Vinterföräldrar -17/18 del 2

[Heulwen]

J

Jag har läst Föda utan rädsla och påbörjat Att föda (men tröttnade lite, kanske skulle ge den en chans till). Jag blev generellt väldigt pepp både av Föda utan rädsla och tex den föreläsning vi var på i december, men det varvas liksom av tvivel och tankar på huruvida jag bara är naiv som tror att jag ska klara det så himla bra och få en positiv upplevelse. Jag brukar oftast vara väldigt smärttålig och "sansad" i vårdsammanhang och övriga livet men jag antar ju att den smärta jag upplevt hittills i livet haft en helt annan karaktär och typ utgör en bråkdel av vad en förlossning innebär, så jag vågar inte lita helt på att jag kommer klara det bra...

Å andra sidan, så på något sätt kommer det ju gå, och jag försöker tänka att jag inte ska tänka så mycket utan bara ska ta det som det kommer.

Ja, smärtan är ju av en helt annan karaktär som man aldrig upplevt tidigare men det tror jag är positivt. Denna smärta signalerar ju inget farligt utan är en vägvisare för var i förloppet man befinner sig och orsakas av att kroppen gör exakt det den ska, känns lite tröstande iaf.

Sedan tror jag också man ska vara öppen för att allt kan hända och inte låsa sig vid en plan. Tids nog är man där och fattar rätt beslut där och då. Jag har en plan på att vara hemma så länge som möjligt/så länge jag orkar då jag är trygg här och vi har 5 min till BB. Väl inne får vi se om jag kör bara lustgas eller skriker efter EDA på en gång, men det går som det går.

 

[Cattaflajna]

Tänker lika @Heulwen
Och jag vill också försöka vara hemma så länge jag orkar, har väl ca 10 min till BB.

Förresten haft ovanligt mycket förvärkar idag, ligger i soffan nu och dem kommer till å från.. hade ju inatt också, men vill inte hoppas för mycket på att nåt är pågång. 12 dagar kvar! Försöker mentalt ställa in mig på att gå övertiden ju

 

[pollex]

Nej, jag känner inte heller någon som testat det och dom jag läst om säger att det är vidrigt så jag har svårt att se varför man ens skulle komma på tanken.

Spännande. Jag har nog aldrig hört någon som använt det?
Lät inte som något jag skulle testa.

En kompis till mig provade vid sin första förlossning. Hon tyckte att min aldrig-i-livet-inställning var klok

 

[pollex]

Nej, bota smärta med mer smärta känns spontant dumt.

Det är i och för sig en princip som jag tycker brukar fungera i andra sammanhang, jag är mest avskräckt av själva tillvägagångssättet

 

[pollex]

Ja, smärtan är ju av en helt annan karaktär som man aldrig upplevt tidigare men det tror jag är positivt. Denna smärta signalerar ju inget farligt utan är en vägvisare för var i förloppet man befinner sig och orsakas av att kroppen gör exakt det den ska, känns lite tröstande iaf.

Sedan tror jag också man ska vara öppen för att allt kan hända och inte låsa sig vid en plan. Tids nog är man där och fattar rätt beslut där och då. Jag har en plan på att vara hemma så länge som möjligt/så länge jag orkar då jag är trygg här och vi har 5 min till BB. Väl inne får vi se om jag kör bara lustgas eller skriker efter EDA på en gång, men det går som det går.

Tänker lika @Heulwen
Och jag vill också försöka vara hemma så länge jag orkar, har väl ca 10 min till BB.

Förresten haft ovanligt mycket förvärkar idag, ligger i soffan nu och dem kommer till å från.. hade ju inatt också, men vill inte hoppas för mycket på att nåt är pågång. 12 dagar kvar! Försöker mentalt ställa in mig på att gå övertiden ju

Jag är istället orolig att inte få åka in tidigt nog! (Men har lite längre in, 20-25 minuter kanske?)

 

[FeatherCloud]

Jag är istället orolig att inte få åka in tidigt nog! (Men har lite längre in, 20-25 minuter kanske?)

