Viktig fråga

[Krålus]

Har ni bestämda platser i lunchrummet på jobbet. Om ja hur länge har ni haft samma plats?

 

[Krålus]

Har ni bestämda platser i lunchrummet på jobbet. Om ja hur länge har ni haft samma plats?

Ja så länge vi haft det lunchrummet 6 år kanske.

 

[jeennnnyy]

Har ni bestämda platser i lunchrummet på jobbet. Om ja hur länge har ni haft samma plats?

Jobbar mer än 1000 pers på mitt kontor så hade varit svårt att försöka efterleva fasta platser

 

[Crossline]

Har inte haft bestämda platser sen mellanstadiet

 

[iNHALE]

Officiellt nej men inofficiellt ja. Ingen äger någon plats med alla har en plats där man oftast sitter. Vissa är mer flexibla medan andra är väldigt noga med rutinerna och blir småsura om någon tagit "deras" plats.

 

[SaraXX]

Officiellt nej men inofficiellt ja. Ingen äger någon plats med alla har en plats där man oftast sitter. Vissa är mer flexibla medan andra är väldigt noga med rutinerna och blir småsura om någon tagit "deras" plats.

Sånt där är så himla jobbigt tycker jag. Väldigt glad att det inte finns något sådant på min nuvarande arbetsplats, och brukar särskilt påpeka det för nyanställda. Man får sätta sig var man vill och i vilken gruppering man vill. Det är verkligen ingen som blir sur för sånt.

 

[grodan21]

Jag sitter alltid på samma plats men vi har inte några bestämda platser, men finns bara ett bord med fjorton platser så inte så mycket att välja på

 

[iNHALE]

Sånt där är så himla jobbigt tycker jag. Väldigt glad att det inte finns något sådant på min nuvarande arbetsplats, och brukar särskilt påpeka det för nyanställda. Man får sätta sig var man vill och i vilken gruppering man vill. Det är verkligen ingen som blir sur för sånt.

Jag upplever att det främst är den äldre generationen som surar ihop över det, de som närmar sig pensionsåldern.

 

[Wille]

På jobbet jag hade så satt alla på samma plats jämt, med få undantag. Vi var heller inte så många.

 

[Milosari]

Vi har ett inofficiellt förbud mot fasta platser. Vi är få, så ofta sitter man på sin vanliga plats, men det skulle inte ses med blida ögon om man gjorde anspråk på platsen. Har varit på ett ställe där det var fasta platser och det tog en månad innan jag insåg att de inte skämtade med mig utan menade allvar när de bad mig att flytta på mig. Visst det fanns ett par personer där som var dåliga på det här med flexibilitet, men resten? Kommer aldrig att bli långvarig på ett sådant ställe.

 

[Myrten]

Nej. Vi är ca tio personer.

 

[nejlica]

Officiellt nej men inofficiellt ja. Ingen äger någon plats med alla har en plats där man oftast sitter. Vissa är mer flexibla medan andra är väldigt noga med rutinerna och blir småsura om någon tagit "deras" plats.

Precis så här med, har vi gäster sätter de sig givetvis vart de vill, men det blir genast lite "jaha, vart ska jag sitta nu då?" när någon tagit platsen där man brukar sitta

Är tydligare vid morgonmötet/kaffet när alla är där för då är vi liksom lika många personer som det finns platser och alla brukar sitta på samma ställe, vid lunch när vissa är ute/hemma och äter är det inte lika tydligt och folk flyttar runt mer och sätter sig kanske inte själva längst bort i ett hörn om det skulle vara helt tomt runt dennes "vanliga plats".

Har ett stort långbord för alla bör kanske tilläggas.

 

[em-pirre]

Nej, för jag har aldrig under mina snart 20 år i arbetslivet jobbat på ett ställe med lunchrum

 

[Lillgrådis]

Kommer ännu ihåg den absurda situationen som tingsnotarie när en förhandling dragit ut på tiden och alla de andra redan lunchat klart. Jag sätter mig med min matlåda ensam vid notariebordet, och lagmannen sätter sig i samma lokal tre meter bort - ensam vid domarbordet. Och där intog vi vår lunch under i huvudsak tystnad. Något awkward.

Domarna kunde vid enstaka tillfällen välja att slå sig ner vid notariebordet eller kanslibordet, men det hade varit ett helt otänkbart övertramp att som notarie ta plats vid Domarnas Bord. Det ändrades några år senare till tvångsblandad placering, men det är fånigt nog att det har varit så i modern tid.

 

[Krålus]

Jag sitter alltid på samma plats men vi har inte några bestämda platser, men finns bara ett bord med fjorton platser så inte så mycket att välja på

Det var så jag menade..

 

[mysboll]

Jag sitter alltid på samma plats och blir sur om någon har tagit den.. Men jag säger ju inget utan sätter mig och surar någon annanstans.

Hade även alltid samma plats när jag gick hundkurser. Det blev nog över 10 kurser iaf och tränaren brukade skämta lite om det. Men är man vanemänniska så är man!

 

[mysboll]

På mitt förra jobb så hade vi fyra sittplatser i personalrummet. Då fick man vara glad om man fick sitta ner alls..

 

[Enya]

Inga bestämda platser men vissa av oss föredrar vissa platser framför andra. Eh... jag tex. Men inget surande om den är upptagen, mer... jävligt snopen!
Jag får erkänna att jag blir lite tagen på sängen och förvirrad en kort stund om någon sitter på min plats, händer ytterst sällan, å andra sidan, alla vet att det är min plats! Trots att det inte ens ÄR min plats utan att det bara blivit så att jag sitter där alltid!

 

[Glimra]

I min grupp (vi är mellan 3-6 per skift) så har de flesta en plats de föredrar men ingen knorrar om den är upptagen utan tar bara en annan.

 

[Krålus]

Kommer ännu ihåg den absurda situationen som tingsnotarie när en förhandling dragit ut på tiden och alla de andra redan lunchat klart. Jag sätter mig med min matlåda ensam vid notariebordet, och lagmannen sätter sig i samma lokal tre meter bort - ensam vid domarbordet. Och där intog vi vår lunch under i huvudsak tystnad. Något awkward.

Domarna kunde vid enstaka tillfällen välja att slå sig ner vid notariebordet eller kanslibordet, men det hade varit ett helt otänkbart övertramp att som notarie ta plats vid Domarnas Bord. Det ändrades några år senare till tvångsblandad placering, men det är fånigt nog att det har varit så i modern tid.

På kronfågel utanför katrineholm är det uppdelat i nationaliteter. Det blir väldigt surt om någon entreprenörer sätter sig bland nån annan grupp.