vem köper en ponny för 100 000?

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men det är ju baksidan av samma mynt. Man köper en mycket bra häst därför att man har stakat ut en bana för barnet och har en plan för hur framtiden (den närmsta) ska se ut.

Om "man" är de som köper en ponny för över 100' så, nej. För min del gäller riskreducering - att inte köpa en ponny av okänd härstamning eller för ung/gammal. Jag vet att många fått känna på att det kan vara dyrt att köpa billigt.

Shudde :bow:
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

<snip> Jag vet att många fått känna på att det kan vara dyrt att köpa billigt.
Shudde :bow:

Precis. Jag satsar hellre mer i borjan och har en rimlig chans att ha en frisk pony/hast

Varför är det viktigt för folk i tråden att framhålla att 100 000 inte är mycket pengar?

Hur mycket pengar ar 100 000 om man tanker kopa bil? Vad kostar en ny bil i Sverige i dag? Den billigaste Volvon tex?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Hur mycket pengar ar 100 000 om man tanker kopa bil? Vad kostar en ny bil i Sverige i dag? Den billigaste Volvon tex?

Vad har det med något att göra? 100 000 kronor blir varken mer eller mindre av att det finns en massa saker som kostar mer.

Jag menar, vad är 55 miljoner om man vill bygga en rymfarkost och landa på Mars?

En väldigt konstig fråga, tycker jag.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Nog finns det alternativ (som man vet om redan i ung ålder), mina kompisar gick simning, fotboll, innebandy, dans, teater, volleyboll, basket, kaninhoppning och allt möjligt. Men jag ville BARA hålla på med hästar.

Nu är väl kanske inte kaninhoppning något etablerat yrke :p. Jag har sett massor av unga tjejer passera revy som är helt inställda på att jobba med hästar, och som i bästa fall får någon form av slavkontrakt hos någon bättre ryttare och sedan inte utvecklas ett dugg, för att till slut lägga ner helt.

(Bara för att göra en jämförelse, så ville min man bli traktorförare när han var liten. Men ingen förälder kom ens på tanken att köpa honom en grävskopa i 15-årspresent. I dag är han professor.)

Jag tror säkert att det är många tjejers dröm att få en dyr ponny av mamma och pappa, bli omkringskjutsad till tävlingar och få ett ridhus uppfört till sin ära. Det betyder inte att det är någon bra uppfostringsmetod. Det borde ge en ganska rubbad självbild att stå så i centrum i familjens nav. Det är helt enkelt inte sunt.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Om man lägger ut stora pengar och ger barnen goda förutsättningar för att komma långt i vad som är en ren hobby, måste man väl ändå säga att det är curling? Jag tycker att begreppet stämmer rätt bra in på det du beskriver. Dessutom säger det sig självt att ett barn som lever sitt liv i stallet och på tävlingsbanan knappast kan delta i vardagsslitet i hushållet, vilket jag förstår är en del av det hela.

Då tycker jag du missuppfattat curling. Det finns tjejer i stallet som ÄR supercurlade, de får dyra hästar och sen gör de inget annat än rider, kanske mockar nån gång ibland om det är så att mamma/pappa måste göra något med andra barnet. Kan inte lösa uppgifter som "ge hästen vatten i hagen" utan fastnar i att vatten är tungt, det går aldrig och skiter i det.

Vardagsslitet i ett hushåll är väl ingen skillnad om man är i stallet eller hänger på stan med polarna, varför skulle det påverkas? Förstår faktiskt inte kopplingen där.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har svårt för såna här diskussioner, och jag har svårt för epitetet curling-förälder när det gäller hästar.

Du går inte in på varför. Är det bättre än att curla barnen på andra sätt? Varför? Curling handlar väl om att skydda barnen från det verkliga livet, att staka ut en bana för dem, att hjälpa dem på ett överdrivet sätt. Det behöver ju inte betyda att man som vuxen hamnar i rännstenen, men det kan ju få följdverkningar på andra sätt.

