Barn som inte vill sova

[skiesabove]

När min dotter var 6 år så gick vi från att samsova (hon sov i egen säng när hon var 4-5 men efter separation samsov vi ett tag igen) till att hon sov i egen säng.

Jag nattade henne genom att läsa saga, slå på ljudbok, och sen låg jag med henne tills hon somnat. När det funkade stabilt så började jag gå när hon var riktigt trött och nära att somna. Sen började jag gå efter sagan.

Att det ska kissas och has vatten och sånt hör liksom till. Man får lugnt hjälpa dom och sen fortsätta följa rutinen.

Jag upplevde att hon verkligen behövde närheten av att jag låg med, det är ju en stor övergång.

Så mitt bästa tips är att ta den tiden det tar, ligg med tills hon somnar. Hon behöver er närhet.

 

[Dorinda]

Det låter jobbigt!

Jag har inga bra lösningar men tror ni kommer landa i det under sommaren. Det är en stor omställning att få småsyskon! Att det är trist att sova kan nog många hålla med om och att man som 6-åring så går lite i strejk är inte så märkligt.

 

[Badger]

Dels det "vanliga" som törstig (har alltid en mugg med in i sovrummet) upp och kissa, det är massa tankar osv och hon springer upp trots att vi säger ifrån och leder eller bär tillbaka henne.

Jag tycker verkligen man kan ha olika strategier som föräldrar, men det förutsätter att dom fungerar. Tycker min man ger med sig för lätt.
Under två veckors tid i våras somnade hon själv i sin säng. Det går inte längre. Utan någon måste vara där i hennes säng annars ligger hon aldrig kvar. Vilket gör en förälder låst i minst en och en halv till två timmar varje kväll.

Planen är nog att dels göra ett slags kvällsschema och sätta på väggen. Något slags klistermärkesystem kanske kan vara bra också

Det återstår ju bara att jag och min man kan få tid att prata ihop oss.
Igår sa hon även att det är orättvist att vi övriga tre sover i samma rum men hon sover ensam.
Hon har haft väldigt tufft med att få ett syskon. Och i början sov alla i samma säng för jag ville inte att hon skulle känna sig utestängd. Tyvärr får vi inte plats. Vi har testat att ha madrass på golvet som hon sovit på, min man har sovit där osv.
Nu ska vi testa ett par nätter att maken sover på golvet på madrass i hennes rum.
Nätterna går dock bra och när hon väl sover är hon oftast däckad. Med betoning på oftast. Hon ropar eller kommer in ibland när hon drömt något läskigt eller så vilket är helt okej såklart..

Det där sista har jag sagt till henne, men frågan är hur väl hon kan förstå som sexåring. Jag upplever henne rätt smart, men är av naturliga skäl rätt omogen

Vaknar hon och är pigg 07? eller trött? (om det är trött kan man använda det som pedagogik, se vad trött du är på morgonen...)

Satt på golvet i dörrhålet och läste en bok och var urtrist när jag satt barnvakt som tonåring och med min unge Då fick man lästid och matchade läggtiden utan att ngn kände sig ensam. Faktum är att även runt 7 kunde jag lägga genom att råka somna i ungens säng. När jag tänker efter så har vi absolut inte haft ett barn som man kunde säga åt att lägga sig och sedan somnade det helt själv varje natt utan att någon vuxen var nära o läste saga o nattade typ. Vet dock kusiner som bara sa åt sina att lägga sig så gjorde de det. Det är nog olika.

Men det är nog en vad heter det risk att missa. Ah FOMO, vad händer för kul när ni tre är tillsammans och har party som hon missar. Det blir ju mindre FOMO om en förälder uppenbarligen inte är med i partyt utan sitter och läser i dörrhålet/på en stol i barnets rum. Men helt klart vaskade en förälder ca 1 timma minst per kväll på inte bråk iofs men däremot häng/saga/råka somna. Och det kan nog ta kortare tid än cirkus.

Sedan, om du kör dörrhålet varannan kväll så är du av med lilla babyn också under tiden och har en liten stund lite mer själv. Det kanske vore en bra idé om mannen tog babyn mycket mer? Dels för att känna lite luft och dels för att du inte ska vara enda alternativet om ngt år.

