Vi dejtar vidare - del 14

[Alexis]

Precis.
Det blir tröttsamt med de som ska göra en grej av det och som ska föra fram det som något positivt. Jag skulle aldrig heller ha den inställningen på en dejtingsida.
Jag har ingen aning om folk uppfattar mitt beteende som yngre eller äldre. Det enda jag vet är ju det folk säger till mig dvs att folk flera gånger i veckan kommenterar att jag ser yngre ut. Detta är något som jag alltid tyckt varit väldigt jobbigt...Men - jag tycker det blir fånigt att göra en grej av det.

Ja jag tycker inte om när det blir en stor grej av det

blir alltid sjukt förvånad om folk säger att jag ser ung ut för jag känner mig tärd som Clint Eastwood i en westernfilm typ

Någon random människa : Du som är så ung blablablaaa

Jag:

 

[Alexis]

Ja och det är likadant som jag förväntar mig respekt här på forumet men det betyder inte att man får det från alla. Sånt är livet och sen är det inte så att alla anser att det är respektlöst att skicka ett mail till någon.

Nej det är inte alla som inser att det är respektlöst att skita i andras önskemål

 

[Hyacinth]

Du har ingen aning om ens vad du svarar på. Du har ingen aning om hur personerna jag talar om ser ut.

Personalen på systemet tar ofta leg för att vara 100% säkra. Det betyder inte att de på fullaste allvar tror att alla som blir leggade är 19 år gamla.

Men tack för att du förutsätter att du kan förklara det här för mig .

Korrekt.

@Hero

Dessutom MÅSTE de ta leg på alla de tror kan vara under 25. Annars kan man bli av med jobbet, böter mm. Man har frekventa tester där man undersöker detta, så många har 30 som måttstock istället för att vara säkra.

 

[Hyacinth]

Korrekt.

@Hero

Dessutom MÅSTE de ta leg på alla de tror kan vara under 25. Annars kan man bli av med jobbet, böter mm. Man har frekventa tester där man undersöker detta, så många har 30 som måttstock istället för att vara säkra.

Tillägg: de får alltså inte gissa ålder, de ska vara säkra. Alltså kollar man hellre än låter bli, om man vill behålla sitt jobb.

 

[Hero]

Korrekt.

@Hero

Dessutom MÅSTE de ta leg på alla de tror kan vara under 25. Annars kan man bli av med jobbet, böter mm. Man har frekventa tester där man undersöker detta, så många har 30 som måttstock istället för att vara säkra.

Vem är det som mansplainar vem nu ?

Som att jag inte kände till den informationen. Jag pratade inte om vilka man måste be visa legg, jag pratade om att gissa åldern på folk. På de flesta gissar man hyfsat korrekt. Men när man får fram leggen så kan vissa chocka en med att skilja flera år till skillnad mot vad man själv hade gissat. Men nu lämnar jag denna diskussion.

 

[Hyacinth]

Vem är det som mansplainar vem nu ?

Som att jag inte kände till den informationen. Jag pratade inte om vilka man måste be visa legg, jag pratade om att gissa åldern på folk. På de flesta gissar man hyfsat korrekt. Men när man får fram leggen så kan vissa chocka en med att skilja flera år till skillnad mot vad man själv hade gissat. Men nu lämnar jag denna diskussion.

Jag fyllde på med fakta om hur de jobbar.
Jag tycker ålder är svårt att gissa. Alla mellan 15 och 25 ser lika gamla ut. Sen är det en jämn massa fram till rullatorerna.

 

[Hyacinth]

Vem är det som mansplainar vem nu ?

Som att jag inte kände till den informationen. Jag pratade inte om vilka man måste be visa legg, jag pratade om att gissa åldern på folk. På de flesta gissar man hyfsat korrekt. Men när man får fram leggen så kan vissa chocka en med att skilja flera år till skillnad mot vad man själv hade gissat. Men nu lämnar jag denna diskussion.

Sen mansplainar jag inte eftersom jag inte är man. Jag är möjligen en dryg besserwisser, men det är något helt annat.

 

[Bison]

Jag fyllde på med fakta om hur de jobbar.
Jag tycker ålder är svårt att gissa. Alla mellan 15 och 25 ser lika gamla ut. Sen är det en jämn massa fram till rullatorerna.

Men precis!
Därför jag envist leggar mina resenärer.
Det är omöjligt att se om någon är 17 eller 22

 

[Pam]

Det här med ålder verkar ju inte vara helt ovanligt att ljuga om. Både pratat och träffat flera som det sen visar sig har en helt annan ålder. Både uppåt och neråt..
Bra sätt att inleda något med

 

[Hero]

Jag tänkte ju lämna diskussionen. Men tänkte bara säga att det är kan skilja sig nåt otroligt på hur gammal någon uppfattas. Mkt, pga gener men också beroende på kosten och hur man valt att leva sitt liv är sånt som kan påverka rynkor , osv. Solarium och mkt solande är en sån sak som åldrar huden exempelvis. När jag swipar på tinder ser vissa i en ålder ut som tanter med en annan i samma ålder ser ut att vara nästan 10 år yngre. Nu är ju inte tinder någon tillförlitlig sida då foton kan manipuleras och filter kan användas, smink osv. Men min uppfattning är att det stämmer hyfsat överens med verkligheten.

