Vinterföräldrar 16/17 del 3

[lil-sis]

G N Ä L L

Kommer till stallet och låter Knoddrick sitta kvar i bilen medans jag tar in de två hästar som ska skos = superstressad. Precis mitt i det ringer svägerskan (brors fru), varpå jag avvisar samtalet. När hästarna och barnvagn och Knoddrick äntligen är inne i stallet plockar jag upp telefonen för att förklara mig. Då ligger det redan ett meddelande med "skulle bara säga hej" och en söt bild på brorsdottern. Stressad som jag fortfarande är skriver jag bara "upptagen, ringer senare" och tänker inte mer på det.

När Knoddis och jag kommer hem tre timmar senare är vi båda två helt slut och vill bara krypa ner i värmen i sängen. Svärfar har varit förbi och hängt en påse med kläder på ytterdörren (de köpte för små kläder när Knoddis föddes, så de har bytt dem nu) och istället för att bli tacksam över att de tagit sig ut till oss ute i skogen så surnar jag ihop och svär över att de kommit oannonserade - himla tur att jag inte var hemma! Jag är alltså helt slut. Jag fattar det. Så jag äter en matlåda och bäddar ner oss och katterna.

Under tiden vi vilar kommer det ett meddelande från brorsan där han undrar vad vi gör. Jag surnar och sätter mobilen på att uppdatera alla appar och skit och bara blundar.

Efter att ha kommit ner i varv, slappnat av och samlat ihop lite energi igen ringer jag brorsan. Jag vet att de vill videochatta, men Knoddrick sover än och det är helt mörkt i rummet...plus att jag bara orkar inte. Då får jag höra hur svägerskan slänger ur sig i bakgrunden att "jaha, mig ringer man inte tillbaka till längre" och en del annan skit. Och brorsan frågar om videochat - som jag påpekar att Knoddrick nog egentligen är lite för liten för. Min och brorsans jargong får denna diskussion att funka, men svägerskan fortsätter suga energi, så jag ber om att få prata med henne. Men nä, nu går det ju inte. Hon är kladdig om händerna, hon plockar med disken, hon gör nåt annat...för att till slut kasta ur sig att hon är på för dåligt humör för att prata. NÄHE!?!

Suuuuuuck.

Höll på att slänga telefonen i väggen. Som tur är kom jag på att det inte är telefonen jag är arg och trött på.

Knoddrick är bara två veckor gammal. Vi har varit hemma i typ 10 dagar. Och bara för att jag inte är sjukskriven längre betyder det inte att jag är "fullt frisk" och som jag har gett sken av är mitt normala tillstånd. För så som jag varit har inte varit nyttigt för mig. Så snälla, bara låt mig vara.


(Ja, jag fattar att jag ska vara tacksam över den familj jag har och att de vill vara engagerade. Och ja, jag vet hur bebissjuk man kan bli när ens syskon får barn. Och ja, kommunikationen har haft sina problem redan tidigare. Problemen har bara blivit något tydligare nu, alltså typ det senaste halvåret eller nåt sånt.)

Eller så låter alla dig vara tills DU vill ha kontakt.

 

[malumbub]

Eller så låter alla dig vara tills DU vill ha kontakt.

Tänk om energislukarna kunde fatta det.

 

[*Gotlandsrusset*]

G N Ä L L

Kommer till stallet och låter Knoddrick sitta kvar i bilen medans jag tar in de två hästar som ska skos = superstressad. Precis mitt i det ringer svägerskan (brors fru), varpå jag avvisar samtalet. När hästarna och barnvagn och Knoddrick äntligen är inne i stallet plockar jag upp telefonen för att förklara mig. Då ligger det redan ett meddelande med "skulle bara säga hej" och en söt bild på brorsdottern. Stressad som jag fortfarande är skriver jag bara "upptagen, ringer senare" och tänker inte mer på det.

När Knoddis och jag kommer hem tre timmar senare är vi båda två helt slut och vill bara krypa ner i värmen i sängen. Svärfar har varit förbi och hängt en påse med kläder på ytterdörren (de köpte för små kläder när Knoddis föddes, så de har bytt dem nu) och istället för att bli tacksam över att de tagit sig ut till oss ute i skogen så surnar jag ihop och svär över att de kommit oannonserade - himla tur att jag inte var hemma! Jag är alltså helt slut. Jag fattar det. Så jag äter en matlåda och bäddar ner oss och katterna.

Under tiden vi vilar kommer det ett meddelande från brorsan där han undrar vad vi gör. Jag surnar och sätter mobilen på att uppdatera alla appar och skit och bara blundar.

