En irländsk jakthäst
Väldigt mycket motor, bra tryck i galopp och i språnget. Resten är det väl lite si och så med men tror han kan bli en trevlig hopp och fälttävlanshäst.
Kul! Håller tummarna för besiktningen!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
En irländsk jakthäst
Väldigt mycket motor, bra tryck i galopp och i språnget. Resten är det väl lite si och så med men tror han kan bli en trevlig hopp och fälttävlanshäst.
Sånt är alltid jobbigt. Har du med lite tid lyckats reda ut vad det handlade om?Vaknade med en dålig känsla idag, jävligt irriterande. Nått som gnager mig i skallen efter igår utan att jag riktigt kan sätta fingret på det.
Sånt är alltid jobbigt. Har du med lite tid lyckats reda ut vad det handlade om?
Sant, men ack så svårt.Tror faktiskt att överdrivet grubblande både är grunden till problemet och något som inte kan lösa det, så försöker göra lite tvärtom istället och strunta i att försöka reda ut det. Ibland måste man nog lära sig släppa saker också bara.
Det kan nog absolut vara en bra taktikTror faktiskt att överdrivet grubblande både är grunden till problemet och något som inte kan lösa det, så försöker göra lite tvärtom istället och strunta i att försöka reda ut det. Ibland måste man nog lära sig släppa saker också bara.
Det här med att gå hem till någon direkt... Nudisten är väääldigt peppad på att vi ska ses och jag tänker lite ”varför inte?”. Ingen av de andra verkar ha tid att träffas i veckan. Han föreslår att vi tar en promenad och om det känns bra så går vi vidare direkt s a s. Det har jag gjort förut, men då har jag väldigt snabbt fått en viss känsla för att det är personer som jag kan lita helt på. Denne har jag inte fått ett grepp om riktigt. Jag tror att han är en snäll tönt, men jag känner inte honom. Hur resonerar ni kring sånt? Hur säkra behöver ni känna er?
(Jag tänker inte gå hem med någon jag får en dålig känsla av, så det är inte det jag frågar efter. Jag ger också adressen till min väninna och hör av mig till henne på utsatt tid, samt talar om för dejten att jag har det säkerhetstänket).
Det här med att gå hem till någon direkt... Nudisten är väääldigt peppad på att vi ska ses och jag tänker lite ”varför inte?”. Ingen av de andra verkar ha tid att träffas i veckan. Han föreslår att vi tar en promenad och om det känns bra så går vi vidare direkt s a s. Det har jag gjort förut, men då har jag väldigt snabbt fått en viss känsla för att det är personer som jag kan lita helt på. Denne har jag inte fått ett grepp om riktigt. Jag tror att han är en snäll tönt, men jag känner inte honom. Hur resonerar ni kring sånt? Hur säkra behöver ni känna er?
(Jag tänker inte gå hem med någon jag får en dålig känsla av, så det är inte det jag frågar efter. Jag ger också adressen till min väninna och hör av mig till henne på utsatt tid, samt talar om för dejten att jag har det säkerhetstänket).
När jag var yngre gick jag hem till folk direkt första dejten.Det här med att gå hem till någon direkt... Nudisten är väääldigt peppad på att vi ska ses och jag tänker lite ”varför inte?”. Ingen av de andra verkar ha tid att träffas i veckan. Han föreslår att vi tar en promenad och om det känns bra så går vi vidare direkt s a s. Det har jag gjort förut, men då har jag väldigt snabbt fått en viss känsla för att det är personer som jag kan lita helt på. Denne har jag inte fått ett grepp om riktigt. Jag tror att han är en snäll tönt, men jag känner inte honom. Hur resonerar ni kring sånt? Hur säkra behöver ni känna er?
(Jag tänker inte gå hem med någon jag får en dålig känsla av, så det är inte det jag frågar efter. Jag ger också adressen till min väninna och hör av mig till henne på utsatt tid, samt talar om för dejten att jag har det säkerhetstänket).
