Så blev det äntligen vår tur! Har följt er andra under hela tiden men varit hopplöst dålig på att skriva i tråden själv... Blir kanske därför lite långt nu
Det började med att det sista av slemproppen släppte förra helgen. Hade sen förvärkar under hela måndagen som blev allt intensivare och tätare (varannan min) under kvällen för att plötsligt bli allt glesare... Frustrerande! Dock var de aldrig längre än ca 10 min mellan dem och de gjorde ONT. Kunde inte sova något på natten (varje gång man nickade till kom en ny värk) och efter att varken TENSapparaten eller det varma badet hjälpte mot värkarna fick maken ringa in till förlossningen (då kom de var 3-4 min).
Var lite orolig över att bli hemskickad när vi väl framme för nu gjorde värkarna så ont att jag inte visste hur länge jag skulle stå ut med dom utan smärtlindring. Lyckligtvis var jag 4 cm öppen så jag fick stanna! Väl inne på förlossningsrummet fick jag lustgas som inte hjälpte överhuvudtaget men tack och lov för epiduralen! Vid nästa undersökning 4 h senare hade jag inte öppnat mig något mer så de tog hål på hinnorna och skulle sätta in värkstimulerande dropp för att bebisens blev stressad och hennes puls sjönk under under mina värkar. De hann dock bara sätta in droppet ett par min innan de var tvungna att lägga om elektroden (?) på bebisens huvud och då hade jag hunnit öppna mig 2 cm till. Fick sedan order om att vandra runt i korridoren lite och efter att ha gjort detta en timme var det dags för nästa koll - då var jag helt öppen! Sedan var det dags att börja krysta och en timme senare var hon ute!
Väl hemma nu försöker jag passa på att njuta av bebisbubblan men trots att hon troligen tillhör kategorin "lätt" bebis så är allting otroligt omvälvande! Gråter om kvällarna och oroar mig för allt från PSD till relationen med maken och när kommer jag någonsin få sova ut igen . Tycker nästan att jag är mer hormonell nu än vad jag någonsin varit unde graviditeten...
