Vinterföräldrar 2014/2015

[pudsey]

*piiip* också, låste ju upp dom o allt, får försöka igen

 

[pudsey]

 

[Sorbe]

Åh vad fina allihop var!
Extra förtjust blev jag i tyget på den sista! Men så gillar jag ju katter också!

Jag ska försöka sy lite i veckan. Ett babynest, en vimpel och en filt av minkyfleece är planen. Sen är listan lite längre.

 

[nagelbitarn]

Nu önskar jag att jag kunde sy så fint!

Jag skulle så gärna ha ett babynest med ett personligt tyg, har inte hittat något som fallit mig i smaken
Och det känns lite svårmotiverat att köpa en symaskin bara för den sakens skull ^^

 

[Blueberry]

Mamma är utbildad sömmerska, jag överlämnar allt sånt till henne.
Har bett henne sticka en fin åk- eller sovpåse, till exempel. Såg en på Pinterest och blev förtjust

Och så ska hon få ett gäng tyger när jag träffar henne i november så att jag kan håva in massor av pyttesmå kläder vid jul.

 

[pudsey]

@Blueberry va bekvämt med ett proffs i familjen, min svärmor syr, men tyvärr tror jag inte att det är mycket vi kan använda. Tycker små bäbisar ska ha mjuka mer stretchinga kläder och hon syr i stelt bomullstyg, typ lakannstyg fast tjockare. Har försökt uppmuntra till annat tyg och erbjuder henne av det jag har köpt. sen vill hon ha massa spets och jag vet inte vad på allt och ingenting, senast var det sufletten till vagnen som skulle ha en rejäl spets

@Sorbe visst va katttyget fint, måste ha lite katt insprereat då jag misstänker att katten kommer bli litens bästa vän, har ett i grönt med katter på som jag sytt pyjamas av också.

@nagelbitarn man behövef ingen ursäkt att skaffa symaskin Köpte min i våras och har inte ångrat det en sekund. Hade inte sytt mycket sen syslöjden, förutom fållande av byxor och nån gardin. Nu syr jag kläder till mej och lillan, har endel mönster och freestylar lite hej vilt ibland, blir de fel så blir det.

 

[AgentCarter]

Ja, rent rationellt vet jag att det är bra.
Men det är skitjobbigt ändå. Jag är den sista personen jag känner som ens har haft tecken på depression tidigare i livet, men jag antar att det handlar om någon slags kemisk obalans i hjärnan – och det är svårt att reda ut det på egen hand. Däremot är jag lite rädd för eventuell medicin, och det var väl därför det kändes som en förträfflig lösning med B12-vitaminer...

Under veckan ska jag sätta mig och pyssla ihop "min vision", baserat på era berättelser. Det är fantastiskt att jag kan få så mycket hjälp och stöd här och att ni delar med er.

Jag och min man hade en jättebra walk and talk när vi gick kvällspromenad med hundarna i går, vi pratade om just det här och om förra besöket och nästa besök och att det bra att reda ut och få svar på många frågor och gråta ut hos proffs redan nu.

Jag var mycket som du innan min graviditet, att vara deprimerad fanns verkligen inte i min värld.
Men så dog min hund, min mormor var dödligt sjuk osv och allting kraschade. Jag tror faktiskt alla mår mer eller mindre dåligt under graviditeten eftersom ens hormoner löper amok och framtiden är oviss.
I värmland fångar de upp en fort och jag blev skickad till psykolog när sonen var född. Nu kunde de tyvärr inte hjälpa mig eftersom det inte fanns anknytningsproblem. Vilket jag tror det fanns men har alltid varit så enveten så jag ändå såg till att göra "rätt" (amma, hud mot hud, osv)
Jag vet inte när det gick över, depressionerna har väl aldrig gått riktigt över men just nu sitter jag och ungen och äter popcorn till frukost och allt var klart värt det bara för den här lilla stunden

 

[Blueberry]

@Blueberry va bekvämt med ett proffs i familjen, min svärmor syr, men tyvärr tror jag inte att det är mycket vi kan använda. Tycker små bäbisar ska ha mjuka mer stretchinga kläder och hon syr i stelt bomullstyg, typ lakannstyg fast tjockare. Har försökt uppmuntra till annat tyg och erbjuder henne av det jag har köpt. sen vill hon ha massa spets och jag vet inte vad på allt och ingenting, senast var det sufletten till vagnen som skulle ha en rejäl spets

Men ehhh, vad... eh... fint... med spets på det mesta
Hoppas att hon kan ta ett nej

 

[pudsey]

Hon kan ju inte det utan då blir hon sur, hon är väldigt speciell.
Innan vi viste vad det skulle bli så hade hon köpt siden tyg och skulle sy en klänning som vi ska ha när vi åker och visar upp bäbisen om det var en flicka, mest för att vi sagt att vi inte kommer döpa våra barn (som hon tycker är helt fel av oss) så nu gruvar jag mej för att hon ska ta fram en riktigt rych pych gräslig klänning och vi ska bara le och ta emot Och jag tänker inte åka runt till folk och visa upp mitt barn heller.

