Aha, där ser man.. Så olika det kan vara
jag tyckte att det kändes lite halvskumt att tillhöra förlossningen såpass länge efter, men tänkte inte på att fråga vad mer exakt som syftades på, hade alldeles för bråttom att komma hem. Inget jag har nåt minne av sen tidigare förlossningar (annat sjukhus, samma landsting) heller, så det kanske är beroende på sjukhus Hur sjukt det än låter så saknar jag redan magen. Det har bara gått två veckor... Häromdagen smällde hon till sambon i ansiktet och när vi sa åt henne att pussa på kinden (=förlåt) spottade hon i soffan Vi hade över svärmor igår ett par timmar inklusive middag utan att I blev övertrött på kvällen vilket kändes stort.
Tror att det beror på att hon inte behandlade I som en levande docka den här gången (plocka åt sig bebisen omedelbart och hålla henne så länge det går tills hon protesterar för högt) utan hälsade på henne när hon var hos sin far, pratade med henne när hon var i babysittern och sen höll henne medan hon gick runt i lägenheten. Hon behandlade helt enkelt I som en riktig liten människa vilket vi strävar efter.
Tror dock bara det beror på att hon fortfarande har problem med sin arm och nu har tösen blivit för tung och stark för att hon ska komma undan med att jonglera med henne.
Förhoppningsvis kan vi befästa ett nytt beteende för svärmor då hon inte kommer vara fräsch i armen för än till sommaren, och då kommer I vara ännu svårare att hantera hur hon vill.
Nu på torsdag morgon ska min mor komma förbi och vara barnvakt själv cirka 20-30 min. Då får vi se om hon klarar av att uppföra sig enligt instruktioner, vilket hon tenderar att gå tvärt emot även om hon säger att hon tänker göra som man kommit överens om. Varje. Gång.
Karln ska åka iväg med jobbet (för första gången sen I föddes) onsdag morgon och kommer hem torsdag kväll så jag kommer vara lagom trött när jag kommer hem från VC med p-stav insatt till en illröd skrikande bebis och en mormor som kommer säga "Jag vet vad vi sa, men jag tänkte att .... skulle funka istället."
Jag kommer bli positivt chockerad om det går bra, jag tror dock inte det.
Det skulle däremot kanske skapa lite mer förståelse från min mor och förhoppningsvis dämpa lite av hennes tjat om hon får vara själv med I och upptäcka att hon är en riktig person och inte en levande docka. Ser inte fram emot det.
Låter lovande att de kan utvecklas. Det är ju bara synd att barnen ska behöva bli stressade eller ledsna hela tiden för att de prompt ska göra på ett visst sätt.
Hon frågar hela tiden om I gör saker som kräver att hon är 6 eller 12 månader och har gjort så sedan hon var 4 veckor. men bebis hämtar sig snabbt och verkar inte bry sig så värst mycket.Så nära för många nu
Fick magkatarr igår. Igen. Trodde verkligen att det hade läkt ut och inte tänkte komma tillbaka igen. Tur jag har omeprazol kvar hemma, blev full dos såna och full dos panodil men sömnen blev ändå skit. Första gången lillen vaknar börjar det pissa blod från näsan och täcke + bebis pyjamas blir helt nedblodat. Väcker sambon som får ta ungen, springer in på toa och stoppar näsan under rinnande kallt vatten och ammar sen klart samt byter blöja. Ut i tvättstugan och slänger in täcket och pyjamasen. Kul natt
Morgonen fortsätter med kaskadkräkning ur näsa och mun från bebis så det är bara att stoppa honom i ett bad. Dessutom nös han ut snorkråkor värdiga en vuxen karl
Dottern får mest skäll nuförtiden (känns det som iaf). Hoppa inte i soffan, inga bollar eller kritor i soffan, skrik inte, kasta inte klossar i soffan, akta lillebror etc etc
Ja det blev visst lite gnälligt men jag är trött och har ont idag så jag tyckte det var berättigat
Låter lovande att de kan utvecklas. Det är ju bara synd att barnen ska behöva bli stressade eller ledsna hela tiden för att de prompt ska göra på ett visst sätt.
Det känns ju inte super för anknytningen att det hela tiden ska ta det för långt istället för att sluta när det går bra.
Det som är lustigast är precis som du säger att hon kan minsann, hon haft småbarn, men samtidigt minns hon inget om spädbarnstiden.
