Vet många av mina bekanta/vänner som fått barn eller haft släktingar som fått barn och då har dom varit och hälsat på.
- Gravid - 1år
- Trådstartare lil-sis
- Startdatum
- Status
Vet många av mina bekanta/vänner som fått barn eller haft släktingar som fått barn och då har dom varit och hälsat på.
Ring din BM omedelbums.
Hen kan skicka en remiss till läkare (som du pratar med om hur du mår och som beställer blodprov för att kolla dina värden, det var så min B12-brist uppdagades. Läkaren kan också skriva ut medicin, det kan inte BM.) och till specialistmödravården (det är nog ganska många veckors väntan dit – men det är viktigt att du får tid.)
Jag är nog ganska definitivt placerad i crazy-facket vid det här laget, men det innebär bara fördelar för mig eftersom jag får mer hjälp.
@Blueberry Så himla häftigt med vovven! Min katt ligger och "kramar" magen ibland, han vill inte längre ligga på den utan lägger sig med en framtass på varje sida och huvudet mot. Jag undrar om det kommer att leda till att bebis blir en kattmänniska 
? Kisse kurrar mycket högt..
Jag har också funderat mycket på om min häst vet om att jag är gravid, han har varit så oerhört försiktig med mig i ridningen senaste veckorna (och att han står ut med mina klumpiga uppsittningar är ett smärre mirakel med tanke på hur han betedde sig i vintras). Haha, jag tror han kanske har vetat längre än jag, med tanke på att jag ganska ofta stod i skogen med han och storbölade i somras och han bara stod där och väntade ut mig :P.
? Kisse kurrar mycket högt..Jag har också funderat mycket på om min häst vet om att jag är gravid, han har varit så oerhört försiktig med mig i ridningen senaste veckorna (och att han står ut med mina klumpiga uppsittningar är ett smärre mirakel med tanke på hur han betedde sig i vintras). Haha, jag tror han kanske har vetat längre än jag, med tanke på att jag ganska ofta stod i skogen med han och storbölade i somras och han bara stod där och väntade ut mig :P.
@skiesabove De fattar ju så mycket mer än vad vi tror, de där djuren. Så himla fint
Däremot är jag livrädd för att människovalpen ska vara allergisk mot hundarna. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till i så fall. Jag är allergifri, och min familj med. Maken har inga allergier – men två väldigt allergiska bröder. Jag antar att han bär på någon någon hysterisk allergisk gen som säkert kan mutera och resultera i ett barn som inte tål någonting
Däremot är jag livrädd för att människovalpen ska vara allergisk mot hundarna. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till i så fall. Jag är allergifri, och min familj med. Maken har inga allergier – men två väldigt allergiska bröder. Jag antar att han bär på någon någon hysterisk allergisk gen som säkert kan mutera och resultera i ett barn som inte tål någonting
@skiesabove De fattar ju så mycket mer än vad vi tror, de där djuren. Så himla fint
Däremot är jag livrädd för att människovalpen ska vara allergisk mot hundarna. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till i så fall. Jag är allergifri, och min familj med. Maken har inga allergier – men två väldigt allergiska bröder. Jag antar att han bär på någon någon hysterisk allergisk gen som säkert kan mutera och resultera i ett barn som inte tål någonting
Det där är jag också lite rädd för! Har ju hund, katt, kanin och hästar. Har allergi rätt nära på min sida. Varken jag eller min man är allergiska mot något och dottern har inte visat något än alls och hon är 2,5 år. Hoppas knatten i magen inte tänker bli allergisk heller
Samma här, finns inga alternativ, det blir stadens sjukhus.. eller ja, hemma går ju alltid
Hoppas på att få komma in i någon föräldragrupp i Tromsö, vore skönt att hitta några blivande mammor i min nya stad, är nämligen mer orolig för spädbarnstiden än förlossningen ^^
