Är det alltid en som älskar mer?

[Inte_Ung]

Som sagt: det är ju sant för dig. Men jag tror att många av oss pratar om större bilder än den egna relationen.

TS frågade efter egna erfarenheter.
Jag delger mina.
Och jag är medveten om att de inte är allmängiltiga utan just mina.

 

[Inte_Ung]

Nej, jag pratar inte om partnern. Jag pratar om relationen. Vi har inte samma syn på detta.

Men hur kan du skilja på partnern och på relationen?
Var går gränserna?
Jag kan inte för mitt liv se att där finns en skillnad.
Så du får oerhört gärna förklara.

 

[Lovisaleonora]

Men hur kan du skilja på partnern och på relationen?
Var går gränserna?
Jag kan inte för mitt liv se att där finns en skillnad.
Så du får oerhört gärna förklara.

Mycket enkelt. Partnern är du. Relationen är oss och vi.

 

[Inte_Ung]

Mycket enkelt. Partnern är du. Relationen är oss och vi.

Jag undrar om vi inte är något mycket intressant på spåret här.
Det handlar om när och hur man känner sig bortprioriterad.
För det är vad TS gör. Känner sig bortprioriterad.
Hur skiljer sig prioritering av oss från prioritering av partnern?
Kan du ge några konkreta exempel?

Vilka handlingar är att prioritera oss till skillnad från handlingar som är att prioritera den andra?

 

[Lampan]

Vad är det som din partner gör som gör att du vet att du älskar mer

Jag vet inte va det är
Troligtvis är det att jag tycker han är lite "finare/bättre" än jag
Om du förstår vad jag menar
Han är finare både på utsidan och insidan

 

[stjarnhimmel]

Jag vet inte va det är
Troligtvis är det att jag tycker han är lite "finare/bättre" än jag
Om du förstår vad jag menar
Han är finare både på utsidan och insidan

Det låter snarare som du har dåligt självförtroende?
jag tycker inte det har något med att älska att göra..

 

[Mineur]

Åh så mycket intressant diskussion det blev, precis vad jag hade hoppats på! Det här med att älska mer eller mindre är ingenting jag har tänkt på fram till igår kväll då det nämndes på något TV-program, och så var tankarna igång och snurrade.

Jag är helt enig med er i det att det inte går att mäta kärlek, och att det är onödigt att försöka. Självfallet visar vi alla vår kärlek på olika sätt, det är något högst subjektivt och abstrakt och det förstår jag ju. Jag tror att mina tankar egentligen grundar sig mer i att jag behöver honom mer än han behöver mig. Kärleken tvivlar jag egentligen inte på, och det är som sagt omöjligt att kvantifiera, men det är just det här att jag har känt att jag behövt min sambo så mycket på senaste medan han varit till synes oberörd och fortsatt som vanligt. Det är på något vis lättare att se.

Här kommer även hela den här "periodvis"-grejen in, att man behöver och älskar på olika sätt beroende på vad livet gör med en i största allmänhet. Jag har på senaste börjat ett nytt jobb, varit stressad och tvivlat mycket på mig själv. Då har mitt behov av kärlek och stöd blivit större, och så får det kanske vara för ett slag tills jag står stadigt på benen igen. Det är en lite "needy" period för mig helt enkelt, då jag behöver lite av den där extra draghjälpen, och så får det kanske vara just nu.

Det där är något annat.
Bristande självkänsla hos dig kanske?
Att du inte kan lita på att du är värd att älska om du inte hela tiden får bekräftelse på det?

Låt inte hela din självkänsla bygga på bekräftelse från din partner. Den behöver stå på egna ben.

Det här ligger det också mycket i. Min självkänsla är definitivt bristande emellanåt, speciellt när jag hamnar i små mentala svackor som denna. Jag är medveten om att jag ibland lägger för mycket av mitt eget värde i andras händer, att min osäkerhet är min brist, och detta är något jag jobbar på. Jag inbillar mig att jag blir lite starkare, lite bättre för varje gång jag hamnar i sådana här svackor och tvingas reflektera över mitt eget beteende och tankemönster.

