Vinterföräldrar -17/18 del 2

Jag tycker fortfarande att förlossning känns abstrakt. Ska jag verkligen föda barn?! Är 37+3 idag så det kan ju teoretiskt dra igång när som helst, men jag har inte ens förvärkar så allt känns långt borta. Har ställt in mig på två veckor över tiden :p.

Angående bedövning så har inte heller jag en bestämd uppfattning. Blir förlossningen utdragen kan jag absolut tänka mig epidural, men om tiden tills allt är klart känns hanterbar så inbillar jag mig att jag kan ta mig igenom smärtan.

Är nog bra att mentalt ställa in sig på att gå över! Min kropp har verkligen satt igång något och nu har jag haft förvärkar tre dagar i rad och dom blir mer och mer intensiva, så jag tror att lillknodden kommer rätt snart. Men å andra sidan upplever jag det inte som jobbigt att vara gravid så dröjer det några veckor är det också fine!
 
Önskan att få det överstökat :angel:

Jag tror att det är jättebra att vara öppen för alla typer av smärtlindring vid behov, även om man såklart kan önska något hellre än det andra. Själv har jag uteslutit sterila kvaddlar som jag tycker låter fruktansvärt :p, eda känner jag mig väl inte direkt pepp på men kommer absolut att ta om det blir för jobbigt utan. Förra förlossningen (när jag var mer pepp) hann jag dock inte få det.

Sterila kvaddlar har jag också uteslutit, det verkar riktigt vidrigt! Men i övrigt tänker jag som du, jag tar det som det kommer. :)
 
Jag känner mig nervös och vågar knappt läsa på för då blir jag mer rädd :crazy: Helst hade jag gärna fått det överstökat bara så man slipper oroa sig
 
Sterila kvaddlar har jag också uteslutit, det verkar riktigt vidrigt! Men i övrigt tänker jag som du, jag tar det som det kommer. :)
Det är den smärtlindring jag är mest tveksam till också, kanske mest för att jag inte kan få ihop i huvudet hur det öht kan ha någon effekt :p

Har inte riktigt tagit ställning till epidural heller, utan tänker ta det som det kommer. Har iaf sagt till sambon att det är viktigt att personalen föreslår smärtlindring, eftersom jag annars brukar vänta ut och vilja "spara"...

(Jag tog tex aldrig morfinet jag fick med mig hem när jag hade mitt ma i våras, utan låg och tänkte att jag skulle spara det eftersom det säkert skulle göra ännu ondare sen... När jag insåg att jag borde tagit mofintabletten hade det redan börjat gå över och jag hade haft sjukt ont i x antal timmar... :meh:)
 
Jag känner mig nervös och vågar knappt läsa på för då blir jag mer rädd :crazy: Helst hade jag gärna fått det överstökat bara så man slipper oroa sig

Åh vad jobbigt! Finns dock bättre och sämre information tycker jag, så du kanske bara ska vara väldigt selektiv med vad du läser? :)
 
Det är den smärtlindring jag är mest tveksam till också, kanske mest för att jag inte kan få ihop i huvudet hur det öht kan ha någon effekt :p

Har inte riktigt tagit ställning till epidural heller, utan tänker ta det som det kommer. Har iaf sagt till sambon att det är viktigt att personalen föreslår smärtlindring, eftersom jag annars brukar vänta ut och vilja "spara"...

(Jag tog tex aldrig morfinet jag fick med mig hem när jag hade mitt ma i våras, utan låg och tänkte att jag skulle spara det eftersom det säkert skulle göra ännu ondare sen... När jag insåg att jag borde tagit mofintabletten hade det redan börjat gå över och jag hade haft sjukt ont i x antal timmar... :meh:)

Nej, bota smärta med mer smärta känns spontant dumt. :p
 
Bara jag som inte riktigt har fattat vad det är?

Kortfattat så sprutar man in sterilt vatten i huden, vilket stimulerar kroppens egna smärthanteringssystem. Tanken är att den korta, intensiva smärtan ska få dig att inte känna den andra smärtan lika mycket. Ska tydligen kännas som att få getingstick typ.
 
Åh vad jobbigt! Finns dock bättre och sämre information tycker jag, så du kanske bara ska vara väldigt selektiv med vad du läser? :)

Ja, försöker läsa korta stunder och inte allt för mycket hemska grejer så försöker jag vara tydlig med sambon om att jag känner mig orolig och att han troligast kommer få framföra vad jag tycker och tänker å så att han gärna får ta telefonsamtalen till förlossningen för jag hatar att prata i telefon så tror han har hjärnan med lite mer för att ge dom rätt info och ta till sig infon

Jag är mest orolig för att bedövningen (spinal) inte ska ta. Sist tog den inte och därför blev det narkos under snittet.

Det har jag funderat på, är väl helt annars men tandläkarbedövning brukar dom få ta extra och byta medel för att få någon effekt så blir spännande att se hur andra medel fungerar.
 
Kortfattat så sprutar man in sterilt vatten i huden, vilket stimulerar kroppens egna smärthanteringssystem. Tanken är att den korta, intensiva smärtan ska få dig att inte känna den andra smärtan lika mycket. Ska tydligen kännas som att få getingstick typ.

Spännande. Jag har nog aldrig hört någon som använt det? :p
Lät inte som något jag skulle testa.
 
Jag testade akupunktur senast. Det var oxå en spännande känsla. Men gav ungefär 0 effekt. Men ändå lite småkillar. Jag har typ fortfarande (2 år senare) ett märke mitt i pannan...
 
Tns har ju lite samma funktion och det funkade väldigt bra för mig förra förlossningen.

Men rent instinktivt säger jag också nej tack till kvaddlarna :p

Ja, och har hört jättemånga som gillar det! Jag är dock skeptisk, just av den anledningen att det är lite samma tänk som med kvaddlarna. :p
 
Har samma inställning till kvaddlarna som ni andra. T.o.m sa till sambon häromdan att om han bara minns en enda grej till FL så är det att jag inte vill ha sterila kvaddlar :laugh:

Annars är jag öppen för det mesta, vet ju inte hur det är eller hur jag kommer reagera. Så inställningen är att bara ta det som de kommer, går ju ändå inte planera ;) Bebis ska ju ändå ut på nåt sätt!
 
Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

Har läst att "Att föda" också samt "Föda utan rädsla" och jag har från att ha gått till att vara nervös och vilja ha smärtlindring direkt till att ha fått ett större förtroende för min kropp och nästan se fram emot upplevelsen. Jag får dock fortfarande attacker av oro ibland när jag tänker på det.

Jag har lärt mig väldigt mycket av båda böckerna i alla fall, och jag tror mycket av det kan komma till användning i övriga livet också i form av tilltro till sin kapacitet, självförsikt osv,
 
Jag känner mig nervös och vågar knappt läsa på för då blir jag mer rädd :crazy: Helst hade jag gärna fått det överstökat bara så man slipper oroa sig

Man ska inte läsa på nätet eller lyssna på omgivningen då man mest får höra de som har saker att bearbeta, har jag förstått. Men att läsa en neutral bok som är peppande som t.ex. "Att föda utan rädsla" kan jag verkligen rekommendera. Är inte helt bra att bli tagen på sängen tror jag.
 
J
Har läst att "Att föda" också samt "Föda utan rädsla" och jag har från att ha gått till att vara nervös och vilja ha smärtlindring direkt till att ha fått ett större förtroende för min kropp och nästan se fram emot upplevelsen. Jag får dock fortfarande attacker av oro ibland när jag tänker på det.

Jag har lärt mig väldigt mycket av båda böckerna i alla fall, och jag tror mycket av det kan komma till användning i övriga livet också i form av tilltro till sin kapacitet, självförsikt osv,
Jag har läst Föda utan rädsla och påbörjat Att föda (men tröttnade lite, kanske skulle ge den en chans till). Jag blev generellt väldigt pepp både av Föda utan rädsla och tex den föreläsning vi var på i december, men det varvas liksom av tvivel och tankar på huruvida jag bara är naiv som tror att jag ska klara det så himla bra och få en positiv upplevelse. Jag brukar oftast vara väldigt smärttålig och "sansad" i vårdsammanhang och övriga livet men jag antar ju att den smärta jag upplevt hittills i livet haft en helt annan karaktär och typ utgör en bråkdel av vad en förlossning innebär, så jag vågar inte lita helt på att jag kommer klara det bra...

Å andra sidan, så på något sätt kommer det ju gå, och jag försöker tänka att jag inte ska tänka så mycket :angel: utan bara ska ta det som det kommer. :)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
74 038
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 627
Senast: lillebill
·
Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
28 151
Gravid - 1år Eftersom som ingen annan startat en ny tråd om våra bebisar kommer det en här :D Tror detta är senaste listan från förra tråden...
34 35 36
Svar
707
· Visningar
46 486
Senast: BusBarro
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp