- Gravid - 1år
- Trådstartare Mirre
- Startdatum
Sv: Vinterföräldrar 2011
Åh, då fick vi varsin nästan precis lika tung son på samma dag :-) Och jag fick också krysta i 2,5 timmar :P
Kl
Nu har jag varit ifrån tråden ett tag men jag har världens bästa anledning
I måndags morse föddes vår son! Hela 4275g och 54cm lång en dag över tiden.
Det startade med vattenavgång kl 01.30 på måndags"morgonen" och 10 min efter det började värkarna. Jag testade TENS som jag använt till foglossningen och ryggen men jag tyckte bara att det förvärrade det helaJag stod i duschen ganska länge istället. Efter ett par timmar var de nere på 2-3 min mellan och höll i sig i 1-2 min. Jag tyckte fortfarande inte att det gjorde sådär fruktansvärt ont som jag hade föreställt mig men det kändes som att det var dags att åka in. Väl inne så fick jag ett par värkar på vägen in och när de mötte upp oss i korridoren så fick jag ytterligare än. Det fick väldigt bråttom att få in oss på ett rum och upp mig i en säng, jag förstod inte riktigt varför de hade så bråttom, jag hade ju liksom inte mer ont nu än för en timme sedan.
Jag undersöktes och var öppen 8-9 cm och sköterskan gav mig lustgas som snabbt blev min allra bästa vän
Efter 20 min började krystvärkarna men sedan tog det tid... Efter 2½ timme med otroligt kraftiga krystvärkar så kom han äntligen ut! Eftersom allt gått så fort så hade han inte hunnit sjunka ner så därför tog krystskedet så lång tid. Min livmoder blev jättetrött på slutet så värkarna blev sämre och sämre, jag fick liksom ingen hjälp alls. Till sist fick jag väkstimulerande dropp och då kom han till slut!
Jag tyckte att det var skithäftigt att föda barn! Kroppen visste precis vad den skulle göra så det var "bara" att hänga med! Jag kan lätt tänka mig att göra om det igen!
Ingen bristning blev det heller men min livmoder ville inte dra ihop sig efteråt så jag fick både dropp och tabletter plus att BM masserade livmodern med jämna mellanrum. DET gjorde ONT!!
Nu piper lillkillen så jag får avsluta nu!
Åh, då fick vi varsin nästan precis lika tung son på samma dag :-) Och jag fick också krysta i 2,5 timmar :P
Sv: Vinterföräldrar 2011
Jag har ju förresten skrivit ned förlossningsberättelsen, så jag kan ju dela med mig av den :-) Tycker ju det är så kul att läsa andras!
Vår lilla skatt var beräknad till den 29 januari, men jag hade nog förväntat mig att han skulle komma lite tidigare än så, det brukar vara så i vår släkt Men den 29 januari kom och gick utan att något hände. Likaså gick efterföljande två veckor symtomfritt förbi, till min stora frustration. Söndagen den 12 februari var vi på överburenhetskontroll, med kontroll av fostervattensmängden, barnets läge, CTG och koll av livmodertappen. Allt var utmärkt med barnet, men livmodertappen var bakåtriktad och 2-3 cm lång, det vill säga ganska omogen. Därför beslutades att igångsättning skulle göras med propess, en liten pappersruta med hormoner, som man sätter bakom tappen för att den ska mogna. Man startar latensfasen helt enkelt. Propessen sattes in vid klockan åtta på kvällen, med förhoppningen att jag skulle kunna sova på natten innan förlossningens aktiva fas startade. Så mycket sovet blev det inte, en påfrestande molvärk i korsryggen och en oroskänsla i kroppen satte stopp för det. Framåt morgonsidan började jag även må illa och kräktes ett par gånger.
Klockan sex gick vattnet och vid tiotiden fick vi komma ned på förlossningen. Värkstimulerande dropp sattes och jag kopplades upp på CTG. Därefter lämnades vi ganska mycket ifred och värkarna började komma igång, men var milda. Så småningom bad jag om värmekuddar, som var skönt på min fortfarande onda rygg. Barnmorskan sa att jag var i latensfasen och det som gällde då var att vila, så jag låg mest och väntade på att det skulle komma igång ordentligt. Värkarna tilltog i intensitet efterhand, men blev aldrig regelbundna. Kvällsskiftets barnmorska och undersköterska kom och presenterade sig och jag blev undersökt. Till min stora glädje hade jag redan öppnat mig 5-6 centimeter! Och jag som fortfarande väntade på att det skulle dra igång! Extra positivt var det eftersom droppet inte behövde höjas, vilket man gör normalt sett, utan kroppen verkade ha kommit igång själv. Värkarna var långa och kom i sjok, kanske fem stycken i rad med bara ett par andetag emellan, följt av en längre paus. Efter en stund tyckte jag det började göra jobbigt ont, så jag bad om TENS. Den passade mig perfekt! Den gjorde precis det jag önskade av smärtlindring vid förlossningen: Den distraherade smärtan lite, tog bort lite udd, men den tog inte bort mig från upplevelsen. Vid ungefär den tiden undersöktes jag och var öppen sju centimeter.
