Vinterföräldrar 16/17 del 3

[malumbub]

Kaskadspyor här oxå. Eller i a f i helgen. Vet inte om vi lyckats lära oss att förhindra dem med mer uppräta ätpositioner och sånt.

 

[supersonic]

Oj nej det visste jag inte
Tack!
Jag trodde det bara gällde om bebis låg i säte!

Jag visste inte om det alls och då har jag ändå barn sen innan

 

[supersonic]

Men yay vilken bra dag... Fick nyss veta att dotterns favorit på fsk har sagt upp sig och jobbar månaden ut bara Nu lär det bli ännu roligare när hon skolas in på nya avdelningen

Och jag har 38 grader trots panodil...

 

[clusia]

När min dotter var spädbarn envisades min mamma med att det var minsann bara trams när hon skrek om inte jag höll i henne. Så hon höll henne och tvingade henne att ha napp (hon avskydde napp) så till slut somnade hon för att hon var så utmattad varpå mamma nöjt "se där, hon var bara lite trött". För mig var allt så nytt då så jag sa inte ifrån. Men efter den händelsen har jag alltid sagt ifrån. Likadant när folk (släkt) vill att hon ska pussas och kramas med dem men visar att hon inte vill så säger jag ifrån. Det är ok att inte kramas och pussas.
Spädbarnstiden glömmer man ju fort, min stora är "bara" 2,5 år - jag har glömt massor

Näää vad hemskt! varför kan inte folk bara respektera vissa saker. Speciellt när det gäller ett spädbarn.

 

[malumbub]

Men yay vilken bra dag... Fick nyss veta att dotterns favorit på fsk har sagt upp sig och jobbar månaden ut bara Nu lär det bli ännu roligare när hon skolas in på nya avdelningen

Och jag har 38 grader trots panodil...

Febern lät inte kul. Hur mår du i övrigt?

 

[Hyacinth]

@clusia den där konstiga känslan av oro hade jag också sista tiden, jag tolkade det som att kroppen gick in i någon sorts "sista fas" och förberedde sig inför förlossningen.

Ine relaterat, men fick du kontakt med vården ang underlivet?

 

[Atiksa]

Ine relaterat, men fick du kontakt med vården ang underlivet?

Jag ringde Mvc idag som direkt hänvisade till gyn på sjukhuset, ringde dit men deras telefonkö var full för dagen så får ringa imorgonbitti igen. På telefonsvararen så hänvisade de till 1177 i ärenden som inte kan vänta, men min tilltro till dem är lite stukad så väntar till imorgon.

 

[Safir]

November
22/11 vinkelina, första barnet, pojke (Gustav) född 5/12 kl 16:05, 3536g och 52 cm

December:
6/12 - Karolajna, andra barnet, flicka (Vilja) född 23/11 kl 19.50, 4390 g och 52 cm
7/12 - cute_beast, första barnet. En flicka född 4/12 kl 16:30, 3515 g och 50 cm
13/12 - LillaMy84, tredje barnet, pojke född 20/12 05.58 53cm 3894g
15/12 - Solvind, andra barnet
17/12 - et_flickan, första barnet, flicka född 00.51 24/12 3195g 50 cm

Januari:
16/1 - *gotlandsrusset*, andra barnet, flicka född 7/1 03:07 48cm och 3175g
16/1 - supersonic 28 år, andra barnet, pojke född 28/1 20.14, 51 cm och 3818 g
18/1 - trixan, första barnet, pojke
20/1 - MEJ84, första barnet, underbar tjej född 17/1, 3480g och 52cm
20/1 - malumbub, första barnet, flicka född 27/1, 4853g och 53cm
25/1 - Atiksa, första barnet. Pojke, född 16/1, 3438g och 49cm
28/1 - Lady_A 31 år, första barnet, tjej. Astrid Född 3/2 50 cm 3655 g

Februari:
5/2 - Safir, första barnet, flicka född 7/2, 3310 g och 51 cm
9/2 - amk, första barnet
10/2 - megin, första barnet, flicka född 5/2, 3040g och 50 cm
12/2 - Halali, första barnet
13/2 - Lenis, första barnet, pojke, planerat snitt 7/2
16/2 - Hera_ 30 år, första barnet
24 /2 - Pilo, andra barnet, RUL tror en lillasyster
25/2 - Glittra, andra barnet
28/2 - clusia, första barnet RUL sa tjej

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

 

[Fille]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Grattis

 

[Lazy Lady]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Grattis till bebis! Skönt att allt gått bra!