Hon ville gå på stan med mig några timmar när dottern var två veckor exempelvis och förstod inte att hon åt varje/varannan timme.
I var skinnflådd i armhålorna för några veckor sen då hon just fått extra valkar där så det hade blivit lufttätt och vi hade just börjat smörja med zinkpasta. Hon var ju förståeligt öm under armarna.
Min mor skulle hela tiden lyfta henne under armarna med orden "men såhär lyfte jag alltid er" vilket fick I att skrika. Jo, men nu är hon ju öm där så låt bli. "Ojdå, jag glömde!"
Så gick det en minut och så återupprepas hela situationen. Om och om igen.
Det är helt okej att gnälla @supersonic speciellt när du haft extra tufft.
Kaskadkräkningar händer då och då här med, jag tycker att det är superjobbigt
@supersonic @*Gotlandsrusset*
Här kaskadspyr dottern också ofta. Oftast är det dock ganska lugna spyor, men om hon nyser eller hostar samtidigt som hon kräks kan hon få fantastisk längd på uppstötningen.
Oj vad jag känner igen mig. Här skälls och tjatas det också hela tiden och jag är så trött på min egen röst. Stora vill krama, klänga, ligga på, bär syster hela tiden och när jag ammar har jag inte bara bebisen vid bröstet utan även honom på axlarna. Blir fullkomligt skogstokig men försöker vara pedagogisk...
Har en som kaskadspyr en del här med, speciellt när hon äter å äter å äter och sen ska bajsa. Ibland kommer de ur både näsa och mun så hon kippar efter andan
Idag har hon dessutom sovit 20 min här och där för att sedan bli vansinnig över att hon ligger ensam. Är redo att ringa psyket snart
)Usch då jobbigt.När min dotter var spädbarn envisades min mamma med att det var minsann bara trams när hon skrek om inte jag höll i henne. Så hon höll henne och tvingade henne att ha napp (hon avskydde napp) så till slut somnade hon för att hon var så utmattad varpå mamma nöjt "se där, hon var bara lite trött". För mig var allt så nytt då så jag sa inte ifrån. Men efter den händelsen har jag alltid sagt ifrån. Likadant när folk (släkt) vill att hon ska pussas och kramas med dem men visar att hon inte vill så säger jag ifrån. Det är ok att inte kramas och pussas.
Spädbarnstiden glömmer man ju fort, min stora är "bara" 2,5 år - jag har glömt massor
även om igångsättning inte känns jätte lockande...Usch då jobbigt.
Jag har också börjat säga ifrån eller helt sonika plocka av henne bebisen när jag ser att det bara kommer eskalera.
Jag försöker varva nu mellan det och att låta henne hållas med I så hon själv för se vad som fungerar då det är ordentliga lungor på pipgrisen så hon ger upp snabbare för varje gång och provar göra som vi tipsar.
Vi försöker att lägga fram det så artigt vi kan för att inte knäppa henne på näsan, mer "vi brukar göra så och så och det gör henne nöjd." men hon gör ändå väldigt ofta tvärtemot. Varför förstår jag inte.
Meningen "Hon tycker om när man dansar omkring med henne och sjunger" fick min mor att omedelbart sätta sig ner och hålla den ledsna bebisen stilla.
Förvånat märke hon att bebisen blev argare, sen förklarade hon för oss (när hon väl gav upp) "hon verkar vilja att man dansar runt och sjunger". No shit.
Blir lite bisarrt ibland, känns som att hon är en trotsande treåring ibland istället för några år från pension.
Å andra sidan är det ju bra att damen högljutt talar om vad som inte gillas isf Bm besök idag då, 3 dagar till bf
Både jag o bebis verkar må ypperligt, bebis var dock inte fixerad än o jag är verkligen helt inställd på att gå över max tid... dvs 2veckor...
Har inga förvärkar alls o inget som tyder på att det ska dra igång.
Men Så länge jag o bebis mår bra spelar det mindre roll när den kommer
Vet inte om din bm sagt det men är inte bebis fixerad och vattnet går ska man lägga sig ner och ringa förlossningen.Oh ja, ingen missar vilket humör tösen är på. Oavsett om hon är glad, arg, missnöjd eller ledsen.Vad drygt!
Jag tycker kanske att positiv bestraffning inte är sjystaste sättet, men det är synnerligen effektivt. Spännande! Jag tyckte inte heller att det lät så lockande men som tur var bestämde sig bebis för att komma på bf+12
