Abort gränsen kan komma sänkas

Men sena aborter sker enligt det jag läst hos Socialstyrelsen idag enbart om skäl finns.
Dvs psykologiska eller medicinska skäl.

Jag kan bara rekommendera att lyssna på P1:s program om sena aborter och problematiken runt det för personalen. Måste finnas kvar i deras arkiv.
 
Fast någonstans går ju gränsen för när det oönskade barnet blir en människa med rätt till ett eget liv.
Vart skall man dra gränsen? När barnet inte behöver någon medicinsk hjälp alls för överlevnad? Att födas innan vecka 38 är inte bra alls. Skall man inte hjälpa dom barn heller?

Det är skillnad på om någon själv kan göra ett val att avsluta sitt liv eller om någon gör det beslutet åt en.
Ett barn som bara föds tidigt är antagligen önskat och har åtminstone en förälder som vill att läkarna ska göra allt för att barnet ska överleva. Det ser inte jag som samma sak som ett foster som kvinnan som bär på det vill abortera.
 
Ett barn som bara föds tidigt är antagligen önskat och har åtminstone en förälder som vill att läkarna ska göra allt för att barnet ska överleva. Det ser inte jag som samma sak som ett foster som kvinnan som bär på det vill abortera.
Så ett barn som föds i vecka 21 låter man självdö (fast man hade kunnat rädda det till ett fullgott liv) och ett annat räddar man beroende på vad kvinnan önskar? Jag tycker att det moraliska och etiska dilemmat är ganska så tydligt.
 
Självklart ska vi ha fri abort men inte hur länge som helst! Jag är absolut för abort om barnet inte är önskat men ett livsdugligt barn ska man givetvis inte få abortera. Hur långt ska det isåfall få gå? Ska en kvinna som på förlossningsdagen med ett fullgånget barn upptäcker att hon är gravid få bestämma att barnet ska dödas? Man har faktiskt ett ansvar som människa också. Är det så att man inte vill ha sitt barn men att graviditeten upptäcks när fostret är livsdugligt så får man ta den smällen och adoptera bort barnet när hen väl är född. Vi kan inte börja med barnamord för att någon promille inte upptäcker graviditeten i tid.

Jag har en kompis som föddes i vecka 28 för 50 år sedan. Hen var då den yngsta som hade räddats. Hen har inga som helst men av sin tidiga födsel. Skulle vårdpersonalen bara sagt att nej, vi försöker inte ens?

När min son föddes för 25,5 år sedan var det ett barn som låg i kuvösen bredvid som var född i vecka 24. Hen överlevde.

Min dotter föddes i vecka 33+4. Hon behövde endel insatser första tiden i sitt liv. Jag är enormt tacksam för att hon fick den hjälpen hon behövde och hon har inga men av den tidiga födseln idag.

Att någon ens kan komma på tanken att säga att det är slöseri med resurser att rädda ett barn får mig att må illa!
 
Så ett barn som föds i vecka 21 låter man självdö (fast man hade kunnat rädda det till ett fullgott liv) och ett annat räddar man beroende på vad kvinnan önskar? Jag tycker att det moraliska och etiska dilemmat är ganska så tydligt.
Jag pratar inte om barn som föds, jag pratar om foster som aborteras. För mig är det skillnad. Jag ser varken abort eller användande av kondom som mord och jag ser en vuxen kvinnas (eller en ungdom/ett barn för den delen) som mer värt än ett foster.

Om det uppstår komplikationer där bara den enas liv går att rädda, kvinnan eller fostret, vem räddar man då? För mig är det en självklarhet att det är kvinnans. Men ser man fostret som lika mycket värd till ett liv så måste det bli ett svårt beslut att ta?
 
Vi kommer komma till det läget att det inte längre är ett ej livsdugligt liv i v. 18 och vad ska vi göra då? Ska vi tvinga en kvinna att gå igenom en graviditet för barnets bästa eller kommer lagstiftning ändras så vi kommer döda livsdugliga barn?

Detta har varit en icke fråga i abort debatten innan då vi inte varit så långt fram i utvecklingen men vi närmar oss med stormsteg och det behöver faktiskt diskuteras då kvinnans rätt till sin kropp kolliderar med barnets rätt till liv.
 
Den här tråden får mig att må lite illa.

jag är, och har alltid varit, en stark förkämpe för att kvinnan själv ska få bestämma över sin kropp.
Men.... Om någon väljer att göra abort och det lagligt kan ske i en tid när fostret är livsdugligt - vilken vidrig sits sätter det inte vårdpersonalen i?

Där ligger ett uttaget foster och är en liten levande människa. Ska de ge avlivningsvätska? Eller lägga ifrån sig fostret på ett bord och vänta tills det självdör?