Jag upplever att känslor blir mer eller mindre intensiva under tiden beroende på livet, så periodvis älskar någon mer och någon mindre, men är det bestående att någon alltid älskar "mer" tror jag inte relationen har någon framtid. Känner man ett behov av att alltid älska mest tror jag det egentligen ligger något annat som gnager. Jag trivs bäst i relationer där båda visar sin kärlek lika mycket över tid.

Jag tror att du har rätt. Det här med att det går i perioder är en av de viktigaste sakerna jag tagit med mig från den här diskussionen, och när jag ser på saken med nya ögon inser jag att det är ju precis så det är. I mitt fall finns det en dålig självkänsla och en osäkerhet som gnager i bakgrunden, vilket säkerligen bidrar, men jag gör allt jag kan för att inte låta det styra och förstöra.

Jag tror att man älskar olika mycket i olika perioder men jag tror inte att någon älskar mer. Jag tror däremot att man älskar på olika sätt. Jag tillexempel är mer emotionell. Jag säger oftare att jag älskar min sambo, jag är mer fysisk men jag är också den som blir surare. Min sambo är mer, stabil ( kan man säga så?). Jag vet att jag är nummer ett även om han inte visar det på samma sätt som jag visar det mot honom.

Precis så är det här också!

För att bli personlig....
I min relation så älskade jag besinningslöst och starkt. Han älskade mig och sa efteråt att jag varit hans stora starka kärlek.

jag betvivlar inte ett ögonblick att det var sant. Däremot tyckte han inte om mig. Han gillade inte vad jag sa, vad jag gjorde eller den partner jag var i vardagen. Men han älskade mig.
Den kärleken var betydligt starkare än min de sista åren. Någonstans i botten älskar jag fortfarande honom. Men en relation är totalt omöjlig.

Så varför mäta kärlek? Det är inte mängden kärlek som är viktig, bara att den finns där. Det viktiga är hur man lever tillsammans, hur man förhåller sig till varandra, hur man värdesätter, hanterar och beter sig i relationen.
Om den ena älskar 9 på en tiogradig skala och den andra 7 - vad spelar det för roll över huvud taget?

Det där fetmarkerade tyckte jag så mycket om att jag kände att det förtjänade en egen citering Tack för att du delar med dig!

För många är kärlek grunden i en varaktig relation. Men jag tror att det alltid krävs mer än så. Att man är hyfsat kompatibel i vardagen (vill bo på samma ställe, barn/inte barn, vad ska vi göra av våra tillgångar, relationen etc). Utan dessa grundläggande inställningar på plats känns det som onödigt svårt i vardagen. Men alla väljer utifrån vad de själva vill ha ut av en relation. Trygghet kanske är viktigare än himlastormande passion, ekonomi kanske är viktigare än att vi är på exakt samma plats vad gäller boende etc. Så länge det är en överenskommelse och ett ställningstagande - alla är fria att välja.

Snett blir det ju först när den ena väljer relationen av himlastormande kärlek, medan den andre vill ha trygghet och materiell standard. Då är det nog rätt stor risk att det går snett längs med vägen.

Eller när den ena vill ha blommor och mysmiddag på fredag och den andre prioriterar att köra färdigt plöjningen innan regnet. Då blir det snedbelastning och någon måste ständigt kompromissa bort sig själv.

Och där kan också uppfattningen bli att den ena älskar mer. "Han älskar inte mig för han kommer inte med blommor och middagsinvitation på fredag".

Jag tror också att man visar sin kärlek på olika sätt, och när dessa sätt skiljer sig lite, kan det verka som att en älskar mer än den andra.