Jag studsar på rosa moln och försöker hålla huvudet kallt. Tror att både jag och min kompis (love interest som nyligen blivit singel, som jag skrev i förra tråden) vill låta bli att fundera för mycket. Tar en dag i taget. Hen dejtar runt och jag kompisstöttar där, känns bra att bibehålla vår grundrelation.
Angående anonymitet här så är jag paranoid. Tror inte personen i fråga skulle hitta in i det här gyttret som dejtingtrådarna är men man vet ju aldrig. Just nu är detta dock ett perfekt ställe att få pysa ut lite känslor! Så jag kanske kan bete mig irl. Blir så jävla knollrig när jag är betuttad.
Det här med att gå hem till någon direkt... Nudisten är väääldigt peppad på att vi ska ses och jag tänker lite ”varför inte?”. Ingen av de andra verkar ha tid att träffas i veckan. Han föreslår att vi tar en promenad och om det känns bra så går vi vidare direkt s a s. Det har jag gjort förut, men då har jag väldigt snabbt fått en viss känsla för att det är personer som jag kan lita helt på. Denne har jag inte fått ett grepp om riktigt. Jag tror att han är en snäll tönt, men jag känner inte honom. Hur resonerar ni kring sånt? Hur säkra behöver ni känna er?
(Jag tänker inte gå hem med någon jag får en dålig känsla av, så det är inte det jag frågar efter. Jag ger också adressen till min väninna och hör av mig till henne på utsatt tid, samt talar om för dejten att jag har det säkerhetstänket).
Jag låter min kompis kolla upp alla jag träffar och är allt okej har jag inga problem med att åka hem till någon direkt. Har inte så mycket självbevarelsedrift
Bästa stalkerkompisen
Det kan nog absolut vara en bra taktik
När jag har olustkänslor har jag märkt att jag ofta mår bättre av att analysera vad de kan bero på. Fick med mig det från KBTn och har väl blivit ett sätt att hantera ångesten. Sen är jag inte säker på att de för mig heller hade varit lämpligt i en situation med en ny relation Där kan det nog som du säger snarare ställa till problem!
Har ni hörts om att ses igen?
Eller hur
Bäst när jag såg den där föraren och skickade ett meddelande. Vi har en snygg kollega i Kalmar.
Fem minuter senare kom en bild, namn, personnummer, telefonnummer, adress och civilstatus
Det här med att gå hem till någon direkt... Nudisten är väääldigt peppad på att vi ska ses och jag tänker lite ”varför inte?”. Ingen av de andra verkar ha tid att träffas i veckan. Han föreslår att vi tar en promenad och om det känns bra så går vi vidare direkt s a s. Det har jag gjort förut, men då har jag väldigt snabbt fått en viss känsla för att det är personer som jag kan lita helt på. Denne har jag inte fått ett grepp om riktigt. Jag tror att han är en snäll tönt, men jag känner inte honom. Hur resonerar ni kring sånt? Hur säkra behöver ni känna er?
(Jag tänker inte gå hem med någon jag får en dålig känsla av, så det är inte det jag frågar efter. Jag ger också adressen till min väninna och hör av mig till henne på utsatt tid, samt talar om för dejten att jag har det säkerhetstänket).
Alltså, det sista hon/vi sa när vi sågs var ungefär "det här var riktigt trevligt, vi får ta och ses igen". Så jag vet inte riktigt varför jag fick en konstig känsla i efterhand. Kanske för att det faktiskt kändes så bra när vi sågs att min hjärna går in lite i ett slags "tänk om det skiter sig eller du missuppfattade-då är det bäst att vara förberedd på det"-läge utan att jag just vill tänka så själv? Jag fattar hur dumt det låter, det är ju mer undermedvetet än medvetet ändå. Jag brukar tänka som så att är det inte något jag just kan påverka, då ska jag inte heller välja att sitta och grubbla på det.
Känner igen det där. Hemskt! Jag brukar verkligen försöka jobba med mig själv där och tjata på mig att den andra personen får stå för sina beslut o jag för mina. Går sådär ibland. Då tänker jag på hur irriterande jag själv tycker det är om någon övertolkar mig och inte accepterar när jag svarar ärligt, det brukar hjälpa mig lite mera!