För övrigt, hur går det med kläder åt er nu i höstrusket? Här i Luleå är utbudet katastrofalt och jag kan snart inte klämma in mig i den sista jackan som passar.. beställde jackor från bonprix för 10 dagar sedan..men det verkar onekligen dröja! Några bra och _billiga_ shoppingtips online? (jag vill inte slösa pengar på något som jag kommer använda i ett fåtal månader
Min mor köpte en jacka på HM till mig
Barn som växer upp med hunden har mycket mindre risk att bli allergiska.@skiesabove De fattar ju så mycket mer än vad vi tror, de där djuren. Så himla fint
Däremot är jag livrädd för att människovalpen ska vara allergisk mot hundarna. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till i så fall. Jag är allergifri, och min familj med. Maken har inga allergier – men två väldigt allergiska bröder. Jag antar att han bär på någon någon hysterisk allergisk gen som säkert kan mutera och resultera i ett barn som inte tål någonting
Dra ut plastmattor och låt det vara skitigt så går det nog bra
Jag är också lite rädd för djur allergi, svärisarna har bondgård så vi är mycket upp i djuren och jag vill så gärna att liten ska växa upp med djur runt sej, tur att akvarie allergi inte är lika vanligt då vi har uppfödning av kattfiskar här hemma.
Sambons katt, som bor på gården, är en riktig personlighet och han visste att det var något på gång innan vi visste, han är extre kelig och pratar mycket mer med mej. Efter jag opererat cystor i magen låg han på mitt bröst och spann och motade bort den halvgalna hunden som gärna ville hoppa på min mage, han är lika dan nu. Vi misstänker starkt att han kommer vakta liten när vi är där och kan se hur lillen kommer springa runt på gården med katten efter sej.
Sambons katt, som bor på gården, är en riktig personlighet och han visste att det var något på gång innan vi visste, han är extre kelig och pratar mycket mer med mej. Efter jag opererat cystor i magen låg han på mitt bröst och spann och motade bort den halvgalna hunden som gärna ville hoppa på min mage, han är lika dan nu. Vi misstänker starkt att han kommer vakta liten när vi är där och kan se hur lillen kommer springa runt på gården med katten efter sej.
@Blueberry Har en tid hos BM på tisdag, får ta och resonera lite med henne då. Tror att de har någon form av psykolog eller rådgivare där nere, kanske kan vara skönt att få prata med någon om alla känslor och oroligheter. Kan ju även vara ett skönt stöd efter förlossning.
Ang. Allergi så är jag också lite nojjig, men som min kloka mamma säger "dammsug inte bort all smuts, smuts härdar.". Vill ändå tro att om barnet växer upp med djur och päls i en "lagom" skara så ska de nog inte bli några problem.
Ang. Allergi så är jag också lite nojjig, men som min kloka mamma säger "dammsug inte bort all smuts, smuts härdar.". Vill ändå tro att om barnet växer upp med djur och päls i en "lagom" skara så ska de nog inte bli några problem.
Ja, men folk har väldigt, väldigt lite respekt för ens åsikter så fort en blir gravid. Det är ju bara min kropp och min avkomma och mitt resonemang, men "du vet ju inte hur det är än" och "så tycker du nu ja, vänta du bara..."
Vänta bara tills jag släpper bomben i form av att jag ska jobba 25 % i maj och juni. Barnet har ju bara en en förälder som räknas liksom, så det kommer i princip att dö om mamman vill jobba lite för att kunna umgås med vuxna, likasinnade personer...
Jag har fått en del höjda ögonbryn när jag berättat att planen är att inte vara föräldraledig förrän efter drygt två månader. Att sambon ska vara föräldraledig först är något som vissa verkar ha väldigt svårt att processa. Hej och välkomna till 2000-talet!