Vad gäller skola + elitsatsning, så vet jag många fall där det inte har gått alls och föräldrarna stormat in på lärarrummet för att försöka tvinga lärarna att höja betygen och försöka förklara bort frånvaron med sjukdom - i efterhand. Men de personerna lär väl knappast svara i den här tråden, för de har ju fått uppleva dubbel skam - icke godkända betyg i kombination med mammornas - för det är ofta mammornas - uttalade besvikelse.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Vardagsslitet i ett hushåll är väl ingen skillnad om man är i stallet eller hänger på stan med polarna, varför skulle det påverkas? Förstår faktiskt inte kopplingen där.

Hästarna tar mycket mer tid än att hänga lite på stan på kvällarna. Helgerna försvinner, ibland även vardagar, och samtliga kvällar. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop med ett "normalt" liv, inte för någon. Elever som försöker kombinera en hästkarriär med skola har ofta massiv frånvaro, om de inte går på någon form av ridgymnasium.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror säkert att det är många tjejers dröm att få en dyr ponny av mamma och pappa, bli omkringskjutsad till tävlingar och få ett ridhus uppfört till sin ära. Det betyder inte att det är någon bra uppfostringsmetod. Det borde ge en ganska rubbad självbild att stå så i centrum i familjens nav. Det är helt enkelt inte sunt.

Men vänta nu, DET har vi inte pratat om. Det är inköpet av ponny vi pratar om. Och inte sjutton står en hästtjej i centrum av familjens nav (om vi räknar bort curling-föräldrarna, vilket inte har med priset på hästen att göra), snarare får de kämpa många timmar varje dag för något de själva vill göra utan familjens inblandning.

Vad gäller press från föräldrar tror jag det finns väldigt många fler stackars barn som får billiga ponnyer och sen får skäll för att de inte vinner rosetter när nu föräldrarna "satsar" så mycket på sitt barn och kör dem till tävlingar...
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Tänk vad många vi är som gått ut med kanonbetyg och elitsatsat på idrott ;)

Eller min bror som inte satsat ett endaste dugg på idrott eller ngt intresse alls men som idiotpluggat hela skoltiden för att ändå få kassa betyg...

Sen är ju inte betyg allt heller, har flera gamla klasskompisar som gick ut med mvg i så gott som alla ämnen men ändå hamnade i rännstenen..
Å flera av de med sämre betyg har riktigt bra jobb nu...
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

(Bara för att göra en jämförelse, så ville min man bli traktorförare när han var liten. Men ingen förälder kom ens på tanken att köpa honom en grävskopa i 15-årspresent. I dag är han professor.)

Klokt av dem! Jag har en syssling som också ville bli traktorförare, och fick en traktor, och nu förpestar mitt liv genom att ha sin maskinstation alltför nära mitt sommarhus (vi har ärvt olika delar av samma gård). Han är inte professor. :p

Jag vet inte så noga vad just ordet curling anses betyda, men oavsett om curling är rätta ordet för företeelsen eller inte, så tycker jag att det är väldigt konstigt när tonårstjejens ridintresse blir familjens gemensamma huvudsakliga projekt. Om tonåringen mockar själv eller inte, känns som en bisak i sammanhanget. För mig ligger det betydligt närmare till hands att mocka åt tonåringens ponny än att i detalj planera hennes Idrottsliga Utveckling.

Det är ju fullt möjligt att låta tonåringen ha en ponny utan att det blir centrum i familjens liv i flera år, och jag förstår inte varför det inte skulle räcka. Jag missunnar inte alls barn att få ha en ponny, om familjen har råd, men en ponny som är Familjens Satsning På Dotterns Ryttarkarriär, tror jag oftast gör mer skada än nytta för alla inblandade. Och begränsar dotterns livsperspektiv väldigt mycket, tycker jag.