För mig känns det självklart att abort ska vara tillåtet endast under den tid som fostret inte är livsdugligt utanför moderns kropp. Allt för att inte utsätta vården för förfärliga avgöranden. Abort ska ske av foster. Inte av livsdugliga barn.

Nej, men man kan linda in den lilla och låta den somna in i famnen. Det finns väl många sätt att göra det mer bekvämt inför döden? Hur behandlas döende patienter?

Gränsen mellan foster och barn lär bli suddigare ju mer avancerad sjukvård vi får, men ska foster på 12 veckor räddas om det går i framtiden? Hur långt kan man dra det?
 
Vi kommer komma till det läget att det inte längre är ett ej livsdugligt liv i v. 18 och vad ska vi göra då? Ska vi tvinga en kvinna att gå igenom en graviditet för barnets bästa eller kommer lagstiftning ändras så vi kommer döda livsdugliga barn?

Detta har varit en icke fråga i abort debatten innan då vi inte varit så långt fram i utvecklingen men vi närmar oss med stormsteg och det behöver faktiskt diskuteras då kvinnans rätt till sin kropp kolliderar med barnets rätt till liv.
Det är lite det som är min poäng. Och för mig är det ett steg bakåt i utvecklingen att ett fosters rätt att leva är större än kvinnans rätt till sitt liv (för nej, jag anser inte att det enbart är fysiskt).
 
Jag pratar inte om barn som föds, jag pratar om foster som aborteras. För mig är det skillnad. Jag ser varken abort eller användande av kondom som mord och jag ser en vuxen kvinnas (eller en ungdom/ett barn för den delen) som mer värt än ett foster.

Om det uppstår komplikationer där bara den enas liv går att rädda, kvinnan eller fostret, vem räddar man då? För mig är det en självklarhet att det är kvinnans. Men ser man fostret som lika mycket värd till ett liv så måste det bli ett svårt beslut att ta?
Fast problemet här är att det är inte bara ett foster längre utan faktiskt något som kan leva på egen hand.
I ditt exempel tar man då självklart ut barnet och försöker få det att överleva, det är nog aldrig en allt eller inget fråga så som du föreställer dig.

Dessutom så ruckar detta också på bilden vad som är foster, foster är för mig när det är inne i magen men när det väl är ute så är det ändå ett barn om det har chans att överleva. Jag förstår att det är lätt att endast de det som en cellklump som inte kan vara något mer än så men i vecka 21 är det ett visserligen litet barn men ändå ett barn där inne. Och om detta barn inte kan leva utanför kroppen är det självklart att det går att abortera utan minsta tanke på rätt eller fel men om det kan leva är det helt plötsligt inget foster längre utan ett barn
 
Nej, men man kan linda in den lilla och låta den somna in i famnen. Det finns väl många sätt att göra det mer bekvämt inför döden? Hur behandlas döende patienter?

Gränsen mellan foster och barn lär bli suddigare ju mer avancerad sjukvård vi får, men ska foster på 12 veckor räddas om det går i framtiden? Hur långt kan man dra det?
Jag tror nog det kan hamna på v.12 då de flesta missfall är innan dess.
 
Jag pratar inte om barn som föds, jag pratar om foster som aborteras. För mig är det skillnad.

Det är det för mig med. En födelse är ju inte nånstans nån gång att likna vid en abort i min värld.

Jag är ingen abortmotståndare öht, men jag kan tycka att kan fostret inte överleva på egen hand så är det ju i praktiken faktiskt inte livsdugligt. Livsdugligt = överlever på egen hand enligt mitt sätt att se på saken. Anses säkerligen vara väldigt svart/vit enligt många, men det är min åsikt oavsett vad andra anser/tycker.

För mig har frågan dock aldrig varit aktuell, då en abort aldrig har varit eller skulle vara ett alternativ för mig personligen.
 
Jag pratar inte om barn som föds, jag pratar om foster som aborteras. För mig är det skillnad. Jag ser varken abort eller användande av kondom som mord och jag ser en vuxen kvinnas (eller en ungdom/ett barn för den delen) som mer värt än ett foster.

Om det uppstår komplikationer där bara den enas liv går att rädda, kvinnan eller fostret, vem räddar man då? För mig är det en självklarhet att det är kvinnans. Men ser man fostret som lika mycket värd till ett liv så måste det bli ett svårt beslut att ta?
Fast för någon är det ett barn i v21 och för någon ett foster. Du ser inte det moraliska och etiska dilemmat i det?
När abortgränsen och när man klarar av att rädda ett barn går in i varandra så är det lurigt, mycket lurigt.
 
