vem köper en ponny för 100 000?

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag kan bara svara för mig och svara att jag inte hade stöttat det, för jag tycker inte att det är så viktigt. Om mitt barn vill vara bäst, är det en drivkraft som barnet själv får nära, så att säga.

Men det är ju omöjligt att bli bäst utan egen drivkraft och lika omöjligt är det att bli bäst utan hjälpande och stöttande nära äldre människor.
Framförallt inom ridsporten.
Det är liksom alldeles för sent att försöka bli bäst efter att man fyllt 18.

Men du tycker väl att det är viktigare att plugga och bli professor? Det kanske är finare enligt dig ;)
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men det är ju omöjligt att bli bäst utan egen drivkraft och lika omöjligt är det att bli bäst utan hjälpande och stöttande nära äldre människor.
Framförallt inom ridsporten.
Det är liksom alldeles för sent att försöka bli bäst efter att man fyllt 18.

Men du tycker väl att det är viktigare att plugga och bli professor? Det kanske är finare enligt dig ;)

Nej, absolut inte. Jag försökte poängtera att det är få andra pojk- och flickdrömmar som är så populära att förverkliga bland föräldrar som just "jag vill bli ryttare". Och att jag tror att det ibland är bra att föräldrar inte lägger så mycket av sin egen energi och eget önskande i barnens karriärsval eller allmänna förkovran.

Om mitt barn vill bli bäst och jag inte är beredd att skaffa förutsättningarna för det, vilket jag inte är, får mitt barn tänka ut en annan plan, oberoende av mig. Vilket jag tycker vore det absolut bästa. Han eller hon får troligen inte medalj i ponny-SM, men det ser jag inte som något särskilt ont.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har inte diskuterat priset på ponnyer egentligen, jag vet inte vad en ponny kostar i dag och har därför ingen direkt synpunkt på det. Det är föräldrarnas överdrivna engagemang när barnen ska lära sig att rida och bli bäst som gör mig mest förvånad. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar inte har lagt sig i min yrkeskarriär över huvud taget. Jag tycker inte att det är deras roll.

Vad har föräldrars engagemang när barnen ska lära sig rida har med deras (barnens) yrkeskarriär att göra (eller vad det egentligen är du kritiserar).

Det finns ETT FÅTAL föräldrar som skapar yrkeskarriärer åt både för sig själva barnen (Baryard / Emmanuelsson....) - är det (typ) dessa du menar?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Det finns ETT FÅTAL föräldrar som skapar yrkeskarriärer åt både för sig själva barnen (Baryard / Emmanuelsson....) - är det (typ) dessa du menar?

jag tänker inte på att föräldrarna skapar yrkeskarriärer, utan att de från tidig ålder är med och driver på, fixar och donar och lägger ut stora pengar.

Jag är nog mest intresserad av vad som driver föräldrarna att göra detta. För barnens skull, eller för sin egen?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Då har vi väldigt olika referensramar. Dessutom förstår jag inte varför att satsa på ponnyelit är att skapa en framtida hästkarriär. Jag önskar verkligen inte att mina barn ska jobba med hästar i framtiden, det har ingenting att göra med att jag tycker de ska få chansen att utvecklas inom det de tycker om med rätt material.

Och varför är det just den idrottsliga delen av barns utveckling som är så viktig? Prestationer på elitnivå på ponny, varför är det en viktig del av barns utveckling?

Att ha häst, ponny inte minst, innebär ju hundra aspekter utöver den idrottsliga.

Själv skulle jag tex aldrig någonsin prata om, eller tänka på, ponnyn som "material". Det skulle, som jag ser det, innebära en stor risk för barnets emotionella och moraliska utveckling. Ett barn som ser ponnyn som ett material för sin elitsatsning, kan se sig i månen efter en ponny vad mig anbelangar.

För mig osar det av barnet och ponnyn som material för förälderns ambitioner, och jag fattar inte varför en vuxen människa har ambitioner i den riktningen för barns vidkommande. Ingen lyckas förklara det, det bara återkommer att man måste satsa om man vill bli bra, vilket inte är en nyhet. Men varför är det viktigt att bli bra i någon idrott?

Jag som tycker att hästintresset är så himla bra för barn för att det är så väldigt mycket mer än idrott.
 
Senast ändrad:
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag kan bara svara för mig och svara att jag inte hade stöttat det, för jag tycker inte att det är så viktigt. Om mitt barn vill vara bäst, är det en drivkraft som barnet själv får nära, så att säga.

Så av ren princip skulle du köpa en ponny för 50.000 kr som inte passade eller kunde ta barnet så långt som det själv vill kämpa för att komma, istället för 100.000 kr? Varför? Kostnaden att hålla hästen är densamma.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och varför är det just den idrottsliga delen av barns utveckling som är så viktig? Prestationer på elitnivå på ponny, varför är det en viktig del av barns utveckling?

Att ha häst, ponny inte minst, innebär ju hundra aspekter utöver den idrottsliga.

Själv skulle jag tex aldrig någonsin prata om, eller tänka på, ponnyn som "material". Det skulle, som jag ser det, innebära en stor risk för barnets emotionella och moraliska utveckling. Ett barn som ser ponnyn som ett material för sin elitsatsning, kan se sig i månen efter en ponny vad mig anbelangar.

För mig osar det av barnet och ponnyn som material för förälderns ambitioner, och jag fattar inte varför en vuxen människa har ambitioner i den riktningen för barns vidkommande. Ingen lyckas förklara det, det bara återkommer att man måste satsa om man vill bli bra, vilket inte är en nyhet. Men varför är det viktigt att bli bra i någon idrott?

Jag som tycker att hästintresset är så himla bra för barn för att det är så väldigt mycket mer än idrott.

När jag pratar om ponnyn som material så är det för att materialet skall anpassas efter barnets utveckling och förmåga. Jag köper knappast en damtralla till ett barn som vill cykla landsvägsträning. Eller en ny Audi till barnet som vill köra sån där rejs när man krockar och har sig. Eller en blockflöjt från leksaksaffären när barnet vill lära sig spela på riktigt.

Vad gäller hästeriet så anser jag också att barnet ska ha korrekt utrustning på sin häst, en sadel som passar både häst och ryttare, inte det billigaste som går att hitta på Hööks. Bra foder, inte det billigaste.

Jag tar hand om mina djur men inser samtidigt att jag är inte den enda som kan ta hand om dem. För mig är det också viktigt att inte ensvisas med att hålla fast vid saker/djur bara för att det av nån anledning är moraliskt riktigt (säger vem?).

Sen har jag inte sagt att det är viktigt att bli bra i någon idrott, det är inget som det ens andas om hemma hos oss t.ex. tvärtom uppmanas barnen till att prova flera saker och göra det som de känner är kul. Men OM barnet själv kommer med önskan och viljan att satsa, varför döda det då? Bara för att?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

När jag pratar om ponnyn som material så är det för att materialet skall anpassas efter barnets utveckling och förmåga.

För mig är det också viktigt att inte ensvisas med att hålla fast vid saker/djur bara för att det av nån anledning är moraliskt riktigt (säger vem?).

Men där återkommer du ju också åter och åter till just den idrottsliga matchningen av ekipaget.

Vad gör vi om den ponny som kan ge de bästa tävlingsresultaten inte är den ponny som är gulligast att pyssla med, inte är den ponny som man kan rida ut barbacka på utan orimliga risker, inte är den ponny som man kan simma i sjön med? Varför är tävlingarna viktigare än den sortens saker? Varför ska man som förälder etablera att tävlingarna är viktigare än den sortens saker?

Hästintresset och ridningen kan ju göras hur brett som helst, eller ganska snävt. Varför drar så många i tråden åt det snäva hållet.

