Vinterföräldrar 2011

[_Smulan_]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Fy fan vilken dag..

Jag hade nog tagit barnen och åkt till mina föräldrar (eller någon god vän) åtminstone i några dagar. Sambon må ångra sig osv men DET HÄR ÄR INTE OK!
Ang bvc så är det nog bäst att du säger som det är, hon kan inte lägga detta på dig. Däremot är jag tveksam till hur de behandlar det ifall du stannar kvar.

Var stark, du klarar detta! Försök hålla huvudet kallt bara och se till vad som är bäst för barnet/barnen här!

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Men jisses jag vet inte ens vad jag ska säga. Det är ju helt klart att gå för långt och jag hade nog gjort som smulan sa och sovit en natt eller två hos mamma för att få lite distans till det.

 

[zbrka]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Vad faan!!! Det här händer inte!!
Min sambo har slagit!! Rasmus!!

Åh nej, vad vidrigt hemskt! Hur kan man slå en bebis???

Är du kvar hemma eller har du gjort som några föreslagit och sökt dig någon annanstans några dagar? Det måste vara hur svårt som helst för dig nu! Jag skulle inte våga lämna barnen utan uppsikt
Har du berättat för någon i din närhet?

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Knapplån.

Fan Mirre, åk därifrån!!! Sådant får aldrig, aldrig hända och det är så långt ifrån okej som det bara kan bli! Han förtjänar INTE att vara i närheten av varken dig eller barnen, inte med det humöret. Hur in i helvete kan man ens få impulsen att SLÅ en liten bebis på ca 2 månader?! Att ens lyckad göra blåmärken kräver en hel del.. Förmodligen behöver man vara så pass tänkande/planerande att blöjan måste plockad av till och med.

Fy fan. Det gör ont i hela mig när jag tänker på stackars Rasmus

 

[Mirre]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Nu börjar sorgen övergå i ilska.
Ja så känner jag också, hur mycket lär man inte ta i för att han ska bli blå.
Jag har alla fall fotat det, så det finns kvar om det sas skulle behövas. Ifrågasatte igår hur han kunde bli blå genom blöjan, men nej han hade den inte på sig.
Men huset är mitt, så ska nån åka iväg så är det han.

Idag har jag sagt att våra föräldrar ska få veta.
Dels kan mina dyka upp precis när som helst, de bor bara 100-150 m härifrån.
Det är totalt omöjligt att dölja saker från mamma, hon ser direkt när något har hänt. Dels så kan jag absolut inte möta någon av dem och bara låtsas att allt är bra. Han tyckte inte om det direkt men han har fasen inget val.

Sambon går runt och ser ut som en ledsen hundvalp idag.
Det kom fram igår att han mår väldigt dåligt och har gjort det länge.
(vilket jag också har misstänkt)
Så jag ställde som krav nu att han ska söka hjälp. (tips tack)
För sitt humör och för sitt mående. Om det kommer hålla mellan oss eller inte vet jag inte än.

 

[Priscilla]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Men fy Mirre!!! Släng ut honom GENAST!
Jag kan absolut inte sätta mig in i din situation så jag kan omöjligt veta hur jag skulle ha reagerat rent känslomässigt. Det måste bara fruktansvärt Men jag skulle garanterat tagit mitt pick och pack och åkt till min mamma.
Att slå ett spädbarn är verkligen inte okej, sen kan man ångra sig hur mycket man vill. Gjort är gjort. Att orsaka blåmärke låter, precis som de andra också har nämnt, som att man tagit i ganska hårt när man daskat dessutom.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha ett barn som skriker otröstligt. Men jag har en kompis som sa till mig att hon inte förstod varför det står i alla barnböcker att man aldrig ska ruska sitt barn förrän hon själv upplevt hur det var att ha ett barn med kolik. Hon själv fick ibland lägga ner sin son på sängen, gå ut från rummet, stänga dörren och ta några djupa andetag för att det var så otroligt psykiskt påfrestande.
Men det är en sak att TÄNKA att man vill skaka sitt barn. Sedan finns det en spärr, som alla normala människor har, som gör att man aldrig skulle agera på den tanken.
Att leva med en man som inte har en sådan spärr känns.., ja ? Det känns precis som att det kan hända igen, när som helst. Kan du lämna dina barn ensam i hans vård igen med den vetskapen?
Jag lider verkligen med dej. Men som sagt. Se till att få honom från huset. Få distans till situationen.