Därefter blev det ganska snabbt mer smärtsamt. Jag varvade att sitta på bollen med att stå och vagga och hänga på min man. Det började göra så ont att jag fick lov att jämra mig högt. CTG:n hade tydligen svårt att registrera barnets hjärtljud, så barnmorskan satte en skalpelektrod. Dessvärre störde TENSen ut skalpelektrodens signaler, så jag blev av med min enda smärtlindring! Då tackade jag ja till lustgasen. Tyvärr passade den inte mig, jag fick bara ett obehagligt rus, utan att jag upplevde att smärtan lindrades. Jag behöll den ändå, "för säkerhets skull". Efter att jag blivit av med TENSen passerade 5-10 fruktansvärda värkar innan den första krystvärken kom vid halv sex-tiden och jag lade bort lustgasen helt. Från krystfasen minns jag egentligen ingen smärta, jag vet inte om det gjorde ont, men jag minns det i alla fall inte som smärtsamt över huvud taget. Däremot gick det långsamt! Frustrerande långsamt. Jag tog i med krafter jag aldrig hade anat att jag kunde uppbåda (sprängde ett blodkärl i ögat, upptäckte vi sen :-P) och fick bekräftelse på bekräftelse att jag gjorde rätt från barnmorskan. Trots det kändes det som att det inte gick framåt! "Det går framåt, men långsamt" sa barnmorskan. Barnets hjärtljud låg stadigt på 135. Även krystvärkarna var riktigt långa, men jag kände ändå hela tiden att jag hade kontroll och kraft, jag hade mer att ge! Efter lång lång tid av krystande, när jag äntligen fick en känsla av att barnet snart skulle vara ute, sa barnmorskan till mig att försöka låta bli att krysta, att pausa mitt i värken, för de ville ha ut hela barnet på en gång. Otroligt nog kunde jag låta bli att trycka och när nästa krystvärk kom flög prinsen ut med en störtflod av vatten efter sig! Klockan var då 19.55 den 13 februari 2012 och äntligen, efter 2,5 timmars krystande, var han ute. Det visade sig att han kommit i vidöppen hjässbjudning, alltså med ansiktet vänt framåt mot min mage, vilket gör att krystfasen blir trögare. Han skrek till i samma sekund som han var ute och redan från början hade han stora tefatsögon som förvånat såg sig omkring. Jag fick upp honom på bröstet och kände på en gång att han var min! Min man grät men jag bara skrattade av lättnad och lycka.
Efter en liten stund var det dags för undersökning. Jag hade fått en liten spricka, men inget som behövde sys (och inget som jag känt av alls sen dess). Sedan skulle moderkakan ut, inte alls behagligt, det skulle dras i navelsträngen och tryckas på magen :-S. Ut kom den i alla fall och den var stor och frisk. Prinsen vägdes och mättes: 4270 gram och 52 cm och 36 i hattmått (betydligt större än jag hade väntat mig!).
De närmast följande dagarna mindes jag förlossningen som riktigt jobbig. Jag ville helst inte tänka på den. Jag såg gravida kvinnor och tänkte "Stackars stackars dig!". Efterhand ändrades dock den känslan och nu minns jag förlossningen som positiv, en extremt kraftfull upplevelse som jag absolut inte hade velat vara utan!
Prinsen har för övrigt fått namnet Alfred och han är finast i stan
Jag har ju förresten skrivit ned förlossningsberättelsen, så jag kan ju dela med mig av den :-) Tycker ju det är så kul att läsa andras!
