Sv: Vårmammor 2010
En liten fundering.
Hur mycket förbereder ni er på saker som kan gå fel ? T ex läser mycket på internet eller kollar på olika dokumentärer ang en mängd olika tragedier som kan inträffa med barnet ?
Tänkte på den dokumentärer som gick på tv igår och funderade på om det var fel att inte se den? Eller om det är fel att inte förbereda sig på det som kan hända.
Jag är väldigt orolig för att någonting ska gå fel och jag vågar inte läsa/se/höra om just det. Är det fel ?
Jag är orolig av mig av naturen, jag har tänkt att det kan faktiskt hända att man inte får någon bebis med sig hem, barnet kan ha någon sjukdom men eftersom jag inte kan leva mig in i det hur man skulle reagera så jag tar det när det händer. Man kan inte utgå från att det inte ska gå bra.
Min mamma höll på att förlora min bror pga delvis moderkaksavlossning, de på förlossningen gjorde inget utan hon låg hemma i 3 veckor med rikliga blödningar med regelbundna kontroller (25 år sedan). Mamma vågade inte handla något ifall det inte skulle gå bra. Barnmorskan beordrade henne att börja handla saker för att det ingår i sorgerarbetet att plocka undan sakerna. Allt gick bra till slut men det är så jag arbetar nu. Jag förbereder mig för att få ett barn och går det fel så ingår det i sorgarbetet att plocka undan det.
Nu kan man iofs inte jämföra men på sätt och vis tyckte jag att det kändes bra att mocka ur hästen box, lägga undan hans grejer m.m. när vi fick nödslakta honom. Man kunde bearbetesin sorg och få ett avslut. Så har även min farmor känt när farfar dog, att packa ner hans kläder och slänga gamla rakhyvlar m.m.. Så det kan nog vara bra och ha lite förberett.
Armani: Jag har väl en relativt bra relation till min svärisar. Pratar mycket med svärmor i telefonen när hon ringer och så men vi är inte bästa vänner. Lite synd men vi är lite för olika.
AKB: Allt behöver inte vara snyggt, det ska vara praktiskt!
fast de såg riktigt mjuka och sköna ut, inget som stramar där inte!