 

[_Smulan_]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Är det ditt hus är det självklart han som ska gå....men det omedelbums! Känner du sen att du ändå vill fortsätta med honom så har han mer tur än han förtjänar men se till så att han verkligen tagit tag i saken och skaffat hjälp! Efter en sådan här sak så tycker jag heller inte att han förtjänar att du hjälper honom med att få den utan han ska ta tag i det själv och visa att han förstår vilken vansinnig sak han gjort och att han gör allt för att det inte ska hända igen.

Dock ska han bort från er till att börja med, helst igår. (Obs att detta är mina tankar nu och hur jag hade gjort)

Bra att du tänker berätta för föräldrarna, du behöver allt stöd du kan få i det här!

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Nu är det jag skriver enbart från min synvinkel, men den kanske kan hjälpa dig litegrann hoppas jag.

Jag har två barn, en femåring och så dottern som ju är ungefär som Rasmus. Femåringen har jag stått ensam med 99% av tiden, och han skrek dygnet runt som nyfödd pga mjölkallergi. Ovanpå detta, så har jag själv ett antal stora psykiska problem att hantera. Dessa medför att jag har en nästan obefintlig impulskontroll, kort stubin, djupa depressioner, panikångest, svårt att förstå sociala situationer och mycket, mycket mer.
Jag har dock ALDRIG någonsin förlorat behärskningen så pass mycket att jag ens skulle kunna komma nära att göra illa mina barn, utan "bara" höjt rösten och blivit irriterad. Om jag verkligen känner att jag håller på att bryta ihop så satte jag ner den skrikande sonen i sin babysitter, och gick ut för några snabba bloss och bara andades, så orkade man en stund till.

Det finns ingen ursäkt för det han gjorde, det spelar ingen roll att han mår dåligt. Det är väldigt få människor som faktiskt är så sjuka att dom inte kan behärska sig, men det handlar ju såklart om vilja och en önskan om att ta hand om sitt barn så bra man bara kan.
Det finns inte en chans i helvetet att jag skulle göra så, och efter 11 år inom psykiatrin och en mapp som är enorm - så är det bevisat att dåligt mående finns ungefär 95% av min tid, livet igenom.

Jag förstår att det här måste vara sjukt jobbigt för dig, verkligen. Men jag måste säga att jag tycker att det är oerhört illojalt mot Rasmus att låta pappan bo kvar där. HUR ska du kunna veta att han inte gör likadant igen? Lite enkel terapi och antidepp trollar inte bort riktiga problem. Dina barns säkerhet kommer aldrig att vara självklar igen ihop med honom, och det är något jag själv aldrig skulle kunna leva med.

Jag hade själv ringt till soc imorgon, och sen tagit upp det med BVC också. Och bett om den hjälpen som behövs för att du och barnen ska få det bra, medan du kan tänka på detta med distans till sambon. Risken är att om du inte själv tar upp det med soc, så kan det ligga dig i fatet. För BVC kommer garanterat att skriva en orosanmälan om dom får se honom! Vilket verkligen är bra.

Säg till om du behöver stöd eller hjälp, om det finns något jag kan göra!

 

[kamomillo]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Nu är det jag skriver enbart från min synvinkel, men den kanske kan hjälpa dig litegrann hoppas jag.

