik att äta på), förens nu, då han provade byta jobb (Yey! tänkte jag, han har jobbat skift innan men jag tänkte med rutiner kanske det blir bättre) men det enda som hände var att depressionen blev lite värre (men han kunde dock erkänna det för sig själv) och han fick sluta på det arbetet. Han börjat gå hos en psykolog och jag hoppas att det kommer att ge något iallafall.
Men jag förstår dig verkligen!! Jag har själv funderat i dom banorna; Är det såhär mitt liv ska se ut?
Och det är ju bara en själv som kan svara på det. I perioder vill jag inte alls vara kvar och ibland känns det lättare, jag älskar ju honom men åren går och vi gör ingenting.. Jag gör mitt och han spelar dataspel, typ.

Men vad nedvärderande du uttrycker dig! Jag förstår att det i många fall kan vara problematiskt och frustrerande att leva med en person med depression, men det hjälper ju ingen om du ser det som att han kan "skita i" att städa och diska. Det är ganska naturligt att det ofta är några av de sakerna man kanske inte har ork till. Vidare så låter du som att du värderar att du gör ditt, framför att han spelar dataspel högre. Varför? Det är ju ett intresse så gott som något annat! Ni kanske inte är kompatibla om du vill att ditt liv ska se ut på ett annat sätt, men det borde du inte lägga någon värdering i på det sättet.

 

[knoppet]

Jättespännande att läsa era svar!

När det kommer till egentid (många har nämnt det) är det en stor anledning till att vi trivs med att bo ihop. Både han och jag har många intressen och båda har många vänner. Vi ses sällan på jobbdagar på grund av detta (Jag är hemifrån alla vardagar mellan 07-00-21:00 vilket han kanske ibland tycker är tråkigt även om han inte har sagt något.).

Min nuvarande sambo uppmuntrar mig till att utöva mina intressen och träffa kompisar (Jag behöver ingen uppmuntran egentligen för det, men det är klart att det är bättre att han säger "Vad roligt att det gick bra i stallet idag!" än att han säger "Varför var du tvungen att åka idag igen?" vilket tidigare pojkvänner har gjort). Jag tycker självklart att det är bra att han också har egna intressen och tycker att det är skönt att vara hemma själv när han åker iväg för att göra något med kompisar men också att det är roligt när han kommer hem igen.

Tiden på morgonen blir också egentid och jag tycker att det är skönt att ha några timmar själv på morgonen, MEN när det hindrar en från att göra saker även på eftermiddagen blir det trist. Vi har pratat om detta tidigare. Jag valde då att backa tillbaka lite och inse att han hellre sover länge på dagarna och han började bli mer noga när vi skulle iväg någonstans att gå upp i tid. Det hade blivit bättre till i helgen och jag blev väldigt besviken på att den enda lediga helg vi har ihop på två månader gick åt till att han skulle sova…

Jag har bara pratat med min sambo om helgen. Han säger att det inte har så mycket att göra med att han har svårt att gå upp på morgonen utan mer att han har svårt att lägga sig i tid eftersom han lätt fastnar i en serie eller i ett spel och glömmer bort tiden. Han misstänker även att han har sömnstörningar (detta har han inte sagt tidigare) eftersom han vaknar ofta, har svårt att somna när han lägger sig och när han väl hamnar i djupsömn och inte vaknar hela tiden är han så utmattad att han sover genom krigsalarm… Han ska kolla efter tid hos läkaren.

 

[mandalaki]

@knoppet Råd 1 när man har sömnproblem brukar vara att man ska skaffa så regelbundna sovvanor som möjligt. Han borde alltså försöka hålla samma dygnsrytm på helgen som i veckorna, för att se om han verkligen har sömnproblem - eller pajar sömnen själv genom att vända på dygnet två dagar i veckan.

 

[Mixoman]

@knoppet Råd 1 när man har sömnproblem brukar vara att man ska skaffa så regelbundna sovvanor som möjligt. Han borde alltså försöka hålla samma dygnsrytm på helgen som i veckorna, för att se om han verkligen har sömnproblem - eller pajar sömnen själv genom att vända på dygnet två dagar i veckan.

Vända på dygnet och att spela dataspel är ett säkert sätt att skaffa sig sömnstörningar. I det här fallet verkar han tycka spela och se på serier är viktigare än att ha en bra sömn, och då är väl allt gott för hans del.

