Sv: Vinterföräldrar 2011
Har äntligen knåpat ihop den fullständiga fl berättelsen så här har ni ifall någon orkar läsa!
Precis som min första förlossning så började det hela med att slemproppen släppte med lite svidande mensvärk i tappen. Men det tog lite längre tid innan värkarna satte igång den här gången.
Slemproppen släppte iaf under hela förmiddagen och kom ut det sista med lite blodstrimmor vid 15tiden. Inga värkar än.
Kl 17 började värkarna, kom direkt med 5-6min i mellan så all min oro om att inte veta när det va dags försvann för nu visste jag. Vi köpte hämtmat och åt den. Fick Milton i säng och funderade lite till. Kände att värkarna blev värre eftersom. Blev nervös, nu var det äntligen dags! Ringde förlossningen och dom sa kom in du! Hua, jag inbillade mig alltså inte bara.
Fick äntligen ringa hit svärmor som hade haft jour sen 2v innan beräknat datum. Hon tyckte att jag lät väldigt lugn. Packade ihop det sista, vek lite tvätt och ställde iordning Miltons grejer så det skulle bli lätt för svärmor.
2011-12-22 kl 22.03 kom jag in i v. 41+1 (BP enl UL 111213, BP enl SM 111207)
Charlie låg i högervänt huvudläge, ruckbar.
Nu så började väntan efter CTG plus undersökning, öppen 4-5cm(vart oerhört lättad att det var så pass mkt trotts ”lätta” värkar) Värkarna började komma allt tätare. Det var grymt kallt på förlossningen så stod upp med en tjockfilt runt mig när jag hängde över sängen och vaggade för fullt. Ville helst inte ha någon smärtlindring men frös så jag skakade så barnmorskan och Mathias tvingade ner mig i badet. Det är jag tacksam för då det var jätte skönt att kliva i ett stekhett bad. Att det var så kallt kan ha berott på att vi var helt själva inne på förlossningen. Värkarna blev hela tiden sakta värre. Var på väg upp ur badet efter en stund men insåg att det var skönt i vattnet så klev ner en stund igen.
Kom upp ur badet vid 00.30 då var jag öppen 7cm. Jag hade hoppats på mer men dem andra var nöjda. Hinnan var fortfarande hel. Nu kräks jag även för fullt. Inget fick vara kvar förens det var tomt och Charlie vandra ner förbi dom känsliga punkterna. Under hela förlossningen drack jag litervis med vatten.
01.30 Öppen 8cm och hinnblåsan va fortfarande hel vilket jag vart väldigt irriterad över. Hade två-i-en värkar vilket gjorde att dom vart långa och jobbiga. När det kändes som att värken började klinga av så började den om med full kraft igen. Men avböjde fortfarande all smärtlindring.
02.00 fortfarande bara öppen 8cm så man tar hål på hinnorna. Efter det började dryga värkar, fortfarande bara värkar men som var på väg över till krystvärkar vilket gjorde att det känndes som att det va dags att krysta snart men att det aldrig kom igång. Så ringde in barnmorskan några gånger i onödan, tur vi va själva där inne.
Sista timmen var riktigt jobbig och minns mest att jag låg och funderade på hur sjutton jag skulle orka med en tredje förlossning oavsett hur mkt jag skulle vilja ha en trea. Att jag skulle vara korkad om jag utsatte mig för detta igen.
På slutet så satt Mathias och barnmorskan på varsin stol och jag tänkte kul för dem att kunna ta det så lugnt.
02.35 går hjärtljuden ner och hämtar sig ej. Barn dr. tillkallas.
Har fortfarande en kant kvar men pga fosterljudens påverkan så hålls kanten undan vid värk och jag får börja krysta aktivt. Förlossningen går då fint framåt.
Underbart att äntligen få krysta, men jobbigt på slutet när han nästan var ute och man bara ville trycka på men var tvungen att invänta värk, då började jag nästan grina.
02.45 Kommer Charlie ut likt stålmannen med handen samtidigt som huvudet. Han skriker och jag utbrister – Åh en som skriker!!
Njöt för fullt över att få ligga kvar inne i rummet med Charlie och bara mysa och äta den älskade brickan med mackor!
Charlie var 48cm lång och vägde 3320g och mådde jätte bra till min stora lycka!
Jag behövde inte sys någonting och tiden efter förlossningen var mycket lättare den här gången, inte samma tyngdkänsla och smärta som efter förra gången.
Nu 2mån efter förlossningen så minns jag bara att det gjorde ont eftersom jag låg där och svor men jag har trotts allt glömt bort hur ont det gjorde. Vet bara att vi fick världens finaste lilla Charlie utav det hela!