Jag avskyr denna ammningshysterin! Jag var helt säker på att jag skulle amma,men nej,det gick inte. Ingen mjölk fanns,sonen greppade inte riktigt osv,så jag ville ge upp,men alla påpekade hur otroligt viktigt det var,och att det skulle komma igång bara jag gav det chansen. När man säger att nej,jag vill inte,det går inte, så "jooodå,det kommer ta några dagar för mjölken att rinna till bara,sen komler det gå sååååå bra det här. Försök att amma först varje gång,sen får du mätta upp han med ersättning"
Slutade med att jag gick runt med ångest dom tre första månaderna,ville bara att han skulle sova så jag slapp försöka,ville inte åka iväg med honom,för jag ville inte amma i närheten av någon annan människa alls då han grinade och skrek och jag grinade av både ångest,hjälplöshet,och för jag kände mig sååååå värdelös,eftersom alla var så noga att påpeka att det är suuuuuuperviktigt.
Känns som om jag förlorade mycket under denna tid,ville inte ha sonen nära för folk kunde påpeka "men titta vad gulligt,han börjar buffa så där sött för att leta mat,nu får du nog gå och ammma" Tillslut så ville jag bara skrika rakt ut! Det bästa beslutet för oss var när vi la ner amningen helt och hållet,thärslutade från ena dagen till den andra,fick inte det minsta ont i brösten eller något,så tror aldrig jag var gjord för att amma.
Blir det mer barn så ska jag skriva in i förlossningsbrevet att NEJ,jag vill inte amma!
Känner ångesten bara jag ser/läser ordet. Och jag som skulle helamma MINST ett halvår...
Kort sagt,jag tycker fler ska sköta sitt och skita i andra. Hade jag fått höra att ersättning är precis lika bra så hade vi fått en mycket trevligare start.... Eller att dom hade lyssnat på att jag ville inte mer,istället för att skicka in nån bm som ska vara där och rycka och dra för att sonen ska få rätt grepp osv...Men nej,amningen är den som är viktigaste av allt typ..
När man säger att nej,jag vill inte,det går inte, så "jooodå,det kommer ta några dagar för mjölken att rinna till bara,sen komler det gå sååååå bra det här. Försök att amma först varje gång,sen får du mätta upp han med ersättning"Slutade med att jag gick runt med ångest dom tre första månaderna,ville bara att han skulle sova så jag slapp försöka,ville inte åka iväg med honom,för jag ville inte amma i närheten av någon annan människa alls då han grinade och skrek och jag grinade av både ångest,hjälplöshet,och för jag kände mig sååååå värdelös,eftersom alla var så noga att påpeka att det är suuuuuuperviktigt.
Känns som om jag förlorade mycket under denna tid,ville inte ha sonen nära för folk kunde påpeka "men titta vad gulligt,han börjar buffa så där sött för att leta mat,nu får du nog gå och ammma" Tillslut så ville jag bara skrika rakt ut! Det bästa beslutet för oss var när vi la ner amningen helt och hållet,thärslutade från ena dagen till den andra,fick inte det minsta ont i brösten eller något,så tror aldrig jag var gjord för att amma.
Blir det mer barn så ska jag skriva in i förlossningsbrevet att NEJ,jag vill inte amma!
Känner ångesten bara jag ser/läser ordet. Och jag som skulle helamma MINST ett halvår...
Kort sagt,jag tycker fler ska sköta sitt och skita i andra. Hade jag fått höra att ersättning är precis lika bra så hade vi fått en mycket trevligare start.... Eller att dom hade lyssnat på att jag ville inte mer,istället för att skicka in nån bm som ska vara där och rycka och dra för att sonen ska få rätt grepp osv...Men nej,amningen är den som är viktigaste av allt typ..
Stackars er som fick en så tråkig första tid!Jag avskyr denna ammningshysterin! Jag var helt säker på att jag skulle amma,men nej,det gick inte. Ingen mjölk fanns,sonen greppade inte riktigt osv,så jag ville ge upp,men alla påpekade hur otroligt viktigt det var,och att det skulle komma igång bara jag gav det chansen.