Jag har för övrigt inte talat om att "hålla fast vid saker" (jag antar att du menar ponnisar), utan om hur barnet tänker på och uppfostras att tänka på andra, inklusive djur.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Så av ren princip skulle du köpa en ponny för 50.000 kr som inte passade eller kunde ta barnet så långt som det själv vill kämpa för att komma, istället för 100.000 kr? Varför? Kostnaden att hålla hästen är densamma.

När jag började rida fanns inte den där begreppsvärlden över huvud taget, att komma någonstans. Jag red för att det var kul och galopperade i skogen utan några tankar på avancemang. Ingen förälder nämnde någonting om något sådant heller. Det var en skön och mycket kravlös tid, kanske den tid då jag upplevt mest glädje i ridningen. Den ponnyn var helt gratis.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror att de flesta barn som får så dyra tävlingsponnyer blir behandlade lite mer som broilers än vad jag skulle föredra. Jag tycker inte att barn ska uppmuntras att se sin ridning som något slags jobb.

Håller med! Pressen på tonårstjejer kommer från alla håll. :(
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men där återkommer du ju också åter och åter till just den idrottsliga matchningen av ekipaget.

Vad gör vi om den ponny som kan ge de bästa tävlingsresultaten inte är den ponny som är gulligast att pyssla med, inte är den ponny som man kan rida ut barbacka på utan orimliga risker, inte är den ponny som man kan simma i sjön med? Varför är tävlingarna viktigare än den sortens saker? Varför ska man som förälder etablera att tävlingarna är viktigare än den sortens saker?

Hästintresset och ridningen kan ju göras hur brett som helst, eller ganska snävt. Varför drar så många i tråden åt det snäva hållet.

Jag har för övrigt inte talat om att "hålla fast vid saker" (jag antar att du menar ponnisar), utan om hur barnet tänker på och uppfostras att tänka på andra, inklusive djur.

Om jag ska köpa en ponny till ett barn så är det inte bara tävlingsresultaten som är det viktiga, varför tror du att jag menar det? Det ska vara en ponny som passar barnet i alla aspekter, därav hamnar också prislappen högre. Den ska BÅDE fungera att busa med kompisarna i skogen barbacka och åka på tävling. Tänka sig, de tävlingsponnyer som stod i det stall där jag hängde som tonåring, de var såna. Av de tjejerna (tre st) vet jag att två håller på med hästar professionellt idag, de tävlade då SM, EM osv. De var med och busade med oss andra på gamla skrutthästar man fick låna. Den tredje la ner hästeriet och satsade på en annan karriär efter ponnytiden.

Och just vad gäller ponnyer så faller det sig naturligt att man måste byta. Barnet växer ju. Att köpa en c-ponny till ett litet barn, hur snäll den än är, kan göra större skada än nytta. Barn ska ha ponnyer anpassade till sig vilket gör att det kanske är 3 år man har b-ponnyn, en stor c-ponny kan man visserligen ha hela ponnytiden ut sen om man är kort, men oftast växer de och behöver byta upp sig till en d-ponny.

Varför skulle barnet tänka annorlunda på sin ponny för att den är dyrare? Varför behöver barnet ens veta vad ponnyn kostar?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

När jag började rida fanns inte den där begreppsvärlden över huvud taget, att komma någonstans. Jag red för att det var kul och galopperade i skogen utan några tankar på avancemang. Ingen förälder nämnde någonting om något sådant heller. Det var en skön och mycket kravlös tid, kanske den tid då jag upplevt mest glädje i ridningen. Den ponnyn var helt gratis.

Missade du delen så långt barnet vill komma? Varför skulle jag propsa på något som barnet själv inte tagit upp?

