Idag har varit en känslomässigt omtumlande dag. Inledde dagen med glukosbelastning, därefter direkt till bm där mitt blodsocker togs. Hade 2,5 h efter jag druckit glukosblandningen 6.8 i blodsocker så känns osannolikt att jag ska ha graviddiabetes men vi får väl se.
Däremot så fortsätter magen att växa lavinartat, + ytterligare 3 cm nu och jag är uppe i ett SF-mått på 40. Vi ska in till Danderyd och göra TUL imorgon och bm sa åt mig att packa med allt jag behöver och förbereda mig på att bli igångsatt och inlagd imorgon för nu tror hon att det är dags för bebis att komma ut.
Hade känts väldigt bra om det inte var för den detaljen att hon idag inte alls var säker på att han längre låg med huvudet nedåt (han har gjort det i väldigt många veckor nu, dock ruckbar). Jag vill inte snittas men har han vänt sig så lär det ju sluta så om han dessutom är väldigt stor?
Sen renskrev vi allt om graviditeten och inför förlossningen. Min barnmorska var så rolig, "jag kan ju inte annat än att skriva att du är väldigt positiv till din graviditetsupplevelse.. men hur du kan vara det, det förstår jag INTE. Du som är SÅ tung och SÅ stor!!!".