Slutade med att jag gick runt med ångest dom tre första månaderna,ville bara att han skulle sova så jag slapp försöka,ville inte åka iväg med honom,för jag ville inte amma i närheten av någon annan människa alls då han grinade och skrek och jag grinade av både ångest,hjälplöshet,och för jag kände mig sååååå värdelös,eftersom alla var så noga att påpeka att det är suuuuuuperviktigt.
Känns som om jag förlorade mycket under denna tid,ville inte ha sonen nära för folk kunde påpeka "men titta vad gulligt,han börjar buffa så där sött för att leta mat,nu får du nog gå och ammma" Tillslut så ville jag bara skrika rakt ut! Det bästa beslutet för oss var när vi la ner amningen helt och hållet,thärslutade från ena dagen till den andra,fick inte det minsta ont i brösten eller något,så tror aldrig jag var gjord för att amma.
Blir det mer barn så ska jag skriva in i förlossningsbrevet att NEJ,jag vill inte amma!
Känner ångesten bara jag ser/läser ordet. Och jag som skulle helamma MINST ett halvår...
Kort sagt,jag tycker fler ska sköta sitt och skita i andra. Hade jag fått höra att ersättning är precis lika bra så hade vi fått en mycket trevligare start.... Eller att dom hade lyssnat på att jag ville inte mer,istället för att skicka in nån bm som ska vara där och rycka och dra för att sonen ska få rätt grepp osv...Men nej,amningen är den som är viktigaste av allt typ..
Det finns ändå en del vettiga personer som inte är amningshysteriska! Jag berättade för min BM at jag inte alls var säker på amning denna gång. Det gjorde ont, var slabbigt, aldrig mysigt och bekvämt förra gången. Då var sonen ändå lättammad. Jag kan tänka mej att ge det en ärlig chans men blir det som förra gången så skiter jag i det. BMs svar var typ, men vad bra att du funderat igenom och har en plan! Skit samma hur ungar får mat! Man ska göra det som känns bäst!
Hoppas du också får träffa på någon så bra!
Mvh Miks
Gah vad jobbigt! Och det värsta är att ammar man så är folk lika hysteriska för det. Jag helammade dottern tills hon var typ 7 månader, sedan fortsatte jag att amma rätt mycket tills jag blev gravid igen nu (tills hon var ca 1,5 alltså). Jag har absolut inte varit den som ammat massor på offentlig plats utan skött det hyfsat diskret, ändå blir man utstirrad stup i kvarten. Och massa kommentarer typ "va, ska du amma IGEN? Hon fick ju precis??" och "men nu har du väl ändå slutat?? VA håller du fortfarande på??".
Så länge man inte missköter sitt barn på något sätt, kan inte alla bara få göra som de vill och som det funkar bäst för barnet?
Så länge man inte missköter sitt barn på något sätt, kan inte alla bara få göra som de vill och som det funkar bäst för barnet?
Förra veckan fick jag en massa info papper på mammaträningen, bla om amning och där står det att nästan alla kan amma. Gissa vem som blev förbannad, alla kan inte av en eller annan anledning och att stressa mamman som det görs kan nu inte bidra till att det ska gå lättare. Är det inte bättre att ha en nöjd mamma och bebis, dvs vill man/kan man inte så blir det flaska, no big deal, bebisen får i sej det den behöver och mamman är mindre stressad.
När det är åt andra hållet när man verkligen vill amma och stressar över att det inte kommer igång måste mamman få ett stöd och sen stödet i att det är lika ok med ersättning.
Kort och gott mer stöd och förståelse vad än man väljer eller kan göra!
Läste en riktigt jobbig artikel i veckan om just påtvingad amning.
Jag vill prova amma och skulle vara jätteglad om det funkade men vi kommer köpa hem ersättning och flaskor att ha om det inte funkar, eller om det inte räcker med amningen.
