5a på skott

[Kilauea]

Eftersom det är vanligt så tycker jag det är ännu viktigare att man faktiskt sållar ut de som är rädda. Ljudrädsla är i hög grad ärftligt.

Skulle aldrig köpa mig en hund från föräldrar med 5:a på skott (alternativt 4:a på BPH), ser det som alldeles för stor risk att köpa mig ett problem.
1:a eller 2:a på skott på MH tycker jag är ok. En del jakthundar, typ apportörer, får 2:a just för att de är vana att jobba efter skottet och därför ivriga, utan att det för den delen är rädsla.
Sen är det viktigt att ha en kommunikation med uppfödaren och att våga fråga varför hunden fått en viss siffra på ett visst moment. Hur hunden reagerade tex.

Min ena hund är skotträdd och det är ett jäkla sjå. Jobbigt för henne och jobbigt för mig att se henne så panikslagen som hon kan bli.

Och jag menar förstås nolla på skott på BPH, inte fyra. Tänkte MH-mässigt

 

[Jadzia]

Måste bara ge mig in i diskussionen lite, för det är en sak jag ständigt reagerar över när sådant här diskuteras... Många (även vissa här i tråden) säger saker i stil med "hunden klarar utmärkt att träna i närheten av skjutbana, så den är inte skotträdd annat än på mh och då spelar det ingen roll". Men alltså, det kan ju vara just tack vare träningen som det går bra med skott ibland, sedan om det råkar vara lydnad, agility, jakt eller annat lär ju spela mindre roll så länge hunden älskar träningen.

Dessutom ser ju många hundar som tränas så själva brukshundklubben som sin "trygga punkt". Tränar den alltid på samma klubb, det alltid är tryggt och säkert för hunden men den reagerar så fort den kommer till annat ställe eller en ny situation... Varför skulle det inte vara pga "riktig" skotträdsla?

Jag håller med. Min Corgi har ljudrädsla. Klarar inte smällare eller fyrverkerier och är allmänt fjollig med vissa ljud. Dock har hon inga problem att ligga i bilen under träningarna trots att det både skjuts med pistol och smälls med pisk. Vi kan gå promenader precis bredvid det militära övningsområdet utan att hon viftar på örat åt granatdetonationer eller vapeneld. Varför?
Därför att hon är trygg i situationen och temperamentet blockar all rädsla vid skogsrace med Schäfrarna. Hon är helt enkelt så uppe i varv att hon inte hör. Skotträdd är hon dock fortfarande.

 

[Jadzia]

Det kan ju finnas en himla massa anledningar? De andra kanske är hanar, har diskvalificerande fel eller dyl. eller helt enkelt bara ägs av "fel" människor.

Just i det fallet jag refererar till så fanns bara två tikar i kullen (och 8 hanar). Den andra tiken skulle gått i avel men tyvärr blev hon inte dräktig ens med insemination.

Tyvärr?
Jag skulle säga att det var väl en jäkla tur. Måste man inseminera för att få till en dräktighet har hunden inte i avel att göra.

 

[Jadzia]

En sak jag undrar över lite är varför just en 1a är så åtråvärt? Dvs självklart vill man inte se någon som helst rädsla.. Men vad jag vet är en 1a i princip att hunden inte uppmärksammar skottet whatsoever. Är det verkligen dåligt på nått sätt öht om hunden uppfattar att "kolla där, ett skott!" ? Ja om man inte ska tävla i IPO eller nått sånt då, där den kanske skulle tappa fokuset i attacken kanske?

Nej, en 1:a är snabb kontroll och sedan oberörd. Det är sällan de sover. De flesta visar någon form av reaktion, men återgår efter några sekunder till att kolla omgivningen. Under leken är det däremot vanligt att de inte ens märker skotten, men det beror ju på att kamplusten är större än ljudintresset.

 

[Dentaku]

Jag tycker för övrigt att 2:a är helt ok det också men i raser som min, där det tyvärr inte är sällsynt att berördhet/rädslor uppkommer eller förvärras med åren så skulle jag vara tveksam till att köpa valp efter en hund även med 3 på skott om den inte var bevisat skottfast senare, t ex på MT.

 

[Milosari]

Jag tänkeringer att en hund som blir "förvärvat" skotträdd oftast inte varit speciellt skottfast från början.
Ta mina två senaste hundar. Bägge är godkända på skott Mh respektive korning. Jag hyser dock en misstanke om att en än dom skulle kunna bli skotträdd om han tex får en smällare för nära sig eller något liknande obehagligt . Den andra kunde du smälla av en bomb i skallen på utan att han skulle ta illa vid sig

Ja jag håller med! Det är skillnad på skottfast och "skottdöv". De senare är ju skottfasta på riktigt.