Jag har två barn, en femåring och så dottern som ju är ungefär som Rasmus. Femåringen har jag stått ensam med 99% av tiden, och han skrek dygnet runt som nyfödd pga mjölkallergi. Ovanpå detta, så har jag själv ett antal stora psykiska problem att hantera. Dessa medför att jag har en nästan obefintlig impulskontroll, kort stubin, djupa depressioner, panikångest, svårt att förstå sociala situationer och mycket, mycket mer.
Jag har dock ALDRIG någonsin förlorat behärskningen så pass mycket att jag ens skulle kunna komma nära att göra illa mina barn, utan "bara" höjt rösten och blivit irriterad. Om jag verkligen känner att jag håller på att bryta ihop så satte jag ner den skrikande sonen i sin babysitter, och gick ut för några snabba bloss och bara andades, så orkade man en stund till.

Det finns ingen ursäkt för det han gjorde, det spelar ingen roll att han mår dåligt. Det är väldigt få människor som faktiskt är så sjuka att dom inte kan behärska sig, men det handlar ju såklart om vilja och en önskan om att ta hand om sitt barn så bra man bara kan.
Det finns inte en chans i helvetet att jag skulle göra så, och efter 11 år inom psykiatrin och en mapp som är enorm - så är det bevisat att dåligt mående finns ungefär 95% av min tid, livet igenom.

Jag förstår att det här måste vara sjukt jobbigt för dig, verkligen. Men jag måste säga att jag tycker att det är oerhört illojalt mot Rasmus att låta pappan bo kvar där. HUR ska du kunna veta att han inte gör likadant igen? Lite enkel terapi och antidepp trollar inte bort riktiga problem. Dina barns säkerhet kommer aldrig att vara självklar igen ihop med honom, och det är något jag själv aldrig skulle kunna leva med.

Jag hade själv ringt till soc imorgon, och sen tagit upp det med BVC också. Och bett om den hjälpen som behövs för att du och barnen ska få det bra, medan du kan tänka på detta med distans till sambon. Risken är att om du inte själv tar upp det med soc, så kan det ligga dig i fatet. För BVC kommer garanterat att skriva en orosanmälan om dom får se honom! Vilket verkligen är bra.

Säg till om du behöver stöd eller hjälp, om det finns något jag kan göra!

Va bra du skrev!

* Jenny *

 

[_Smulan_]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Kan inte annat än hålla med om vartenda ord!

Mirre: hur går det för dig/er?

*kl*
BF idag för mig men inga tecken på att det är något på g. Efter mitt lilla ridäventyr sist så är det jobbigt bara att gå till brevlådan så jag hoppas det sätter igång snart..
Vi var på MVC igår (SF-mått 39, alla värden kanon, bebis fixerad) och har fått en ny tid till den 21. Har det fortf inte hänt något då så får vi tid för igångsättning.

 

[Mirre]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Här har det hänt saker.
Skrev ju att vi skulle berätta för föräldrarna, det gjorde vi också.
Sambon ringde själv till sina och bad dem komma hem till oss.
Sedan kom mina över, men det var lite marigt att prata med en nyfiken liten Isak hemma också. Så vi gick dit idag när han var på dagis, satt i flera timmar och pratade och sambon berättade allting. Han har ringt och försökt fått tag på en psykolog men inte fått något svar. Men han är på själv om att ta kontakt och få hjälp.
Vi ska prata mer nu ikväll om allting också.

Inget är bestämt eller beslutat än, men vi får se vad pratet kan leda till. Han säger att han blev rädd för sig själv och inte tänker ge sig förrän ha får ordentlig hjälp. Så det känns ändå lättare idag. Men som sagt, vi får se hur det utvecklar sig.

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Nu ska inte jag komma här och vara fröken pessimist, men om det var så att han först inte ville berätta att han hade slagit honom utan du fick dra det ur honom och det var du som satte krav på att han skulle söka hjälp innan han själv föreslog det (hojta till om jag missförstått något!) så kan det inte vara så att han eg är mest rädd för att han skulle bli lämnad?

Jag kanske är hård och har förstått saker fel, men om han nu ångrade sig så, skulle han inte sagt det direkt? Någonting i stil med "Du, jag gick förlångt idag, jag tappade behärskningen och slog R. Jag har insett att det är fel och jag behöver hjälp"

Jag är helt på Bebbens linje annars, jag hade nog faktiskt sett till att få karln ur huset, det är inte normalt att slå ett spädbarn, oavsett hur lessamt det är när det skriker så lägger en normal människa hellre ifrån sig barnet och går ut och samlar lite styrka i någon minut.