Ibland har jag nästan funderat över om inte ständigt väldigt trötta barn har nästan svårare att somna. De blir liksom uppsnurrade o sover kortare, sömn verkar ge sömn.

 

[Badger]

Vaknar hon och är pigg 07? eller trött? (om det är trött kan man använda det som pedagogik, se vad trött du är på morgonen...)

Satt på golvet i dörrhålet och läste en bok och var urtrist när jag satt barnvakt som tonåring och med min unge Då fick man lästid och matchade läggtiden utan att ngn kände sig ensam. Faktum är att även runt 7 kunde jag lägga genom att råka somna i ungens säng. När jag tänker efter så har vi absolut inte haft ett barn som man kunde säga åt att lägga sig och sedan somnade det helt själv varje natt utan att någon vuxen var nära o läste saga o nattade typ. Vet dock kusiner som bara sa åt sina att lägga sig så gjorde de det. Det är nog olika.

Men det är nog en vad heter det risk att missa. Ah FOMO, vad händer för kul när ni tre är tillsammans och har party som hon missar. Det blir ju mindre FOMO om en förälder uppenbarligen inte är med i partyt utan sitter och läser i dörrhålet/på en stol i barnets rum. Men helt klart vaskade en förälder ca 1 timma minst per kväll på inte bråk iofs men däremot häng/saga/råka somna. Och det kan nog ta kortare tid än cirkus.

Sedan, om du kör dörrhålet varannan kväll så är du av med lilla babyn också under tiden och har en liten stund lite mer själv. Det kanske vore en bra idé om mannen tog babyn mycket mer? Dels för att känna lite luft och dels för att du inte ska vara enda alternativet om ngt år.

Ibland har jag nästan funderat över om inte ständigt väldigt trötta barn har nästan svårare att somna. De blir liksom uppsnurrade o sover kortare, sömn verkar ge sömn.

Btw förresten, de kusinerna som kunde lägga utan att vara med själva, de hade flera barn som la sig samtidigt. Så de var inte ensamma.

 

[Linn-Nora]

Att visualisera det hela tror jag är jättebra! Steg för steg det här ska vi göra. Däremot tänker jag att man ska vara lite försiktig med de här belöningssystemen med tex klistermärke. Eller rättare sagt, om man använder sig av dem så tänker jag att det gäller att barn och förälder har samma bild av vad man ska göra och inte göra för att få ett klistermärke. Vad är "att inte bråka" exempelvis Hur gör man om föräldern tycker att barnet bråkat men barnet är av uppfattningen att det inte gjort det. Inte menat som frågor för dig att svara på utan mer som frågeställningar man bör ha klart för sig innan man inför något sådant "system".

Exempelvis så är det ju (hoppas jag) fullkomligt uteslutet att skapa en situation där barnet inte får be om vatten en varm sommarkväll för att då får man inget klistermärke. Samtidigt som vi alla har väl varit där när barnet "måste" ha det ena och de andra för att de vill skjuta på insomnandet. Men var går gränsen? Inte superenkelt att inte klistermärkena blir en ny konflikt.




Jag tänker att det där med att hon nyligen fått ett syskon och haft det tufft med det, att resten av familjen sover i ett rum och hon i ett annat, och att bebis "får" vara vaken på kvällarna efter att hon gått och lagt sig kan vara en stor del av de hela. En sexåring är ju verkligen både väldigt stor och väldigt liten på samma gång. Och det är ju inte ovanligt det där med att de vill "vara mindre" när de får syskon. Tror att det kan vara en bra idé att ni delar upp er ett tag och hennes pappa sover med henne i hennes rum

Jag har en sexåring som absolut inte heller kan somna själv i eget rum, trots att hon delar det rummet med sin storebror. Det är ju i sig inget konstigt eller ovanligt, men kan ju vara nog så opraktiskt!

När min dotter var 6 år så gick vi från att samsova (hon sov i egen säng när hon var 4-5 men efter separation samsov vi ett tag igen) till att hon sov i egen säng.

