Vill inte mer

[Rosett]

Ätit medicin i många år. Ingen samtalskontakt nu, fick sluta terapin för att det inte gick att kombinera med jobbet.

Tack
Det har varit i många år, brukar gå upp och ner. Men nu sitter jag fast. Sen flera månader.

Dags att byta läkare och/eller mottagning till nån som kan se på saken med nya ögon?
Samtal kan man få med en diakon hos kyrkan (man behöver inte vara medlem eller troende, man pratar om det man behöver prata om), det kanske går att få passande tider där. På psyk har man väl en fast samtalstid i veckan, om det är därför det inte passar med ditt jobb menar jag.

 

[gulan]

Nej, inte vad jag kan komma på. Mycket nu. Blir ju gärna så... Ekonomin. En häst i stallet jag är "kär" i. Vill ha hus. Jag hittar ingen lösning. På nått. Inte ens mig själv?

Om du äger hästen ger jag dig rådet att sälja den...ja hur smärtsamt det än är. Att äga häst och ha dålig ekonomi är som att äga fetaste och dyraste bilen i stan...men aldrig få köra den, bara betala och få sitta i den och njuta av att den står på ens garageinfar.
Häst/djur är enbart ett fördärv om ekonomin blöder. Det kan bara inte vara så att det är värt att må skit för ett djurs skulle.
Jag håller inte med i snacket om att det är djuren som gör livet värt att leva. Jo om man har råd med dem -då och bara då kan de vara en hjälp, annars inte.

 

[TheRedLightning]

Jobbet är det enda jag känner att jag är bra på. I bussen mår jag bra. Löjligt va?

Nej, det är inte löjligt. Det är samma för mig, fast istället för bussen är det en lastbil. Känner igen mig delvis i det du skriver och vill bara ge dig en stor kram och säga att du inte är ensam.

Angående ekonomin har du varit på banken och pratat med dom om hur du kan spara? Jag har ett öppnat upp ett sparkonto där jag sätter undan en liten summa varje månad, som sakta växer. Det är knappt jag "märker" att jag sparar varje månad och det känns ändå skönt att veta att det finns där, den dagen summan växt till sig.

 

[MissFideli]

Om du äger hästen ger jag dig rådet att sälja den...ja hur smärtsamt det än är. Att äga häst och ha dålig ekonomi är som att äga fetaste och dyraste bilen i stan...men aldrig få köra den, bara betala och få sitta i den och njuta av att den står på ens garageinfar.
Häst/djur är enbart ett fördärv om ekonomin blöder. Det kan bara inte vara så att det är värt att må skit för ett djurs skulle.
Jag håller inte med i snacket om att det är djuren som gör livet värt att leva. Jo om man har råd med dem -då och bara då kan de vara en hjälp, annars inte.

Nej, jag äger inte hästen.

 

[fejt]

Äter du rätt medicin? Rätt dos? Är det antidepp? Har du provat att byta? Provat stämningsstabiliserande - lamotrigin? Den hjälper många med depression. Bipolär eller ej.
Jag fokuserar på medicin nu eftersom du verkar må så dåligt.
Bra att du har något ställe där det känns ok. Att det är på jobbet är ju toppen. Att känna att man inte vill leva är oerhört sorgligt och farligt men det går över om du får rätt hjälp. Du kanske inte ser det nu men det är så. Om du inte vill ringa psykakuten så ring:
Jourhavande medmänniska 08 702 16 80
Jourhavande präst 112 be att kopplas
Ta hand om dig!

 

[Sassy]

Jag vet inte om det hjälper dig så mycket på deppsidan, men kom ihåg att vi är många som du betyder något för!

 

[Tassetass]

Stor kram från mig och Isola!!

 

[stjarnhimmel]

Tack

Lova mig att du ringer vården om du mår akut jättedåligt?
Blir rejält orolig nu.. Trots att jag inte känner dig..

 

[Viva]

Har inga tips att ge dig, eller mig själv. Men håller tummarna för att du hittar en lösning.

 

[MissFideli]

Lova mig att du ringer vården om du mår akut jättedåligt?
Blir rejält orolig nu.. Trots att jag inte känner dig..

Det blir inget drastiskt ikväll, jag lovar. Med katterna jag har, så är det ju inte bara. Ringa nånstans tror jag inte jag gör, nu har jag gått och lagt mig.