Vi har ca 20 minuter in och känner lite lika, eller att bli nekad om det är fullt och behöva åka ännu längre. Inser dock att många kanske har sitt närmaste sjukhus på det avstånd som vi har till nr2 (5 mil) eller nr3 (10 mil), så egentligen borde jag inte oroa mig. Även där får det bli som det blir, går ju inte påverka i förväg

 

[FeatherCloud]

Inatt vaknade jag av ont i ryggslutet, antar förvärkar. Det gick över så småningom men har sen vaknat en gång i timmen och kunnat konstatera att det inte gör ont längre. Hade varit bättre om kroppen kände av det på autopilot och lät mig sova istället...

 

[YaHilweh]

Jag har drömt mycket i natt. Bland annat att jag fick mitt snitt, men man skippade spinalen och gick direkt på narkos. Vilket inte heller tog så när läkaren tog fram pizzaslizern för att göra snittet, då vaknade jag

 

[pollex]

Vi har ca 20 minuter in och känner lite lika, eller att bli nekad om det är fullt och behöva åka ännu längre. Inser dock att många kanske har sitt närmaste sjukhus på det avstånd som vi har till nr2 (5 mil) eller nr3 (10 mil), så egentligen borde jag inte oroa mig. Även där får det bli som det blir, går ju inte påverka i förväg

Nej, så är det ju! Och egentligen är det inte restiden som sådan som jag tänker på, utan mer att det gick väldigt fort från inga-känningar-alls till satan-i-gatan-ont sist, och jag hade inte varit glad att åka bil i det andra läget . Å andra sidan så anar jag att min tidsuppfattning var något förvriden i det läget, plus att det antagligen spelade in att jag fick värkstimulerande dropp, så vem vet hur det blir nu! Sambon har i alla fall provkört vägen till vår valda förlossning i samband med att vi var på föreläsning där tidigare i veckan

 

[FeatherCloud]

Nej, så är det ju! Och egentligen är det inte restiden som sådan som jag tänker på, utan mer att det gick väldigt fort från inga-känningar-alls till satan-i-gatan-ont sist, och jag hade inte varit glad att åka bil i det andra läget . Å andra sidan så anar jag att min tidsuppfattning var något förvriden i det läget, plus att det antagligen spelade in att jag fick värkstimulerande dropp, så vem vet hur det blir nu! Sambon har i alla fall provkört vägen till vår valda förlossning i samband med att vi var på föreläsning där tidigare i veckan

Det förstår jag har också funderat på hur jag ska veta/känna när det är dags att åka in. På föreläsningen vi var på tyckte de inte att man skulle fokusera för mycket på att ta tid med värktimer, utan betonade att "det där känner ni!", vilket ju är precis vad jag inte vill höra!

Och även här har vi provkört hela vägen fram, samt att jag börjat fundera på vilken väg (vi kan ta flera, lika långa i stort) som är minst krokig och gropig...

 

[Sofie_B]

Har läst att "Att föda" också samt "Föda utan rädsla" och jag har från att ha gått till att vara nervös och vilja ha smärtlindring direkt till att ha fått ett större förtroende för min kropp och nästan se fram emot upplevelsen. Jag får dock fortfarande attacker av oro ibland när jag tänker på det.

Jag har lärt mig väldigt mycket av båda böckerna i alla fall, och jag tror mycket av det kan komma till användning i övriga livet också i form av tilltro till sin kapacitet, självförsikt osv,

Känner precis lika! jag hade en väldigt positiv bild inför förlossningen redan innan, men kände då att ju mer smärtstillande ju bättre typ. Efter att ha läst böckerna känner jag att jag vill ta det som det kommer, börja utan men utvärdera allt eftersom det fortskrider.

 

[Sofie_B]

Inatt vaknade jag av ont i ryggslutet, antar förvärkar. Det gick över så småningom men har sen vaknat en gång i timmen och kunnat konstatera att det inte gör ont längre. Hade varit bättre om kroppen kände av det på autopilot och lät mig sova istället...

Jag har haft så otroligt mycket sammandragningar och förvärkar nu i tre dagar och både natten till igår och natten till idag har jag vaknat med ett ryck och tänkt ”nu har det satt igång!”. Så antingen är min kropp bara väldigt förvirrad nu eller också är det nära, nära.