Min plastdotter fick dela ponny med en annan familjs tonåring. Ponnyn var sådan att både hopptävlingar på lokal och regional nivå och att rida ut i skogen barbacka och att delta i julgymkhana och andra lekbetonade event på närmaste ridklubb fungerade utmärkt. En sådan ponny behöver inte kosta 100 000, snarare tvärtom. De med de dyra ponnisarna verkar inte ha lika kul, det blir så överdrivet seriöst, trots att idrott är en lek. Jag kunde dessutom vara helt trygg när plastdottern var ute och rejsade med sin ponny på åkrarna.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Hästarna tar mycket mer tid än att hänga lite på stan på kvällarna. Helgerna försvinner, ibland även vardagar, och samtliga kvällar. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop med ett "normalt" liv, inte för någon. Elever som försöker kombinera en hästkarriär med skola har ofta massiv frånvaro, om de inte går på någon form av ridgymnasium.

Då har vi väldigt olika referensramar. Dessutom förstår jag inte varför att satsa på ponnyelit är att skapa en framtida hästkarriär. Jag önskar verkligen inte att mina barn ska jobba med hästar i framtiden, det har ingenting att göra med att jag tycker de ska få chansen att utvecklas inom det de tycker om med rätt material.

Ska vi prata rejäl karriär så pratar vi inte EN häst, utan då krävs det dessutom flera hästar och då går tiden.

Själv åkte jag buss till stallet, senare även moppe, varje dag efter skolan och hela helgerna. Även när jag flyttade hemifrån var det hästarna allting gick till, både tid och pengar. Jag var inte ute och söp på helgerna med andra, dels ville jag hellre lägga de pengarna på en träning eller tävling, dessutom skulle jag ju upp tidigt på morgonen för fodring, utsläpp, tävling eller något annat med hästarna. Och då var jag inte elitsatsande. Och tänka sig, jag gick ut skolan med bra betyg och hade jobb direkt efter gymnasiet.

Tonåringar hittar på något att göra med sin tid som inte är läxläsning eller hushållsarbete. Frågan är vad jag som förälder önskar att mina tonåringar gör med sin tid. Jag ser helst att de har ett intresse och en passion de lägger sin tid och sina pengar på.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Hästarna tar mycket mer tid än att hänga lite på stan på kvällarna. Helgerna försvinner, ibland även vardagar, och samtliga kvällar. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop med ett "normalt" liv, inte för någon. Elever som försöker kombinera en hästkarriär med skola har ofta massiv frånvaro, om de inte går på någon form av ridgymnasium.

Inte? Jag lyckades ha flera hästar, hundar, tävla multisport på elitnivå, sköta mina sysslor hemma och plugga.

Många andra i skolan hängde likamånga timmar på stan och gjorde dumheter och totalt sket i skolan medan jag gjorde annat som jag tror är ett bättre alternativ ;)
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men vänta nu, DET har vi inte pratat om. Det är inköpet av ponny vi pratar om. Och inte sjutton står en hästtjej i centrum av familjens nav (om vi räknar bort curling-föräldrarna, vilket inte har med priset på hästen att göra), snarare får de kämpa många timmar varje dag för något de själva vill göra utan familjens inblandning.

Jag har inte diskuterat priset på ponnyer egentligen, jag vet inte vad en ponny kostar i dag och har därför ingen direkt synpunkt på det. Det är föräldrarnas överdrivna engagemang när barnen ska lära sig att rida och bli bäst som gör mig mest förvånad. Jag är väldigt tacksam över att mina föräldrar inte har lagt sig i min yrkeskarriär över huvud taget. Jag tycker inte att det är deras roll.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Inte? Jag lyckades ha flera hästar, hundar, tävla multisport på elitnivå, sköta mina sysslor hemma och plugga.

