Är det bara att leva med?

[Petruska]

Olika dygnsrytm är ett problem absolut, men jag tycker att jag anpassar mig till hans dygnsrytm ibland så då borde han ju göra samma sak för mig ibland? Vissa nätter är vi ute och gör något och då lägger jag mig vid halv fem. Vissa lediga dagar (vi är inte alltid lediga samma dagar heller) så ligger jag kvar i sängen fram till elva-tolv eller så går jag upp några timmar och lägger mig sedan någon timme igen. Så jag tänker absolut inte att min dygnsrytm är den enda rätta, men det hade varit trevligt om han kunde anpassa sig till min dygnsrytm ibland…

Men vad vill du med tråden? Ha medhåll i att han minsann borde anpassa sig mer? Vad skulle sådant medhåll ge dig?

 

[Rie]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Om han behöver 10-11 timmar varje natt? Sömnapné?

 

[knoppet]

Det kanske låter som en liten sak, men jag tycker snarare det är en väldigt grundläggande pelare för att ett förhållande ska fungera - hur funkar man tillsammans i vardagen, hur synkar man? Ni gör ju inte det, verkar det som. Vad har ni då att bygga på?

Du har rätt i att det är något som är grundläggande och viktigt. Vi har samma värderingar, tycker om att göra samma saker, har riktigt bra sex, han är helt otrolig när det kommer till att stötta mig till att göra det som jag vill göra och tro på mig (som jag gör för honom också givetvis), har samma humor, alltid roligt ihop (när han är vaken). Klart att vi bråkar ibland, men oftast gäller det när han vägrar gå upp… Jag tycker det är tillräckligt mycket som är bra för att vilja jobba med detta, men det är klart att tankarna på att bryta relationen kommer när han som idag fortfarande sover…

På sommaren är det trist ibland, men då kan man göra så mycket annat på kvällarna att då kan jag göra annat på dagarna tills han går upp. Vinter, höst och semester är det pest.
Jag har visserligen många vänner och mycket annat att hitta på under dagarna, men någon gång vill man ju hitta på något med den man är tillsammans med.

 

[Monstermom]

Du har rätt i att det är något som är grundläggande och viktigt. Vi har samma värderingar, tycker om att göra samma saker, har riktigt bra sex, han är helt otrolig när det kommer till att stötta mig till att göra det som jag vill göra och tro på mig (som jag gör för honom också givetvis), har samma humor, alltid roligt ihop (när han är vaken). Klart att vi bråkar ibland, men oftast gäller det när han vägrar gå upp… Jag tycker det är tillräckligt mycket som är bra för att vilja jobba med detta, men det är klart att tankarna på att bryta relationen kommer när han som idag fortfarande sover…

På sommaren är det trist ibland, men då kan man göra så mycket annat på kvällarna att då kan jag göra annat på dagarna tills han går upp. Vinter, höst och semester är det pest.
Jag har visserligen många vänner och mycket annat att hitta på under dagarna, men någon gång vill man ju hitta på något med den man är tillsammans med.

Ja, ingen av oss kan ju säga hur du ska värdera det hela eller vad du ska göra åt det. Det enda jag kan bidra med är att säga att jag tycker verkligen inte det är någon liten petitess som inte är något att bry sig om...

 

[knoppet]

Men vad vill du med tråden? Ha medhåll i att han minsann borde anpassa sig mer? Vad skulle sådant medhåll ge dig?

Jag skrev i ett tidigare inlägg: "Har fått massor av svar nu som får mig att fundera på hur man kan lösa det. Vet att ingen kan ge ett svar "Såhär ska du säga så kommer det att bli bättre.", men det hjälper absolut att höra hur andra tänker och hur ni har gjort tidigare! "

Man får väll skriva av sig och vilja läsa andras upplevelser om hur de tänkt när de haft en partner som haft en annan dygnsrytm?

 

[knoppet]

Om han behöver 10-11 timmar varje natt? Sömnapné?

Har faktiskt inte tänkt på det. Han snarkar mycket (och gnisslar tänder). Kan mycket väl vara att han inte får någon kvalité på sömnen. Ska ta upp det med honom när han vaknar

 

[EmmaBovary]

Jag skrev i ett tidigare inlägg: "Har fått massor av svar nu som får mig att fundera på hur man kan lösa det. Vet att ingen kan ge ett svar "Såhär ska du säga så kommer det att bli bättre.", men det hjälper absolut att höra hur andra tänker och hur ni har gjort tidigare! "

Man får väll skriva av sig och vilja läsa andras upplevelser om hur de tänkt när de haft en partner som haft en annan dygnsrytm?

Jag tycker att jag gav ett ganska vettigt förslag om att kompromissa. Om du lägger fram att du är villig att göra det, så kanske du får lite annat gehör från din sambo?

 

[Red_Chili]

Det låter som om du hittat ett av mina ex

För oss blev våra olika dygnsrytmer till något som skapade problem, delvis. Han hade även åsikten att det var otroligt tråkigt om jag inte ville sitta med honom på kvällarna och titta på serier, tyckte att jag var jobbig som skulle upp tidigt för att hinna utnyttja dagsljuset på vintern osv.

Efter ett tag så kändes våra olikheter av mer och mer och efter ett bråk valde jag att kasta ut honom. Det var galet skönt, framförallt att sedan kunna lägga upp dagarnas aktiviteter på mitt sätt!

Hur ni ska göra går såklart inte att svara på. Antingen diskuterar ni det, hittar en lösning som fungerar för båda, eller så lever ni vidare som det är eller så separerar ni. Det är de tre alternativ som finns. Klarar ni inte av att diskutera hemma ordentligt så finns det parterapi och liknande som ni kan uppsöka. Det ni båda måste komma ihåg är dock att det inte bara är en av er som ska hitta en fungerande lösning. det behöver ni göra tillsammans, i alla fall om det ska fungera bra i mer än någon enstaka månad.

 

[TheRedLightning]

Fy va tråkigt, jag har hört att man inte ska vända dygnet bara för att man är ledig, det är då det blir svårt att gå upp. Om han inte vill kompromissa och ändra sina dåliga vanor hade jag nog tackat för mig och hittat någon som har samma dygnsrytm som mig själv.
Men vi är alla olika, kanske hittar ni något som funkar för er, men ni måste nog reda ut det sinsemellan. Har du tagit upp dina känslor angående att han sover mycket med honom?

 

[WhoIsItAgain]

Varför kan man inte kolla på serier på dagtid? Fattar inte det där med att kolla på nätterna, dator, TV, surfplatta, DVD mm fungerar inte bara på nätterna.

Jag är en nattuggla. Jag kan såklart titta på allt det där på dagarna (och gör det ibland med) men även om jag går och lägger mig tidigare än min egen biologiska klocka (som är runt 02-03) så somnar jag inte. Min bästa tid är att sova mellan 03-11. Då funkar jag bäst. Därför har jag också ett jobb som till största delen är kvällsjobb så jag kan följa min egen tid så mycket det går. De gånger jag måste jobba dag, går jag upp runt 7.30 och det känns för mig som mitt i natten. Jag funkar mycket dåligt hela förmiddagen och måste sova 1-2 timmar middag när jag kommer hem för att må bra. Jag försökte i närmare 5 år att jobba som "normala" människor men var konstant trött. Sen ca 8 månader jobbar jag åter kvällar mest och orkar mycket mer. Bara på lite andra tider än vad de flesta tycker är "normalt".

Det är svårt att göra om en nattmänniska till dagmänniska. Alla passar inte i måndag-fredag 9-5 rollen.

Och jag är 48 år gammal så inte hänger det på åldern heller.

 

[Ciindy]

Har lite samma "problem" här hemma. Vårt första år som sambo skapade det en hel del onödiga bråk för att jag tyckte han sov bort dagarna. Efter det började jag tänka om. Vi har helt enkelt olika dygnsrytmer och uppskattar olika sovtider under helgerna och då får vi göra det bästa av situationen. Helgernas förmiddagar har helt enkelt blivit min egen tid och jag njuter nu mera av det. Jag går långpromenader med hundarna, träffar kompis eller massproducerar nybakade bröd.

Jag skulle bli väldigt arg om han hackade på mina sovrutiner och försökte väcka mig mitt i natten för att han trivs med att vara vaken då.

/ Ciindy som somnar på soffan innan midnatt varje kväll. Oavsett om filmen är slut eller ej.

 

[knoppet]

Jag tycker att jag gav ett ganska vettigt förslag om att kompromissa. Om du lägger fram att du är villig att göra det, så kanske du får lite annat gehör från din sambo?

Absolut ett vettigt förslag! Men som jag skrev tidigare så kompromissar vi redan på så sätt att jag väljer att stanna upp med honom på nätterna ibland och ibland så sover jag länge eller går tillbaka till sängen och vilar en stund när jag varit uppe i några timmar, men han kompromissar inte tillbaka så det är bara jag som anpassar mig så som det ser ut nu.

 

[Petruska]

Jag skrev i ett tidigare inlägg: "Har fått massor av svar nu som får mig att fundera på hur man kan lösa det. Vet att ingen kan ge ett svar "Såhär ska du säga så kommer det att bli bättre.", men det hjälper absolut att höra hur andra tänker och hur ni har gjort tidigare! "

Man får väll skriva av sig och vilja läsa andras upplevelser om hur de tänkt när de haft en partner som haft en annan dygnsrytm?

Man får skriva vad man vill och då även det, så klart. Vad du får skriva är det överhuvudtaget inte upp till mig att avgöra och det försöker jag heller inte göra.