 

[clusia]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Grattis! Skönt att höra att allt går bra. ❤

 

[Pilo]

Grattis @Safir

Hoppas att hormonerna stabiliserar sig snart

 

[malumbub]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Stort grattis!

Håller med om att tiden nu efteråt känns jobbigare emotionellt än innan, på ett sätt. Och det är inget nytt fenomen - både BVC, 1177 och BB verkar ha full koll och förståelse för det. Och i a f jag blir erbjuden bra stöd, bara jag vågar be om den. (T ex så erbjöd sig sköterskan på 1177 att ringa upp mig 4 timmar senare, bara för att höra hur jag och Knoddrick mår, när jag ringde för att bara få lite guidning i när man ska åka in med en tvåveckors med förändrad andning / misstänkt infektion.)

 

[cute_beast]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Grattis till dottern!
Och hormonomställningen som sker vid/efter förlossningen är tuff, du är inte ensam som gråter och tycker saker känns konstigt.
Var snäll mot dig själv, du och din kropp har just utfört ett jättearbete.
Känner du dig väldigt ledsen så försök vara öppen för att räcka ut en hand till BVC eller liknande.

 

[Pilo]

Åååå... Varit jobbigt i flera nätter nu, och inatt var jag vaken mellan 1-5. Min man fick migrän och duschade mellan 2-3, och G hade "dricka lite vatten" maraton.
Däremellan var jag vrålhungrig,kissnödig, hade ont i halsen, täppt i näsan och ont av förvärkar och i hela bäckenet.
Min man är hemma då migränen inte släppt och jag funderar starkt på en kopp kaffe.


Önskar er alla en trevlig alla hjärtans dag!

 

[Pilo]

Sedan så kör mina föräldrar mina två selar till ny ägare idag ska snart sälja flera av tränsen med.
Så många år sen Pilo gick bort,men det gör fortfarande så ont. Han var min själsfrände.

Men tiden, orken och ekonomin finns inte för att ha häst just nu

 

[malumbub]

Åååå... Varit jobbigt i flera nätter nu, och inatt var jag vaken mellan 1-5. Min man fick migrän och duschade mellan 2-3, och G hade "dricka lite vatten" maraton.
Däremellan var jag vrålhungrig,kissnödig, hade ont i halsen, täppt i näsan och ont av förvärkar och i hela bäckenet.
Min man är hemma då migränen inte släppt och jag funderar starkt på en kopp kaffe.


Önskar er alla en trevlig alla hjärtans dag!

Oxå jobbig natt här. Andra natten i rad jag typ sover inget mellan midnatt och kl 5. Och så förändrad andning på ungen som stressar. Inte så mycket reserver kvar nu.

 

[malumbub]

Sedan så kör mina föräldrar mina två selar till ny ägare idag ska snart sälja flera av tränsen med.
Så många år sen Pilo gick bort,men det gör fortfarande så ont. Han var min själsfrände.

Men tiden, orken och ekonomin finns inte för att ha häst just nu

Det är jobbigt med de där själsfränderna som man inte får ha kvar. Jag saknar min hund. Men tänker att det kommer en tid i framtiden då jag har möjlighet att ha hund igen, även om det aldrig kommer ge mig tillbaka just Sisko.

 

[clusia]

Sedan så kör mina föräldrar mina två selar till ny ägare idag ska snart sälja flera av tränsen med.
Så många år sen Pilo gick bort,men det gör fortfarande så ont. Han var min själsfrände.

Men tiden, orken och ekonomin finns inte för att ha häst just nu

❤ jag vet hur det känns. Det är många år sedan jag tog bort min älskade häst. Skaffade en annan efter det men det var inte alls samma sak. vissa hästar kommer bara närmare än andra. Har bestämt mig att min nästa häst ska vara något helt annat. Typ en ponny till barnet som jag också kan rida på. Annars letar jag bara efter en kopia av min älskade W.

 

[*Gotlandsrusset*]

Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu

Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).

Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!

Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...

Grattis

Baby blues, helt normalt och blir bättre. Blir det inte lättare utan man känner sig deppig och gråter ska man se till att få hjälp