Vinterföräldrar 2015- 2016

[Evina]

Funderar på om jag redan börjar känna av foglossning =/ Hoppas verkligen inte att det kommer redan (v12)!

Har gått och cyklat en hel del senaste dagarna (men inte jobbat så lugnare så sett) och har ont i ländryggen och sittbenen typ, särskilt vänster. Ryggen kommer och går lite sen flera år tillbaka, men rumpan är ny. Hoppas det bara är trötthet.

Jag har också haft lite så. Ont i ländryggen och strålar ner i höger skinka framför allt. Fick när jag red eller ansträngde mig på något sätt. Inte haft på ett tag nu iaf!

KUB på tisdag för mig, spännande!

 

[Amha]

@Riru ja gud.. Dagis är skitsvårt. Min dotter kom hem från dagis ganska snart efter starten och hade gått från att vara den givmilda till att bli rätt ordentligt tuff och knycka saker från kompisarna. Nu var det bra att hon tuffade på sig lite iom att von tidigare gett bort saker hon själv ville ha för att någon annan råkade dra i dem men jag såg ut ungefär såhär: när hon faktiskt betedde sig rätt extremt när vi hade besök av barn hemma men det rättade till sig. Sen går ju mycket att ta i med mindre barn, de äldre har ingen erfarenhet av.

Det är nog viktigt att hitta ett dagis med personal som faktiskt arbetar på ett bra sätt så de kan ta i problem som uppstår. Det är ont om såna med dagens barngrupper men man får göra vad man kan. Är otroligt glad att "vårt" dagis inte hade bekymmer med barn som slogs i den här barngruppen för det undrar jag hur de hade lyckats hantera med tanke på att det var väldigt tydligt att de hade hög belastning ändå.

 

[Maja_Kandi]

Här är en till som funderar på hur det kommer gå att vara förälder. Det känns som ett så otroligt stort steg! Jag har heller inte alls nån vidare kontakt med barn i övrigt så det blir verkligen allt nytt! Man känner sig som världens sämst förberedda nybörjare. Men som tur är finns det ju folk att fråga och bebisen blir ju inte ett skrikande springande klingande monster på två dagar utan man hinner ju faktiskt mer i utvecklingen, hoppas jag.

Angående dagis tror jag också på att verkligen leta ett med bra personal. Vi har två åt olika håll men på samma avstånd. Ett ligger precis bredvid skolan (åk upp till 5an tror jag) så på så sätt känns det bra att ha barnet på dagis där, blir inte så stor omställning inför skolstarten. Men å andra sidan ser det dels ut som världens tråkigaste uteplats och dels har jag bara hört negativt om personalen i fråga om uppfostran av barnen. De verkar väldigt konflikträdda och tar inte alls tag i problem som uppstår. Det andra dagiset har betydligt trevligare områden, ligger på vägen till sambons jobb och har vad jag hört bra personal. Som tur är så är det ju ett tag tills man måste välja. Men skulle vi välja nu blir det helt klart alternativ nummer två!

 

[Riru]

Funderar på om jag redan börjar känna av foglossning =/ Hoppas verkligen inte att det kommer redan (v12)!

Har gått och cyklat en hel del senaste dagarna (men inte jobbat så lugnare så sett) och har ont i ländryggen och sittbenen typ, särskilt vänster. Ryggen kommer och går lite sen flera år tillbaka, men rumpan är ny. Hoppas det bara är trötthet.

Vet inte om det är foglossning för mig men jag har haft smärta till och från sedan vecka 7 om jag minns rätt. Första gångerna hade jag problem med att lyfta benen och fick hasa fram på golvet, flytta benen på natten och vända sig ställde till problem..
Nu är det bara något som kommer och går, främst på eftermiddagarna framåt kvällen, då får jag ont i nedre delen av magen/rygg och typ ljumskar/höftböjar-området. Är som värst när jag suttit ner en stund och ska resa mig och börja gå, då går det inte fort

@Riru ja gud.. Dagis är skitsvårt. Min dotter kom hem från dagis ganska snart efter starten och hade gått från att vara den givmilda till att bli rätt ordentligt tuff och knycka saker från kompisarna. Nu var det bra att hon tuffade på sig lite iom att von tidigare gett bort saker hon själv ville ha för att någon annan råkade dra i dem men jag såg ut ungefär såhär: när hon faktiskt betedde sig rätt extremt när vi hade besök av barn hemma men det rättade till sig. Sen går ju mycket att ta i med mindre barn, de äldre har ingen erfarenhet av.