När det är åt andra hållet när man verkligen vill amma och stressar över att det inte kommer igång måste mamman få ett stöd och sen stödet i att det är lika ok med ersättning.
Kort och gott mer stöd och förståelse vad än man väljer eller kan göra!
Läste en riktigt jobbig artikel i veckan om just påtvingad amning.
Jag vill prova amma och skulle vara jätteglad om det funkade men vi kommer köpa hem ersättning och flaskor att ha om det inte funkar, eller om det inte räcker med amningen.
Jag vill verkligen kunna amma, bröstmjölken är perfekt mat, alltid rätt temperatur, innehåller antikroppar och är alltid tillgänglig . Minskad risk för kolik och andra magbesvär etc.
Men jag kommer absolut inte få dåligt samvete om det inte fungerar! Det får gå som det går, inte heller skulle jag få för mig att se ner på någon som tycker annorlunda.
Däremot tycker jag att sjukvården ska göra sitt bästa för att främja amning, men som i allt är det "patienten" som har sista ordet och förståelse och stöd är det viktigaste.
Hugg inte huvudet av mig nu, men ni som ska få första barnet..hur vet ni om att ni inte vill amma? Jag är kanske naiv men jag tycker att det är märkligt att utesluta innan man försökt?
Jag vill inte behöva köpa massa ersättning, nappflaskor, värma, diska, planera. .om jag kan slippa!
. Minskad risk för kolik och andra magbesvär etc.Men jag kommer absolut inte få dåligt samvete om det inte fungerar! Det får gå som det går, inte heller skulle jag få för mig att se ner på någon som tycker annorlunda.
Däremot tycker jag att sjukvården ska göra sitt bästa för att främja amning, men som i allt är det "patienten" som har sista ordet och förståelse och stöd är det viktigaste.
Hugg inte huvudet av mig nu, men ni som ska få första barnet..hur vet ni om att ni inte vill amma? Jag är kanske naiv men jag tycker att det är märkligt att utesluta innan man försökt?
Jag vill inte behöva köpa massa ersättning, nappflaskor, värma, diska, planera. .om jag kan slippa!
Nu ni!
Det är alltså bilden av hur hela barnafödargrejen börjar. Jag behöver byta ut min katastrofbild till en mer realistisk (?) och konstruktiv bild av hur det sätter igång. Varsågoda att ta del av min terapi.
Jag vaknar tidigt, tidigt på morgonen (tänker att det är bättre än att vakna vid typ midnatt. Vill helst ha en chans att vara lite utvilad...) av att magen gör rätt ont. Okejont liksom. Tillräckligt för att jag ska fatta att något är på gång i alla fall. (I min fantasi är det också på rätt dag, det vore nice för min extremt otåliga personlighet.) Jag går upp och släpper ut Ivan så att han får kissa, sen går jag och lägger mig igen. Det är varmt och skönt och duntäcket har väl aldrig varit så ljuvligt förut.
Hunken har säkert åkt till jobbet redan innan jag vaknar igen och jobbar självklart inte längre bort än att det tar absolut max en timme att ta sig hem. (Note to self: se till att han pratar med sin chef om det här i god tid innan och bara jobbar inom kommungränsen när BF närmar sig.) Jag ringer honom, han vill komma hem men jag säger att det är lugnt än så länge. Ska ju ändå ut med hundarna och äta något innan jag ens överväger det här med att föda barn… Jag lovar att hålla honom uppdaterad och han lovar att vara beredd.
Jag fattar liksom att det är någon slags förvärkar, och de tilltar under förmiddagen. Det skrämmer mig inte, men jag börjar tänka igenom en del praktiska grejer som kanske behöver förberedas och samtal som kanske behöver ringas. (Jag blir enligt dokumenterad erfarenhet alltid väldigt praktisk, fokuserad och ordningsam när jag närmar mig en krissituation eller olycksplats.Tänker att det här är lite samma känsla.) Dagen fortsätter hur som helst rätt lugnt och stabilt. Hundarna är snälla, jag halkar inte och bryter armen när jag går ner för trappan, det finns god mat hemma. All is well.
Någon gång på eftermiddagen kommer Hunken hem. Jag har tätare känningar och de ha tilltagit i styrka, men jag är fortfarande lugn och praktisk. Lämnar dock över det mesta som ska ordnas till Hunken när han kommer hem. (HAHAHA, kommer väl aldrig kunna göra det i verkligheten, men här i fantasin är det väldigt skönt att göra det.) Här kan jag tänka mig att jag tar ett bad, Hunken får klocka värkar eller nåt. Föreställer mig även att jag äter jävligt god glass också.
På kvällskvisten ringer vi förlossningen och får komma in. Jag tror att vi kommer att bli hemskickade igen, men det gör ingenting – det känns däremot nice om de kan undersöka mig så att jag vet var i processen jag är och känner att jag har lite koll på läget.
Det är kallt och har snöat, men lugnt på vägen och vi hittar parkeringsplats nära entrén på direkten (Ja, jag vet hur orimligt det är, men nu är det min fantasi och jag som bestämmer…).
SLUT på terapiläxa nummer ett.
Är helt ångestsvettig nu.
Nu ska jag nöta in den här i lillhjärnan så att den fastnar där.
Det är alltså bilden av hur hela barnafödargrejen börjar. Jag behöver byta ut min katastrofbild till en mer realistisk (?) och konstruktiv bild av hur det sätter igång. Varsågoda att ta del av min terapi.
Jag vaknar tidigt, tidigt på morgonen (tänker att det är bättre än att vakna vid typ midnatt. Vill helst ha en chans att vara lite utvilad...) av att magen gör rätt ont. Okejont liksom. Tillräckligt för att jag ska fatta att något är på gång i alla fall. (I min fantasi är det också på rätt dag, det vore nice för min extremt otåliga personlighet.) Jag går upp och släpper ut Ivan så att han får kissa, sen går jag och lägger mig igen. Det är varmt och skönt och duntäcket har väl aldrig varit så ljuvligt förut.
Hunken har säkert åkt till jobbet redan innan jag vaknar igen och jobbar självklart inte längre bort än att det tar absolut max en timme att ta sig hem. (Note to self: se till att han pratar med sin chef om det här i god tid innan och bara jobbar inom kommungränsen när BF närmar sig.) Jag ringer honom, han vill komma hem men jag säger att det är lugnt än så länge. Ska ju ändå ut med hundarna och äta något innan jag ens överväger det här med att föda barn… Jag lovar att hålla honom uppdaterad och han lovar att vara beredd.
Jag fattar liksom att det är någon slags förvärkar, och de tilltar under förmiddagen. Det skrämmer mig inte, men jag börjar tänka igenom en del praktiska grejer som kanske behöver förberedas och samtal som kanske behöver ringas. (Jag blir enligt dokumenterad erfarenhet alltid väldigt praktisk, fokuserad och ordningsam när jag närmar mig en krissituation eller olycksplats.Tänker att det här är lite samma känsla.) Dagen fortsätter hur som helst rätt lugnt och stabilt. Hundarna är snälla, jag halkar inte och bryter armen när jag går ner för trappan, det finns god mat hemma. All is well.
Någon gång på eftermiddagen kommer Hunken hem. Jag har tätare känningar och de ha tilltagit i styrka, men jag är fortfarande lugn och praktisk. Lämnar dock över det mesta som ska ordnas till Hunken när han kommer hem. (HAHAHA, kommer väl aldrig kunna göra det i verkligheten, men här i fantasin är det väldigt skönt att göra det.) Här kan jag tänka mig att jag tar ett bad, Hunken får klocka värkar eller nåt. Föreställer mig även att jag äter jävligt god glass också.
På kvällskvisten ringer vi förlossningen och får komma in. Jag tror att vi kommer att bli hemskickade igen, men det gör ingenting – det känns däremot nice om de kan undersöka mig så att jag vet var i processen jag är och känner att jag har lite koll på läget.
Det är kallt och har snöat, men lugnt på vägen och vi hittar parkeringsplats nära entrén på direkten (Ja, jag vet hur orimligt det är, men nu är det min fantasi och jag som bestämmer…).
SLUT på terapiläxa nummer ett.
Är helt ångestsvettig nu.
Nu ska jag nöta in den här i lillhjärnan så att den fastnar där.
Tycker du skriver bra @Blueberry Eftersom jag födde och kommer föda igen på Karlstad sjukhus så kan jag säga att man parkerar på baksidan typ när man ska till förlossningen och där var det inga problem att få plats (trots många som födde just den kvällen vi var där) och det var inte långt att gå in. Himla tur för det är ju stört omöjligt att få parkering där vanligtvis!
Eftersom jag födde och kommer föda igen på Karlstad sjukhus så kan jag säga att man parkerar på baksidan typ när man ska till förlossningen och där var det inga problem att få plats (trots många som födde just den kvällen vi var där) och det var inte långt att gå in. Himla tur för det är ju stört omöjligt att få parkering där vanligtvis!Superbra! Paniken och ångesten lyser inte igenom tycker jag. Orkar du beskriva hur värkarna känns och även gradera dem på en skala mellan 0-10 där 0 är inte alls ont och 10 är värsta tänkbara?
Mvh Miks
Jag har ju inte en aning om hur en värk känns, men jag tänker mig en stegring. Jag vaknar av en trea, som sen går i vågor mellan noll och tre fram till förmiddagen, när det ökar på ytterligare.
Räknar med att jag sparar 8, 9 och 10 till själva förlossningen. Har antagligen varit uppe på 7 när vi åker in, men att det pendlar mellan 5 och 7 då och att jag därmed vet om att det är en bit kvar.
Smärtan är inte så skrämmande. Det enda jag säkert vet om förlossningen är ju att det kommer göra ont som inget annat tidigare.
Senast ändrad:
- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Så skyddar du hästen vid brand – en guide för hästägare
- Hästnyheter Om det går är det bra att ordna fri snabb väg till hagarna, hästar har en liten tendens att springa tillbaka in igen om man får ut dom.
- Grazing
- Svar: 8
- Visningar: 400
- Hästnyheter
-
Brände häst – nu stängs tränaren av
- Hästnyheter Den där människan är inte frisk. Ingen i hans personal har förskingrat hans hästar dom som jobbat där va väldigt mån om hans hästar. Och...
- Hoja
- Svar: 19
- Visningar: 1 403
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Rintränings- och utställningstråd- Hundträning Brukar inte ha just snake själv eftersom det kan nypas på boxrar, men ja, halvstryp i allmänhet är så fult. Och det finns typ inga...
- Linda_A
- Svar: 604
- Visningar: 59 492
- Hund
Hästrelaterat
-
Annonsera mera VII- Gnägg Flera av ponnyerna som de äger/har till försäljning är feta, men denna tog nog ändå priset.
- Kristall10
- Svar: 1 940
- Visningar: 254 498
- Hästmänniska
-
Ni som gått från en häst till två hästar på inackordering- Hästmänniskan Jag tog föl på mitt sto och hade 2 i tolv år innan jag fick ta bort mamman. Det var inte speciellt jobbigt. Ganska smidigt faktiskt...
- nightcrawler
- Svar: 23
- Visningar: 464
- Hästmänniska
-
Uppdateringstråd #2- Gnägg @Emuliiaa tycker jag låter minst rimligt. "Min" bonde gav mig en gång en hel 100 kgs bal gratis pga han tyckte den var för löst strängad...
- EZMK
- Svar: 59
- Visningar: 4 213
- Hästmänniska