Jag nattade henne genom att läsa saga, slå på ljudbok, och sen låg jag med henne tills hon somnat. När det funkade stabilt så började jag gå när hon var riktigt trött och nära att somna. Sen började jag gå efter sagan.

Att det ska kissas och has vatten och sånt hör liksom till. Man får lugnt hjälpa dom och sen fortsätta följa rutinen.

Jag upplevde att hon verkligen behövde närheten av att jag låg med, det är ju en stor övergång.

Så mitt bästa tips är att ta den tiden det tar, ligg med tills hon somnar. Hon behöver er närhet.

Det låter jobbigt!

Jag har inga bra lösningar men tror ni kommer landa i det under sommaren. Det är en stor omställning att få småsyskon! Att det är trist att sova kan nog många hålla med om och att man som 6-åring så går lite i strejk är inte så märkligt.

Tack för kloka inlägg!
Jag tar med mig många av tipsen

Jag har nu gjort ett schema och hittills idag hålls det. Har väl inget större hopp om att det kommer funka men vi får se.
Är mitt i nattning nu så håll tummarna!

 

[Flixon]

Hoppas det går bra ikväll!

För min del har nattningen handlat mycket om att hitta rätt rutiner för just det barnet. Vi har alltid läst på kvällen, det älskar båda mina barn. Också en bra morot när de inte vill gå och lägga sig, att locka med att vi hinner läsa mer om vi inte behöver diskutera läggandets vara eller icke vara så vi borstar tänder, lägger oss och läser, sen ligger jag oftast kvar hos 5åringen om hon inte vill annat. Då brukar jag läsa en egen bok, ibland vill hon att jag läser högt och då gör jag det så långsamt och tråkigt jag bara kan så somnar hon ofta ganska kvickt. 9åringen läser oftast själv under tiden jag nattar lilla, sen somnar hon bäst om jag killar henne under foten.
Båda barnen gillar för övrigt också avslappning, tror det finns för barn på Spotify men jag har min egen variant där vi går igenom kroppen och slappnar av bit för bit. Stora sover oftast innan vi är klara.

Mitt råd är alltså att hitta något som gör det lockande att lägga sig, om det är du som läser eller ljudbok (det sistnämnda är ju betydligt lättare med en liten bebis) och sen prova sig fram för att hitta det där som gör just det barnet avslappnat och redo för sömn.

Lycka till, jag vet hur tufft det kan vara

 

[Linn-Nora]

Just nu är barnet upp. Behövde på toa och det tar en väldig tid. Hon har även problem med förstoppning...
Fram tills för tio minuter sen försökte hon somna.. sen ville hon på toaletten.

Får se hur det går..

Tack för tips, inspiration och pepp!

 

[Kilauea]

Vår 6-åring har känslorna utanpå kroppen just nu, svänger extremt mellan glad och utbrott tex. Behöver mycket närhet och trygghet.
Vi har försökt prata länge om att det är dags sova i egen säng nu men han behöver tryggheten av oss.
Kompromiss har blivit att han får somna hos oss, sen bär vi över till hans säng och så får han komma in till oss när han vaknar.
Kan det vara nån kompromiss för er? Att få ett syskon och "bli utslängd" från sovrummet är såklart bägge saker en stor omställning (tolka mig rätt, menar det inte på nåt elakt sätt).

 

[Lingon]

Just nu är barnet upp. Behövde på toa och det tar en väldig tid. Hon har även problem med förstoppning...
Fram tills för tio minuter sen försökte hon somna.. sen ville hon på toaletten.

Får se hur det går..

Tack för tips, inspiration och pepp!

Har hon sovit hos er innan eller har hon en längre period sovit i sitt eget rum?

6-års åldern är en ålder då det händer mycket. Det kallas ju lilla tonåren av en anledningen. Hon kanske behöver mer närhet just nu av flera anledningar där lilla tonåren och syskonet är två av dem.

Hur gör hon om en av er ligger med henne i hennes säng tills hon somnar? Du kan ju ligga/sitta där och amma småsyskonet samtidigt om det gör att hon känner sig tryggare och får mer ro att somna.