Vår lilla skatt var beräknad till den 29 januari, men jag hade nog förväntat mig att han skulle komma lite tidigare än så, det brukar vara så i vår släkt
Men den 29 januari kom och gick utan att något hände. Likaså gick efterföljande två veckor symtomfritt förbi, till min stora frustration. Söndagen den 12 februari var vi på överburenhetskontroll, med kontroll av fostervattensmängden, barnets läge, CTG och koll av livmodertappen. Allt var utmärkt med barnet, men livmodertappen var bakåtriktad och 2-3 cm lång, det vill säga ganska omogen. Därför beslutades att igångsättning skulle göras med propess, en liten pappersruta med hormoner, som man sätter bakom tappen för att den ska mogna. Man startar latensfasen helt enkelt. Propessen sattes in vid klockan åtta på kvällen, med förhoppningen att jag skulle kunna sova på natten innan förlossningens aktiva fas startade. Så mycket sovet blev det inte, en påfrestande molvärk i korsryggen och en oroskänsla i kroppen satte stopp för det. Framåt morgonsidan började jag även må illa och kräktes ett par gånger. Klockan sex gick vattnet och vid tiotiden fick vi komma ned på förlossningen. Värkstimulerande dropp sattes och jag kopplades upp på CTG. Därefter lämnades vi ganska mycket ifred och värkarna började komma igång, men var milda. Så småningom bad jag om värmekuddar, som var skönt på min fortfarande onda rygg. Barnmorskan sa att jag var i latensfasen och det som gällde då var att vila, så jag låg mest och väntade på att det skulle komma igång ordentligt. Värkarna tilltog i intensitet efterhand, men blev aldrig regelbundna. Kvällsskiftets barnmorska och undersköterska kom och presenterade sig och jag blev undersökt. Till min stora glädje hade jag redan öppnat mig 5-6 centimeter! Och jag som fortfarande väntade på att det skulle dra igång! Extra positivt var det eftersom droppet inte behövde höjas, vilket man gör normalt sett, utan kroppen verkade ha kommit igång själv. Värkarna var långa och kom i sjok, kanske fem stycken i rad med bara ett par andetag emellan, följt av en längre paus. Efter en stund tyckte jag det började göra jobbigt ont, så jag bad om TENS. Den passade mig perfekt! Den gjorde precis det jag önskade av smärtlindring vid förlossningen: Den distraherade smärtan lite, tog bort lite udd, men den tog inte bort mig från upplevelsen. Vid ungefär den tiden undersöktes jag och var öppen sju centimeter.
Därefter blev det ganska snabbt mer smärtsamt. Jag varvade att sitta på bollen med att stå och vagga och hänga på min man. Det började göra så ont att jag fick lov att jämra mig högt. CTG:n hade tydligen svårt att registrera barnets hjärtljud, så barnmorskan satte en skalpelektrod. Dessvärre störde TENSen ut skalpelektrodens signaler, så jag blev av med min enda smärtlindring! Då tackade jag ja till lustgasen. Tyvärr passade den inte mig, jag fick bara ett obehagligt rus, utan att jag upplevde att smärtan lindrades. Jag behöll den ändå, "för säkerhets skull". Efter att jag blivit av med TENSen passerade 5-10 fruktansvärda värkar innan den första krystvärken kom vid halv sex-tiden och jag lade bort lustgasen helt. Från krystfasen minns jag egentligen ingen smärta, jag vet inte om det gjorde ont, men jag minns det i alla fall inte som smärtsamt över huvud taget. Däremot gick det långsamt! Frustrerande långsamt. Jag tog i med krafter jag aldrig hade anat att jag kunde uppbåda (sprängde ett blodkärl i ögat, upptäckte vi sen :-P) och fick bekräftelse på bekräftelse att jag gjorde rätt från barnmorskan. Trots det kändes det som att det inte gick framåt! "Det går framåt, men långsamt" sa barnmorskan. Barnets hjärtljud låg stadigt på 135. Även krystvärkarna var riktigt långa, men jag kände ändå hela tiden att jag hade kontroll och kraft, jag hade mer att ge! Efter lång lång tid av krystande, när jag äntligen fick en känsla av att barnet snart skulle vara ute, sa barnmorskan till mig att försöka låta bli att krysta, att pausa mitt i värken, för de ville ha ut hela barnet på en gång. Otroligt nog kunde jag låta bli att trycka och när nästa krystvärk kom flög prinsen ut med en störtflod av vatten efter sig! Klockan var då 19.55 den 13 februari 2012 och äntligen, efter 2,5 timmars krystande, var han ute. Det visade sig att han kommit i vidöppen hjässbjudning, alltså med ansiktet vänt framåt mot min mage, vilket gör att krystfasen blir trögare. Han skrek till i samma sekund som han var ute och redan från början hade han stora tefatsögon som förvånat såg sig omkring. Jag fick upp honom på bröstet och kände på en gång att han var min! Min man grät men jag bara skrattade av lättnad och lycka.
Efter en liten stund var det dags för undersökning. Jag hade fått en liten spricka, men inget som behövde sys (och inget som jag känt av alls sen dess). Sedan skulle moderkakan ut, inte alls behagligt, det skulle dras i navelsträngen och tryckas på magen :-S. Ut kom den i alla fall och den var stor och frisk. Prinsen vägdes och mättes: 4270 gram och 52 cm och 36 i hattmått (betydligt större än jag hade väntat mig!).