Kram på dig hur som, förstår att hela situationen är jobbig. Både med vad han gjort, men även säkert hur allt känns för dig och alla tankar som jag kan tänka mig snurrar fram och tillbaka.

 

[Emor]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Och så snor jag min egna knapp.

Måste bara dela med mig om våra extremt smidiga läggningar som vi har här hemma! Lillan får pyjamas och ny blöja någon gång på kvällen då man märker att hon börjar bli trött, sen ammar vi i soffan och då somnar hon. Jag bär henne sovandes till vaggan (hon vaknar till lite lätt) lägger ner henne och så snutten över ansiktet. Ibland så vill hon ha nappen men oftast inte, sen säger man bara "god natt L, syns imorgon" och smyger ut och hon sover. Hur skönt som helst!

Dock har hon börjat skjuta på tiden fram, först somnade hon vid 23, men snarare mot 24. Sen vart det 22 mot 23 och nu sover hon sedan en stund tillbaka redan. Jag vet inte riktigt hur tidigt jag "vågar" att hon ska sova och hoppas faktiskt att hon inte skjuter fram tiden något mer, dels för att sambon ska hinna träffa henne ordentligt på kvällen men även för att jag är en nattmänniska och alla gånger hellre föredrar att hon är vaken på kvällen och gör morgon vid 9 som det är nu, än att hon somnar tidigare och gör morgon vid 7 (eller ännu tidigare, hemska tanke!!)

Det enda som har hänt med nattsömnen sedan hon förflyttat fram tiden till strax innan 22 är att hon nu vill ha ett nattmål vid 3.00 ungefär, somnade hon vid 23 eller strax efter så klarade hon sig til 6.00 men man ska väl inte klaga eg, om än jag hade vant mig vid nattning vid 23, mat vid 6 och mat vid 9 sen morgon, men det var ju nästan lite för bra för att vara sant...

Oj vad jag svamlar om tider, säkert helt ointressant för er andra

Hur gör ni vid läggning, när somnar era små och hur ofta äter det? Priscilla te x, hur går det för er, sover han fortfarande på dig eller har du börjat få till det att han iaf kan sova bredvid?

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Här har det hänt saker.
Skrev ju att vi skulle berätta för föräldrarna, det gjorde vi också.
Sambon ringde själv till sina och bad dem komma hem till oss.
Sedan kom mina över, men det var lite marigt att prata med en nyfiken liten Isak hemma också. Så vi gick dit idag när han var på dagis, satt i flera timmar och pratade och sambon berättade allting. Han har ringt och försökt fått tag på en psykolog men inte fått något svar. Men han är på själv om att ta kontakt och få hjälp.
Vi ska prata mer nu ikväll om allting också.

Inget är bestämt eller beslutat än, men vi får se vad pratet kan leda till. Han säger att han blev rädd för sig själv och inte tänker ge sig förrän ha får ordentlig hjälp. Så det känns ändå lättare idag. Men som sagt, vi får se hur det utvecklar sig.

Jag är ledsen, men det där låter som hyfsat dåliga ursäkter bara. Hade han verkligen blivit rädd för sig själv hade han bannemig ringt dig i panik och berättat det, eller sprungit fram och gjort det så fort du kom hem - och sen haft en plan för han skulle må bra igen typ.
Och vad är det egentligen som gör att han mår så dåligt att han slår en bebis?

Jag har hyfsat stor erfarenhet av sjuka människor, och av allt det som jag läst om honom tidigare så låter det mer som att han helt enkelt inte är särskilt ansvarstagande och engagerad som förälder - än att han är sjuk.

