Spännande!Exakt!
Det tar tid att få grepp om vem jag är, jag börjar inte en Tinderchatt med att blurba ur mig att jag älskar skor och har fler än jag kan räkna, att jag älskar inredning och vill köpa hus bara för att få renovera, sitter många timmar på Pinterest för all möjlig sorts inspiration, har djupa diskussioner med mina katter, har en hel drös med historier i huvudet som bara väntar att få komma ut på papper, att jag gillar att laga mat men hatar att diskanoch ibland låter den stå i flera dagar trots att jag har en diskmaskin, att jag ibland drömmer drömmar som skulle få både Dirk Gentlys hollistiska detektivbyrå och Kafka att framstå som vaniljglass i jämförelse, att jag får mina bästa idéer i duschen, att jag gillar att umgås med andra människor men trivs allra bäst med mig själv, att jag blir tårögd över känslosamma reklamer med djur, att jag är en känsloätare, att jag har chrons, att jag ibland svimmar bara för ingenting, att jag är paniskt rädd för att bli instängd i små utrymmen eller inte kunna andas, att jag älskar vin eller att jag äter Snickersglass ibland fast jag är laktosintolerant och mår dåligt efter.
Inget av det är det första jag tar upp i en chatt eller en chatt alls, man måste lära känna mig för att få hela upplevelsen av mig och det krävs både tid och tillit för det, jag slösar inte bort mig själv på vem som helst i en Tinderchatt
Och det är ju just allt sånt som man upptäcker om man inte avfärdar någons intresse.