Många andra i skolan hängde likamånga timmar på stan och gjorde dumheter och totalt sket i skolan medan jag gjorde annat som jag tror är ett bättre alternativ ;)

Nu hamnar ju frågan väldigt mycket på individnivå (till vissas stora förtjusning, tror jag) - men jag tror ärligt talat inte att en elitsatsning på hästar är en förutsättning för att lyckas i skolan. Det är inte en hjälp heller. Kanske kan man lyckas i skolan trots hästarna, men det är inte samma sak.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag önskar verkligen inte att mina barn ska jobba med hästar i framtiden, det har ingenting att göra med att jag tycker de ska få chansen att utvecklas inom det de tycker om med rätt material.

Men då verkar ju det här med elitsatsning och ponny ännu mer omotiverat. Att förkovra sig i en hobby har ju ingenting med att bli bäst att göra?
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag vet inte så noga vad just ordet curling anses betyda, men oavsett om curling är rätta ordet för företeelsen eller inte, så tycker jag att det är väldigt konstigt när tonårstjejens ridintresse blir familjens gemensamma huvudsakliga projekt.

Ja, du uttrycker det väldigt, väldigt bra! Jag tycker det känns - oerhört konstigt, faktiskt. Det är pyskologiskt intressant på flera plan.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men då verkar ju det här med elitsatsning och ponny ännu mer omotiverat. Att förkovra sig i en hobby har ju ingenting med att bli bäst att göra?

Jag tror du missförstått vad jag försökt få fram.

Att lära sig rida och komma framåt fungerar bäst på en häst som passar barnet. Om barnet vill komma framåt och tävla upp på elitnivå så är jag med på det tåget. Jag skulle absolut tycka det var kul och barnet får prova på om det är något som passar denne, det förblir inte bara en dröm utan man får prova. Kanske är det något som utvecklas vidare eller så stannar det tidigare, men om jag har möjligheten att låta barnet prova så vill jag det.

Tråden handlade om att köpa dyra ponnyer från början, och för mig är en häst som passar till det barnet ska göra en av de viktigaste sakerna. Får barnet lära sig rätt från grunden på en bra häst är det en baggis att rida de där krångelhästarna sen om det lockar. Tyvärr börjar många i fel ände, det är samma sak med tränare, vem som helst är ridlärare för barn när det är just där krutet behöver läggas, så det blir rätt från början.

Att folk vrider till hela sina liv för ett barns intresse förstår jag inte heller, men det kan hända oavsett prislappen på ponnyn.

Curlingungar är de värsta som finns i stall. Förrutom möjligtvis deras föräldrar.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men då verkar ju det här med elitsatsning och ponny ännu mer omotiverat. Att förkovra sig i en hobby har ju ingenting med att bli bäst att göra?

Men om önskan att försöka bli bäst finns där då? Får jag som förälder inte stötta det då? Om du läser igen mina inlägg så ser du att om intresset var att lulla i skogen så pratade vi ju en helt annan häst och stöttning på det istället.
 
Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men om önskan att försöka bli bäst finns där då? Får jag som förälder inte stötta det då?

Jag kan bara svara för mig och svara att jag inte hade stöttat det, för jag tycker inte att det är så viktigt. Om mitt barn vill vara bäst, är det en drivkraft som barnet själv får nära, så att säga.
 

Liknande trådar

Ekonomi & Juridik Jag vet inte om jag ska posta detta under "Vård" eller "Ekonomi och Juridik", men nu blev det det senare. Vi har en ponny sedan 3 år...
Svar
14
· Visningar
1 289
Senast: Grazing
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135
Juridik & Ekonomi Är jag korkad som går och suktar efter en jättefin motorcykel för 90.000:-? Ena sidan av mig tänker att det är alldeles för mycket...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 277
Senast: Otherside
·
Utrustning Jag har bestämt mig för att köpa en transport. Det stressar mig lite att vara beroende av att låna/hyra.. Har lite funderingar kring...
2 3
Svar
45
· Visningar
5 926
Senast: Mimmimamma
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp