@sorbifolia
jo och med hästar med mycket integritet så upplever jag att man måste börja med 1. gå på linjen. Om den stannar så stannar den på linjen och om den fort sätter gå fram så gå den på linjen. Om den så balanstravar och fnorkar, så gör den det på linjen.
sen kanske man måste välja linjen från början med en tanke på hur stor konflikten kommer bli. Om hästen är jätterädd för något så för man börja längst bort och arbeta sig närmare. Hästar med stor integritet får man smyga kommandot över, så att det inte fattar att det håller på att ske
Men det är ganska intressant att se både för sig själv och för andra ryttare, när man/de tränar för en tränare som är riktigt noggrann.
Att ens häst kan bli mycket förnärmad när den måste gå exakt på linjen, i en viss fart, eftergiven, hela tiden, inte en halv meter där eller här, eller typ i den riktningen, i typ den farten och i typ den formen.
Förutom en känsla och sits utöver det vanliga, så tycker jag att det är de som proffsen har. De vet vad de vill, de märker när hästen avviker om så jättelite, de korrigerar konsekvent. Korrigerar på den lilla avvikelsen så blir det inte stora reaktioner.
eller som min tränare sa, du lär hästen alltid något, bra eller dåligt. Varje gång du ger en hjälp, så lär du hästen hur den ska reagera. Om du bara kräver att hästen är på hjälperna varannan måndag, när det är vindstilla och knäpptyst i ridhuset, ja då kommer hästen att lyda dig varannan måndag.. och då kan man inte bli frustrerad på hästen om den blir tittig på tävling.
Sen kan man inte alltid börja med att hästens ska gå på linje, i rätt fart och på tygeln på en gång, i alla miljöer, på alla hästar utan att få ett fuck you.
konsekvens är nog ett av de bästa verktygen jag fått. Men det är jobbigt att vara konsekvent. Och har man inte ett proffs timing och känsla, då måste man vara lite smart med hur man jobbar med konsekvens. Och man behöver påminnas om att vara konsekvent.