Smärtan i bil det fixar man. (hon som åkte hemifrån - svärmor - FL, senast på dryga timmen totalt)Haha, ja, det är väl inte 45 minuter i sig som är väldigt långt utan mer att det kan kännas långt om man hunnit få tillräckligt ont .
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Smärtan i bil det fixar man. (hon som åkte hemifrån - svärmor - FL, senast på dryga timmen totalt)Haha, ja, det är väl inte 45 minuter i sig som är väldigt långt utan mer att det kan kännas långt om man hunnit få tillräckligt ont .
Konstig natt och dag - somna först efter 5 och då bara en massa oroliga drömmar så vaknade kallsvettig hela tiden. Sov därför till kanske 12, vaknar och mår riktigt kasst. Får i mig lite mat iaf och sen får jag världens mensvärk. Okej kanske inte världens, haft värre förr men värre värk än tidigare under graviditeten. Blev värre av att sitta också så gick runt hemma... sen blev det ett bad för att se om det hjälpte - jodå, mår fortfarande kasst men de värsta värkarna verkar ha lugnat ner sig.
Känner mig lite lugnare nu att sambon kom hem tidigt ifall att också. Hann nog få lite panik att det var igång och samtidigt besviken nu att det ändå lugnade ner sig och inte verkade vara så galet ju!
Är det att du inte vill att andra ska veta att det startat/märka att du har ont?Hur "bundna" (kommer verkligen inte på något bättre ord) är/har ni andra varit hemma inför förlossningen?
Har bf på torsdag, mina förvärkar har dock avtagit och jag känner inga tecken på att något är på gång whatsoever, och imorgon kväll ville ett par vänner träffas en stund (hos en av dem) på kvällen. Jag vet ärligt talat inte om det är något att "noja" för, för jag känner egentligen inte att jag kan sitta isolerad hemma när det lika gärna kan dröja två veckor till... Samtidigt har jag fått en fix idé att det skulle vara jobbigt om det mot all förmodan drar igång när jag inte är hemma.
Hur hade ni andra tänkt och gjort? Jag är medveten om att jag nog övertänker, skyller på att jag är understimulerad som tusan.
Tack, precis vad jag behöver höra!Är det att du inte vill att andra ska veta att det startat/märka att du har ont?
Sån är jag men jag var verkligen inte bunden hemma innan mer än att jag var trött och tyckte att det var jobbigt att vara iväg och vara social.
Oftast startar det ju inte sådär pang bom förutom om vattnet går vilket det gär i 10% av fallen. Och sannolikheten att det gör det just de timmarna du är där är ju liten.
Hur "bundna" (kommer verkligen inte på något bättre ord) är/har ni andra varit hemma inför förlossningen?
Har bf på torsdag, mina förvärkar har dock avtagit och jag känner inga tecken på att något är på gång whatsoever, och imorgon kväll ville ett par vänner träffas en stund (hos en av dem) på kvällen. Jag vet ärligt talat inte om det är något att "noja" för, för jag känner egentligen inte att jag kan sitta isolerad hemma när det lika gärna kan dröja två veckor till... Samtidigt har jag fått en fix idé att det skulle vara jobbigt om det mot all förmodan drar igång när jag inte är hemma.
Hur hade ni andra tänkt och gjort? Jag är medveten om att jag nog övertänker, skyller på att jag är understimulerad som tusan.
Tack, precis vad jag behöver höra!
Jag tror jag nojar mest över att behöva förlita mig på andra, utöver sambon då. Typ dels logistiska problem med att jag skulle behöva skjuts hem men det ligger säkert också en hel del i att inte vilja visa mig "sårbar" (dvs om det gör ont) för mina vänner. Har också extremt svårt för "daltande" exempelvis.
Sen tänker jag såklart också på hur opraktiskt det vore om vattnet gick hos någon annan , men som du säger är ju sannolikheten väldigt liten.
Har bf på torsdag, mina förvärkar har dock avtagit och jag känner inga tecken på att något är på gång whatsoever, och imorgon kväll ville ett par vänner träffas en stund (hos en av dem) på kvällen. Jag vet ärligt talat inte om det är något att "noja" för, för jag känner egentligen inte att jag kan sitta isolerad hemma när det lika gärna kan dröja två veckor till... Samtidigt har jag fått en fix idé att det skulle vara jobbigt om det mot all förmodan drar igång när jag inte är hemma.
Hur hade ni andra tänkt och gjort? Jag är medveten om att jag nog övertänker, skyller på att jag är understimulerad som tusan.
Ska du köra dit själv i så fall?Tack, precis vad jag behöver höra!
Jag tror jag nojar mest över att behöva förlita mig på andra, utöver sambon då. Typ dels logistiska problem med att jag skulle behöva skjuts hem men det ligger säkert också en hel del i att inte vilja visa mig "sårbar" (dvs om det gör ont) för mina vänner. Har också extremt svårt för "daltande" exempelvis.
Sen tänker jag såklart också på hur opraktiskt det vore om vattnet gick hos någon annan , men som du säger är ju sannolikheten väldigt liten.
Ja, tanken är att köra dit. Kanske går bra att köra hem iofs, i början borde det kanske inte kännas mer än mensvärk? Tror mycket av mina tankar beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig men får se det som övning i att ta saker som de kommer!Ska du köra dit själv i så fall?
Nu vet jag ju inte hur du reagerar i olika situationer men för mig så var det inga problem att köra bil när värkarbetet startat med första barnet. Jag körde ut till stallet och mockade och fixade hö
Alla upplever ju smärta på olika sätt så det är ju svårt att sia om hur du kommer att känna.Ja, tanken är att köra dit. Kanske går bra att köra hem iofs, i början borde det kanske inte kännas mer än mensvärk? Tror mycket av mina tankar beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig men får se det som övning i att ta saker som de kommer!
Jo, det hade såklart varit smidigast ur den synpunkten, men han hinner inte hem från jobbet för att köra mig, och eftersom jag helst inte krånglar mig in till stan i kollektivtrafiken med begränsad ork så kör jag själv.Alla upplever ju smärta på olika sätt så det är ju svårt att sia om hur du kommer att känna.
Om inte annat kan din sambo kanske skjutsa dig dit och hämta när du vill hem?
Hur "bundna" (kommer verkligen inte på något bättre ord) är/har ni andra varit hemma inför förlossningen?
Har bf på torsdag, mina förvärkar har dock avtagit och jag känner inga tecken på att något är på gång whatsoever, och imorgon kväll ville ett par vänner träffas en stund (hos en av dem) på kvällen. Jag vet ärligt talat inte om det är något att "noja" för, för jag känner egentligen inte att jag kan sitta isolerad hemma när det lika gärna kan dröja två veckor till... Samtidigt har jag fått en fix idé att det skulle vara jobbigt om det mot all förmodan drar igång när jag inte är hemma.
Hur hade ni andra tänkt och gjort? Jag är medveten om att jag nog övertänker, skyller på att jag är understimulerad som tusan.
Bra poäng!@FeatherCloud Jag skulle åkt. Tänker själv tacka ja till alla roliga saker (utefter ork) innan förlossningen då man ju sedan kommer vara ganska busy ett bra tag.