Så spännande att det närmar sig för flera av oss nu, vill ju ha fler bebisar i tråden!

 

[supersonic]

@JeayL även om din partner ringer in till förlossningen vill de oftast prata med den som föder, så ställ ändå in dig på att du får prata med dem.

 

[leoparden]

Jag är istället orolig att inte få åka in tidigt nog! (Men har lite längre in, 20-25 minuter kanske?)

Vi har 40-45 minuter till förlossningen. Det känns ärligt talat lite smånervöst - dels att åka in för tidigt och bli hemskickad igen, och dels att vänta för länge och då ha 40 garanterat smärtsamma minuter (och det kan ju vara vilket väglag som helst...) i bilen framför sig. Jag har ju verkligen ingen lust att föda i bilen om man säger så

 

[Tassetass]

J

Jag har läst Föda utan rädsla och påbörjat Att föda (men tröttnade lite, kanske skulle ge den en chans till). Jag blev generellt väldigt pepp både av Föda utan rädsla och tex den föreläsning vi var på i december, men det varvas liksom av tvivel och tankar på huruvida jag bara är naiv som tror att jag ska klara det så himla bra och få en positiv upplevelse. Jag brukar oftast vara väldigt smärttålig och "sansad" i vårdsammanhang och övriga livet men jag antar ju att den smärta jag upplevt hittills i livet haft en helt annan karaktär och typ utgör en bråkdel av vad en förlossning innebär, så jag vågar inte lita helt på att jag kommer klara det bra...

Å andra sidan, så på något sätt kommer det ju gå, och jag försöker tänka att jag inte ska tänka så mycket utan bara ska ta det som det kommer.

Vet förvisso inte vilken sorts smärta du upplevt innan, och sånt här är ju individuellt, men för mig var förlossningen (även innan de satte EDA) lindrigare än många gallstensanfall/gallgångskramper jag haft.

 

[Nattljus]

Vi har 40-45 minuter till förlossningen. Det känns ärligt talat lite smånervöst - dels att åka in för tidigt och bli hemskickad igen, och dels att vänta för länge och då ha 40 garanterat smärtsamma minuter (och det kan ju vara vilket väglag som helst...) i bilen framför sig. Jag har ju verkligen ingen lust att föda i bilen om man säger så

Inte för att vara sån men vi har 1.5 timme i bra väglag och det är inte i Norrland

 

[FeatherCloud]

Vet förvisso inte vilken sorts smärta du upplevt innan, och sånt här är ju individuellt, men för mig var förlossningen (även innan de satte EDA) lindrigare än många gallstensanfall/gallgångskramper jag haft.

Jag har nog iofs varit ganska förskonad från alltför stora trauman och smärtor i livet, och har aldrig haft gallstenar, men jag tar det ändå som något positivt

 

[Monifa]

Jag är inte rädd för själva förlossningen men däremot "orolig" över att bli blockerad av smärtan. Jag är hög smärttröskel i vanliga fall och betat av två blödande magsår varav den sista var riktigt vidrig smärtmässigt men det gick ju bra. Men jag vet ju inte hur denna smärta känns

 

[YaHilweh]

Vi har 40-45 minuter till förlossningen. Det känns ärligt talat lite smånervöst - dels att åka in för tidigt och bli hemskickad igen, och dels att vänta för länge och då ha 40 garanterat smärtsamma minuter (och det kan ju vara vilket väglag som helst...) i bilen framför sig. Jag har ju verkligen ingen lust att föda i bilen om man säger så

Har man så långt hem och det finns plats, då brukar de vara snälla och låta en stanna kvar (om de tror att de kommer igång under dagen/kvällen)

 

[YaHilweh]

Jag är inte rädd för själva förlossningen men däremot "orolig" över att bli blockerad av smärtan. Jag är hög smärttröskel i vanliga fall och betat av två blödande magsår varav den sista var riktigt vidrig smärtmässigt men det gick ju bra. Men jag vet ju inte hur denna smärta känns

Jag resonerade som så med dottern, att jag har hög smärttröskel. Det ska nog gå bra.
Men smärtan går i mitt tycke inte att beskriva. Det är som att hela innanmätet är på väg ut samtidigt.. Typ (Min personliga känsla dock)