Vi har alla våra intressen inom hästeriet. Själv är jag mest intresserad av att träna och tävla, helst unghästar. Kan jag inte göra det fullt ut så avstår jag hellre. Andra tycker det är pest och pina att tävla och träna gör man bara för att hålla sig lite i trim då och då, mest är det skogsridning och långa turer som är intressant. Ska jag då tvinga mig själv att rida ut för att andra tycker det är så härligt? Det är ju samma med barn. Vissa är intresserade av att lära sig så mycket de kan och ger järnet, andra vill ha kul. Båda är rätt och båda bör ha den ponny som passar till ändamålet.

För att fortsätta med mig själv som exempel så har mina barn ridit, den ena bara några gånger, den andra i ungefär ett år. Duktig och talangfull men känner inte att det är det som hen vill hålla på med just nu. Efter ytterligare några saker provade är det just nu gymnastik som gäller. Visst är det kul att hjula och göra volter, men det som är viktigast är att göra om och om och om tills det sitter perfekt. Helt utan inblandning från vad någon annan tycker.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men alla kanske inte är som du? Det romantiserar lite i tråden kring "när jag var ung ". Faktum är att säkerhetstänket gått framåt (och det bara sen när jag var "ung" och glatt red ut själv i skogen barbacka utan väst eller mobil, på min ganska dyra men snälla och välutbildade ponny..) och man får inte en ridbar ponny för 5000 eller gratis.
Och man hittar inte de där stallen där man kan jobba sig till hyran.

Det kostar att ha häst och nu krävs det engagemang, tid och pengar från vuxna närstående för att det ska fungera att ha en ponny.
Och jag håller med Madick- har man råd att köpa en ponny som passar barnet så gör man väl det hellre än att köpa en som inte passar.

Och ärligt talat så har jag aldrig träffat på nån med 100000-kronors ponny som inte kunnat rida ut och busa. De ponnybarn som inte kunde rida ut och busa var de som hade yngre, billigare ponnyer som var för svåra för att de skulle kunna hantera dom ute..
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Något som jag tycker är helt fantastiskt. Tänk att få utveckla sitt ridkunnande på en så kapabel häst :laugh:

Eller bli knäckt för att man inte lyckas förvalta den... Om det tagit en ryttare av Marco Kutschers kaliber åratal att komma underfund med hästen, och vinna dess förtroende, så känns det ju som ganska tufft för en fjortonåring att lyckas. Även om jag håller med om att den är kalasfin, ur publiksynpunkt jättetråkigt att man inte kommer se den mer nu när den bytt ryttare.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag undrar också varför det är så viktigt att tävla de högsta klasserna - eller om man hellre vill uttrycka sig som så - så långt barnet vill komma. Det är samma sak med ungponnyer, de skall ridas avdelning A så fort som möjligt. Jag är förvånad över att det är mera rosettplockeri än bra ridning som verkar vara viktigt.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Varför är det viktigt för folk i tråden att framhålla att 100 000 inte är mycket pengar?

Det vet jag inte. Jag framhåller bara att det är ett högst relativt begrepp, beroende på förutsättningar. Att använda 5% av sina besparingar för att köpa en häst som man ska umgås med dagligen, betraktar nog ingen som mycket. Men 5% av sina besparingar är inte samma för alla.
 

Liknande trådar

Ekonomi & Juridik Jag vet inte om jag ska posta detta under "Vård" eller "Ekonomi och Juridik", men nu blev det det senare. Vi har en ponny sedan 3 år...
Svar
14
· Visningar
1 289
Senast: Grazing
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135
Juridik & Ekonomi Är jag korkad som går och suktar efter en jättefin motorcykel för 90.000:-? Ena sidan av mig tänker att det är alldeles för mycket...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 277
Senast: Otherside
·
Utrustning Jag har bestämt mig för att köpa en transport. Det stressar mig lite att vara beroende av att låna/hyra.. Har lite funderingar kring...
2 3
Svar
45
· Visningar
5 926
Senast: Mimmimamma
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp