För mig går det inte så bra nu
![Cry :cry: :cry:]()
Hade ju pizzadate med min date i torsdags och då tog han upp det - verkar som att vi har stannat på en nivå och kommer inte vidare. Varken han eller jag kan helt slappna av och vara oss själva, konstaterade vi. Det är som att vi har ett plexiglas mellan oss.
Jag sade att jag funderat mycket på vad han vill och vad det är vi har. Han sade att han är en riktig analyserare, sådär som vi kvinnor ofta är. Han hade dessutom fått uppfattningen att jag inte gillar kroppskontakt, vilket är så fel som någonting bara kan vara.
Han velar - vet inte alls vad han vill. Han jobbar mycket, har ett sommarhus han renoverar, barnbarn på annan ort osv. Han är rädd för att han inte hinner med allt och han är rädd för att göra någon (mig?) besviken och ledsen...vilket man ju aldrig kan undvika till 100 % i en relation.
"Varför kan det inte bara vara enkelt?" frågade han också - samma som jag skrivit många gånger i den här tråden.
Han sade att halva han säger "kör, och se hur det går", och andra halvan säger "vi backar" så han hinner reda ut sina tankar och kanske få stressen över sommarhusrenoveringen eliminerad.
...så så blev det - vi backar
![Frown :( :(]()
Jag ska iväg på en liten resa nästa vecka och han föreslog att vi hörs först sen när jag är hemma igen. Att vi då kan äta middag och snacka och se...
Känns nästan som att vi borde dricka oss lite lulliga och hoppa i säng...
Tja, jag vet inte vad jag ska säga... Bara att vänta och se tiden an. Jag vet ju inte heller om han är mannen i mitt liv, men jag vet att jag gillar honom och att jag trivs i hans sällskap (i synnerhet då vi är avslappnade). Jag skulle vilja se var vi hamnar, men som vanligt - it takes two to tango
![Frown :( :(]()