Efter att ha kommit ner i varv, slappnat av och samlat ihop lite energi igen ringer jag brorsan. Jag vet att de vill videochatta, men Knoddrick sover än och det är helt mörkt i rummet...plus att jag bara orkar inte. Då får jag höra hur svägerskan slänger ur sig i bakgrunden att "jaha, mig ringer man inte tillbaka till längre" och en del annan skit. Och brorsan frågar om videochat - som jag påpekar att Knoddrick nog egentligen är lite för liten för. Min och brorsans jargong får denna diskussion att funka, men svägerskan fortsätter suga energi, så jag ber om att få prata med henne. Men nä, nu går det ju inte. Hon är kladdig om händerna, hon plockar med disken, hon gör nåt annat...för att till slut kasta ur sig att hon är på för dåligt humör för att prata. NÄHE!?!

Suuuuuuck.

Höll på att slänga telefonen i väggen. Som tur är kom jag på att det inte är telefonen jag är arg och trött på.

Knoddrick är bara två veckor gammal. Vi har varit hemma i typ 10 dagar. Och bara för att jag inte är sjukskriven längre betyder det inte att jag är "fullt frisk" och som jag har gett sken av är mitt normala tillstånd. För så som jag varit har inte varit nyttigt för mig. Så snälla, bara låt mig vara.


(Ja, jag fattar att jag ska vara tacksam över den familj jag har och att de vill vara engagerade. Och ja, jag vet hur bebissjuk man kan bli när ens syskon får barn. Och ja, kommunikationen har haft sina problem redan tidigare. Problemen har bara blivit något tydligare nu, alltså typ det senaste halvåret eller nåt sånt.)

Fast NEj! De känslor du känner har du rätt till. Skit i vad andra tycker och tänker! Du gör de som är bäst för dig och ditt barn sen kan dina anhöriga säga vad 17 dom vill

 

[Pilo]

G N Ä L L

Kommer till stallet och låter Knoddrick sitta kvar i bilen medans jag tar in de två hästar som ska skos = superstressad. Precis mitt i det ringer svägerskan (brors fru), varpå jag avvisar samtalet. När hästarna och barnvagn och Knoddrick äntligen är inne i stallet plockar jag upp telefonen för att förklara mig. Då ligger det redan ett meddelande med "skulle bara säga hej" och en söt bild på brorsdottern. Stressad som jag fortfarande är skriver jag bara "upptagen, ringer senare" och tänker inte mer på det.

När Knoddis och jag kommer hem tre timmar senare är vi båda två helt slut och vill bara krypa ner i värmen i sängen. Svärfar har varit förbi och hängt en påse med kläder på ytterdörren (de köpte för små kläder när Knoddis föddes, så de har bytt dem nu) och istället för att bli tacksam över att de tagit sig ut till oss ute i skogen så surnar jag ihop och svär över att de kommit oannonserade - himla tur att jag inte var hemma! Jag är alltså helt slut. Jag fattar det. Så jag äter en matlåda och bäddar ner oss och katterna.

Under tiden vi vilar kommer det ett meddelande från brorsan där han undrar vad vi gör. Jag surnar och sätter mobilen på att uppdatera alla appar och skit och bara blundar.

Efter att ha kommit ner i varv, slappnat av och samlat ihop lite energi igen ringer jag brorsan. Jag vet att de vill videochatta, men Knoddrick sover än och det är helt mörkt i rummet...plus att jag bara orkar inte. Då får jag höra hur svägerskan slänger ur sig i bakgrunden att "jaha, mig ringer man inte tillbaka till längre" och en del annan skit. Och brorsan frågar om videochat - som jag påpekar att Knoddrick nog egentligen är lite för liten för. Min och brorsans jargong får denna diskussion att funka, men svägerskan fortsätter suga energi, så jag ber om att få prata med henne. Men nä, nu går det ju inte. Hon är kladdig om händerna, hon plockar med disken, hon gör nåt annat...för att till slut kasta ur sig att hon är på för dåligt humör för att prata. NÄHE!?!

Suuuuuuck.

Höll på att slänga telefonen i väggen. Som tur är kom jag på att det inte är telefonen jag är arg och trött på.

Knoddrick är bara två veckor gammal. Vi har varit hemma i typ 10 dagar. Och bara för att jag inte är sjukskriven längre betyder det inte att jag är "fullt frisk" och som jag har gett sken av är mitt normala tillstånd. För så som jag varit har inte varit nyttigt för mig. Så snälla, bara låt mig vara.