Jag hade aldrig avlat på min hund pga MH:t. Han har dessutom bättre syskon. Jag tror att träning, ålder och avsaknad av kulor förklarar mycket av hur de andra testen kunde bli bättre. Sedan vinner han mycket på sin förmåga att avreagera och sin nyfikenhet. Det blir onekligen lättare att träna en sådan hund än en som är både rädd och feg.

 

[Milosari]

Jag tycker för övrigt att 2:a är helt ok det också men i raser som min, där det tyvärr inte är sällsynt att berördhet/rädslor uppkommer eller förvärras med åren så skulle jag vara tveksam till att köpa valp efter en hund även med 3 på skott om den inte var bevisat skottfast senare, t ex på MT.

Min andra hunds mamma har en 3:a. Det tycker jag är okej om det finns en rimlig förklaring. Hunden bedömdes som skottfast på MT. Samtliga testade barn och barnbarn är skottfasta. Min verkar helt döv för skott. Det är en reaktiv hund i övrigt men skotten hör han aldrig även när de kommer oväntat,

 

[Zoya]

Tyvärr?
Jag skulle säga att det var väl en jäkla tur. Måste man inseminera för att få till en dräktighet har hunden inte i avel att göra.

Ja, jag tycker nog det är trist när en kärnfrisk hund med kanontemperament, friska och friröntgade syskon och dessutom intressant stam visar sig vara steril. Klart som f-n det var tyvärr.

 

[HeddaVovven]

En barndomsvän till mig har tingat en dalmatinervalp såg jag på fb. En snabb koll på hunddata visade att mamman bara visats på utställning ett antal gånger ( svensk och norsk utställningschampion) ingen mentalbeskrivning är gjord. Pappan också ställts ut ett antal gånger och gjort MH. Där kan man utläsa en rädd hund som inte avreagerar och som har femma på skott...
Känns tråkigt att de inte frågar om hjälp att hitta en bra kull men vad vet jag. Valparna kanske blir jättetrevliga och skottfasta...

 

[Dentaku]

Min andra hunds mamma har en 3:a. Det tycker jag är okej om det finns en rimlig förklaring. Hunden bedömdes som skottfast på MT. Samtliga testade barn och barnbarn är skottfasta. Min verkar helt döv för skott. Det är en reaktiv hund i övrigt men skotten hör han aldrig även när de kommer oväntat,

Ja, i ett sådant läge skulle jag som sagt inte ha några betänkligheter alls. Däremot om hunden bara gjort MH med 3 på skott som ung och i övrigt är ett oskrivet blad mentalt så tycker jag att det känns osäkert.

 

[isafore]

I valet mellan pigmentering och skofasta, orädda hundar tar jag alla gånger det sistnämnda. Skönhetsfel står sig slätt mot mentalitets- och hälsoproblem. Så jo, om de som följer rasstandarden är behäftade med hälsoproblem - då ska man avla på de friska och sunda oavsett skönhetsfel. Vem sjutton sätter utseende före hälsa och mentalitet?!

Fast om du läser allt jag har skrivit så framkommer det att dåligt pigment ofta leder till dövhet. Men ja, en döv hund är ju sällan skotträdd så..

 

[isafore]

En barndomsvän till mig har tingat en dalmatinervalp såg jag på fb. En snabb koll på hunddata visade att mamman bara visats på utställning ett antal gånger ( svensk och norsk utställningschampion) ingen mentalbeskrivning är gjord. Pappan också ställts ut ett antal gånger och gjort MH. Där kan man utläsa en rädd hund som inte avreagerar och som har femma på skott...
Känns tråkigt att de inte frågar om hjälp att hitta en bra kull men vad vet jag. Valparna kanske blir jättetrevliga och skottfasta...

Kul! Vet precis vilken kull det är. Det är andra gången samma parning gjorts. Den gjordes om innan helsyskonen ens var röntgade. I förra kullen är 3 av 5 halvt döva. Hanen har ett katastrofalt MH som du har sett, den hanen har redan parat 2 tikar i år. Har en bekant som äger en hane ut tidigare kullen, den är läskigt skotträdd men trevlig. Syskonen är inte trevliga, träffade dom förra året och dom slogs så dant om och om igen att domaren fick säga åt dom att lämna området.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja jag håller med! Det är skillnad på skottfast och "skottdöv". De senare är ju skottfasta på riktigt.

Jag hade aldrig avlat på min hund pga MH:t. Han har dessutom bättre syskon. Jag tror att träning, ålder och avsaknad av kulor förklarar mycket av hur de andra testen kunde bli bättre. Sedan vinner han mycket på sin förmåga att avreagera och sin nyfikenhet. Det blir onekligen lättare att träna en sådan hund än en som är både rädd och feg.

Kul att du nämner detta med nyfikenhet. Jag tycker många underskattar vikten av nyfikenhet. Jag fick av TS regnr på hunden tråden handlar om och tyvärr är nyfikenheten väldigt låg i hunden.
Jag tror precis som du att en hund som räds något, tex skott, har stor hjälp av sin nyfikeynhet att komma vidare

 

[Raderad medlem 94602]

Kul! Vet precis vilken kull det är. Det är andra gången samma parning gjorts. Den gjordes om innan helsyskonen ens var röntgade. I förra kullen är 3 av 5 halvt döva. Hanen har ett katastrofalt MH som du har sett, den hanen har redan parat 2 tikar i år. Har en bekant som äger en hane ut tidigare kullen, den är läskigt skotträdd men trevlig. Syskonen är inte trevliga, träffade dom förra året och dom slogs så dant om och om igen att domaren fick säga åt dom att lämna området.

Låter som ett exempel för "Oseriös avel"-tråden.

 

[inverterad]

En sak jag undrar över lite är varför just en 1a är så åtråvärt? Dvs självklart vill man inte se någon som helst rädsla.. Men vad jag vet är en 1a i princip att hunden inte uppmärksammar skottet whatsoever. Är det verkligen dåligt på nått sätt öht om hunden uppfattar att "kolla där, ett skott!" ? Ja om man inte ska tävla i IPO eller nått sånt då, där den kanske skulle tappa fokuset i attacken kanske?

Som flera andra skrivit så är en 1:a att hunden noterar skottet och sen fortsätter med sitt. En 2:a är också helt okej i min värld. Mer än så - nä. Det tyder på att den tar vid sig mer vid plötsliga ljud än jag vill, och risken ökar att den utvecklar ljudrädsla senare i livet. Undantag är hundar som är bevisat skottfasta vid exempelvis MT - då spelar en 3:a på MH ingen roll. Men i övrigt vill jag inte se några 3r där.

Skotträdsla hänger ofta (men inte alltid) ihop med annan ljudkänslighet. En 1:a på skotten innebär reaktion, och direkt avreaktion. Du kan ju jämföra det med skramlet - på 7a får hunden för mig reagera stort, inga problem, bara den direkt på 7b visar nyfikenhet att undersöka, och på 7c får en 1:a, dvs direkt avreaktion. Det är alltså samma typ av reaktion man vill se på både skrammel och skott (och dumpe också förstås).

 

[inverterad]

I valet mellan pigmentering och skofasta, orädda hundar tar jag alla gånger det sistnämnda. Skönhetsfel står sig slätt mot mentalitets- och hälsoproblem. Så jo, om de som följer rasstandarden är behäftade med hälsoproblem - då ska man avla på de friska och sunda oavsett skönhetsfel. Vem sjutton sätter utseende före hälsa och mentalitet?!

Precis. Hur kan det ens vara ett dilemma?

 

[inverterad]

Därför man vill behålla det prickiga utseendet.

På bekostnad av mental och fysisk hälsa?

 

[inverterad]

Fast om du läser allt jag har skrivit så framkommer det att dåligt pigment ofta leder till dövhet. Men ja, en döv hund är ju sällan skotträdd så..

Men överdriven pigmentering (alltså blaffor) leder ju inte till ohälsa.

 

[isafore]

Men överdriven pigmentering (alltså blaffor) leder ju inte till ohälsa.

Nej. Som sagt så har man i vissa länder bestämt sig för att använda blaffor i LUA-aveln för att förbättra pigmentet och det är jag mycket positivt inställd till. Skulle man bestämma sig för att använda blaffor i alla länder, även i "vanliga" aveln så skulle jag nog inte ha något emot det heller så länge det är friska och trevliga hundar. Det jag menar är att det är ett diskvalificerande fel som idag inte används i aveln, så hur trevliga och friska dom än är så är dom tyvärr "värdelösa", för inte aveln framåt, IDAG.

 

[nullo-modo]

Hur blir det för bedömning om hunden drar iväg vid skott för att leta reda på var älgen är och kommer tillbaka besviken 15 min senare