Vinterföräldrar 2011

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Ååh, får man gå lite off topic här eller stör det någon?

Har hundtrubbel. Eller tja, snarare hundfunderingar. Har ju två st, en mellan och en stor pudel, den stora är snarare sambons hund och mellanpudeln är en lugn en, nöjd med promenader och soffmys och jag vill träna! För länge sedan satte jag mig på en valplista för en väntan kanonkull (då visste jag bara tiken) och nu är det valpar på g i mars. Jag vill verkligen ha en utav dom, det är en chans som inte kommer tillbaka, dels för att jag inte kommer ha sådanna här möjligheter att ha valp på länge och dels är det en kull jag verkligen tror på.

Så vad är problemet? Hundatalet. Jag vill inte ha 3 hundar, vi har provat och det passar varken mig eller sambon och är därmed uteslutet. Och där någonstans är det kanske inte så svårt att förstå vad problemet är, en måste bort om valpen ska in. Det skulle isf vara mellanpudeln, mitt lilla hjärta som jag tycker så otroligt mycket om, men som inte är den hunden jag önskar, en tränings och tävlingshund.

Så vad gör man? Satsar på valpen, omplacerar (?) lillhunden och tar isf en valp. Eller så behåller vi hundarna och konstillationen som vi har nu, men som jag inte är riktigt tillfreds med, och har väl inte riktigt varit heller... Sambon tycker nog eg att vi ska köra på valp, han märker att jag inte är nöjd, innerst inne. Att jag söker efter någonting mer lite halvt desperat (en till hund? Skaffa häst? Ellr något helt annat?) och jag vet det ju själv. Att jag är inte riktigt nöjd så som situationen ser ut idag. Men hur sjutton gör man det då? Omplacerar sin bästa vän? En rädd liten herre som inte haft det så bra, är kräsen med maten och har svårt att lita på folk pga tidigare dåliga erfarenheter. Att avliva honom för att jag vill ha en annan hund känns ju otroligt grymt, å andra sidan så känns det hemskt att bara gå och vänta på att han ska bli gammal och dö också, så att jag kan skaffa mig hunden som jag verkligen vill ha... (han är född 07 så han är i sina bästa år!)

Någon som orkat läsa och har något råd? Eg ville jag väl mest babbla av mig lite, jag vet varken ut eller in...

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Åh gud så irriterande! Jag skrev ett lååångt svar, men det försvann då min satans router dog mitt under ivägskickningen

Jag skriver det igen senare ikväll!

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Jag känner igen senariot, väntar med spänning på svar senare!

 

[simba_112]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Kl

Här börjar vi bli tryggare och börjar landa
Skruttan äter och sover och bajsar och äter lite till
Har ni nåt tips på hur vi ska få henne att sova i sin egen säng? Just nu sover hon i sängen med oss. Provade igår att lägga henne i sin säng men hon vaknade hela tiden och ville inte alls.
Visserligen hade hon en småjobbig natt övht, blev inte riktigt nöjd och fick dåligt grepp om bröstet.. Vaknat flera ggr och sett till att mamma får känna på hur det kan vara med små barn

 

[sona]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Vi lät sonens täcke och lakan ligga i sängen tillsammans med oss en natt. I början kunde vi bara lägga honom i spjälsängen när han redan somnat, men nu kan man lägga honom där innan han somnat. Vi brukar sätta på musik på låg nivå, då somnar han snabbt!

 

[_Smulan_]

Sv: Vinterföräldrar 2011

*kl*

Även om många säkert har/haft det värre så kommer här ett litet klagoinlägg..

Större delen av graviditeten har jag verkligen försökt vara positiv men nu de sista dagarna har det bara varit skit.
Sambon vill inte ha sex (har inte velat på flera veckor faktiskt) vilket ju inte gör att man känner sig mindre fet och ful direkt. Ben och fingrar svullnar vilket gör att jag blir klumpig och tappar saker. Mår illa av att böja mig ner för att tex ta på skor för att magen är i vägen. Kan inte sova på sidan för då gör det ont i fogarna och på rygg får jag ingen luft så det enda som funkar är att sova korta stunder i halvsittande ställning. Har gått över 2 dagar nu och folk ringer hela dagarna och undrar om det hänt något... Hallå, ingen hade väl blivit gladare än jag om det varit färdigt nu! Dessutom har jag blivit tokförkyld med feber på gång....yay, bra timat!

Så, nu har jag klagat av mig för den här gången och ska försöka vila benen lite i nya soffan med en kopp citronte.

 

[simba_112]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Kl

Brukar de kunna bli en väldans fart på magen när mjölken runnit till? På bebis alltså
Lillskruttan kan bajsa flera ggr/dag, löst och stinkande

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

När L var nyfödd bytte vi i snitt 10 bajsblöjor per dag, rekordet var 16 på en dag... Så det är helt i sin ordning! Det blir bättre dessutom, numera lämnar hon inte alltid ens en per dag.