De närmast följande dagarna mindes jag förlossningen som riktigt jobbig. Jag ville helst inte tänka på den. Jag såg gravida kvinnor och tänkte "Stackars stackars dig!". Efterhand ändrades dock den känslan och nu minns jag förlossningen som positiv, en extremt kraftfull upplevelse som jag absolut inte hade velat vara utan!
Prinsen har för övrigt fått namnet Alfred och han är finast i stan
Sv: Vinterföräldrar 2011
Åh, grattis! Underbart fin!
kl
Fy, jag hoppas att Ture är i någon slags utvecklingsfas eller liknande... De senaste dagarna har han "krånglat" en hel del, haft svårt att komma till ro och är allmänt mer gnällig och faktiskt till och med skrikig (han skriker annars ytterst sällan,men nu är det vid flera tillfällen varje dag). Han skriker rakt ut och gör ljud vi aldrig någonsin hört förut (min sambo kom rusandes helt förskräckt förut när Ture gav ifrån sig ett riktigt tjut, men jag har nog vant mig för jag har ju hört det förut ). Jag har läst att det kan inträffa ett sådant "utvecklingssprång" när de är 11-12 veckor. Så jag håller tummarna att detta är övergående, för jag känner knappt igen honom!
Annars har han börjat intressera sig för föremål som vi håller framför honom. Han blir superkoncentrerad, ser nästan skelögd ut och slår gärna mot föremål samt sträcker sig mot dem med öppen hand. Ibland får han faktiskt tag i sakerna och håller då fast riktigt länge.
Åh, grattis! Underbart fin!
kl
Fy, jag hoppas att Ture är i någon slags utvecklingsfas eller liknande... De senaste dagarna har han "krånglat" en hel del, haft svårt att komma till ro och är allmänt mer gnällig och faktiskt till och med skrikig (han skriker annars ytterst sällan,men nu är det vid flera tillfällen varje dag). Han skriker rakt ut och gör ljud vi aldrig någonsin hört förut (min sambo kom rusandes helt förskräckt förut när Ture gav ifrån sig ett riktigt tjut, men jag har nog vant mig för jag har ju hört det förut
). Jag har läst att det kan inträffa ett sådant "utvecklingssprång" när de är 11-12 veckor. Så jag håller tummarna att detta är övergående, för jag känner knappt igen honom!Annars har han börjat intressera sig för föremål som vi håller framför honom. Han blir superkoncentrerad, ser nästan skelögd ut och slår gärna mot föremål samt sträcker sig mot dem med öppen hand. Ibland får han faktiskt tag i sakerna och håller då fast riktigt länge.
Sv: Vinterföräldrar 2011
+ _smulis_
Grattis till er båda!!
Kl
Ligger i sängen med en sovandes bebis på bröstkorgen, bästa känslan i världen
Kan haka på och skriva lite om vår förlossningsberättelse.
Vi var in till mvc på förmiddagen för vanlig kontroll. Var då i vecka 41+5 och vi hade fått en tid för ev igångsättning två dagar senare.
På kontrollen låg bebis hjärtfrekvens för högt så vi blev skickade till förlossningen för att göra ett ctg.
När jag låg där och tittade på monitorn så såg jag en annan smalare svart linje som fick toppar med jämna mellanrum.
Sa till min sambo att jag misstänkte att jag hade värkar och att det var dem jag såg på monitorn, jag kände av dem men utan att det gjorde särskilt ont. När bm kom on frågade jag om det var så och det stämde.
De kollade mig och jag var då öppen 2cm. Efter lite överläggande kom vi överens om att vi skulle åka hem så jag fick vila ordentligt för nu var det på gång.
Vi kom hem vid 16, sambon gjorde mat och vi åt. Precis när jag tagit sista tuggan kom en rejäl värk som nästan kastade upp maten igen
Jag gick och la mig på sängen och väntade på en lång utdragen förlossning.. Trodde jag ja!
Två min senare insåg jag att detta inte var några förvärkar, detta var rejäla värkar! Ringde in och sa att vi var på väg.
I bilen in satt jag och kramade sambons hand varje gång en värk kom. Nästan framme talar han om att värkarna kom med 3min mellanrum!
Sen gick det undan!
Framme visade det sig att jag var öppen 9cm! Värkarna kom om möjligt ännu tätare, fick aldrig en chans att hämta andan. Smärtlindring var det aldrig tal om, det fanns ingen tid. Mer än lustgas. Tyckte inte den hjälpte så mycket mot smärtan men den fick mig att koncentrera mig på andningen.
Efter en stund var jag beredd att ge upp. Hade fortfarande i mitt huvud att det skulle ta många timmar och jag sa att det går inte! Så gissa om jag blir förvånad när bm säger att det snart är klart! Jag vet att jag glömde allt, tittade på henne och sa: "allvarligt"? De skrattade lite och sa att de kunde se huvudet!