Det kanske tex är så att person A uttrycker sin kärlek genom ord. Det bästa den vet är att säga 'jag älskar dig' och höra det tillbaka. A tycker också att användandet av ord så som 'älskling' uttrycker den gränslösa kärlek den känner. Person A är dock lite restriktiv med kramar och PDAs, då A tycker att själva berättandet av kärleken är den stora saken.

Person B tycker att ord är billiga och det bästa sättet att uttrycka sin kärlek är att vara nära personen de älskar. De nuddar, pussar, kysser och kramar för att visa hur mycket de tycker om någon. De säger inte självmant 'jag älskar dig', för de tycker att det har de ju, utom allt tvivel, visat.

När person A och person B då hamnar i samma förhållande kan båda två känna att de är 'den som älskar mest', för att de 'mäter' den andra personens affektion via hur de själva uttrycker den. Person A blir stött för det är alltid den som får säga 'jag älskar dig' först (och kanske ibland bara får en kram som svar), och person B bryr sig inte ens tillräckligt för att komma på ett smeknamn på A.
B däremot, tror att A nog snart kommer göra slut. A snackar ju hela tiden om hur han älskar B, men det blir bara snack och ingen verkstad. Det är oftast B som bjuder in till kramar och pussar (och mer ). Och hur mycket A än säger att den älskar B, visar den inte att den älskar B, så kan den ju inte göra det.

SÅ mycket klokhet det finns på detta forum!

 

[Mineur]

Jag har pratat med sambon nu på morgonen, och än en gång blivit påmind om varför jag hänger ihop med den här karln. Det finns ingen som lyssnar, förstår och stöttar bättre än han Vi har haft en lång och intressant diskussion på ämnet, och i vanlig ordning känns gårdagens bekymmer som bortblåsta. Det var dock oerhört viktigt för mig att få ventilera och diskutera sådant här, och det känns fint att ha forum (i dubbel bemärkelse!) där jag kan få göra det ibland. Jag är en känslosam typ helt enkelt, och ibland kokar det över lite grann.

 

[Amha]

Huruvida en älskar mer är ingenting jag orkar tänka efter om just nu men det där rörande att inte ha familj och vänner nära kan jag relatera till. Jag flyttade 25 mil för några år sedan. Nu har jag 2 barn med en person som har sina rötter här. Han är inte intresserad av att flytta pga jobb, åtminstone inte förrän han kanske kan jobba hemifrån. Äldsta barnet är 3 år men har hamnat i ett läge där kompisar är intressant och hon har funnit fina vänner på fsk och fsk är verkligen underbar så det känns som att det skulle vara tråkigt att slita barnet ifrån det här.

Samtidigt känner jag mig ganska färdig med att bo här. Sist vi åkte ifrån mamma träffade jag på en gammal kompis till mig och lillebror och insåg hur mycket jag saknar det jag hade där. Jag grät på vägen hem. Jag saknar familjen och tänker ofta på hur mycket jag kommer att ångra min flytt den dagen familjemedlemmar dör. Tanken är nära då jag förlorat både pappa och lillasyster många, många år för tidigt. Jag har även insett att om vi separerar kommer jag att ha ett helvete om jag ska bygga upp mitt liv här igen som singel. Svårt att hitta bostad, halvt omöjligt att få ihop det med förskola själv med barnen på mina dagar så jag måste byta jobb. I stort sett inget nätverk då jag antingen jobbat eller varit föräldraledig så umgänget är koncentrerat till jobbet och att jag ibland bytt några ord med någon på öppna förskolan. Givetvis självförvållat men orken har inte funnits. Jag är inne på att flytta isär på sikt för att komma "hem" om inte maken följer med men det får bli när barnen är äldre i så fall.

Såå, visst är man mer sårbar när man är långt hemifrån och om jag inte minns fel är du väldigt väldigt långt hemifrån också. Det tror jag absolut kan påverka hur relationen känns. Att din partner är det närmaste familj du har inom rimligt avstånd.