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Har råkat impulsklicka hem en sittvagn till lillan, internet är farliga grejor Lite i tidigaste laget kanske, men den ska ju användas så småningom den också. Var så ruggigt bra pris (3500 kr billigare) så jag väntar inte 2 månader tills när jag har tänkt köpa den. Ska ha med den då vi åker söderut över valbord, lillan kommer då vara 4 månader så det är ju tidigt med sittvagn då, men som nödlösning någon dag ska det nog funka, om inte annat så ska ju manducan med också.

 

[Mirre]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Bäst att passa på när det är bra pris.

Usch vad besvikna vi blev idag, både jag och sambon.
Vi var hos mina föräldrar och satt och pratade om händelsen med sambon och Rasmus. Rätt som det är kläcker mamma ur sig att hon berättat för min svägerska. Eh jaha? Så saker som berättas i förtroende kan inte stanna där längre?

Sedan häver hon ur sig "ja du får ju akta dig för att provocera och inte visa när du blir arg. Du är ju helt omöjlig att tas med 1 v före mens (ursäkta ?! Vad fan vet hon om det ?! )" WFT?! vad är det för 1800 tals värdering?
Det är som att säga till en misshandlad kvinna "lyd och tig för att inte störa mannen"

Vi blev helt ställda båda två och jag blev väldigt sårad över kommentaren.
Han tar hela ansvaret över händelsen och vill ju självklart veta vad jag känner.

Mamma hävdar att hon inte alls gjort något fel och att det inte var menat så.
Men hur kan det tolkas annorlunda?

 

[simba_112]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Kl

Hjälp mig! Hur ska jag få sambon att förstå att jag inte orkar med hur mycket som helst just nu? Han är supergullig och fixar mat och städar osv, MEN han förstår inte hur påfrestande det är för mig med besök
Han frågar inte mig om jag tycker det är ok om någon kommer, han säger bara ja till höger och vänster.
Idag var planen att vi skulle ta oss in till stan och handla lite, helt plötsligt SKA vi hem till hans föräldrar efteråt och sen har han lovat sin kusin att komma förbi på em..
Har haft en riktigt jobbig natt då skruttan inte ville sova alls och är hur trött som helst, talar om att jag inte tror jag fixar allt vi tänkt, jag är för trött helt enkelt. Då tycker han att jag inte ska stressa upp mig, jag försöker igen förklara att jag inte alls stressar upp mig men att jag måste lyssna på vad min kropp säger. Då blir han sur och säger inget alls..
Han blev sur igår för att jag sa stopp för hans planer då också, då hade han och hans syster kommit överens om att hon och hennes kille skulle hit på kvällen och göra mat och se på film och greja, men jag är astrött på kvällarna och sa att självklart får de komma på en fika eller så och inte så sent.
Det tjurade han också för.
Sen har han mage att gnälla att HAN sovit dåligt inatt...! Han har sovit som en gris och när jag försöker väcka honom för lite avlastning får jag ropa och ruska flera ggr.. Men HAN sover dåligt...
Hur ska jag få honom att förstå hur mycket det tar på en med amning och allt??

 

[Mirre]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Men
Har ni satt er ner och verkligen pratat om det?
Så du har fått förklarat hur du känner?

 

[simba_112]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Det var det jag försökte både igår och idag men han lyssnar inte. Han vill inte ens försöka och tycker förmodligen att jag fjantar
Till råga på allt så har alla hormoner tagit fart så allt jag vill göra är att gråta...

 

[Priscilla]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Om jag var du hade jag skitit i att han blev tjurig. Jag och min sambo hade också lite missuppfattningar i början för många av hans släktingar bjöd in sig själva första veckan, helst också på kvällen när min lille var som allra mest missnöjd och jag bara kände att jag ville lägga mig ner i ett hörn och gråta. Min sambo förstod inte alls vad problemet var, inte ens när jag förklarade. Det är nog svårt tänker jag, att sätta sig in i varandras situation, som nyblivna föräldrar. Och missförstånd är nog rätt lätt hänt, i alla fall om man inte från början har en väl fungerande kommunikation.
För min del hjälpte det att faktiskt helt enkelt säga att "nej, jag vill inte ha besök just nu" samt "nej, jag orkar inte åka till den och den släktingen. Men åk gärna du, och ta gärna lillen med dej så jag får sova".
Även om din sambo inte kan sätta sig in i hur trött du är, måste du fortfarande ha rätt att säga nej till besök eller utflykter. Likväl som att han fortfarande har rätt att åka på utflykter.

Vill också uppmuntra dig med att berätta att jag känner igen mig jättemycket i det där med att ha det kämpigt i början med amning, långa sömnlösa nätter och trötthet efter graviditet/förlossning. Men nu när min Ture har hunnit bli två månader fungerar allting väldigt bra och nu är det himla kul med utflykter och besök hit hem. Din sambo kanske är ivrig att göra saker som familj och visa upp den lilla för världen, men det kommer ni ju hinna med hur mycket som helst sen! Just nu är det viktigaste att DU och eran bebis mår bra. Han får liksom komma i andra hand ett tag fram över. Han är till för att stötta och hjälpa dig att må så bra som möjligt. Påminn honom om det och hälsa honom från mig

 

[Priscilla]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Svarar på ditt inlägg om hundarna nu tänkte jag Har läst det flera gånger och påbörjat ett svar, men man blir alltid avbruten och klickar bort rutan Nu gör jag ett nytt försök!