Jag kan ibland förvånas över hur många saknar kunskap om väldigt elementära saker, däremot kan det googlas till förbannelse och hittas diverse vitaminbrister, "trötta binjurar" och foliehattsdiagnoser för att förklara allt. Men det kanske jag borde sparat till en annan tråd.

 

[mandalaki]

Vända på dygnet och att spela dataspel är ett säkert sätt att skaffa sig sömnstörningar. I det här fallet verkar han tycka spela och se på serier är viktigare än att ha en bra sömn, och då är väl allt gott för hans del.

Det var väl ungefär så jag tänkte, ja.

Det KAN ju också vara så att sömnstörningarna överdrevs något i ett jobbigt samtal.

 

[gul_zebra]

Eller så kan uppesittandet ha kommit för att det inte går att somna.

 

[Migo]

Eller så kan uppesittandet ha kommit för att det inte går att somna.

Det är ju faktiskt fullt möjligt att ha en avvikande dygnsrytm utan att må dåligt av det. Jag mår sällan så bra som när jag jobbar nattskift och sover 06-14. Som sämst fungerar jag om jag tvingas upp vid 07-08.

Idag är jag tex uppe kl 02:15 och packar in matvaror från nattens runda. Pigg och effektiv.

 

[mandalaki]

Eller så kan uppesittandet ha kommit för att det inte går att somna.

Fast att sitta uppe löser nog inga sömnproblem. I synnerhet inte om man stirrar på en ljus skärm som talar om för hjärnan att det är dag hela natten.

Jag köpte nyligen en väckarklocka för att inte ha så nära till mobilen när jag har mina sömnlösa perioder. Det är ASTRÅKIGT att bara ligga vaken men det är enda lösningen.

 

[Milosari]

Det är ASTRÅKIGT att bara ligga vaken men det är enda lösningen.

För dig är det kanske så. För den som är vaken pga röriga tankar/ångest är det nog en ganska dålig idé att bara ha det att koncentrera sig på.

För mig är TV'n bästa sömnmedicinen. I brist på TV går det bra med en dator som visar serie på netflix. Ljus stör mig inte alls, vilket är tur när jag jobbar natt och är tvungen att sova dagtid ibland.

 

[mandalaki]

För dig är det kanske så. För den som är vaken pga röriga tankar/ångest är det nog en ganska dålig idé att bara ha det att koncentrera sig på.

För mig är TV'n bästa sömnmedicinen. I brist på TV går det bra med en dator som visar serie på netflix. Ljus stör mig inte alls, vilket är tur när jag jobbar natt och är tvungen att sova dagtid ibland.

Nja, det är inte bara för mig, det är vad sömnforskare säger. Men naturligtvis finns det individer som har andra erfarenheter.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ljuset-fran-skarmar-forsamrar-somnen-och-minnet

 

[Milosari]

Nja, det är inte bara för mig, det är vad sömnforskare säger. Men naturligtvis finns det individer som har andra erfarenheter.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ljuset-fran-skarmar-forsamrar-somnen-och-minnet

Men det beror ju på varför man sover dåligt. Jag behöver oftast inte följa ett enda av de där tipsen för att sova bra, som sagt så är det några av tipsen som jag helt måste vända på för att sova bra. Det där med att sova ensam = positiv effekt stämmer nog inte heller på alla, det var ju bara några dagar sedan som det stod i tidningarna att folk sov bättre med husdjur i sängen.

Sedan tycker jag att man får skilja på insomningssvårigheter och allmänna sömnbesvär. Jag har ibland problem med det första (har haft sedan jag var litet barn) men när jag väl sover så sover jag som en klubbad säl. Har sovit mig igenom jordskalv (!) och hur många klocklarm som helst. Sambon har problem med båda, dvs han kan vakna av sig själv mitt i natten och kan inte somna om. Han måste tänka på att det är helt mörkt, tyst och svalt i sovrummet etc. Han är en sådan som kan få för sig att plocka ur batterier i klockan för den tickar för högt . Men eftersom hans insomningsbesvär beror på ångest så fungerar det absolut inte att ligga ensam i ett mörkt rum och vänta på John Blund när han inte kan somna. Det är snabbfilen till en fullskalig ångestattack. Då är det bättre att han sitter vaken och håller sig aktiv tills tankarna ändrat på sig/han är så utmattad att han inte orkar tänka.