Så det var bara att kämpa på och då kändes det inte lika jobbigt längre
Runt 18.20 la de mig på sängen och 20.08 var hon ute!
Det kallar jag racerförlossning!!
+ _smulis_
Grattis till er båda!!
Kl
Ligger i sängen med en sovandes bebis på bröstkorgen, bästa känslan i världen
Kan haka på och skriva lite om vår förlossningsberättelse.
Vi var in till mvc på förmiddagen för vanlig kontroll. Var då i vecka 41+5 och vi hade fått en tid för ev igångsättning två dagar senare.
På kontrollen låg bebis hjärtfrekvens för högt så vi blev skickade till förlossningen för att göra ett ctg.
När jag låg där och tittade på monitorn så såg jag en annan smalare svart linje som fick toppar med jämna mellanrum.
Sa till min sambo att jag misstänkte att jag hade värkar och att det var dem jag såg på monitorn, jag kände av dem men utan att det gjorde särskilt ont. När bm kom on frågade jag om det var så och det stämde.
De kollade mig och jag var då öppen 2cm. Efter lite överläggande kom vi överens om att vi skulle åka hem så jag fick vila ordentligt för nu var det på gång.
Vi kom hem vid 16, sambon gjorde mat och vi åt. Precis när jag tagit sista tuggan kom en rejäl värk som nästan kastade upp maten igen
Jag gick och la mig på sängen och väntade på en lång utdragen förlossning.. Trodde jag ja!
Två min senare insåg jag att detta inte var några förvärkar, detta var rejäla värkar! Ringde in och sa att vi var på väg.
I bilen in satt jag och kramade sambons hand varje gång en värk kom. Nästan framme talar han om att värkarna kom med 3min mellanrum!
Sen gick det undan!
Framme visade det sig att jag var öppen 9cm! Värkarna kom om möjligt ännu tätare, fick aldrig en chans att hämta andan. Smärtlindring var det aldrig tal om, det fanns ingen tid. Mer än lustgas. Tyckte inte den hjälpte så mycket mot smärtan men den fick mig att koncentrera mig på andningen.
Efter en stund var jag beredd att ge upp. Hade fortfarande i mitt huvud att det skulle ta många timmar och jag sa att det går inte! Så gissa om jag blir förvånad när bm säger att det snart är klart! Jag vet att jag glömde allt, tittade på henne och sa: "allvarligt"? De skrattade lite och sa att de kunde se huvudet!
Så det var bara att kämpa på och då kändes det inte lika jobbigt längre
Runt 18.20 la de mig på sängen och 20.08 var hon ute!
Det kallar jag racerförlossning!!
Mirre
Trådstartare
Sv: Vinterföräldrar 2011
Det där låter exakt som Rasmus.
Idag har han skrikit till och från hela dan, mest till.
Speciellt när han varit trött så har han skrikit mer än vanligt.
Framför allt längre än vanligt.
Men han är täppt också så jag vet inte om det är något sådant som stör.
Åh, grattis! Underbart fin!
kl
Fy, jag hoppas att Ture är i någon slags utvecklingsfas eller liknande... De senaste dagarna har han "krånglat" en hel del, haft svårt att komma till ro och är allmänt mer gnällig och faktiskt till och med skrikig (han skriker annars ytterst sällan,men nu är det vid flera tillfällen varje dag). Han skriker rakt ut och gör ljud vi aldrig någonsin hört förut (min sambo kom rusandes helt förskräckt förut när Ture gav ifrån sig ett riktigt tjut, men jag har nog vant mig för jag har ju hört det förut
Annars har han börjat intressera sig för föremål som vi håller framför honom. Han blir superkoncentrerad, ser nästan skelögd ut och slår gärna mot föremål samt sträcker sig mot dem med öppen hand. Ibland får han faktiskt tag i sakerna och håller då fast riktigt länge.
Det där låter exakt som Rasmus.
Idag har han skrikit till och från hela dan, mest till.
Speciellt när han varit trött så har han skrikit mer än vanligt.
Framför allt längre än vanligt.
Men han är täppt också så jag vet inte om det är något sådant som stör.
Sv: Vinterföräldrar 2011
Vilken tjusig body Här hemma har lilla L både mössan och dregglis i samma mönster.
Simba: Den känslan är underbar! Kul att läsa förlossningsberättelsen också
*kl*
Här hemma har lilla L inte velat somna i egen säng sista dagarna, idag somnade hon i vår säng och jag gick upp för att sitta och mysa i soffan med sambon lite, efter ett tag så hör jag hur hon vaknar till, går in och kikar och då har lillhunden bäddat halverst över henne Tog upp henne och nu har hon somnat om i soffan, har aldrig hänt att hon somnat för natten i annat än min famn eller antingen vår eller hennes säng, och jag tycker lite synd om mig själv som kommer behöva flytta på henne sen och riskera att hon vaknar.