Jag har också omplacerat en hund för ett halvår sedan av precis den anledningen att han inte var rolig att träna med. Han var dessutom en ganska svår hund med många rädslor och reserverad som tusan. Kunde göra utfall mot främlingar, men även ibland mot folk som han träffat flera gånger om han kände sig trängd och var otroligt vaktig så fort det ringde på dörren. Jag mådde skitdåligt inför omplaceringen, bland annat då jag kände att han var en ganska svår hund att placera om. Vem vill ha en så reserverad hund? Jag var väldigt ärlig mot människorna jag slutligen hittade (fann ett pensionärspar genom en bekant), nästan till gränsen att de blev tveksamma för att han på min beskrivning lät halvt rabiat ... ... Men när de fick hem honom och haft honom på prov i en vecka hade dom redan blivit totalt förälskade. Nu har dom haft honom i ett halvår och dom LEVER verkligen för honom. Dom tycker att han är den bästa hunden i hela världen och varje gång jag pratar med dom säger dom hur mycket dom älskar honom och att dom är så otroligt glada för att jag sålde honom till dom.

Det jag vill ha sagt med den här lilla berättelsen är att det säkert finns ett sånt hem till din lille vovve också Därför tycker jag att du ska satsa på att köpa din efterlängtade valp och omplacera den hunden du inte trivs med. Livet är för kort för att gå runt och vänta på att man ska få göra det man vill.

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Har inga bra tips riktigt, då vi aldrig var i den situationen dels eftersom att jag inte var så besvärad över att det kom hem folk, och dels eftersom att vi fick mycket utrymme i början att vara bara vi utav släkt och vänner utan att behöva be om det. Men jag hade precis som Priscilla inte brytt mig om att han blev tjurig, du måste få förklara hur du känner och om han inte är överens så beror det kanske på att han inte har genomgott alla de kroppsliga förändringarna som en fl och allt därefter innebär.

*kl*

Här hemma har vi en snorig liten tjej Vaknat en gång i timmen natten till idag för att näsan täpper igen för na. Idag fick vi därför ställa in planerna på mammagympa och bäbisträff och istället har vi spenderat hela dagen i soffan med lillan kloss mot bröstet. Hoppas det släpper snart för lillan, låter helt gräsligt när hon är sådär tät! För att inte tala om hur otroligt jobbigt det måste vara förna, lilla hjärtat

 

[simba_112]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Svar till er alla som svarat mig
För det första, TACK för ert stöd!
Vi har pratat lite nu jag och sambon och han känner sig lite utanför så kanske inte är så konstigt om han beter sig som han gör. Men vi har båda sagt hur vi känner och jag har förklarat att han får lov att respektera om jag säger nej.
Så just nu känns det helt ok igen.

Har precis matat Lillskruttan och ska nu lägga henne i sin egne säng. Håller tummarna att hon vill sova där och faktiskt sova lite inatt

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Nu är vår lilla prinsessa hela 8 veckor

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

I helgen kommer Bellas rum att stå klart också! Vi har slöat länge nog nu... Igår målades det, idag läggs golvet och under veckan så spikas listerna upp. Jag åker till Sthlm med stora sonen idag och kommer hem på fredag igen, så vi ska köpa möblerna på lördag förmodligen Då kommer en ny bildbomb!

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Jag har inte haft tid att skriva om det där lååånga tyvärr. Så här kommer en kort version!

Jag kan se rent krasst på det åt andra människor, och då hade jag rått dig att antingen omplacera eller avliva. Jag VET dock att det verkligen inte är så lätt i verkligheten. Jag har omplacerat 1 st under mitt hundliv, samt avlivat 1 st. Ja, fler har såklart gått bort men då har det varit pga ålder/sjukdom/olycka eller sånt som man inte kan leva utan typ. Den omplacerade lever några kilometer härifrån i en helt perfekt familj! Hon fick flytta enbart pga att det var för hennes eget bästa - dom andra hundarna gick inte ihop med henne, så det vart slagsmål ett antal gånger. Den som avlivades var för att jag helt enkelt inte orkade att leva med en ångestfylld hund längre då. Hon var livrädd för allt och alla utom mig i princip, och det blev bara värre ju äldre hon blev. Så vid 18 mån ålder så fick hon somna in, för bådas bästa.. Det är nu 9 år sedan och jag både saknar henne ofta fortfarande och ångrar beslutet ibland också. Så det är ett mkt svårt dilemma du har verkligen.

Personligen så har jag ju inga problem med flera hundar så jag hade helt enkelt behåller min vän och köpt en ny att satsa på också. Men alla är inte son mig, det vet jag ju förstås.
Men om du klarar av att göra dig av med honom (rent psykiskt liksom) så tycker jag att du ska göra det, för en sådär perfekt kombination stöter man inte på ofta...