Fast nu är det ju inte riktigt så enkelt. Vissa felaktiga pigmenteringar medför risk för andra hälsoproblem.På bekostnad av mental och fysisk hälsa?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast nu är det ju inte riktigt så enkelt. Vissa felaktiga pigmenteringar medför risk för andra hälsoproblem.På bekostnad av mental och fysisk hälsa?
Men hur mycket skott är det i vardagen?
Fast nu är det ju inte riktigt så enkelt. Vissa felaktiga pigmenteringar medför risk för andra hälsoproblem.
Här är det oerhört mycket "skott" i vardagen. Dels har vi en skjutbana rätt nära och det hörs tydligt hit. Dels har vi även problem med ungdomar i området, som tillverkar egna rörbomber alternativ smäller polska smällare (låter som handgranater) - och vi är inte enda området i Sverige där det sker sådana saker relativt ofta. Är oerhört tacksam att mina hundar inte bryr sig. Valpkraken är uppväxt med bomber som smällde nära när jag tragglade rumsrenhet och det kunde smälla samtidigt som hon satte sig ner för att pinka. Men trots att hon hoppade till som liten fnutt ibland, så är hon inte det minsta berörd nu
Sen finns massor andra skott-ljud. Bilar som baktänder, moppar som smattrar osv.
Nej. Som sagt så har man i vissa länder bestämt sig för att använda blaffor i LUA-aveln för att förbättra pigmentet och det är jag mycket positivt inställd till. Skulle man bestämma sig för att använda blaffor i alla länder, även i "vanliga" aveln så skulle jag nog inte ha något emot det heller så länge det är friska och trevliga hundar. Det jag menar är att det är ett diskvalificerande fel som idag inte används i aveln, så hur trevliga och friska dom än är så är dom tyvärr "värdelösa", för inte aveln framåt, IDAG.
Inte helt hundra. Man får åtminstone inte vara med på valphänvisningen eller på uppfödarlistan.Hoppas att rasklubben inser allvaret och börjar arbeta för att godkänna blaffor i aveln. Men vad händer om man gör det i Sverige idag? De är inte avelsspärrade, så blir det någon annan konsekvens för en uppfödare som väljer att använda dessa hundar?
Men herregud...Kul! Vet precis vilken kull det är. Det är andra gången samma parning gjorts. Den gjordes om innan helsyskonen ens var röntgade. I förra kullen är 3 av 5 halvt döva. Hanen har ett katastrofalt MH som du har sett, den hanen har redan parat 2 tikar i år. Har en bekant som äger en hane ut tidigare kullen, den är läskigt skotträdd men trevlig. Syskonen är inte trevliga, träffade dom förra året och dom slogs så dant om och om igen att domaren fick säga åt dom att lämna området.
Men vadå, prioritera nu! En valp ur tidigare kullen är ju finsk juniorvinnare och en har SM-guld i barmarksdrag. Klart kullen måste göras om!Men herregud...
Känns jättetråkigt att de inte frågat mig om hjälp. De vet ju att jag håller på mycket med hundar och har kontakter och vet vad man ska titta efter även om Dalmatiner inte är min ras.Men vadå, prioritera nu! En valp ur tidigare kullen är ju finsk juniorvinnare och en har SM-guld i barmarksdrag. Klart kullen måste göras om!
Fast det blir ju ett problem med att man blir stående med en massa valpar som kanske ingen vill ha.Jo, det har vi redan diskuterat i tråden. Men överdriven pigmentering är ju ett icke-problem när det gäller hälsa.
Antar att du menar att man håller på och tar fram en rasprofil för MH. Det har vi redan, däremot så ska det tas fram en för BPH.Att göra MH på sin dalmatiner är något som kommit på frammarsch de senaste åren. Det har tidigare motarbetats en del. Men nu arbetas det på problemet så i mina ögon så försöker man inte ignorera problemet utan jobbar faktiskt på det.
Det har även kommit fram att eventuella medfödda hjärtfel är något som kan spöka. Detta har man tagit tag i och bla begärt alla dalmatinerägare till en hjärtundersökning att fylla i en blankett så man kan se om hjärtfelen går att spåra till någon speciell linje/orsak mm. Även hudproblem är något som undersöks.
Så i motsats till många andra raser så tycker jag man faktiskt försöker göra något och inte bara sticka huvudet i sanden.
Om jag inte tar helt fel så har man nu tagit fram (eller håller på) en MH-beskrivning på dalmatinern.
Min uppfödare har alltid uppmuntrat sina valpköpare att göra MH. Hon har även gjort MH på i princip alla sina hundar. Många av hundarna har även tävlat i bla lydnad med gott resultat.
Kan ju tex ta min uppfödare. Hon hade en jättefin tik som gjorde mycket bra ifrån sig på utställningar både nationellt och internationellt. När denna tik gjorde MH så fick hon bryta för hon var så rädd. Uppfödaren tog då beslutet att detta var ingen hund som skall avlas på utan kastrerade henne och gav henne till oss.
Vi har dock bara märkt av hennes rädsla en gång och det var när hon fick en stöt av staketet. Men bara den enda gången. Hon har fått flera kyssar av staketen men aldrig reagerat så intensivt.
För oss har hon varit en helt fantastisk familjehund som inte brytt sig om några nyårsraketer.
Ett annat problem med en liten avelsbas bortsett från få hundar att avla på är att det ofta är få som föder upp just den rasen. Dessa personer och deras hundar blir då väldigt tongivande. Om då dessa inte ser problemet i att avla på hundar med stor ljudrädsla så blir det ju problem.
Fast vad hjälper det rasen att man avlar på hundarna trots skräpiga MHn? Då är det ju bara oseriöst.Att göra MH på sin dalmatiner är något som kommit på frammarsch de senaste åren. Det har tidigare motarbetats en del. Men nu arbetas det på problemet så i mina ögon så försöker man inte ignorera problemet utan jobbar faktiskt på det.
Det har även kommit fram att eventuella medfödda hjärtfel är något som kan spöka. Detta har man tagit tag i och bla begärt alla dalmatinerägare till en hjärtundersökning att fylla i en blankett så man kan se om hjärtfelen går att spåra till någon speciell linje/orsak mm. Även hudproblem är något som undersöks.
Så i motsats till många andra raser så tycker jag man faktiskt försöker göra något och inte bara sticka huvudet i sanden.
Om jag inte tar helt fel så har man nu tagit fram (eller håller på) en MH-beskrivning på dalmatinern.
Min uppfödare har alltid uppmuntrat sina valpköpare att göra MH. Hon har även gjort MH på i princip alla sina hundar. Många av hundarna har även tävlat i bla lydnad med gott resultat.
Kan ju tex ta min uppfödare. Hon hade en jättefin tik som gjorde mycket bra ifrån sig på utställningar både nationellt och internationellt. När denna tik gjorde MH så fick hon bryta för hon var så rädd. Uppfödaren tog då beslutet att detta var ingen hund som skall avlas på utan kastrerade henne och gav henne till oss.
Vi har dock bara märkt av hennes rädsla en gång och det var när hon fick en stöt av staketet. Men bara den enda gången. Hon har fått flera kyssar av staketen men aldrig reagerat så intensivt.
För oss har hon varit en helt fantastisk familjehund som inte brytt sig om några nyårsraketer.
Ett annat problem med en liten avelsbas bortsett från få hundar att avla på är att det ofta är få som föder upp just den rasen. Dessa personer och deras hundar blir då väldigt tongivande. Om då dessa inte ser problemet i att avla på hundar med stor ljudrädsla så blir det ju problem.
hjärtundersökning=hjärthundDet har även kommit fram att eventuella medfödda hjärtfel är något som kan spöka. Detta har man tagit tag i och bla begärt alla dalmatinerägare till en hjärtundersökning att fylla i en blankett så man kan se om hjärtfelen går att spåra till någon speciell linje/orsak mm. Även hudproblem är något som undersöks.
Så i motsats till många andra raser så tycker jag man faktiskt försöker göra något och inte bara sticka huvudet i sanden.
Fast det blir ju ett problem med att man blir stående med en massa valpar som kanske ingen vill ha.
Tycker inte att det bara är svart eller vitt utan det är en avvägning av allt.
Sen tycker jag att man här i tråden får intrycket av att det i princip är alla dalmatiner som uppvisar skotträdsla. Det är inte min erfarenhet. Däremot har det hittills varit relativt få dalmatiner som gjort MH och jag kan tänka mig att bland de är det få avelsdjur. Och bland dessa kan det finnas en begränsad mängd skottfasta.
Men just inställningen till MH är något som håller på att förändras.
Usch, hur kan man uppmana till att ljuga för potentiella rasintressenter på det sättet?Och det håller jag inte alls med om. När jag skulle stå i rasmontern fick jag order om att säga till folk att det är en frisk ras! Det tycker jag är att sticka huvudet i sanden.
Så kan det vara. Det var ett tag sedan vi var engagerade. Nu sneglar jag lite bara på det. Det blev lite tungjobbat och med fyra barn så räcker inte tiden till.Antar att du menar att man håller på och tar fram en rasprofil för MH. Det har vi redan, däremot så ska det tas fram en för BPH.
På medlemsmötet var en representant från SKK med och presenterade BPH. Halvvägs in i presentationen frågades det om vi ville veta mer eller om vi skulle bryta och gå vidare. Ingen vad jag såg/hörde ville veta mer, alla villa avbryta och gå vidare.
Rasklubben har fått en mentalkommitté, mycket trevligt! Och på tiden. Kul att folk engagerar sig. Tyvärr fick mentalkommittén ta emot mycket skit på medlemsmötet, inte kul.
Hjärtfelen är det mycket mörkande med. Bla har det varit otroligt svårt att få ut protokollet för oss som inte var med på mötet. Det är först nu, efter ha tagit kontakt med avelsrådet, sekreteraren och ordförande flera gånger som vi (jag och några till) fått tag på det. Dock tycker jag att avelsrådet har jobbat väldigt bra med den undersökningen! Och enligt den rapporten är ju problemet spårat till en hund. Det största problemet nu är väl att den uppfödaren känner sig uthängd och har stämt rasklubben..
Jag vet inte vem din uppfödare är men jag har mina aningar. Det låter ju jättebra att den tiken togs ur avel! Dock gör ju inte alla så.
Fast om marknaden vill ha prickiga hundar så är det ju inget några få uppfödare kan ändra på bara så. Vad som händer då är att det föds färre och färre valpar och avelsbasen blir bara mindre och mindre och hälsofelen fler och fler och ännu svårare att hitta något att avla på.Om man blir stående med valpar efter mentalt sunda och fysiskt friska linjer så är det något fel - ett fel som naturligtvis inte kan korrigeras genom att avla på mentalt svaga men snygga djur? Kanske vänder man sig då till fel typ av valpköpare - kanske behöver man avla mer på arbetsegenskaper - vad vet jag.
När det gäller fysisk och psykisk hälsa så är det mycket enkelt. Psykisk ohälsa och skotträdsla är ett MINST lika stort ohälsoproblem som hjärtfel eller allergier.
Det kan väl aldrig bli färdigt? Folk med hjärthundar bör väl alltid rapportera det, oavsett om det är 20 år framåt. Jag vet faktiskt inte huruvida det är "färdigt" eller ej, har som sagt varit väldigt svårt att få fram information. Har iallafall fått rapporten som sträcker sig mellan 1999-2015, där totalt 46 hundar är inrapporterade varav 40 hundar går att spåra bak till en och samma tik.Men just hjärtfelet är väl inte färdigt än? Det var väl en uppmaning även i år för de med hjärthund att höra av sig?