Imorgon ska hon få 3 månaders sprutan! Hjälp så fort tiden går, innan när vi låg i sängen och snackade så låg hon och övade på att rulla, hon kommer nästan över nu
Vilken tjusig body
Här hemma har lilla L både mössan och dregglis i samma mönster. Simba: Den känslan är underbar! Kul att läsa förlossningsberättelsen också
*kl*
Här hemma har lilla L inte velat somna i egen säng sista dagarna, idag somnade hon i vår säng och jag gick upp för att sitta och mysa i soffan med sambon lite, efter ett tag så hör jag hur hon vaknar till, går in och kikar och då har lillhunden bäddat halverst över henne
Tog upp henne och nu har hon somnat om i soffan, har aldrig hänt att hon somnat för natten i annat än min famn eller antingen vår eller hennes säng, och jag tycker lite synd om mig själv som kommer behöva flytta på henne sen och riskera att hon vaknar. Imorgon ska hon få 3 månaders sprutan! Hjälp så fort tiden går, innan när vi låg i sängen och snackade så låg hon och övade på att rulla, hon kommer nästan över nu
Sv: Vinterföräldrar 2011
Stort grattis till er båda!
Jätteroligt med förlossningsberättelserna!
Jag har ju en sjukt jobbig förlossning bakom mig som höll på att sluta med snitt då sonen satt fast i mitt bäcken. Sen var ju nästa extrem åt andra hållet. 36 minuter på förlossningen. 15-20 min från 5 cm öppen till bebis! Jag hade 3 krystvärkar och fick krysta i en av dem! De kallade henne raketbebisen på BB sen.
Stort grattis till er båda!
Jätteroligt med förlossningsberättelserna!
Jag har ju en sjukt jobbig förlossning bakom mig som höll på att sluta med snitt då sonen satt fast i mitt bäcken. Sen var ju nästa extrem åt andra hållet. 36 minuter på förlossningen. 15-20 min från 5 cm öppen till bebis! Jag hade 3 krystvärkar och fick krysta i en av dem! De kallade henne raketbebisen på BB sen.
Sv: Vinterföräldrar 2011
Skönt att sprutorna gick bra!! Jag är skitnervös för det jag, trots att jag är sjuksköterska själv, haha! Men vad stor hon är eran lilla tjej! Go och gla?
kl
Här fortsätter kinkigheten. Ture sov i vagnen från 9 till 12 och vaknade kinkigare än nånsin. Men hans gnäll låter ibland som att han gillar att höra sin egen röst, för det är både pip, tjut och pratgråt. -låter jättelustigt faktiskt
Skönt att sprutorna gick bra!! Jag är skitnervös för det jag, trots att jag är sjuksköterska själv, haha! Men vad stor hon är eran lilla tjej! Go och gla?
kl
Här fortsätter kinkigheten. Ture sov i vagnen från 9 till 12 och vaknade kinkigare än nånsin. Men hans gnäll låter ibland som att han gillar att höra sin egen röst, för det är både pip, tjut och pratgråt. -låter jättelustigt faktiskt
Sv: Vinterföräldrar 2011
Hon är alltid go och glad, underbarare unge får man leta efter
Och jag tror jag var den som var mest drabbad utav sprutan faktiskt, hon skrek inte när dom stack men när dom sprutade in själva vacc, men vart fort nöjd när hon fick komma upp till mamma. Och nog är hon stor alltid, ffa låren har rejäla valkar och det är pga dom som hon har så stor strl i kläder, bodysarna i 68 går inte att knäppa för alla valkar...
Och sådär kan lillan låta ibland också, missnöjd och ligger och låter högt och kort med långa pauser emellan, som för att se efter om någon reagerar
Hon är alltid go och glad, underbarare unge får man leta efter
Och jag tror jag var den som var mest drabbad utav sprutan faktiskt, hon skrek inte när dom stack men när dom sprutade in själva vacc, men vart fort nöjd när hon fick komma upp till mamma. Och nog är hon stor alltid, ffa låren har rejäla valkar och det är pga dom som hon har så stor strl i kläder, bodysarna i 68 går inte att knäppa för alla valkar...
Och sådär kan lillan låta ibland också, missnöjd och ligger och låter högt och kort med långa pauser emellan, som för att se efter om någon reagerar
Sv: Vinterföräldrar 2011
kl
Är inte jätteaktiv i tråden, men vår plutt växer, han blir snart 7 veckor, tiden går fort!