 

[Petruska]

Det säger inte allt, men om man tittar sig omkring idag - hur många 30-åringar tar barnvagnen på söndagspromenad i kostym, slips och hatt? Signalerar det inte mer 70+ och barnbarn i vagnen?

Det kan ju handla om en mix av fördomar och av egna erfarenheter. Men det måste ju gå att vara litet mer konkret än så tänker jag; redan här i tråden när ålder kommer på tal finns ofta starka uppfattningar om vilka åldrar som "passar" till vilka andra åldrar. Ibland nämns att man i olika åldrar är "på olika plats i livet" - vilket kan gå att generalisera rättvisande kring men som inte behöver stämma ett dugg på individnivå. Men mina tankar här rör de faktiska personliga egenskaperna, de konkreta faktorer som gör att en 30-åring tycker sig kunna veta att en 45-åring är för gammal - eller vice versa. Jag minns inte att det har diskuterats särskilt djupt.

Bitar som jag själv ofta ser som åldersrelaterade (om än med frekventa undantag) är nyfikenhet, öppenhet för nya idéer och tankar, fysisk kroppskonstitution, föräldraskap, flexibilitet i tanke och handling, klädstil, språk, ekonomi, allmänbildning...

Jag räknar med att när jag är 80 så kommer mina jeans och mina musikval, tex, likna mina kläder och musik då jag var 30. Jag tror ändå inte att jag kommer framstå som ungdomlig. Det där ser jag helt som skillnader mellan generationer och moden, inte som tecken på gubb-/tantighet.

 

[Petruska]

Jag antar att även din fråga var retorisk - jag är inte bosatt på Södermalm och har därför dåliga förutsättningar att avgöra hur många 30-åringar som allmänpromenerar i finkostym med fru och barn. Min utgångspunkt är att det inte förekommer annat än undantagsvis i de delar av landet där jag lever.

Men ok - man kan släppa klädbiten, den är kanske helt universell över åldrar.
Vilka personliga egenskaper gör att du ser en 50-åring som 50-åring och en 30-åring som 30-åring?

För mig handlar det mer om vilka erfarenheter och referenser personer kan tänkas ha, som har med ålder att göra.

Tex fick jag barn strax efter 20 och jag träffade då på en hel del nyblivna föräldrar i samma ålder. Sen när jag och mina andra jämngamla vänner var sådär 34-40 så börjde de få barn. Då tyckte jag att de lät som tjugoåringar när de beskrev sina omvälvande upplevelser och vidhängande mognadssprång.

 

[stjarnhimmel]

För mig handlar det mer om vilka erfarenheter och referenser personer kan tänkas ha, som har med ålder att göra.

Tex fick jag barn strax efter 20 och jag träffade då på en hel del nyblivna föräldrar i samma ålder. Sen när jag och mina andra jämngamla vänner var sådär 34-40 så börjde de få barn. Då tyckte jag att de lät som tjugoåringar när de beskrev sina omvälvande upplevelser och vidhängande mognadssprång.

Ja håller med.
Jag tänker att det kanske har att göra med tex var man bor dvs att de referensramar man har påverkas av det. Jag har vänner som lever väldigt olika liv.Om jag däremot pratar med avlägsna släktingar så tar de för givet att man ska ha en fast relation och gift/barn på väg vid 25. Om man är singel utan barn efter 30 så borde man enligt dem "sluta bete sig som en tonåring".

Medan jag har vänner med olika livsstilar så jag har nog aldrig tänkt att man måste göra vissa saker vid vissa åldrar. Jag har vänner som utbildat sig/bytt yrken sent i livet, vissa vänner fick barn som tonåringar och andra när de var 45 och vissa har levt hela sina liv som singlar.

 

[Bison]

De flesta tror att jag är runt 20. Tror det beror på dels på min klädstil och min livstil, utan barn osv och dels på att jag inte är särskilt vuxen att prata med.
Jag tycker själv att jag ser ut som min egentliga ålder för det mesta.

 

[Bison]

De flesta tror att jag är runt 20. Tror det beror på dels på min klädstil och min livstil, utan barn osv och dels på att jag inte är särskilt vuxen att prata med.
Jag tycker själv att jag ser ut som min egentliga ålder för det mesta.

 

[Petruska]

Ja håller med.
Jag tänker att det kanske har att göra med tex var man bor dvs att de referensramar man har påverkas av det. Jag har vänner som lever väldigt olika liv.Om jag däremot pratar med avlägsna släktingar så tar de för givet att man ska ha en fast relation och gift/barn på väg vid 25. Om man är singel utan barn efter 30 så borde man enligt dem "sluta bete sig som en tonåring".

Medan jag har vänner med olika livsstilar så jag har nog aldrig tänkt att man måste göra vissa saker vid vissa åldrar. Jag har vänner som utbildat sig/bytt yrken sent i livet, vissa vänner fick barn som tonåringar och andra när de var 45 och vissa har levt hela sina liv som singlar.

Ja. Det är bara just när 40-åringar får barn som jag tänker att de låter som 20-åringar.

Ålder och ålderstelaterade erfarenheter handlar väl djupare mer om vilka tidsperspektiv man har och hur "mycket" man hunnit se och uppleva. Färre grejer är helt nya med åren. Man har mer att jämföra allt med: relationer, unghästar, ja, allt.

 

[Kattennizze]

Ja. Det är bara just när 40-åringar får barn som jag tänker att de låter som 20-åringar.

Ålder och ålderstelaterade erfarenheter handlar väl djupare mer om vilka tidsperspektiv man har och hur "mycket" man hunnit se och uppleva. Färre grejer är helt nya med åren. Man har mer att jämföra allt med: relationer, unghästar, ja, allt.

Jamen exakt. Jag har en ovanlig bindvävssjukdom med defekta gener som gör att min hud inte rynkar sig normalt utan behåller sin släthet livet ut vilket gör att jag ser väldigt mycket yngre ut än vad jag är. Därför blir jag ofta rabiat galen när 30-åriga män ska förklara hur saker och ting fungerar här i världen för mig som är 45 år fyllda...

 

[Kattennizze]

Ha, det bästa exemplet på det var när en 25-årig kille skulle beskriva någon abstrakt samhällsteori kommer inte ihåg vad det var riktigt nu, men typ valfritt av Foucault, för mig som han då trodde gick på gymnasiet...och jag bara ja, du, jag har en lång universitetsutbildning i ämnet, var vill du jag ska börja? Alltså, den minen på killen var oslagbar. Jag var mer än 10 år äldre än killen.

 

[detordnarsig]

Läser alltid denna tråd men hinner inte alls med att skriva. Finns inte heller så mycket att skriva om i mitt dejtingliv eftersom det typ inte existerar. Har en kk och thats it, jag är inte aktiv på nån dejtsida.

Men precis som flera andra skrivit i tråden på sistone så har även jag en livskris eller nåt åt det hållet just nu.

Ganska många olika anledningar till detta. Ett litet urval; De senaste månaderna har jag insett att jag kommer bli ensam. När mina föräldrar dör så är det ingen annan som faktiskt kommer att sakna mig. Har även syskon, men de har sina familjer och vi har ingen superkontrakt.
Mina inte så jättemånga vänner bor också numera på olika håll, väldigt få nära mig och ALLA har en partner och många har barn. Jag är inte speciellt viktig för nån egentligen.

Och det här med barn. Jag har nog alltid tänkt att jag vill ha barn, litr längre fram. Men jag är snart 36, så liksom dags att bestämma sig och börja jobba mot det.

Trivs väldigt bra med kk men det leder ju ingenstans mot mitt mål att ha en familj. Men vill inte bli av med honom om egentligen, för det är ju ingen garanti att jag faktiskt hittar nån jag vill ha och som delar mina mål. Ja, jag vill både ha kakan och äta den! Men jag tror inte heller att jag kan dejta "ordentligt" så länge vi ses....

Vad och hur gör man? Hjälp och vägledning önskas!

 

[Alexandra_W]

Läser alltid denna tråd men hinner inte alls med att skriva. Finns inte heller så mycket att skriva om i mitt dejtingliv eftersom det typ inte existerar. Har en kk och thats it, jag är inte aktiv på nån dejtsida.

Men precis som flera andra skrivit i tråden på sistone så har även jag en livskris eller nåt åt det hållet just nu.

Ganska många olika anledningar till detta. Ett litet urval; De senaste månaderna har jag insett att jag kommer bli ensam. När mina föräldrar dör så är det ingen annan som faktiskt kommer att sakna mig. Har även syskon, men de har sina familjer och vi har ingen superkontrakt.
Mina inte så jättemånga vänner bor också numera på olika håll, väldigt få nära mig och ALLA har en partner och många har barn. Jag är inte speciellt viktig för nån egentligen.

Och det här med barn. Jag har nog alltid tänkt att jag vill ha barn, litr längre fram. Men jag är snart 36, så liksom dags att bestämma sig och börja jobba mot det.

Trivs väldigt bra med kk men det leder ju ingenstans mot mitt mål att ha en familj. Men vill inte bli av med honom om egentligen, för det är ju ingen garanti att jag faktiskt hittar nån jag vill ha och som delar mina mål. Ja, jag vill både ha kakan och äta den! Men jag tror inte heller att jag kan dejta "ordentligt" så länge vi ses....

Vad och hur gör man? Hjälp och vägledning önskas!

Det där är baksidan med en bra kk man trivs med. Det "blockerar" en lite från att dejta om man inte kan tänka sig att dejta någon samtidigt som man har sin kk.

Men åtminstone för mig ger det sig automatiskt. När/om man verkligen vill dejta, då avbryter man kk-delen. När jag varit där du beskriver att du är emotionellt så har jag helt enkelt inte varit "klar" rent mentalt att dejta. Inte velat hitta det där seriösa egentligen. Bara trott det...