Är det bara att leva med?

[knoppet]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

 

[mandalaki]

Nej, har tyvärr inga råd att ge. Men det låter ju jättetråkigt om han hellre vill sova än göra saker med dig när ni båda är lediga.

 

[Sleepy]

han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen

Vad säger han när du tar upp att du skulle vilja göra saker tillsammans då?

 

[Korven]

Låter precis som min son. Han är 39, men i hans fall tror jag det finns nån lite depression i bakgrunden.

 

[Nebraska]

Alternativen är väl att leva med någon annan eller leva med det? Vill han inte ändra sig kan inte du lösa det i alla fall.

 

[nickan1]

@knoppet jag hade definitivt sett det som ett problem i en relation, det är ju faktiskt ett faktum att han prioriterar youtube och serier framför sin relation med dig. Sen är ju frågan vad du och han vill göra åt det, hade jag haft relationen och jag hade pratat med honom om att ändra sig och han inte velat detta så är det inte en relation som hade hållit i längden för mig. Men bara du kan ju komma fram till hur du ser på det och hur du känner inför det här. Men själv hade jag inte velat ha en relation där något ganska banalt som serier och youtube är viktigare än den man lever ihop med. Det är väl rätt självklart att han sover länge när han går och lägger sig så sent. För mig känns det som att en sån person inte vuxit upp och förstår vad det innebär att bli vuxen och ha en relation innebär.

 

[starcraft]

Men går han upp om ni planerat något i förväg? För i så fall får du väl planera in saker när du tycker ni inte umgåtts på ett tag.

Om han är nöjd med hur saker och ting är så får du antingen leva med det eller hitta någon annan som har samma ambitioner som du (för är han nöjd kommer han aldrig göra något åt det eftersom det inte är ett problem för honom). Personligen skulle jag inte stå ut. Min ex-sambo hade inte riktigt samma grej, men ett beteende som störde vårt samliv i samband med sömn/läggtider/gå upp och det är absolut en av orsakerna till att han är ett ex. Det funkar helt enkelt inte för mig.

 

[EmmaBovary]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Nog för att jag själv lider av insomningsproblem, men om man bortser från det så är jag själv nästan 30 och kan uppskatta att sitta och kolla på serier till gryningen, sova till fyra har jag aldrig gjort, men till middagstid. Reagerar hur som helst på att du får det att framstå som att det nästan är onormalt, i mina ögon är det inte så, utan många i min bekantskapskrets gör samma sak. Om jag vore som du skulle jag kompromissa lite, var med och kolla på serier till gryningen någon gång och ligg och sov med din sambo länge (kan du inte sova så kanske du kan ligga bredvid och läsa), det är skitmysigt (!), mot att han ibland följer ditt schema?

 

[kossankaj]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Jag gjorde slut med min kille som sov så mycket, visst det var inte all anledning, men en del av det som gjorde att vi inte passade ihop, han sov till tolv ett varenda lördag söndag och för mig är hela dagen förstörd då.om man ska göra saker ihop, nu gjorde vi visserligen sällan saker ihop, men det kanske ni vill =)
men man blir ändå påverkad av någon som sover typ jämt..

 

[mandalaki]

Alternativen är väl att leva med någon annan eller leva med det? Vill han inte ändra sig kan inte du lösa det i alla fall.

Jag tror inte heller att man kan (eller bör försöka) ändra det. Det tråkiga är ju hans bristande motivation. Fattar han inte utan regelrätt ordergivning så är det ju inte så upphetsande.

 

[Petruska]

Det är ju inte stor idé för oss att tycka saker om hans dygnsrytm. Han kanske tycker att det är tråkigt att du lägger dig så tidigt och går upp så tidigt att ni inte får någon vaken ledig tid ihop?

Jag tänker faktiskt att likartad dygnsrytm är en viktig egenskap om man ska leva tillsammans, och både jag och min partner är pigga på kvällen och trötta på morgonen, så det funkar fint. Men jag hade aldrig kunnat anpassa mig till någon som ville att vi äter frukost tillsammans klockan 6 eller lägger oss klockan 22.

Så ja, bara att leva med eller bara att ge upp, tänker jag. (Om frågan dessutom är omöjlig att diskutera, blir det ju ännu mer att bara leva med, eller ännu större anledning att bara ge upp.)

 

[Freddie]

Jag hade inte klarat av att leva med någon som har den dygnsrytmen, vi skulle hamna i total osynk. Sovmorgon för mig är att gå upp 8.00. Senast jag gick upp senare än så var väl typ 2005 (då jag var höggravid), däremot är jag både kvälls- och morgonpigg. Jag är dock som mest effektiv och sugen på att hitta på saker på förmiddagarna. Ur mitt perspektiv sett är det nog acceptans för era olikheter eller bryta relationen mer rimligt än att hoppas på att han ska ändra dygnsrytm.

 

[Kamomilla]

Jag skulle inte kunna leva med en som ansåg att dennes lediga dagar skulle tillbringas sovandes och därmed prioriterade sitt eget datorsurfande högre än det gemensamma livet. Någon gång skulle inte vara något problem, men VARJE ledig dag???

Och inte stiga upp vid larmet, om jag skulle bli väckt av ett larm som håller på en längre tid och vederbörande inte stiger upp så skulle vi inte vara ett sambopar, för då förstör denne MIN sömn.

 

[ainasoja]

Nog för att jag själv lider av insomningsproblem, men om man bortser från det så är jag själv nästan 30 och kan uppskatta att sitta och kolla på serier till gryningen, sova till fyra har jag aldrig gjort, men till middagstid. Reagerar hur som helst på att du får det att framstå som att det nästan är onormalt, i mina ögon är det inte så, utan många i min bekantskapskrets gör samma sak. Om jag vore som du skulle jag kompromissa lite, var med och kolla på serier till gryningen någon gång och ligg och sov med din sambo länge (kan du inte sova så kanske du kan ligga bredvid och läsa), det är skitmysigt (!), mot att han ibland följer ditt schema?

Varför kan man inte kolla på serier på dagtid? Fattar inte det där med att kolla på nätterna, dator, TV, surfplatta, DVD mm fungerar inte bara på nätterna.

 

[EmmaBovary]

Varför kan man inte kolla på serier på dagtid? Fattar inte det där med att kolla på nätterna, dator, TV, surfplatta, DVD mm fungerar inte bara på nätterna.

Tja, det kan man ju såklart. Men det är ganska trivsamt med mörkret. Och är nu TS sambo en nattuggla så ser jag inget problem att försöka kompromissa ibland, förutsatt att man får något tillbaka då.

 

[Trani]

Det är dumt att haka upp sig på dygnsrytmen i sig eftersom det lätt hamnar i att det är onormalt att sova på dagen och därför har sambon fel och du har rätt, liksom. Som någon annan påpekade så går det att vända på och ställa frågan varför du inte är motiverad att vara uppe med sambon och titta på serier. Det måste ju inte vara din dygnsrytm som gäller alltid.

Det här däremot:

om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Det låter ju som att han släpper allt ansvar över att ni har bestämt något ihop och du får skit för det. Inte snällt.

 

[Monstermom]

Min sambo gillar att sova. Mycket. Vilket börjar bli ett problem för mig. Annars har vi en superrelation. Detta är det enda hos honom som får mig frustrerad och vi har varit ihop i fyra år nu. Snälla kan någon läsa och säga om problemet ligger hos mig? Överreagerar jag? Vad gör man?

För att sammanfatta det kort så sover min sambo mycket länge på lediga dagar. Inte så att han sover till 10-11 på dagen utan det är mer att han lägger sig när solen går upp och sover till tre-fyra på eftermiddagen. Detta är så otroligt tråkigt för man kan ju aldrig hitta på något på lediga dagar för han sover ju hela tiden??? Jag trodde det skulle bli bättre med åren, men han fyller 30 nästa månad och det är fortfarande såhär… Han kan helt utan problem sova i 16 timmar. Lätt.

Han går till ett jobb som börjar åtta och det brukar fungera (även om han försover sig ibland för att han inte vaknar av alarmsignalen trots att alarmklockan är 20 centimeter från honom och tjuter på högsta volym i en halvtimme…) Då lägger han sig runt elva på kvällen och sover till sju. Han klarar även av att gå upp om det är något han ska åka iväg till.

Jag får dåligt samvete när jag blir frustrerad över det för det är klart att han ska få sova när han är ledig, men ALLA lediga dagar? När vi åker iväg någonstans på semester brukar han masa sig upp vid tolv-halv ett. Halva dagen har gått… Hemma fungerar det ok. Jag har ju annat folk att umgås med och andra saker att göra, men det är så otroligt tråkigt att aldrig kunna äta frukost ihop, komma på spontant att man ska åka någonstans och om man bestämmer något i förväg blir han sur om man väcker honom "fel" (alltså när man är försenad eftersom man redan försökt få honom att gå upp i en timme och jag blir arg.) och vägrar följa med…

Jag som är morgonpigg förstår att inte alla är det, men sova till fyra på eftermiddagen för att man sitter uppe och kollar på youtube/serier fram till gryningen när man är nästan 30 år?

Att väcka honom och försöka få upp honom går inte (tidigare gjorde jag kaffe åt honom varje morgon, men har slutat med det för det stod bara och blev kallt.). Då blir han bara arg och sover extra länge…

Han är inte deprimerad (har pratat om det med honom och han har inga andra symptom), han har varit såhär hela livet enligt hans familj och vad jag vet inget fysiskt för han klarar ju att gå upp. det är bara det att han vill se på serier hela nätterna och sedan sova till eftermiddagen…

Någon annan som har liknande problem? Har ni kommit fram till en lösning?

Det kanske låter som en liten sak, men jag tycker snarare det är en väldigt grundläggande pelare för att ett förhållande ska fungera - hur funkar man tillsammans i vardagen, hur synkar man? Ni gör ju inte det, verkar det som. Vad har ni då att bygga på?

 

[knoppet]

Vad säger han när du tar upp att du skulle vilja göra saker tillsammans då?

och @starcraft
Han vill också göra saker ihop också. det är mest det att han tycker det kan vänta tills han har klivit upp. Vilket inte är så roligt nu på vintern för då är det ju mörkt när man väl kan hitta på saker… Planerar man något ihop ska det vara något man köpt t.ex. biljetter till för att han ska gå upp. Allt annat kan vänta tills han vaknar :-/

Har fått massor av svar nu som får mig att fundera på hur man kan lösa det. Vet att ingen kan ge ett svar "Såhär ska du säga så kommer det att bli bättre.", men det hjälper absolut att höra hur andra tänker och hur ni har gjort tidigare!


Olika dygnsrytm är ett problem absolut, men jag tycker att jag anpassar mig till hans dygnsrytm ibland så då borde han ju göra samma sak för mig ibland? Vissa nätter är vi ute och gör något och då lägger jag mig vid halv fem. Vissa lediga dagar (vi är inte alltid lediga samma dagar heller) så ligger jag kvar i sängen fram till elva-tolv eller så går jag upp några timmar och lägger mig sedan någon timme igen. Så jag tänker absolut inte att min dygnsrytm är den enda rätta, men det hade varit trevligt om han kunde anpassa sig till min dygnsrytm ibland…
Jag måste absolut prata med honom om det (igen)

@EmmaBovary Man kan absolut vara kvällspigg utan att det är onormalt. Problem med hans dygnsrytm är ju inte bara att vi har olika dygnsrytm utan att när han går upp så har affärerna stängt på helgerna (liten stad), det är mörkt på vintern, gymmet har stängt… hela samhället har stängt och det är mörkt vilket leder till att det enda man kan göra på i alla fall höst och vinter är att sitta hemma.

 

[Petruska]

Varför kan man inte kolla på serier på dagtid? Fattar inte det där med att kolla på nätterna, dator, TV, surfplatta, DVD mm fungerar inte bara på nätterna.

Men ska vi verkligen använda tråden till att liksom "uppfostra" TS sambo och andra nattugglor - och på så sätt ge TS rätt? Ingen av dem har rätt eller fel. De gör olika.

Själv skulle jag inte falla mig in att titta på serier på dagtid, men sent på kvällarna kan det vara mysigt. Kvällar och nätter har en mysfaktor som dagarna saknar, om du frågar mig. (Dagarna har andra fördelar.)

 

[Lampan]

Om din sambo inte är sjuk på något vis, då är det ett val han gör. Han vill hellre sitta upp på nätterna och titta på You Tube än att umgås med dig på dagarna ni är lediga

Om jag hade haft en sådan relation, då hade jag pratat med min partner och frågat om hen trivs med mig och det vi gör tillsammans
Om dun sambo inser allvaret i situationen kanske han tänker om och ändrar sina sovtider för din skull

Jag hade inte stannat i en sådan relation - Aldrig i livet