 

[Petruska]

Jag lutar väl också åt att det inte går att avgöra vem som älskar mest, förutsatt att kärleken är någorlunda ömsesidig. Om den ena älskar och den andra bara vill fly, är ju skillnaden däremot uppenbar.

Däremot kan ju den ena vara mer beroende av den andra än omvänt. Det beroendet är nog lätt att missta för kärlek, men jag skulle snarare tänka mig att det egentligen funkar omvänt. Den jag är beroende av behöver jag ju inte älska för att vilja vara med.

 

[Vogue]

Jag är i ett fantastiskt förhållande sedan knappt två år tillbaka, och det gör mig vansinnigt lycklig. På senaste tiden har jag dock börjat känna att jag nog är den där personen som älskar lite mer i vårt förhållande, även om jag inte tvekar en sekund på att min sambo älskar mig tillbaka. Men jag är helt enkelt en betydligt mer känslosam och känslig person rent generellt, vilket emellanåt kommer fram ganska tydligt i vårt förhållande. Det är något jag varit medveten om rätt länge egentligen, men det har inte riktigt stört mig förrän nu. Egentligen vill jag säga att det inte stör mig nu heller, men eftersom att jag bevisligen känner behov att skapa en tråd på Buke om kalaset - mitt i natten dessutom - så gör det nog det på någon nivå, trots allt.

Jag känner att jag behöver, saknar och älskar min partner lite mer än han älskar mig, och det får mig att känna mig sårbar och svag. Det faktum att vi bor i staden där han vuxit upp och där all hans vänner och familj finns hjälper inte heller, för även om jag har byggt upp ett jättebra nätverk under mina år här så kommer jag aldrig att ha min familj, mina barndomsvänner och mina allra närmsta runt knuten. Det har jag ju självfallet varit medveten och förberedd på sedan jag flyttade hit, men det är ändå en liten sorg mitt i allt det härliga.

Jag är en ganska osäker person i grunden, men min partner har verkligen hjälpt mig och stärkt mig på så många sätt. Han gör mig så otroligt lycklig, och jag vet att jag gör honom lycklig med, men jag kan bara inte bli kvitt den här osäkerheten för gott. 99% av tiden går det bra men vid stunder som denna, när vi inte setts särskilt mycket de senaste dagarna och då mestadels pga hans liv och planer, kryper osäkerheten fram och jag blir till ett litet krävande våp.

Jag kommer att prata med honom om detta imorgon, nu när jag lyckats sätta ord på vad det är som suttit som en liten tagg sedan förra veckan, för är det någonting vi kan så är det att kommunicera! Under tiden är jag dock intresserad av att höra vad era tankar på ämnet är? Tror ni på det här att det alltid är en som älskar mer i ett förhållande? Har ni någonsin varit där, är ni där, eller på den sidan som älskar lite mindre? Jag är nyfiken!

Jag har aldrig tänkt tanken på att man älskar varandra mer eller mindre. När jag har en partner och älskar honom och han mig så kör vi på det tills vi inte älskar varandra mer? Sen att det finns olika sätt att visa det osv är ju en sak, men oftast har man ju den kommunikationen att man kan prata om sånt och så får man ju anstränga sig för att vara lyhörda inför varandra

 

[Lovisaleonora]

Jag har pratat med sambon nu på morgonen, och än en gång blivit påmind om varför jag hänger ihop med den här karln. Det finns ingen som lyssnar, förstår och stöttar bättre än han Vi har haft en lång och intressant diskussion på ämnet, och i vanlig ordning känns gårdagens bekymmer som bortblåsta. Det var dock oerhört viktigt för mig att få ventilera och diskutera sådant här, och det känns fint att ha forum (i dubbel bemärkelse!) där jag kan få göra det ibland. Jag är en känslosam typ helt enkelt, och ibland kokar det över lite grann.