Tack för omtanken

 

[MissFideli]

Äter du rätt medicin? Rätt dos? Är det antidepp? Har du provat att byta? Provat stämningsstabiliserande - lamotrigin? Den hjälper många med depression. Bipolär eller ej.
Jag fokuserar på medicin nu eftersom du verkar må så dåligt.
Bra att du har något ställe där det känns ok. Att det är på jobbet är ju toppen. Att känna att man inte vill leva är oerhört sorgligt och farligt men det går över om du får rätt hjälp. Du kanske inte ser det nu men det är så. Om du inte vill ringa psykakuten så ring:
Jourhavande medmänniska 08 702 16 80
Jourhavande präst 112 be att kopplas
Ta hand om dig!

Kanske är det dags att byta, jag vet inte. Äter Lyrica mot ångest och Cymbalta mor depressionen. Funkat bra i några år, men nu vet jag inte. Eller ja, nån ångest har jag inte så den funkar. Får ringa min läkare och prata med henne. Hon är dock sån som helst vill trappa ner medicin. Så jag vet inte.

 

[MissFideli]

Stor kram från mig och Isola!!

 

[MissFideli]

Jag vet inte om det hjälper dig så mycket på deppsidan, men kom ihåg att vi är många som du betyder något för!

Tack

 

[MissFideli]

Logiken idag förövrigt:
"Tänk om man bara skulle köra av vägen nu, rakt ut i skogen. Nej just nej, har bara halvförsäkring på bilen, blir dyrt om jag klarar mig"

 

[Magiana]

Jo, troligen har du rätt. När inte psyket är iordning vill man köpa lycka. Jag vill vara nöjd med det jag har! Inte alltid vilja ha saker som är för dyra.

Det är okej att vilja ha saker. Man bör däremot fråga sig själv varför man vill ha sakerna. Är det för att trösta sig? Är det för att stärka egot? Eller är det för att kunna förverkliga något? Vilken känsla vill du att sakerna ska ge dig? Tror du att saken kan ge dig den känslan även på sikt? Hur viktig är den känslan för dig?

Kommer du fram till att det du vill ha verkligen är högt prioriterat, så är nästa steg att fundera på hur man tar sig dit.

Jag vet hur det är att verkligen vilja något men inte se någon väg för att ta sig dit. Det drar energi. Någonstans behöver man fylla på energi för att orka fortsätta. För mig tog det 20 år att nå drömmen om ett eget hus och jag höll på att snubbla före mållinjen. Jag fick motgångar och tappade sugen.

Ibland finns det en uppenbar anledning till att man är deprimerad. Ibland kan man komma underfund med det efter ett tag (med eller utan hjälp) och ibland finns helt enkelt ingen direkt anledning.

Vad var det som gjorde att terapin inte gick att kombinera med jobbet? Jag gissar att det krockade med din arbetstid. Det är ju inte alltid enkelt att göra vårdbesök på arbetstid, men det borde vara i din chefs intresse att du får vård. Vill det sig illa kan du ju förlora arbetsförmågan om du inte får vård. Om du ligger i den riskzonen kan du få förebyggande sjukpenning.

Och det låter ju faktiskt som att du förutom att få medicinen justerad också behöver terapi för att ta dig ur nuvarande läge.

 

[MissFideli]

Förebyggande sjukpenning har jag redan fått för några år sedan, så tyvärr. Terapin ger jag upp, inte ens det lyckas jag med.

 

[stjarnhimmel]

Förebyggande sjukpenning har jag redan fått för några år sedan, så tyvärr. Terapin ger jag upp, inte ens det lyckas jag med.

Nej se inte det som ett misslyckande!
En annan terapeut kanske?

 

[Magiana]

Förebyggande sjukpenning har jag redan fått för några år sedan, så tyvärr. Terapin ger jag upp, inte ens det lyckas jag med.

Det kan vara antingen fel terapeut eller fel typ av terapi.

 

[MissFideli]

Nej se inte det som ett misslyckande!
En annan terapeut kanske?

Testat över 10 st under alla år.

 

[Thomasine]

@MissFideli
Jag har inte så mycket att bidra med, har ingen erfarenhet av psykofarmaca så det lämnar jag åt andra men jag tänkte på att du nämnde prioritering i ekonomien. Ta kontakt med en kundrådgivare i din bank och lägg fram ditt problem. Tala om vad du vill uppnå och att du vill ha råd om hur du kan nå dit. Jag är säker på att dom kan hjälpa.

Jag tänker på dig, ta hand om dig och kämpa på en stund till, Stor Kram