Det är nog viktigt att hitta ett dagis med personal som faktiskt arbetar på ett bra sätt så de kan ta i problem som uppstår. Det är ont om såna med dagens barngrupper men man får göra vad man kan. Är otroligt glad att "vårt" dagis inte hade bekymmer med barn som slogs i den här barngruppen för det undrar jag hur de hade lyckats hantera med tanke på att det var väldigt tydligt att de hade hög belastning ändå.

Jo jag märkte det själv redan när jag var barn och började skolan, de som hade gått på dagis var mycket mer högljudda och tog för sig och hördes och syntes överallt. Gapiga och röriga. De som bara hade gått förskolan/lekis innan var mycket lugnare. Tyckte att gruppen som kom från dagis var jobbiga
Vet inte riktigt hur vi ska göra med dagis faktiskt och jag har ingen koll alls på vad vi har runtomkring oss

 

[Evina]

Vet inte om det är foglossning för mig men jag har haft smärta till och från sedan vecka 7 om jag minns rätt. Första gångerna hade jag problem med att lyfta benen och fick hasa fram på golvet, flytta benen på natten och vända sig ställde till problem..
Nu är det bara något som kommer och går, främst på eftermiddagarna framåt kvällen, då får jag ont i nedre delen av magen/rygg och typ ljumskar/höftböjar-området. Är som värst när jag suttit ner en stund och ska resa mig och börja gå, då går det inte fort



Jo jag märkte det själv redan när jag var barn och började skolan, de som hade gått på dagis var mycket mer högljudda och tog för sig och hördes och syntes överallt. Gapiga och röriga. De som bara hade gått förskolan/lekis innan var mycket lugnare. Tyckte att gruppen som kom från dagis var jobbiga
Vet inte riktigt hur vi ska göra med dagis faktiskt och jag har ingen koll alls på vad vi har runtomkring oss

När den tiden kommer så är det bara att besöka olika förskolor, se hur lokaler och gårdar ser ut och träffa personalen.

 

[vesp]

Klart man funderar hur det blir att vara förälder... Egentligen är jag inte så orolig för själva barnet, men fick nåt infall förra veckan med lite ångest över att jag/vi inte kommer kunna göra några stora resor närmsta åren. Min mamma hade vänligheten att bemöta det med "det kanske du skulle tänkt på tidigare" och det är klart jag gjort (och bedömt det vara värt det) men ändå.
Funderar över hur mycket tid man kommer ha för djuren också.

 

[Sedna]

Klart man funderar hur det blir att vara förälder... Egentligen är jag inte så orolig för själva barnet, men fick nåt infall förra veckan med lite ångest över att jag/vi inte kommer kunna göra några stora resor närmsta åren. Min mamma hade vänligheten att bemöta det med "det kanske du skulle tänkt på tidigare" och det är klart jag gjort (och bedömt det vara värt det) men ändå.
Funderar över hur mycket tid man kommer ha för djuren också.

Varför kommer ni inte kunna göra några större resor? Är det barnet, ekonomin eller något annat som hindrar?

 

[vesp]

Varför kommer ni inte kunna göra några större resor? Är det barnet, ekonomin eller något annat som hindrar?

Det känns som att barnet kommer "hindra". Först i form av att jag antar att det blir knepigt att släpa med bebis ut i djungeln, vandringar, "knepiga" transportsätt osv, sen i vilken ålder man kan/bör/vill lämna barnet hemma och resa ett par veckor, och sen i vilken ålder det börjar kännas värt det att ta med barnet. Ett spädbarn lär ju inte kosta så mycket att ha med på resan antar jag, men sen blir det en till som ska betalas för och det blir väl en avvägning. Givetvis reser jag gärna med mitt barn men jag vill ju gärna att hen ska vara tillräckligt gammal för att tillgodogöra sig det också.

Klart att vi kommer kunna resa men de resor jag längtar mest efter är äventyrsresor till olika sorters natur. Vissa ställen vet jag väl inte hur länge de finns kvar... Men det visar sig hur det blir när barnet väl är här.

 

[Sedna]

Det känns som att barnet kommer "hindra". Först i form av att jag antar att det blir knepigt att släpa med bebis ut i djungeln, vandringar, "knepiga" transportsätt osv, sen i vilken ålder man kan/bör/vill lämna barnet hemma och resa ett par veckor, och sen i vilken ålder det börjar kännas värt det att ta med barnet. Ett spädbarn lär ju inte kosta så mycket att ha med på resan antar jag, men sen blir det en till som ska betalas för och det blir väl en avvägning. Givetvis reser jag gärna med mitt barn men jag vill ju gärna att hen ska vara tillräckligt gammal för att tillgodogöra sig det också.