Det är mest det att jag reagerar när du skriver om att "han borde också anpassa sig" och när andra här skriver att "man lika gärna kan titta på film på dagarna". De ingångarna i diskussionen är ju helt meningslösa, om man inte pratar direkt med din sambo. Vi andra kan ju enas tills vi blir blå i ansiktet om hur han borde göra - men till vilken nytta?

Jag antar att det inte kommer att påverka honom att du säger att en majoritet på buke tycker som du?

 

[monster1]

Absolut ett vettigt förslag! Men som jag skrev tidigare så kompromissar vi redan på så sätt att jag väljer att stanna upp med honom på nätterna ibland och ibland så sover jag länge eller går tillbaka till sängen och vilar en stund när jag varit uppe i några timmar, men han kompromissar inte tillbaka så det är bara jag som anpassar mig så som det ser ut nu.

Men då är det väll det som är problemet och inte sovandet. Alltså det faktum att du kompromissar med något men inte han, att han inte tar ansvar för ert gemensamma umgänge och att han blir sur när du försöker väcka honom när du tror att han vill göra något med dig.
Frågan är ju också om han tycker att det är ett problem att han sover mycket och dessa tider, om han inte tycker det så finns det ju inte mycket att göra.

 

[Lena Furberg]

Själv skulle jag nog ha lite svårt att sova, om min man satt uppe hela nätterna och kollade på film, såvida han inte hade ljudet via hörlurar. Jag slappnar av bäst sedan också han lagt sig. Skulle jag måsta lyssna på film-ljud när jag vill sova, skulle jag bli rätt störd och irriterad.....

 

[Korven]

Jag är en nattuggla. Jag kan såklart titta på allt det där på dagarna (och gör det ibland med) men även om jag går och lägger mig tidigare än min egen biologiska klocka (som är runt 02-03) så somnar jag inte. Min bästa tid är att sova mellan 03-11. Då funkar jag bäst. Därför har jag också ett jobb som till största delen är kvällsjobb så jag kan följa min egen tid så mycket det går. De gånger jag måste jobba dag, går jag upp runt 7.30 och det känns för mig som mitt i natten. Jag funkar mycket dåligt hela förmiddagen och måste sova 1-2 timmar middag när jag kommer hem för att må bra. Jag försökte i närmare 5 år att jobba som "normala" människor men var konstant trött. Sen ca 8 månader jobbar jag åter kvällar mest och orkar mycket mer. Bara på lite andra tider än vad de flesta tycker är "normalt".

Det är svårt att göra om en nattmänniska till dagmänniska. Alla passar inte i måndag-fredag 9-5 rollen.

Och jag är 48 år gammal så inte hänger det på åldern heller.

Och jag är ännu äldre och har samma rytm 04.00-11.30 . Ingen som bråkar med mig om det heller

 

[Lampan]

Själv skulle jag nog ha lite svårt att sova, om min man satt uppe hela nätterna och kollade på film, såvida han inte hade ljudet via hörlurar. Jag slappnar av bäst sedan också han lagt sig. Skulle jag måsta lyssna på film-ljud när jag vill sova, skulle jag bli rätt störd och irriterad.....

När jag tänker på det...så...det kanske är ovanligt....
Jag och sambon går alltid och lägger oss samtidigt Alla dagar...

Han går upp före mig på vardagar och jag går upp innan honom på helgerna, han är alltid uppe vid 9 på helger om vi inte ska åka någonstans.

 

[stjarnhimmel]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Jag tycker att ni har två val:
Antingen acceptera två olika dygnsrytmer och ses på den tid ni båda är vakna.
Eller så får ni kompromissa.

Oavsett så tycker jag ni ska prata om det. Nu låter det som du tycker att du tar ansvar för att ni ska umgås och det
låter inte bra.
Inte heller låter det bra att du tänker att han ska byta dygnsrytm för att hal är nästan 30. Det funkar ju inte så.

 

[cirkus]

Min sambo har ett betydligt mindre sömnbehov än vad jag har. Han är vaken längre på kvällen och går upp tidigare på morgonen. Jag kan dessutom sova på dagen om jag blir trött - det gör han aldrig. För oss har det aldrig vrait ett problem vad jag vet. Han donar med sitt när jag sover. Ofta drar han i svinottan och jobbar ifall han behöver göra ngt jobb på helgen - sen är han tillbaka tills jag vaknar. Lite som @Ciindy skriver - egentiden (eller vad man ska kalla det) när jag sover.

 

[ainasoja]

Men ska vi verkligen använda tråden till att liksom "uppfostra" TS sambo och andra nattugglor - och på så sätt ge TS rätt? Ingen av dem har rätt eller fel. De gör olika.

Själv skulle jag inte falla mig in att titta på serier på dagtid, men sent på kvällarna kan det vara mysigt. Kvällar och nätter har en mysfaktor som dagarna saknar, om du frågar mig. (Dagarna har andra fördelar.)

Jag har väl inte "uppfostrat" någon, jag frågade varför man inte kan titta på det på dagtid....