(Ja, jag fattar att jag ska vara tacksam över den familj jag har och att de vill vara engagerade. Och ja, jag vet hur bebissjuk man kan bli när ens syskon får barn. Och ja, kommunikationen har haft sina problem redan tidigare. Problemen har bara blivit något tydligare nu, alltså typ det senaste halvåret eller nåt sånt.)

Utan att säga för mycket, men åh, jag vet precis. Min syster är en sådan energislukare och man får gnälla! Och sätta gränser.

Ställ in telefonen så bara de dom du vill ska nå dig, prioriterade kontakter. Eller flygplansläge då och då.
Speciellt nu med Knoddrick så liten och ni ska lära känna varandra

 

[supersonic]

[QUOTE="supersonic, post: 17939829, member:
Hon har börjat sina 15 timmar på fsk och de tre dagar hon gått hittills har det varit vikarier som tagit emot = hysteriskt gråtande dotter. Det går fortfarande inte att lämna till vem som helst och hon går inte till alla personal heller även om hon känner dem. Nu ska hon dessutom byta avdelning till en med äldre barn eftersom hon fyller tre i år. Delvis ny personal och nya barn. Det kommer inte bli lätt för henne.

Måste hon vara på förskolan då?
Om de är jobbigt för henne?

* Jenny *[/QUOTE]

Ja. Hon ska byta avdelning plus att de ska byta lokaler och hon måste vänja sig både vid den nya personalen och de nya lokalerna. Delar av barngruppen känner hon sen innan. Hon går terminsvis och det är alltid mycket värre att lämna efter loven. Det låter grymt men att hålla henne hemma gör det bara jobbigare nästa gång hon ska dit. Efter sportlovet kommer personalen på nuvarande avdelning skola in henne och nån till på den nya avdelningen. Eftersom hon är som hon är har vi kommit överens med personalen att detta blir det bästa för att det inte ska bli för jobbigt för henne. Jobbigt kommer det bli ändå.

 

[malumbub]

Fast NEj! De känslor du känner har du rätt till. Skit i vad andra tycker och tänker! Du gör de som är bäst för dig och ditt barn sen kan dina anhöriga säga vad 17 dom vill

 

[malumbub]

Utan att säga för mycket, men åh, jag vet precis. Min syster är en sådan energislukare och man får gnälla! Och sätta gränser.

Ställ in telefonen så bara de dom du vill ska nå dig, prioriterade kontakter. Eller flygplansläge då och då.
Speciellt nu med Knoddrick så liten och ni ska lära känna varandra

Jag har på ljudet bara när jag är i stallet eller när jag väntar ett samtal. Och stänger av aviseringarna från chattappar. För att få vara ifred. Har vänner som visar stor respekt och är helt underbara. De saknar jag och vill ha mer kontakt med...till skillnad från släktingarna.

 

[malumbub]

Andra kvällen i rad vi inte ger nån ersättning inför natten. För hon har inte varit ledsen eller arg efter amning.
Förra natten sov vi 2-3 timmar åt gången. Hoppas det fortsätter så.

 

[et_flickan]

Herregud. Fått sova 6 timmar i eget rum, helt själv utan bebis. Hon har underhållit sambon lite i natt. Han har fått jobba hårt
Fördelen med att ha bröst, hon hinner aldrig vakna och bli riktigt hungrig för jag petar alltid in bröstet innan hon ens hinner slå upp ögonen, extremt praktiskt

Brösten är inställda på att mata bebis 2-3 gånger på natten så kändes som att jag låg på en sten när jag vaknade.

 

[Donnatello]

Måste hon vara på förskolan då?
Om de är jobbigt för henne?

* Jenny *

Ja. Hon ska byta avdelning plus att de ska byta lokaler och hon måste vänja sig både vid den nya personalen och de nya lokalerna. Delar av barngruppen känner hon sen innan. Hon går terminsvis och det är alltid mycket värre att lämna efter loven. Det låter grymt men att hålla henne hemma gör det bara jobbigare nästa gång hon ska dit. Efter sportlovet kommer personalen på nuvarande avdelning skola in henne och nån till på den nya avdelningen. Eftersom hon är som hon är har vi kommit överens med personalen att detta blir det bästa för att det inte ska bli för jobbigt för henne. Jobbigt kommer det bli ändå.[/QUOTE]

Vi har en dotter som låter lite lik er. Med henne tänker jag dock att det borde bli lättare att lämna henne när hon blir lite äldre. Hon kommer vara två år och fyra månader när nästa bebis kommer och jag tänker att hon kommer få vara hemma det här året iaf. Men du tror inte att det kommer bli lättare att lämna när er dotter är lite större? Jag har ju egentligen ingen aning hur det kommer funka men för min egen del känns det mest taskigt att lämna dottern på förskolan när hon inte måste vara där även om jag vet att gråtandet går över efter en stund.

 

[glittra]

@supersonic och @Donnatello det låter som en jobbig sits. Jag har lite oro för motsatt situation, att sonen inte alls ska vilja gå hem från förskolan mitt på dagen när han går 15 timmar. Å andra sidan kanske han gärna vill vara hemma med oss andra, är svårt att veta hur de kommer att reagera på förändring tycker jag.

 

[glittra]

Idag känner jag mig så trött och alldeles matt i armar och ben. Tror att jag behöver bli bättre på att vila.

 

[supersonic]

Ja. Hon ska byta avdelning plus att de ska byta lokaler och hon måste vänja sig både vid den nya personalen och de nya lokalerna. Delar av barngruppen känner hon sen innan. Hon går terminsvis och det är alltid mycket värre att lämna efter loven. Det låter grymt men att hålla henne hemma gör det bara jobbigare nästa gång hon ska dit. Efter sportlovet kommer personalen på nuvarande avdelning skola in henne och nån till på den nya avdelningen. Eftersom hon är som hon är har vi kommit överens med personalen att detta blir det bästa för att det inte ska bli för jobbigt för henne. Jobbigt kommer det bli ändå.

Vi har en dotter som låter lite lik er. Med henne tänker jag dock att det borde bli lättare att lämna henne när hon blir lite äldre. Hon kommer vara två år och fyra månader när nästa bebis kommer och jag tänker att hon kommer få vara hemma det här året iaf. Men du tror inte att det kommer bli lättare att lämna när er dotter är lite större? Jag har ju egentligen ingen aning hur det kommer funka men för min egen del känns det mest taskigt att lämna dottern på förskolan när hon inte måste vara där även om jag vet att gråtandet går över efter en stund.[/QUOTE]

Hon har gått på fsk i ett år och det är i princip ingen skillnad. Hon har haft svårt för främmande människor sen hon kom ut (det tog sex månader innan sambon kunde hålla henne utan att hon skrek) och hon är så extremt lik min lillasyster i det avseendet att jag nästan vet att det här kommer att ta många år innan det går över. Jag ska dessutom börja jobba snart igen nån dag i veckan och ha med mig bebis på jobbet så då måste hon ändå gå de dagarna. Och eftersom jag inte vill lämna henne hux flux på en ny avdelning då så blir detta minst ont av flera onda ting. Det känns skit att lämna när hon är ledsen men det brukar komma ett sms ganska snart efter lämning där det står att hon lugnat sig och leker. Hon har en favorit som hon mer än gärna går till men den fröken har antingen varit på rast eller varit sjuk den här veckan. Den här tjejen gråter liksom vid lämning hos mormor trots att hon har varit mycket hos mormor. Jag kan liksom inte hålla henne hemma tills hon är 12 (då gick det över för min syster).

 

[supersonic]

@supersonic och @Donnatello det låter som en jobbig sits. Jag har lite oro för motsatt situation, att sonen inte alls ska vilja gå hem från förskolan mitt på dagen när han går 15 timmar. Å andra sidan kanske han gärna vill vara hemma med oss andra, är svårt att veta hur de kommer att reagera på förändring tycker jag.

Det kommer säkert gå bra Hur är han att hämta idag?
Ja hon är väldigt speciell när det kommer till personer utanför familjen (dvs jag och sambon). När vi var på 2 , 5-årskontroll sa hon inte ett ljud under hela besöket så sköterskan började snacka om att koppla in logoped om hon inte börjar prata snart medan jag försökte förklara att hon har minsann mundiarré men att hon pratar inte med vem som helst. Det tog sex veckor efter inskolningen innan hon började prata på fsk så personalen var helt chockade över att hon kunde prata öht. Och vi visste inget för hemma pratade hon hela tiden. Det är så skönt med lillebror som kom nu, han bryr sig inte alls vem han är hos och jag kan lämna honom hemma med sambon när jag ska till stallet utan att känna mig stressad över att han kommer gallskrika under tiden jag är borta. Det gick inte alls med dottern, var jag borta i två timmar (som ett stallbesök tog) skrek hon i två timmar tills jag tog henne igen. Det var påfrestande. Varje dag var det så tills plötsligt en dag hon accepterade att ä även vara hos sambon.

 

[Pilo]

Det kommer säkert gå bra Hur är han att hämta idag?
Ja hon är väldigt speciell när det kommer till personer utanför familjen (dvs jag och sambon). När vi var på 2 , 5-årskontroll sa hon inte ett ljud under hela besöket så sköterskan började snacka om att koppla in logoped om hon inte börjar prata snart medan jag försökte förklara att hon har minsann mundiarré men att hon pratar inte med vem som helst. Det tog sex veckor efter inskolningen innan hon började prata på fsk så personalen var helt chockade över att hon kunde prata öht. Och vi visste inget för hemma pratade hon hela tiden. Det är så skönt med lillebror som kom nu, han bryr sig inte alls vem han är hos och jag kan lämna honom hemma med sambon när jag ska till stallet utan att känna mig stressad över att han kommer gallskrika under tiden jag är borta. Det gick inte alls med dottern, var jag borta i två timmar (som ett stallbesök tog) skrek hon i två timmar tills jag tog henne igen. Det var påfrestande. Varje dag var det så tills plötsligt en dag hon accepterade att ä även vara hos sambon.

Du gör rätt tänker jag som låter henne gå, om du håller henne hemma längre är risken större för att hon kommer utanför gruppen/pedagogerna och rutinerna. Speciellt när hon är i ålder för att utveckla lekkoderna med fler barn som kanske också ska överskolas? Vilket kommer att göra överskolningen värre om hon är hemma länge. Finns det någon pedagog hon känner sig tryggare med? Synd att det var många vikarier. Men så är det ju "vabbruari".

Räknade ut att Gabriel gått 35 timmar sen två veckor innan jul....(pga julledigt och så mycket sjukdomar hos barn och personal) Och nu har dom haft magsjuka i två veckor så han har inte varit där på länge, och nu är det ju snart Bf så vi vågar inte ta dit honom. Sen får han vara hemma mars. Så... Ca 5,5 :- för 35 timmar... Jomenvisst. Det är kul.

 

[supersonic]

Du gör rätt tänker jag som låter henne gå, om du håller henne hemma längre är risken större för att hon kommer utanför gruppen/pedagogerna och rutinerna. Speciellt när hon är i ålder för att utveckla lekkoderna med fler barn som kanske också ska överskolas? Vilket kommer att göra överskolningen värre om hon är hemma länge. Finns det någon pedagog hon känner sig tryggare med? Synd att det var många vikarier. Men så är det ju "vabbruari".

Räknade ut att Gabriel gått 35 timmar sen två veckor innan jul....(pga julledigt och så mycket sjukdomar hos barn och personal) Och nu har dom haft magsjuka i två veckor så han har inte varit där på länge, och nu är det ju snart Bf så vi vågar inte ta dit honom. Sen får han vara hemma mars. Så... Ca 5,5 :- för 35 timmar... Jomenvisst. Det är kul.

Precis så går våra tankar också. Hon är hemma alla lov redan (sambon är lärare) så egentligen är hon inte så mycket på fsk. Och det är jobbigare att lämna efter lov. Hon var ledig förra veckan för då var vi hemma båda två men när sambon jobbar ska hon gå. Just för att inte komma ifrån för mycket och "glömma". Hon har en favorit men som varit sjuk och på rast de gånger jag lämnat den här veckan.

 

[malumbub]

Alltså...åååååå vad jag längtar till att kunna sköta magen som vanligt...

 

[malumbub]

Hörrrrni... Om en tvåveckors är förkyld och spyr upp slem tillsammans med "den vanliga mängden mjölk"...men som äter, kissar och bajsar som "vanligt"...skulle ni då hålla koll efter förhöjd temp eller skulle ni kontakta vården av andra anledningar/symptom oxå?

 

[Atiksa]

Jag skulle hålla koll på tempen och allmäntillstånd, men samtidigt tänka att om jag är osäker på hur bebis mår så kontaktar jag hellre vården nån gång i onödan än oroar mig.
Hoppas liten kryar på sig snabbt

 

[malumbub]

Jag skulle hålla koll på tempen och allmäntillstånd, men samtidigt tänka att om jag är osäker på hur bebis mår så kontaktar jag hellre vården nån gång i onödan än oroar mig.
Hoppas liten kryar på sig snabbt

Jag har haft en riktigt känslofylld eftermiddag och kväll, så jag känner mig inte riktigt i balans idag. Blir samtal till psykologen på måndag. Och imorn kommer mamma.
Men ja, kommer ringa rådgivningen om jag inte kan sova. Idag har jag inte ens kunnat ta beslut om jag ska tvätta tvätten i 40 eller 60 grader...