Han är nog världens snällaste, sover hela nätterna och är inte särskilt gnällig av sig. Mjölken har kommit igång rätt så bra igen och det räcker med 1-2 nappflaskor om dagen med mjölkersättningen.
Min otur har dock fortsatt, såren efter kejsarsnittet och operationen har ju läkt fint och jag började komma igång igen med allting. Men lyckades snubbla i trappen igår och bryta 2 tår, hur fan lyckas man som tur var så bar jag inte på lilleman då...
Idag var vi och köpte ett babygym, vilket han inte var särskilt intresserad av. Hans största intressen just nu är att gapa så stort han bara kan och räcka ut tungan
kl
Är inte jätteaktiv i tråden, men vår plutt växer, han blir snart 7 veckor, tiden går fort!
Han är nog världens snällaste, sover hela nätterna och är inte särskilt gnällig av sig. Mjölken har kommit igång rätt så bra igen och det räcker med 1-2 nappflaskor om dagen med mjölkersättningen.
Min otur har dock fortsatt, såren efter kejsarsnittet och operationen har ju läkt fint och jag började komma igång igen med allting. Men lyckades snubbla i trappen igår och bryta 2 tår, hur fan lyckas man
som tur var så bar jag inte på lilleman då...Idag var vi och köpte ett babygym, vilket han inte var särskilt intresserad av. Hans största intressen just nu är att gapa så stort han bara kan och räcka ut tungan
Sv: Vinterföräldrar 2011
Det är kul med inlägg ändå, om än du inte är jätteaktiv!
Skönt att allt går bra för er, och hoppas att tårna läker fort för dig. Gummistövlar brukar fungera ganska bra att gå i, jag har nog brutit tårna minst 15 ggr vid detta laget (har brutit vissa tår flera gånger) då jag har en ovana att sparka in i väggen när jag sover och vakna utav att dom knäcks
*kl*
Här hemma har vi en lite gnällig tjej, hon fick precis lite alvedon och sambon har precis nattat henne. Hon är inte omöjligt gnällig men lite svårare att komma till ro har hon haft nu på em, så jag gav henne en alvedon i hopp om att hon skulle få sova ostört
Dessutom har jag återigen lite hundtrubbel här hemma, dock av ett annat slag. Lillhunden har blivit lite tillbakadragen senaste veckorna, har blivit nästan lite rädd utav sig, skällig och håller sig undan. Vet inte om det beror på lillan eller om han är dålig på något sätt, så nu blir det en tripp till vet för honom och sen får vi se. Har en kompis föräldrar som erbjudit sig att ta honom om det är så att han bara misstrivs med situationen här hemma med lillan eller om han har ont någonstans. Åh vad jag önskar dom kunde prata ibland!
Det är kul med inlägg ändå, om än du inte är jätteaktiv!
Skönt att allt går bra för er, och hoppas att tårna läker fort för dig. Gummistövlar brukar fungera ganska bra att gå i, jag har nog brutit tårna minst 15 ggr vid detta laget (har brutit vissa tår flera gånger) då jag har en ovana att sparka in i väggen när jag sover och vakna utav att dom knäcks
*kl*
Här hemma har vi en lite gnällig tjej, hon fick precis lite alvedon och sambon har precis nattat henne. Hon är inte omöjligt gnällig men lite svårare att komma till ro har hon haft nu på em, så jag gav henne en alvedon i hopp om att hon skulle få sova ostört
Dessutom har jag återigen lite hundtrubbel här hemma, dock av ett annat slag. Lillhunden har blivit lite tillbakadragen senaste veckorna, har blivit nästan lite rädd utav sig, skällig och håller sig undan. Vet inte om det beror på lillan eller om han är dålig på något sätt, så nu blir det en tripp till vet för honom och sen får vi se. Har en kompis föräldrar som erbjudit sig att ta honom om det är så att han bara misstrivs med situationen här hemma med lillan eller om han har ont någonstans. Åh vad jag önskar dom kunde prata ibland!
Sv: Vinterföräldrar 2011
Hoppas att vovven inte har ont! Vi har ett besök hos vet imorgon bitti också, men jag vet iaf vad felet är.. Min gammelman har fått infektion i ena sporren (igen!) så nu måste den dras ut, för något verkar ha kommit in där och stör. Antibotikan tar bara bort det temporärt.
I övrigt så var detta den enda natten som jag faktiskt behövde sova, och självfallet är Bella vaken! Vanligtvis sover hon mellan 21-05 åtminstone, ofta längre än så också. Och alla andra dagar så tar sambon över vid 07, men just imorgon bitti så ska han iväg redan vid 06. Så jag får varken nattsömn eller sovmorgon, och detta efter att ha varit vaken i över ett dygn nyss. Lyckades dock få någon timmes vila på kvällen, men det räcker ju inte långt..