Fast för någon är det ett barn i v21 och för någon ett foster. Du ser inte det moraliska och etiska dilemmat i det?
När abortgränsen och när man klarar av att rädda ett barn går in i varandra så är det lurigt, mycket lurigt.
Och det är där jag tycker det ska vara upp till den som har fostret i sin kropp.

Det är ju heller inte så att man är känslokall och utan problem kan lämna bort ett levande barn utan att veta vad som kommer hända med det, bara för att man vill göra abort.
 
Det är lite det som är min poäng. Och för mig är det ett steg bakåt i utvecklingen att ett fosters rätt att leva är större än kvinnans rätt till sitt liv (för nej, jag anser inte att det enbart är fysiskt).
Och för mig är det ett steg bakåt i utvecklingen om man låter ett barn dö fast man kunnat rädda det till ett normalt liv.
 
Det är det för mig med. En födelse är ju inte nånstans nån gång att likna vid en abort i min värld.

Jag är ingen abortmotståndare öht, men jag kan tycka att kan fostret inte överleva på egen hand så är det ju i praktiken faktiskt inte livsdugligt. Livsdugligt = överlever på egen hand enligt mitt sätt att se på saken. Anses säkerligen vara väldigt svart/vit enligt många, men det är min åsikt oavsett vad andra anser/tycker.

För mig har frågan dock aldrig varit aktuell, då en abort aldrig har varit eller skulle vara ett alternativ för mig personligen.
Fast lever för egen hand är det inget barn som gör :p

Dessutom som påpekat tidigare så ska man då inte hjälpa några barn det är fel på oavsett vecka med det synsättet. Då går vi också tillbaka i tiden, till tiden då man la ut barnen som man inte trodde skulle klara sig i vildmarken.
 
Nej, men man kan linda in den lilla och låta den somna in i famnen. Det finns väl många sätt att göra det mer bekvämt inför döden? Hur behandlas döende patienter?
OK

Hur långt vill du dra det?

En person som skadas svårt i en trafikolycka - ska vi linda in den personen också och låta den dö. Bara för att det skulle kosta pengar att rehabilitera?
En cancerpatient - ska vi inte behandla utan bara lindra smärta innan döden?
Det är OK bara den blir kramad lite medan den dör?

Vem ska vi vårda och vem ska vi låta dö, utan att hjälpa dem?

Det kokar ju ner till just det - vilka resurser är en människas liv värt?

Som sagt, jag kan inte i min hjärna förlika mig vid att låta barn - människor - få självdö. En människa ska få vård, om livet går att rädda.
 
Och för mig är det ett steg bakåt i utvecklingen om man låter ett barn dö fast man kunnat rädda det till ett normalt liv.
Vad är ett normalt liv? Vem är skyldig till att ta hand om barnet om den som gjorde aborten inte vill ha det? När ska vi börja tvinga kvinnor att bli mammor mot deras vilja?

Jag känner till på tok för många fall av barn som växt upp utan föräldrar som gett dem villkorslös kärlek, jag kan inte för mitt liv se varför det är något vi vill eftersträva.
 
Och det är där jag tycker det ska vara upp till den som har fostret i sin kropp.

Det är ju heller inte så att man är känslokall och utan problem kan lämna bort ett levande barn utan att veta vad som kommer hända med det, bara för att man vill göra abort.
Och jag tycker inte det är moraliskt försvarsbart låta två barn med samma förutsättningar för ett fullgott liv i ena fallet låta leva vidare och i det andra fallet låta dö.
 
Fast lever för egen hand är det inget barn som gör :p

Dessutom som påpekat tidigare så ska man då inte hjälpa några barn det är fel på oavsett vecka med det synsättet. Då går vi också tillbaka i tiden, till tiden då man la ut barnen som man inte trodde skulle klara sig i vildmarken.

OK

Hur långt vill du dra det?

En person som skadas svårt i en trafikolycka - ska vi linda in den personen också och låta den dö. Bara för att det skulle kosta pengar att rehabilitera?
En cancerpatient - ska vi inte behandla utan bara lindra smärta innan döden?
Det är OK bara den blir kramad lite medan den dör?

Vem ska vi vårda och vem ska vi låta dö, utan att hjälpa dem?

Det kokar ju ner till just det - vilka resurser är en människas liv värt?

Som sagt, jag kan inte i min hjärna förlika mig vid att låta barn - människor - få självdö. En människa ska få vård, om livet går att rädda.

Fast kan ni inte se att det är skillnad på ett foster som en kvinna önskar abortera och ett önskat barn där kvinnan vill fullfölja graviditeten och ha barnet?

Är det rimligt att vi lagstiftar mot abort för att vi kanske kan rädda alla foster så småningom?
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 449
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 632
Senast: starcraft
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 908
Senast: Nixehen
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 104
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp