Vinterföräldrar -17/18 del 2

Jag hoppas att det är bebisen som gör sig redo! :bump:

Jag känner sedan någon vecka tillbaka ilningar/hugg/tryckkänsla nedåt till och från, hade så även förra graviditeten och det var inte ett tecken på förlossningsstart då i alla fall.

Jag hoppas också det men efter att jag suttit med värmekudde igår kväll och sen duschat varmt så tvärdog all aktivitet. Efter det kände jag också bebis väldigt annorlunda, kvällarna brukar vara hans prime time med väldigt stora och kraftiga rörelser men nu kändes han svag. Det var liksom små ynkliga puffar istället för dom kraftfulla trycken han brukar göra. Kan det ha blivit för varmt för honom? Kan dom bli trötta/medtagna av det? Tog några timmar sen var han tillbaks till sitt vanliga jag. Har inte blivit så någon annan kväll så kändes lite konstigt.

Tror inte att ilningarna/huggen har med förlossningen att göra tyvärr.. utan det är nog bara som ni alla säger att han har fixerat sig nu och när han rör sig då så känns det i underlivet!

Vad härligt att kalaset gick bra och skönt att ha "fritt fram" för bebis! :love:
 
Jag kände såna stickningar när sonen rörde sig efter att han fixerat sig, med dottern kände jag inget alls trots fixering i v32. Sista fem veckorna ungefär av graviditeten med sonen hade jag stickningar och ilningar, ibland så pass att benen vek sig. Hade inga förvärkar med något av barnen så där har jag inga erfarenheter.

Hoppas du får lättare än mor din :nailbiting:

Kan nog vara så, att han rör sig och ligger väldigt lågt och att det är det jag känner. Verkar (tyvärr :p) inte vara något tecken på att förlossningen är nära. :angel:

Tack, det hoppas jag med!
 
Nu var det ju jag, med ungefär halva restiden mot @leoparden , som började prata om att ha ”lite längre” till sjukhuset än de lyckliga här i tråden som tar sig in på 5-10 minuter. Jag tror inte att risken att föda i bilen är överhängande vid varken 25 eller 45 minuters bilresa men däremot så kan man definitivt få ha det oönskat ont... (men såg en kort video om bilförlossningar och den barnmorskan påpekade att om förloppet går så fort så brukar det också vara rätt okomplicerat, alltid en tröst ;))

Jag fick frågan om hur jag kände att ha "så långt" till sjukhuset igår och jag såg ut typ såhär :confused::confused::confused: Vi har ungefär 45 min i bil hemifrån in och jag tycker inte att det är särskilt mycket alls? Kanske att jag skulle känna annorlunda om vi behövde ta taxi eller hade mycket att rodda med innan vi kunde åka men känner mig inte särskilt orolig/stressad alls faktiskt. Och har nog inte tänkt på det som att vi har särskilt långt heller..
 
Ctg igen.. Dock är det lite prat om ifall man ska göra en flödeskontroll pga minskat insulin behov. Eller om det väntas med till TUL på onsdag.
 
Jag hoppas också det men efter att jag suttit med värmekudde igår kväll och sen duschat varmt så tvärdog all aktivitet. Efter det kände jag också bebis väldigt annorlunda, kvällarna brukar vara hans prime time med väldigt stora och kraftiga rörelser men nu kändes han svag. Det var liksom små ynkliga puffar istället för dom kraftfulla trycken han brukar göra. Kan det ha blivit för varmt för honom? Kan dom bli trötta/medtagna av det? Tog några timmar sen var han tillbaks till sitt vanliga jag. Har inte blivit så någon annan kväll så kändes lite konstigt.

Tror inte att ilningarna/huggen har med förlossningen att göra tyvärr.. utan det är nog bara som ni alla säger att han har fixerat sig nu och när han rör sig då så känns det i underlivet!

Vad härligt att kalaset gick bra och skönt att ha "fritt fram" för bebis! :love:

Jag har läst att varma bad gör att värkarbetet avtar, speciellt i latensfasen. Men jag vet inte hur det påverkar vanliga fosterrörelser.
 
Jag är lite avis på alla som har släkt nära. Min släkt bor 40 mil bort. Så den är inge idé att höra av sig till.
Vi har bara svärmor på okej sträcka, sedan bor alla långt bort. Grannar, ja vi har en gubbe på 86 som är halvdöv och ett riktigt original men där skulle jag inte vilja släppa av verken barn eller hund. :p
Grannen över oss hade funkat om mannen i familjen inte hade skadat sig i förgår och typ slitit av Vad muskeln, frun är sjukskriven och fixar inte riktigt en vild 2åring.

Så jag tänker lite, det får bli som det blir :p jag har hela tiden sagt att det blir veckan som kommer nu. Men efter att jag faktiskt fick antibiotika så känner jag inte av problemen på samma sätt som innan. Så lillasyster kanske håller sig inne till snittet 6/2, ska bli spännande att se.

Samma här, släkten bor utspritt 30-60 mil bort. Sambons i England så det är ännu värre :p
Glad att vi inte behövde lösa det akut.
 
Jag fick frågan om hur jag kände att ha "så långt" till sjukhuset igår och jag såg ut typ såhär :confused::confused::confused: Vi har ungefär 45 min i bil hemifrån in och jag tycker inte att det är särskilt mycket alls? Kanske att jag skulle känna annorlunda om vi behövde ta taxi eller hade mycket att rodda med innan vi kunde åka men känner mig inte särskilt orolig/stressad alls faktiskt. Och har nog inte tänkt på det som att vi har särskilt långt heller..

Vi har också 40-45 min till sjukhus, kanske mer i rusningstrafik. Vi har ungefär lika långt till SÖS som Södertälje, men mer raka vägen till SÖS på 110-väg. Föredrog det framför kringelikrokvägen till Södertälje, om man skulle sitta och ha ont... båda barnen är vinterbarn också så man vet ju aldrig hur vägunderlaget är. Fast nu har jag ju aldrig behövt åka med värkar då det slutat med planerad igångsättning och planerat snitt :p
 
Inatt har jag haft vad jag tror är förvärkar (försökt googla mig till vad det är egentligen). Vaknat flera gånger av stark ”mensvärk” i nedre delen av magen. Det har varit olika intensivt men inte några tydliga värkar med toppar och pauser eller, vad jag tror för jag tittade inte på klockan, regelbundenhet. Det har försvunnit efter att jag gått upp.

Tyvärr tror jag inte att det är något direkt tydligare tecken på att något är på gång mer än att det troligen sätter igång inom några veckor... Hoppas det ger något i alla fall, känns väldigt onödigt att ha ont annars ;)
 
Kommer högst troligt bli igångsatt på onsdag, hon verkar ju inte intresserad av att komma ut själv. Det suger men barnet måste ju ut. Ni som tidigare blivit igångsatta, är man hooked up med slangar hela tiden eller kan man gå omkring något ändå?
 
Jag hade bara blivit stressad av det. Min kusin testade det och det fellarmade stup i kvarten. Så vi avstod med dottern och kommer heller inte ha ett denna gång.

Läskigt med fellarm då lär man ju hinna få världens puls!

Rimligt sätt att få liv i magen när Kotten haft en lite för lugn förmiddag: en halv bägare B&J :d.
Det tog typ en minut så kom en rejäl knuff :D

Åh va sugen jag blev på B&J's nu, har inte ätit det på säkert 1-2 år :eek:
 
Kommer högst troligt bli igångsatt på onsdag, hon verkar ju inte intresserad av att komma ut själv. Det suger men barnet måste ju ut. Ni som tidigare blivit igångsatta, är man hooked up med slangar hela tiden eller kan man gå omkring något ändå?

Jag minns inte, pinsamt nog :o, Innan värkarna började göra ont så var jag dock uppe och gick (sedan vägrade jag att lämna sängen :angel:) så jag tror det. Den flesta sortens slangar (jag tänker på dropp och så) brukar man ju dessutom kunna köra runt med, tänker jag!

Men jag hoppas att det drar igång för dig av sig själv som du vill!
 
Någon av ni som har barn sen tidigare, har ni haft andningslarm och vilken sort/vad rekommenderar ni?

Till första barnet hade vi, men vet inte riktigt märken eftersom de lånades från sjukvården. Hade först en typ som var fäst på huden som jag inte tror att finns för "hemmabruk" så att säga, och sedan en platta som man la under madrassen (vilket inte var en medicinsk ordination men vi bad om att få det eftersom det var ett för stort mentalt gap för oss att gå från övervakning 24/7 till ingenting). Vi hade säkert något falsklarm, men det var inte alls något återkommande problem.

Sedan tror jag att vi köpte eller åtminstone tänkte köpa ett larm till barn två, men det användes aldrig - det är knöligt med andningslarm och samsovning så när det inte fanns den där extra motivationen som vi hade med första barnet så valde vi att klara oss utan.
 
Jag fick frågan om hur jag kände att ha "så långt" till sjukhuset igår och jag såg ut typ såhär :confused::confused::confused: Vi har ungefär 45 min i bil hemifrån in och jag tycker inte att det är särskilt mycket alls? Kanske att jag skulle känna annorlunda om vi behövde ta taxi eller hade mycket att rodda med innan vi kunde åka men känner mig inte särskilt orolig/stressad alls faktiskt. Och har nog inte tänkt på det som att vi har särskilt långt heller..

Haha, ja, det är väl inte 45 minuter i sig som är väldigt långt utan mer att det kan kännas långt om man hunnit få tillräckligt ont :D.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 038
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 627
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 151
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 486
Senast: BusBarro
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp