Jag har tappat lusten att leva. Det är inte roligt. Jag har tröttnat på mig själv, men det är ju svårt att dumpa sig själv? Psyk hjälper inte och jag orkar inte. Jag vill bara krypa ner i sängen, dra täcket över mig och somna.
Vill bara säga att jag har full respekt för hur du känner.
Been there - Done that!
Det är verkligen inte roligt och och när man är där, i hålet, så finns det bara den känslan och den överskuggar verkligen allt annat.
Det är svårt att ta till sig alla slags uppmuntrande tillrop och tips.
Julhelgen är antagligen också en trigger, vad vet jag?
För min del så var det tack vare mina barn som jag ändå stannade kvar.
Många gånger var jag så arg och irriterad på läkaren och vårdpersonalen som sa att jag måste tänka på barnen.
Jag mådde verkligen så dåligt så jag önskade att jag inte hade någon att ta hänsyn till.
Idag är jag tacksam över att jag inte tog mitt liv. Hade jag gjort det så hade det berott på mitt dåvarande sinnestillstånd och inte en verklig, genuin vilja att avsluta livet.
När jag känner sån hopplöshet brukar jag alltid skjuta på beslutet till morgondagen, efter helgen, efter sommaren osv.
Varje gång jag gjort så, så har den akuta känslan klingat av lagom tills jag ska ta beslutet.
Jag menar, ibland kan det vara lättare att man tänker ett par dagar i taget.
Eller ett par timmar, eller minuter.
Nu känner jag alltmer sällan på det viset, nästan aldrig, så det är bra.
Att det känns lättare på jobbet är inte så konstigt.
Där ingår du i ett sammanhang, ditt liv har mening, du gör något bra.
Och köra buss är en väldigt bra grej. Hur skulle vi annars kunna ta oss till jobbet?
Jag har fått hjälp med rätt terapi och mediciner utifrån min diagnos.
Det går verkligen att förändra även om det inte känns så för tillfället.
Jag mår bra för det mesta nu för tiden.
Ibland har jag dippar, men det blir aldrig så djupt som förut.
Och jag vet hur jag ska hantera situationen.
Och jag vet, nytt nick, mitt första inlägg.
Har hängt här mycket, redan på stallet-tiden.
Var inaktiv flera år, skaffade nytt nick men lyckats glömma både nick och lösenord pga ovanstående problem som jag har beskrivit.
Jag har läst flera av dina trådar och vet att du kämpar på.
Mitt enda konkreta tips till dig blir att se till att du får en ordentlig psykiatrisk utredning som kan ge dig rätt diagnos. Med rätt diagnos är chansen större att du får rätt behandling.