Annars är allt som vanligt här. Hon äter dåligt, växer inte tillräckligt mkt och behöver mediciner för att hålla magen liiiite igång. Men läkarna tycker att det är helt normalt... Men tack vare en underbar tjej på FL så ska vi få prova en 100% mjölkfri ersättning nu, och hoppas på att det ska hjälpa. Läkaren vill inte skriva ut den helst, för den är ju väldigt dyr.. Men jag förstår inte hur man kan prioritera kostnaden före att en bebis ska få slippa ha ont jämt, och hamna ÄNNU mer efter i tillväxten. Det behövs ju liksom inte när man föds för tidigt.
Såsom den funkar jag vi kräva och ha bevis, då har dom inget annat val än att ge oss den. Skulle det inte fungera så får dom bannemig göra en riktig utredning!
Hoppas att vovven inte har ont! Vi har ett besök hos vet imorgon bitti också, men jag vet iaf vad felet är.. Min gammelman har fått infektion i ena sporren (igen!) så nu måste den dras ut, för något verkar ha kommit in där och stör. Antibotikan tar bara bort det temporärt.
I övrigt så var detta den enda natten som jag faktiskt behövde sova, och självfallet är Bella vaken! Vanligtvis sover hon mellan 21-05 åtminstone, ofta längre än så också. Och alla andra dagar så tar sambon över vid 07, men just imorgon bitti så ska han iväg redan vid 06. Så jag får varken nattsömn eller sovmorgon, och detta efter att ha varit vaken i över ett dygn nyss. Lyckades dock få någon timmes vila på kvällen, men det räcker ju inte långt..
Annars är allt som vanligt här. Hon äter dåligt, växer inte tillräckligt mkt och behöver mediciner för att hålla magen liiiite igång. Men läkarna tycker att det är helt normalt... Men tack vare en underbar tjej på FL så ska vi få prova en 100% mjölkfri ersättning nu, och hoppas på att det ska hjälpa. Läkaren vill inte skriva ut den helst, för den är ju väldigt dyr.. Men jag förstår inte hur man kan prioritera kostnaden före att en bebis ska få slippa ha ont jämt, och hamna ÄNNU mer efter i tillväxten. Det behövs ju liksom inte när man föds för tidigt.
Såsom den funkar jag vi kräva och ha bevis, då har dom inget annat val än att ge oss den. Skulle det inte fungera så får dom bannemig göra en riktig utredning!
Liknande trådar
Gravid - 1år
Sonen blev 5 veckor i lördags, och har sen ett par dagar tillbaka börjat med något när han sover eller håller på att somna. Armarna åker...
Senast: Bufera
·
Senast: Anonymisten
·
Senast: sardellen
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Lena Natt och Dag åtalas för två brott
- Hästnyheter Nej jag känner till henne mkt väl och vet hon inte enbart försörjt sig som det. Min fråga var dock om det ansågs som mkt på 20 år. Jag...
- Freazer
- Svar: 4
- Visningar: 468
- Hästnyheter
-
Ridskola varannan vecka – för att fler ska kunna rida- Hästnyheter Ah så långt tänkte inte jag🤣🤣
- MiniLi
- Svar: 30
- Visningar: 2 110
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCVII- Tjatter Då har jag nog missuppfattat, och ber i så fall om ursäkt. Jag trodde att @Sonic76 flyttade till en ny fin lägenhet. Det var därför...
- bettysmatte
- Svar: 1 604
- Visningar: 43 120
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Tips på mellanstor hund för barnfamilj
- Hundavel & Ras Hade nog Husky-tråden i bakhuvudet 😅
- Blyger
- Svar: 32
- Visningar: 568
- Hund
Hästrelaterat
-
Bildtråd- Gnägg Hästarna har fått en ny vän. Ett grannbarn har varit här två gånger nu och kommer nog bli en del besök här :)
- sweep
- Svar: 104
- Visningar: 7 113
- Hästmänniska
-
Mål och planer 2025 (alla inriktningar)- Hästmänniskan Ja, jag uppfattade det lite svart eller vitt. Och jagvskulle inte själv klara attvsätta ett så bestämt mål att göra om hwla mitt system...
- Cattis_E
- Svar: 37
- Visningar: 1 724
- Hästmänniska
-
Islandshästtråden 2 - bilder, snack & frågor om isisar!- Islandshäst Vi var på återbesök i veckan. Hör och häpna. Livan var fortfarande ohalt! Och ljusår bättre i kroppwn når equiterpeuten gick igenom...
- Ajda
- Svar: 776
- Visningar: 49 882
- Grenar