Skulle kunna skriva ett långt inlägg om svärmor för hon går mej på nervena, kan vara riktigt elak mot min sambo som går på knäna för att vara till lags och hjälpa till.

 

[Blueberry]

Åh, svärisar. Så synd att det ska ingå i partnerpaketet ibland... Mina svärföräldrar diskuterade amning (och hur heligt och förträffligt och underbart det är) med min man över mitt huvud under tiden jag var där senast. Jag blev GALEN.

Min ståndpunkt är att jag inte kan utgå från att det kommer fungera, eftersom det inte alltid fungerar för alla.
De såg ut precis så här när jag sa det:

Och sen slutade de prata med mig och la all sitt amningskrut på maken. Som om han skulle kunna amma ungen bättre liksom?

Herregud.
Jag är fortfarande sur på dem för det.

 

[Tassetass]

Åh, svärisar. Så synd att det ska ingå i partnerpaketet ibland... Mina svärföräldrar diskuterade amning (och hur heligt och förträffligt och underbart det är) med min man över mitt huvud under tiden jag var där senast. Jag blev GALEN.

Min ståndpunkt är att jag inte kan utgå från att det kommer fungera, eftersom det inte alltid fungerar för alla.
De såg ut precis så här när jag sa det:

Och sen slutade de prata med mig och la all sitt amningskrut på maken. Som om han skulle kunna amma ungen bättre liksom?

Herregud.
Jag är fortfarande sur på dem för det.

Jag förstår att du blir sur över en sådan sak. Överlag begriper jag inte varför folk ska lägga sig i sådana saker, maken till intrång i ens privata sfär får man leta ett tag efter.

 

[Blueberry]

Jag förstår att du blir sur över en sådan sak. Överlag begriper jag inte varför folk ska lägga sig i sådana saker, maken till intrång i ens privata sfär får man leta ett tag efter.

Ja, men folk har väldigt, väldigt lite respekt för ens åsikter så fort en blir gravid. Det är ju bara min kropp och min avkomma och mitt resonemang, men "du vet ju inte hur det är än" och "så tycker du nu ja, vänta du bara..."

Vänta bara tills jag släpper bomben i form av att jag ska jobba 25 % i maj och juni. Barnet har ju bara en en förälder som räknas liksom, så det kommer i princip att dö om mamman vill jobba lite för att kunna umgås med vuxna, likasinnade personer...

 

[pudsey]

Åh, svärisar. Så synd att det ska ingå i partnerpaketet ibland... Mina svärföräldrar diskuterade amning (och hur heligt och förträffligt och underbart det är) med min man över mitt huvud under tiden jag var där senast. Jag blev GALEN.

Min ståndpunkt är att jag inte kan utgå från att det kommer fungera, eftersom det inte alltid fungerar för alla.
De såg ut precis så här när jag sa det:

Och sen slutade de prata med mig och la all sitt amningskrut på maken. Som om han skulle kunna amma ungen bättre liksom?

Herregud.
Jag är fortfarande sur på dem för det.

Gah! Jag hade gått därifrån, elakt ivanliga fall men som extra känslig gravid dessutom! Hur ni gör angårbara dej och maken.

Min svärmor sa att jag inte ska ha nån epidural eller smärtlindring öht, för det hade inte hon och hennes förlossning gick ju så bra bla bla bla medans min mamma kör på att jag ska ta det jag vill och ingen ska säga annat. Annars är svärmor kvar i hur det va när hon fick barn, och tänker inte på att det var 40 år sen och saker ändras och mordeniseras och alla är vi olika. Är enorm glad att hon inte sagt att hon vill vara med på förlossningen, däremot har hon sagt att hon vill vara på sjukhuset och vänta, men då satt vi ner foten både jag och sambon, det är vår stund när vi 2 blir 3 och den vill vi ha för oss själva, dom kan vänta hemma och när vi är redo kan dom komma till oss vilket dom aldrig gjort tidigare.

 

[Blueberry]

Förresten, i går hade jag ett sånt där "moment" när det känns väldigt fint och fascinerande att vara gravid. De kommer inte ofta, men jag uppskattar dem. De lyser liksom upp tillvaron lite.

Min ena hund "söker kontakt" med bebisen.
Det är så jäkla häftigt. Han har aldrig varit intresserad av att sova vid (eller på) min mage förut, men sedan jag blev gravid gör han det allt oftare. I går när jag gick och la mig följde han med och kröp in under täcket och rullade ihop sig så nära, nära magen han kunde. Då vaknade bebisen och började knö tillbaka. Hunden kände garanterat rörelserna från magen och låg nöjt kvar långt efter att bebisen hade somnat om (och jag med för den delen). Så himla fint att de kan känna av varandra och veta att det är någon på andra sidan.

Jag var tvungen att ta en bild för att föreviga det hela:

 

[Blueberry]

Gah! Jag hade gått därifrån, elakt ivanliga fall men som extra känslig gravid dessutom! Hur ni gör angårbara dej och maken.

Min svärmor sa att jag inte ska ha nån epidural eller smärtlindring öht, för det hade inte hon och hennes förlossning gick ju så bra bla bla bla medans min mamma kör på att jag ska ta det jag vill och ingen ska säga annat. Annars är svärmor kvar i hur det va när hon fick barn, och tänker inte på att det var 40 år sen och saker ändras och mordeniseras och alla är vi olika. Är enorm glad att hon inte sagt att hon vill vara med på förlossningen, däremot har hon sagt att hon vill vara på sjukhuset och vänta, men då satt vi ner foten både jag och sambon, det är vår stund när vi 2 blir 3 och den vill vi ha för oss själva, dom kan vänta hemma och när vi är redo kan dom komma till oss vilket dom aldrig gjort tidigare.

Jag gick därifrån.
ÄLSKAR att lämna dem med dålig stämning, eftersom de är så sjukt konflikträdda. Moahahah!

 

[vilse]

däremot har hon sagt att hon vill vara på sjukhuset och vänta

Många sjukhus (varje fall här i skåne) har besökförbud för alla utom partner samt syskon

 

[FengurLaugar]

Oh my vad jag är glad att ha bra svärföräldrar och föräldrar också för den delen! Ingen har lagt sig i nåt alls varken med dottern, när vi fick missfall eller nu. De är bara glada och hjälpsamma (inte på ett jobbigt sätt) och tar hänsyn till vad vi vill och att vi kommer till dom om det är något inte att dom pushar på en massa utan att vi bett om det. En sak som min svärmor fundera på sist var att dom ville komma och hälsa på på sjukhuset efteråt. Det är tydligen VÄLDIGT många som gör så och det är verkligen inget för oss! Men det sa vi att vi inte ville utan dom får komma när vi kommit hem istället och det var dom fine med. Vi var inte mer än en natt på sjukhuset ändå

 

[pudsey]

Många sjukhus (varje fall här i skåne) har besökförbud för alla utom partner samt syskon

Bor i England och här verkar det vara normalt att ha med mamma/svärmor eller vän när man föder. Kommer försöka få svärmor att förstå att vi vill vara sjäva och lära känna varandra innan vi vill ha besök, vilket kommer bli svårt med tanke på hur hon är.

 

[WBanna]

Oh my vad jag är glad att ha bra svärföräldrar och föräldrar också för den delen! Ingen har lagt sig i nåt alls varken med dottern, när vi fick missfall eller nu. De är bara glada och hjälpsamma (inte på ett jobbigt sätt) och tar hänsyn till vad vi vill och att vi kommer till dom om det är något inte att dom pushar på en massa utan att vi bett om det. En sak som min svärmor fundera på sist var att dom ville komma och hälsa på på sjukhuset efteråt. Det är tydligen VÄLDIGT många som gör så och det är verkligen inget för oss! Men det sa vi att vi inte ville utan dom får komma när vi kommit hem istället och det var dom fine med. Vi var inte mer än en natt på sjukhuset ändå

Jag tror inte ens att dom får komma och hälsa på. Vintertid brukar det vara extra hårda restriktioner när det gäller besök pga RS-viruset.

 

[Sofie.S]

När ska man be om hjälp?
Är oftast väldigt positiv och glad över graviditeten och längtar väldigt efter den lilla knodden.
Men har panikångest av gammalt trauma och senaste månaden har det eskalerat, gråter och får panik. Känner att jag inte får tillräckligt med stöd från sambo.
Idag och igår är jag oerhört nedstämd. Men imorgon kan jag vara lika glad som vanligt.
Vad är normalt? Hur mycket kan man "skylla" på hormonerna?

Är rädd att bli placerad i ett "fack" om jag söker hjälp, att de ska tvivla på mig eller göra jobbiga utredningar/uppföljningar.