Vinterföräldrar -17/18 del 2

[YaHilweh]

Då kanske jag ska ta tag i att måla lite mer i köket, och ta en promenad

Du kan få komma hit och putsa mina fönster annars (det är typ det tråkigaste jag vet)

 

[FeatherCloud]

Du kan få komma hit och putsa mina fönster annars (det är typ det tråkigaste jag vet)

Tyvärr, även jag är en fönsterputshatare av rang

 

[YaHilweh]

Tyvärr, även jag är en fönsterputshatare av rang

Jag brukar torka av där hunden slickar på fönstret samt altandörren när det är för mycket yoghurthänder där. Annars har vi inte putsat dom många gånger under dessa 2 åren..

 

[FeatherCloud]

Jag brukar torka av där hunden slickar på fönstret samt altandörren när det är för mycket yoghurthänder där. Annars har vi inte putsat dom många gånger under dessa 2 åren..

Lägenheten vi flyttade ifrån i höstas fick putsade fönster en gång (utöver flyttstädningen som vi lät en firma göra) en gång på tre år... (Och då var det sambon som ledsnade på att inte se ut genom söderfönstret när solen låg på )

 

[Sofie_B]

Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

 

[astilbe]

Han kom med bästa förklaringen till att vi inte kunde ha namnet Samantha med... Han hade tydligen en flickvän när han var 11år. Hon hette Samantha och han glömde hela tiden bort det

Ja, ett sådant vattentätt argument går ju bara inte att säga emot

 

[astilbe]

Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

Jag känner lite skräckblandad förtjusning. Men mest peppad, är redo att sätta igång och få uppleva den och att äntligen få träffa bebis

 

[Venus_in_Furs]

Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

Har förberett mig med hypnobirthing samt en kort kurs i föda utan rädsla. Vill inte ha eda (pga biverkningarna jag hört om) och hoppas att jag kommer att ligga med mina lurar och andas och lyssna på mina avslappningsövningar till krystvärkarna börjar :-D Hade en kompis som födde första barnet mha hypnobirthing och beskrev känslan "som kraftig mensvärk" - vill hemskt gärna kunna ha en liknande upplevelse. Andra vänner som jag berättar det för ser ut såhär och tycker att jag är lite dum i huvudet som inte vill ha eda.

 

[YaHilweh]

Ja, ett sådant vattentätt argument går ju bara inte att säga emot

Han är lite mobbad för det men han klämmer ur sig många konstiga kommentarer i tid och otid. Ibland är det tur att jag älskar honom för den han är

Jag kontrar dock med att påpeka hans hårväxt, så vi är väl lika bra på det båda två Han har väldigt tunt hår och till sommaren börjar det väl bli dags att heltal för att slippa munk känslan Han har så otroligt tjockt och fint hår i nacke/bakhuvud

 

[YaHilweh]

Nu har jag möblerat om köket. Men fick ett problem, köket blev väldigt stort och luftigt. Men vart ska hunden ha sitt vatten

 

[Cattaflajna]

Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

Skiftar från dag till dag här tycker jag. Skräckblandad förtjusning - vissa dagar pepp. Vill mest bara få ut bebis nu och slippa vara gravid

 

[Cattaflajna]

Det har varit en jobbig natt med sammandragningar/förvärkar - jag är dålig på skillnaden... men trots det varit iväg på gravidträff i stan gav lite energi att komma iväg och träffa nytt folk.

Nu är jag helt färdig dock, får nog bli en tupplur... Kör helt på metoden att vila ska starta igång allt

 

[FeatherCloud]

Jag tänkte att en promenad var en himla bra grej i det förhållandevis fina vädret. Störigt nog har jag visst fortfarande inte lärt mig ta det lugnt utan knallade iväg i bra tempo och tänkte "oj, vad pigg jag känner mig!"
Jo tjena, fick efter knappt halva rundan (dvs typ 1km) galna sammandragningar, följt av mensvärk, ont i ryggslutet, kallsvett och illamående. Sista halvan gick inte fort kan jag säga Mår bättre nu när jag kommit hem men tänker nog ligga på soffan resten av dagen...

 

[FeatherCloud]

Jag känner mig både pepp och livrädd. Mest vill jag nog ha det överstökat, bara för att inte gå och göra värsta stora mentala grejen av det utan få se vad det faktiskt går ut på.
Fast ja, hela bebisgrejen är jag fortfarande helt livrädd för

 

[Sofie_B]

Har förberett mig med hypnobirthing samt en kort kurs i föda utan rädsla. Vill inte ha eda (pga biverkningarna jag hört om) och hoppas att jag kommer att ligga med mina lurar och andas och lyssna på mina avslappningsövningar till krystvärkarna börjar :-D Hade en kompis som födde första barnet mha hypnobirthing och beskrev känslan "som kraftig mensvärk" - vill hemskt gärna kunna ha en liknande upplevelse. Andra vänner som jag berättar det för ser ut såhär och tycker att jag är lite dum i huvudet som inte vill ha eda.