Skönt att höra att det är utrett, och kanske ännu härligare att landa i att även ur den funderingen kommer ni helskinnade.

Och vilken intressant diskussion det blev här!

 

[Lampan]

Det låter snarare som du har dåligt självförtroende?
jag tycker inte det har något med att älska att göra..

Nja, i alla relationer så är det alltid en som är lite snyggare, snällare, trevligare än den andra
Det går ju inte att komma ifrån
Jag har varit i relationer där det också har varit tvärtom
Det har inget med självförtroende att göra, det är fakta
Sen har du ju rätt i att det inte har något med kärlek att göra men det är ändå lätt att känna så.

 

[Vogue]

Nja, i alla relationer så är det alltid en som är lite snyggare, snällare, trevligare än den andra
Det går ju inte att komma ifrån
Jag har varit i relationer där det också har varit tvärtom
Det har inget med självförtroende att göra, det är fakta
Sen har du ju rätt i att det inte har något med kärlek att göra men det är ändå lätt att känna så.

Haha det var det värsta jag läst! Jag skulle aldrig någonsin tänka att jag är snyggast av oss två eller att jag är lite trevligare?! Hjälp!

 

[stjarnhimmel]

Nja, i alla relationer så är det alltid en som är lite snyggare, snällare, trevligare än den andra
Det går ju inte att komma ifrån
Jag har varit i relationer där det också har varit tvärtom
Det har inget med självförtroende att göra, det är fakta
Sen har du ju rätt i att det inte har något med kärlek att göra men det är ändå lätt att känna så.

Eh nä... jag skulle aldrig tänka så.
jag tycker fortvarande det har med självförtroende att göra.
Hur skulle det vara fakta att någon är snyggare? Snyggare enligt vem då?

 

[Vogue]

Eh nä... jag skulle aldrig tänka så.
jag tycker fortvarande det har med självförtroende att göra.
Hur skulle det vara fakta att någon är snyggare? Snyggare enligt vem då?

Eller hur, men framförallt självkänslan!

Har man en bra självkänsla och är trygg med sin partner finns det inte några funderingar på vem som älskar mest eller något liknande sådant!

 

[et_flickan]

Nja, i alla relationer så är det alltid en som är lite snyggare, snällare, trevligare än den andra
Det går ju inte att komma ifrån
Jag har varit i relationer där det också har varit tvärtom
Det har inget med självförtroende att göra, det är fakta
Sen har du ju rätt i att det inte har något med kärlek att göra men det är ändå lätt att känna så.

Säger man det till sin partner? Att man är lite bättre än den eller hur kommer det fram? Har aldrig hört talas om det faktiskt.

 

[stjarnhimmel]

Eller hur, men framförallt självkänslan!

Har man en bra självkänsla och är trygg med sin partner finns det inte några funderingar på vem som älskar mest eller något liknande sådant!

Ja precis. Varför ens fundera på vem som är snyggast?
Men @Lampan säger att det är fakta att partnern är snyggare så de kanske har gjort en vetenskaplig undersökning

 

[Gnist]

Men.. Hur mäter man känslor?

Älskar man så gör man liksom och även om det finns olika sorters kärlekar så är det för mig så enkelt att antingen älskar man eller så gör man det inte. Att försöka mäta och värdera känslan på en skala skulle aldrig falla mig in.

Låter för mig som att du är den som är osäker i ert förhållande, otrygg i fråga om hans känslor och därmed upplever att han "inte behöver dig liks mycket som du behöver honom" och det tycker jag du ska jobba på, att stärka den egna självkänslan och självförtroendet..

 

[Gnist]

Jag vet inte va det är
Troligtvis är det att jag tycker han är lite "finare/bättre" än jag
Om du förstår vad jag menar
Han är finare både på utsidan och insidan

Och om han tycker detsamma i fråga om dig, då älskar han alltså dig mer än du älskar honom, eller har en av er då enligt dig fel om den andre

Vilket konstigt synsätt.