Klart att vi kommer kunna resa men de resor jag längtar mest efter är äventyrsresor till olika sorters natur. Vissa ställen vet jag väl inte hur länge de finns kvar... Men det visar sig hur det blir när barnet väl är här.

Jag tror att de flesta typer av resor går att göra med barn, med bara lite mer planering kanske. Jag tycker resande med barn i mångt och mycket verkar vara en inställningsfråga. Jag tänker att det finns barn över hela jordklotet så rimligtvis borde man kunna ta med barn nästan var som helst också. Ja kanske inte till Mt Everest, men du fattar Jag hoppas på att kunna resa mycket med mitt barn tidigt och jag tycker det är lite märkligt att se barn som ett "hinder". Sjukdomar däremot oroar jag mig lite för, det skulle kunna bli verkligt livspåverkande.

 

[vesp]

Jag tror att de flesta typer av resor går att göra med barn, med bara lite mer planering kanske. Jag tycker resande med barn i mångt och mycket verkar vara en inställningsfråga. Jag tänker att det finns barn över hela jordklotet så rimligtvis borde man kunna ta med barn nästan var som helst också. Ja kanske inte till Mt Everest, men du fattar Jag hoppas på att kunna resa mycket med mitt barn tidigt och jag tycker det är lite märkligt att se barn som ett "hinder". Sjukdomar däremot oroar jag mig lite för, det skulle kunna bli verkligt livspåverkande.

Nej jag ser inte barnet i sig som ett hinder, då hade jag väl inte valt att skaffa barn? Däremot så lär ju livet förändras (även om vårt barn lär följa med på en hel del) och det känns rätt naturligt att fundera över det även om det (som sagt!) är en skitsak att anpassa sina resor.

 

[AnnaKarin]

Kul att läsa era andras tankar om det här med föräldraskap. Vi har ju inga närstående barn att snegla på, finns inga småbarn i släkten förrän på riktigt långt håll, och endast något enstaka i kompiskretsen. Ingen av oss har någonsin tagit i en blöja, och jag har hållit i ett spädbarn exakt två gånger. Vi är nybörjare på detta, så mycket kan jag säga...

I förrgår var vi inne och gjorde KUB-test, och fick se den lilla sparven igen. Mycket livlig liten krabat, som "övade på att gå" som barnmorskan uttryckte det. Bebis knatade helt enkelt runt i min livmoder på fötterna.
Testet gick bra, och nu känns det som att vi kan slappna av lite mer.

 

[Sedna]

Nej jag ser inte barnet i sig som ett hinder, då hade jag väl inte valt att skaffa barn? Däremot så lär ju livet förändras (även om vårt barn lär följa med på en hel del) och det känns rätt naturligt att fundera över det även om det (som sagt!) är en skitsak att anpassa sina resor.

Der var barnet som ett "hinder" för stora resor som jag syftade på. Menade inte att ifrågasätta ditt val att "skaffa" barn.

 

[hvala]

@Sedna det kan ju också vara att man väldigt gärna vill göra en viss sak på ett visst resmål och att detta inte är lämpligt att göra med bebis. Lägger man mycket tid och pengar på ett drömresmål så vill man gärna göra "hela grejen" och då är det kanske bättre att vänta några år.

 

[Kilauea]

@AnnaKarin - jag har typ också noll vana av barn/bebisar. Hur byter man en blöja liksom? Eller håller en nyfödd?
Fast jag känner mig, än så länge, rätt säker på att modersinstinkterna tar över när liten väl är här.

Sambon är äldst med fyra syskon varav den yngsta är en sladdis. Han har dock nu, sen jag plussade, börjat inse att det nog är skillnad på eget barn och syskon i hans ansvar

 

[Sedna]

@Sedna det kan ju också vara att man väldigt gärna vill göra en viss sak på ett visst resmål och att detta inte är lämpligt att göra med bebis. Lägger man mycket tid och pengar på ett drömresmål så vill man gärna göra "hela grejen" och då är det kanske bättre att vänta några år.

Ja visst kan det vara så. Jag funderade kring barn och resor mer generellt.

 

[Maja_Kandi]

Vad skönt att höra att det är fler som är totala nybörjare! Jag har heller ingen direkt egen erfarenhet av nånting, även fast det finns många mindre barn på min sambos sida så har vi inte direkt speciellt nära kontakt med dem. Jag har heller inte haft nåt större intresse i barn tidigare. Har mest tyckt att det är rätt läskigt när de är sådär pyttesmå. Så här är vi verkligen från ruta noll.

 

[Amha]

Det känns som att barnet kommer "hindra". Först i form av att jag antar att det blir knepigt att släpa med bebis ut i djungeln, vandringar, "knepiga" transportsätt osv, sen i vilken ålder man kan/bör/vill lämna barnet hemma och resa ett par veckor, och sen i vilken ålder det börjar kännas värt det att ta med barnet. Ett spädbarn lär ju inte kosta så mycket att ha med på resan antar jag, men sen blir det en till som ska betalas för och det blir väl en avvägning. Givetvis reser jag gärna med mitt barn men jag vill ju gärna att hen ska vara tillräckligt gammal för att tillgodogöra sig det också.

Klart att vi kommer kunna resa men de resor jag längtar mest efter är äventyrsresor till olika sorters natur. Vissa ställen vet jag väl inte hur länge de finns kvar... Men det visar sig hur det blir när barnet väl är här.

Barn på vandringar kan jag tänka mig funkar. Dock skulle jag prova i Sverige innan jag åker utomlands för det så man inte lägger pengar i onödan. Skulle nog utan större bekymmer kunna ta min 2-åring med på vandring med en sjysst bärsele anpassad för min, sambons och barnets kropp. Är också lite äventyrare och har en idé om att kanske nästa år ta med dottern plus bebis på paddling. Får bli kanot då den är stabilare än kajak. Jag upplever att man relativt snabbt vänjer sig vid planeringen runt barnet såsom att man får ta fler pauser där barnet får sträcka på benen t.ex. det som jag kunde tycka var drygt i början var att små bebisar gärna bajsar hela tiden, åtminstone min dotter. Gärna på olämpliga tider dessutom sen när de växer på sig går det över och det mesta blir enklare att lösa.

 

[YaHilweh]

Sambon och jag planerar redan nu resa i vår, vi har inte riktigt bestämt vart än. Men just den gången lär det inte bli så äventyrligt. Alla man frågar säger att den absolut smidigaste åldern att resa med barn är innan de kryper iväg för mycket.
Indien är mitt drömresmål, men kommer inte åka till Indien under bebis första 6 månader i livet. Utan vi är lite inne på Rom, Grekland, Usa till en början.

Ang. själva föräldraskapet är jag inte så orolig. Sambon och jag har pratat en hel del kring uppfostran och vi har liknande syn på den. Enda problemet vi står inför är maten! Sambon är otroligt kräsen och jag anser att vi äter det barnen äter. Hur ska barnen annars lära sig?
Han är världens mest kräsna människa och äter inte:
Mjölk, fil, ost (om den inte är uppvärmd som på pizza), fisk, någonting som heter böna eller ärta (hericot verts går bra), lök, soppa, potatismos (all mat som är mosad), broccoli, blomkål, sparris.. osv. listan kan göras lång.

Vi pratar mycket om det här med namn just nu, även där är vi ganska lika. Ingen har idag kommit med ett namn som den andra inte gillar. I topp ligger just nu Ebba, Miranda och Matilda.
Dock har vi en diskussion om efternamn, då vi behöver fundera på vilket namn vi ska ta när vi gifter oss. Vilket vi har som plan att göra i de närmsta, men inte fören bebis är gammal nog att kunna lämnas över till farmor eller mormor under tiden. Vi har två olika släktnamn vi pratat lite om, sedan gillar jag sambons efternamn bättre än mitt, men han gillar mitt -son namn. Jag hatar -son namnet i sig

 

[Evina]

KUB idag, och allt såg fint ut Fick lägsta möjliga risk. Pyret därinne var inte så samarbetsvillig dock, vände sig bort och sprattlade hela tiden Sambon sa att den lille är lika envis som sin mamma...

Namn är jättesvårt. Är glad att det är ett tag kvar. Flicknamn har jag flera jag tycker om, men pojknamn står helt still! Det måste ju vara ett namn som båda gillar, det ska även fungera på engelska då sambons släkt är engelsktalande. Jättesvårt!

 

[Mois]

Å

KUB idag, och allt såg fint ut Fick lägsta möjliga risk. Pyret därinne var inte så samarbetsvillig dock, vände sig bort och sprattlade hela tiden Sambon sa att den lille är lika envis som sin mamma...

Namn är jättesvårt. Är glad att det är ett tag kvar. Flicknamn har jag flera jag tycker om, men pojknamn står helt still! Det måste ju vara ett namn som båda gillar, det ska även fungera på engelska då sambons släkt är engelsktalande. Jättesvårt!

åh vad skönt att ha det gjort! Härligt med bra resultat.
Vi har vårt på torsdag, har försökt att undvika att längta eftersom det också innebär att min semester nästan ät över