Du kan ju jämföra mot min sambo, som får kliniska depressioner av och till, samt har ADHD - han är djupt engagerad, och TAR sig helt enkelt tålamod och tid till sina barn. Och då har han rätt så kort stubin ändå, som person.
Men det är han som andas djupt och tar skrikiga/gnälliga/gråtande barn så att jag inte ska behöva stressa upp mig så mycket. Detta eftersom han VILL vara en bra förälder.

Men som sagt innan, jag hoppas att det löser sig till det bästa.

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Och så snor jag min egna knapp.

Måste bara dela med mig om våra extremt smidiga läggningar som vi har här hemma! Lillan får pyjamas och ny blöja någon gång på kvällen då man märker att hon börjar bli trött, sen ammar vi i soffan och då somnar hon. Jag bär henne sovandes till vaggan (hon vaknar till lite lätt) lägger ner henne och så snutten över ansiktet. Ibland så vill hon ha nappen men oftast inte, sen säger man bara "god natt L, syns imorgon" och smyger ut och hon sover. Hur skönt som helst!

Dock har hon börjat skjuta på tiden fram, först somnade hon vid 23, men snarare mot 24. Sen vart det 22 mot 23 och nu sover hon sedan en stund tillbaka redan. Jag vet inte riktigt hur tidigt jag "vågar" att hon ska sova och hoppas faktiskt att hon inte skjuter fram tiden något mer, dels för att sambon ska hinna träffa henne ordentligt på kvällen men även för att jag är en nattmänniska och alla gånger hellre föredrar att hon är vaken på kvällen och gör morgon vid 9 som det är nu, än att hon somnar tidigare och gör morgon vid 7 (eller ännu tidigare, hemska tanke!!)

Det enda som har hänt med nattsömnen sedan hon förflyttat fram tiden till strax innan 22 är att hon nu vill ha ett nattmål vid 3.00 ungefär, somnade hon vid 23 eller strax efter så klarade hon sig til 6.00 men man ska väl inte klaga eg, om än jag hade vant mig vid nattning vid 23, mat vid 6 och mat vid 9 sen morgon, men det var ju nästan lite för bra för att vara sant...

Oj vad jag svamlar om tider, säkert helt ointressant för er andra

Hur gör ni vid läggning, när somnar era små och hur ofta äter det? Priscilla te x, hur går det för er, sover han fortfarande på dig eller har du börjat få till det att han iaf kan sova bredvid?

Bella har sovit hela nätterna större delen av sitt liv, men har nu sen ungefär en vecka tillbaka börjat att äta någon gång mitt i natten igen. Hon orkar inte så stora portioner, så under växtperioder så brukar hon lägga till en eller två matningar per dygn istället.
Som det ser ut nu så äter hon någonstans kring 22-23, då halvsomnar hon medans hon äter och när hon är klar så bär jag upp henne till hennes säng och bäddar ner henne. Ibland vill hon ha nappen, men oftast inte. Sen går jag bara ut därifrån, hon sover redan gott då i 99% av fallen. Dom få gånger hon inte somnar omgående så står jag kvar bredvid sängen i någon minut för att se om hon kommer till ro eller ej, och gör hon det så går jag ner igen. Har hänt typ 3-4 ggr kanske att hon velat komma upp och vara vaken igen.

I normala fall sover hon sen till kl 06-08 någon gång, utan att vakna upp alls. Nu under denna period så brukar hon vakna och äta kring kl 03 ungefär, och sen sova till sin vanliga tid.
Första matningen på morgonen går på ca 10 min ungefär, sen sover hon gott i 2-3 timmar till. Så ibland läggs hon i sin säng igen och vi båda sover vidare, och ibland går hennes pappa upp med henne och när hon vill sova vidare så gör hon det i vagnen eller på honom i soffan.

Igår var vi för övrigt på BVC, och hon vägde 4480g till sina 54 cm. Har gått upp väldigt lite sista veckan, eftersom hon knappt fått i sig någon mat. Men det har börjat att vända litegrann nu i alla fall med ny ersättning, även om hon inte äter enorma portioner än direkt så ÄTER hon i alla fall!

Taget igår, 7 veckor gammal är hon nu

 

[Priscilla]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Hur gör ni vid läggning, när somnar era små och hur ofta äter det? Priscilla te x, hur går det för er, sover han fortfarande på dig eller har du börjat få till det att han iaf kan sova bredvid?

Nej, nu har vi faktiskt avancerat så långt som till att han sover mellan oss! Nästa drömscenarie blir givetvis att han sover i sin egen säng
Lille T somnar vid cirka 21-22.00. Kvällsrutinen är att pappa byter blöja och till pyjamas, gör i ordning tillägg (cirka 100 ml) som dricks i soffan. Sen går jag och T och lägger oss och han får amma tills han somnar. Han sover sedan oftast till 02, inatt sov han till 03, och sen vaknar han vid 06 när pappa går upp. Vill då vanligtvis vakna och gå upp så då gör vi det.

 

[zbrka]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Knapp!

Här går det undan kan jag lova!
Igår var vi på kontroll på mvc, hjärtfrekvensen på bebis var hög så vi skickades vidare till förlossningen för extra koll.
Där började jag få lite värkar, inte så farligt men de har där. Var då öppen ca 2cm. Vi bestämde med bm att vi ändå skulle åka hem en vända för att kunna slappna av och se om det tog bättre fart.
Kom hem vid 16, gjorde mat, hade precis ätit klart när första riktiga värken kom. La mig en stund men insåg snabbt att det här bara skulle bli mer.
Sa till sambon att vi lära åka tillbaka och ringde och förvarna att vi var på G.
De insåg snabbt att det skulle gå undan, i bilen på väg in var det 3min mellan värkarna!
20.08 var det över!!
En flicka på 3700g, 52cm lång
Helt otroligt vacker, trodde inte nyfödda kunde vara så vackra
Så tog väl sammanlagt 3h.. När vi kom in andra vändan var jag redan öppen 8-9cm

Åh, stort grattis till den lilla tjejen!
Jäklar vilken fart det blev! Jag hoppas på en liknande upplevelse, går fortfarande omkring som en jäkla bobathboll, bebislös (eller ja, den är ju där, men ni förstår vad jag menar ).

 

[zbrka]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Här har det hänt saker.
Skrev ju att vi skulle berätta för föräldrarna, det gjorde vi också.
Sambon ringde själv till sina och bad dem komma hem till oss.
Sedan kom mina över, men det var lite marigt att prata med en nyfiken liten Isak hemma också. Så vi gick dit idag när han var på dagis, satt i flera timmar och pratade och sambon berättade allting. Han har ringt och försökt fått tag på en psykolog men inte fått något svar. Men han är på själv om att ta kontakt och få hjälp.
Vi ska prata mer nu ikväll om allting också.

Inget är bestämt eller beslutat än, men vi får se vad pratet kan leda till. Han säger att han blev rädd för sig själv och inte tänker ge sig förrän ha får ordentlig hjälp. Så det känns ändå lättare idag. Men som sagt, vi får se hur det utvecklar sig.

Skönt ändå att sambon verkar så mån om att få hjälp! Jag kan hålla med de andra som har kommenterat till viss del, att allt är ju inte bra bara för att han säger sig vara ångerfull. Däremot skulle jag inte säga att "om han verkligen ångrade sig skulle han göra så här och så här", för det tycker jag inte vi kan veta något om.

Har ni haft kontakt med kommunen? Vet inte var du bor, men här i Uppsala kallas avdelningen med stöd till familjer Råd och stöd. De erbjuder hjälp till både förövare, offer och vittnen/berörda. Jag tänker att det kanske inte bara är sambon som behöver hjälp.

 

[Priscilla]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Taget igår, 7 veckor gammal är hon nu

Men jag kan inte fatta hur stark hon är i nacken!! Så himla söt också, jösses!

 

[Bebben]

Sv: Vinterföräldrar 2011

Ja, visst är hon söt? Liten men naggande god

Det känns skönt att hon är hyfsat stark i och med att hon ändå bara är 3 v gammal "egentligen"..