Ja, börjar också tveka lite.. tänker att det mentala kommer göra en enorm skillnad och jag känner mig verkligen stark och väl förberedd mentalt så jag vill nog ge det ett försök med ”bara” det, men samtidigt känner jag ingen som helst prestige i att ändra mig och vilja ha ryggmärgsbedövning om det blir så längs med resans gång!

 

[Imogen]

Ja, börjar också tveka lite.. tänker att det mentala kommer göra en enorm skillnad och jag känner mig verkligen stark och väl förberedd mentalt så jag vill nog ge det ett försök med ”bara” det, men samtidigt känner jag ingen som helst prestige i att ändra mig och vilja ha ryggmärgsbedövning om det blir så längs med resans gång!

Jag har gått igenom två förlossningar. Första gången hade jag inställningen att jag provar utan eda och ser hur det går och tar det som det kommer. Valde till slut Eda precis i slutet och ångrade direkt när den börjar verka att jag inte hade tagit det tidigare.

Inför andra gången kom jag ju ihåg hur jag tänkt under första förlossningen men näää... jag tänkte att jag ska nog prova utan igen ändå. Öppnade mig helt utan Eda men valde sen av olika anledningar att ta den. Ångrade direkt att jag inte tagit den tidigare

Inför en ev trea så tänker jag att näää... jag skulle nog prova utan så länge som möjligt ändå! Man är knäpp

Fast jag ska tillägga att båda gångerna jag tagit Eda är det i samband med värkstimulerande dropp. Hade inte behövt Eda om det inte varit för den. Och jag tycker verlkligen att "prova och se hur det går och ta det som det kommer" är en bra inställning

 

[supersonic]

Angående att promenera gick jag en halvmil varje dag i två veckor och det hände inte ett skit. Färdknäppen däremot... två timmar senare
Jag vägrade eda (pga biverkningarna) och är sjukt nöjd med lustgasen. Man ska verkligen inte underskatta sin mentala styrka! Men, nu hade jag snabba förlossningar och det är mycket möjligt att jag resonerat annorlunda om de varit utdragna.

 

[Sofie_B]

Jag har gått igenom två förlossningar. Första gången hade jag inställningen att jag provar utan eda och ser hur det går och tar det som det kommer. Valde till slut Eda precis i slutet och ångrade direkt när den börjar verka att jag inte hade tagit det tidigare.

Inför andra gången kom jag ju ihåg hur jag tänkt under första förlossningen men näää... jag tänkte att jag ska nog prova utan igen ändå. Öppnade mig helt utan Eda men valde sen av olika anledningar att ta den. Ångrade direkt att jag inte tagit den tidigare

Inför en ev trea så tänker jag att näää... jag skulle nog prova utan så länge som möjligt ändå! Man är knäpp

Fast jag ska tillägga att båda gångerna jag tagit Eda är det i samband med värkstimulerande dropp. Hade inte behövt Eda om det inte varit för den. Och jag tycker verlkligen att "prova och se hur det går och ta det som det kommer" är en bra inställning

Hehe, vad roligt att du ändå landar i att vilja prova utan varje gång! Jag tycker att det är så svårt det där, att liksom veta innan. Dels tror jag inte alls att man kan föreställa sig hur det kommer kännas, och sen är det ju en positiv smärta som kommer. Inte något som ska bedövas och tas bort till varje pris som med dom flesta andra smärtor. Efter att ha läst mycket så känns det som att man har mycket vunnet om man kan acceptera smärtan, jobba med den och kanske till och med se den som något positivt (även om jag inte vet om man kommer lyckas komma fullt så långt när det väl är dags).

 

[leoparden]

Jag tycker fortfarande att förlossning känns abstrakt. Ska jag verkligen föda barn?! Är 37+3 idag så det kan ju teoretiskt dra igång när som helst, men jag har inte ens förvärkar så allt känns långt borta. Har ställt in mig på två veckor över tiden .

Angående bedövning så har inte heller jag en bestämd uppfattning. Blir förlossningen utdragen kan jag absolut tänka mig epidural, men om tiden tills allt är klart känns hanterbar så inbillar jag mig att jag kan ta mig igenom smärtan.

 

[pollex]

Haft så sjukt mycket förvärkar nu i två dagar - såå spännande! Tänk att bebis rent teoretiskt skulle kunna komma när som helst. Nu tror jag inte att han gör det än på några veckor, men det är i alla fall spännande. Har läst ut ”Föda utan rädsla” och håller nu på med ”Att föda”. Den senare än bättre tycker jag. Känner mig SÅ redo och peppad på förlossningen, har bara positiva känslor inför det. Börjar överväga att föda utan epidural och bara köra lustgas, men jag tänker att jag inte ska bestämma mig åt något håll utan bara ta det som det kommer med ett öppet sinne. Hur känner ni andra inför det som stundar? Pepp? Rädsla? Oro? Förväntan?

Önskan att få det överstökat

Jag tror att det är jättebra att vara öppen för alla typer av smärtlindring vid behov, även om man såklart kan önska något hellre än det andra. Själv har jag uteslutit sterila kvaddlar som jag tycker låter fruktansvärt , eda känner jag mig väl inte direkt pepp på men kommer absolut att ta om det blir för jobbigt utan. Förra förlossningen (när jag var mer pepp) hann jag dock inte få det.