 

[Linn-Nora]

Vår 6-åring har känslorna utanpå kroppen just nu, svänger extremt mellan glad och utbrott tex. Behöver mycket närhet och trygghet.
Vi har försökt prata länge om att det är dags sova i egen säng nu men han behöver tryggheten av oss.
Kompromiss har blivit att han får somna hos oss, sen bär vi över till hans säng och så får han komma in till oss när han vaknar.
Kan det vara nån kompromiss för er? Att få ett syskon och "bli utslängd" från sovrummet är såklart bägge saker en stor omställning (tolka mig rätt, menar det inte på nåt elakt sätt).

Ja det där med sexåring visade sig vara utmanande. Släng in en utmattningsdepression på det så blir det inte kanon
Försöker ge henne så mycket närhet jag kan. Och prata med henne. Vi har aldrig stängt ute henne ur sovrummet. I början sov alla fyra i samma säng. Bebisen vägrar spjälsäng. Men det blev för trångt. I omgångar har min man sovit på madrass på golvet. Sen brukar hon vilja sova i eget rum. Vi har alltid, förutom under två veckor nattat genom att ligga bredvid i sängen.
Det är lite svårt med bebisen för han är väldigt rörlig och vaknar om han till exempel sover i selen och man blir stilla.
Jag tar inte som kritik, och jag förstår att det på många sätt är ett "föräldraproblem" och inte ett "barnproblem", hon reagerar ju mest.
Men jag tror ändå hon behöver sömnen som hon går miste om när hon somnar så sent.

Har hon sovit hos er innan eller har hon en längre period sovit i sitt eget rum?

6-års åldern är en ålder då det händer mycket. Det kallas ju lilla tonåren av en anledningen. Hon kanske behöver mer närhet just nu av flera anledningar där lilla tonåren och syskonet är två av dem.

Hur gör hon om en av er ligger med henne i hennes säng tills hon somnar? Du kan ju ligga/sitta där och amma småsyskonet samtidigt om det gör att hon känner sig tryggare och får mer ro att somna.

Hon har somnat i sin säng sedan hon var ett och ett halvt ungefär tror jag. Och sen sovit resten i vårt rum när vi lagt oss.
Vi nattar som sagt genom att ligga bredvid, förutom under en kort period då hon somnade själv. Problemet är att hon inte somnar. Hon kan ligga och gäspa och verka trött. Men kommer inte till ro.
Det är såpass att jag googlat melatonin, men som jag förstår ges det bara till barn med adhd och jag tror inte hon har det.

Skärm får hon sällan ha efter 18, just för att hjärnan ska komma ner i varv.

Med det sagt gick det ändå okej igår. Halv tio somnade hon. Sen kom hon in till oss vid tre och fick sova med mig och bebisen i sängen.
Maken låg på golvet på madrass. Så det funkade ändå.
Och även om hon inte somnade försökte hon verkligen och låt kvar i sängen så hon ska få sitt klistermärke ikväll!

 

[Lingon]

Ja det där med sexåring visade sig vara utmanande. Släng in en utmattningsdepression på det så blir det inte kanon
Försöker ge henne så mycket närhet jag kan. Och prata med henne. Vi har aldrig stängt ute henne ur sovrummet. I början sov alla fyra i samma säng. Bebisen vägrar spjälsäng. Men det blev för trångt. I omgångar har min man sovit på madrass på golvet. Sen brukar hon vilja sova i eget rum. Vi har alltid, förutom under två veckor nattat genom att ligga bredvid i sängen.
Det är lite svårt med bebisen för han är väldigt rörlig och vaknar om han till exempel sover i selen och man blir stilla.
Jag tar inte som kritik, och jag förstår att det på många sätt är ett "föräldraproblem" och inte ett "barnproblem", hon reagerar ju mest.
Men jag tror ändå hon behöver sömnen som hon går miste om när hon somnar så sent.



Hon har somnat i sin säng sedan hon var ett och ett halvt ungefär tror jag. Och sen sovit resten i vårt rum när vi lagt oss.
Vi nattar som sagt genom att ligga bredvid, förutom under en kort period då hon somnade själv. Problemet är att hon inte somnar. Hon kan ligga och gäspa och verka trött. Men kommer inte till ro.
Det är såpass att jag googlat melatonin, men som jag förstår ges det bara till barn med adhd och jag tror inte hon har det.

Skärm får hon sällan ha efter 18, just för att hjärnan ska komma ner i varv.

Med det sagt gick det ändå okej igår. Halv tio somnade hon. Sen kom hon in till oss vid tre och fick sova med mig och bebisen i sängen.
Maken låg på golvet på madrass. Så det funkade ändå.
Och även om hon inte somnade försökte hon verkligen och låt kvar i sängen så hon ska få sitt klistermärke ikväll!

Det låter ju som att det gick riktigt bra igår!

 

[skiesabove]

Var riktigt nöjd med gårdagen! Det gick ju jättebra.

Jag brukade känna stress/FOMO när jag låg och väntade, men började med att ligga vänd bort och surfa på mobilen när hon slappnat av och stängt ögonen men inte somnat hårt än . Då blev det inte lika illa att ligga och vänta i en timme eller två... Och den tiden blev kortare och kortare, eftersom jag började kunna lämna innan hon somnat.

 

[vemsomhelst123]

Hur gör man egentligen? Varför är det så svårt?
Vår sexåring vill i stort sett aldrig gå och lägga sig. Nu är klockan efter 23 och hon har varit vaken sen 07. Varit på kalas, haft kompis hemma och även fått chilla i soffan. Bra balans tycker jag, men nej. Middag har hon ätit mycket av också
Men sova ska hon inte.
Jag orkar inte med bråket längre...
När lägger/lade sig era barn i samma ålder?
Vad gör vi för fel?
Ingen TV eller skärm minst en timme innan läggning. Vi läser saga och småpratar.

Snart får hon vara vaken hur länge hon vill. Så går jag och lägger mig.
Det är sjukt svårt att pussla när jag även har en bebis som ska nattas.

Vad tänker hon själv? Vet att jag frågat dig det förut. Vårt barn har alltid varit bra på att välkomna sömn lyxigt nog
, men är morgonpigg precis som jag. Men hon är året yngre än erat och vet att det är skillnad på mamma och pappaläggningar. Vi har haft saga på i hennes sovrum sen hon var ca 3 efter att vi gått ut (jag går alltid ut efter 5 min, pappa ligger kvar längre), magiska godnattsagor kör vi just nu.

 

[Linn-Nora]

Vad tänker hon själv? Vet att jag frågat dig det förut. Vårt barn har alltid varit bra på att välkomna sömn lyxigt nog
, men är morgonpigg precis som jag. Men hon är året yngre än erat och vet att det är skillnad på mamma och pappaläggningar. Vi har haft saga på i hennes sovrum sen hon var ca 3 efter att vi gått ut (jag går alltid ut efter 5 min, pappa ligger kvar längre), magiska godnattsagor kör vi just nu.

Hon vill verkligen vara uppe sent. Är inte alls intresserad av att lägga sig. Om inget roligt som ska ske dagen efter..

Det har dock gått okej de senaste dagarna. Idag undantaget. Men hon somnade till slut. Kvart över tio..
Vi har infört belöningssystem med klistermärken och enligt reglerna ska hon inte få något imorgon. Känns taskigt men samtidigt borde vi ju stå fast vid vad vi bestämt.

Känner mig för övrigt som världens sämsta mamma. Läste på 1177 om hur man ska bemöta barn i hennes ålder och jag har verkligen gjort fel så många gånger...
Idag var även sista dagen på förskolan för henne. Kanske därför sömnen var svår.
Jag har oerhört stark ångest inför skolstarten. Tror jag kan dölja det men jag vet inte. Kanske märker hon det instinktivt. Hon är taggad och väl redo egentligen. Har redan knäckt läskoden och älskar att räkna. Men jag är så rädd. Och skör. Och när jag skriver det inser jag ju att det är jag som gör henne otrygg...
Vi ska till VC imorgon för hon har även problem med förstoppning och vi reder inte ut det. Även där har jag gjort samtliga fel...
Så ikväll känns det inte kul.

Tack ändå alla för era tips och fantastiska sd i denna tråd och andra. Det är fan inte lätt att vara mamma

 

[Askur2017]

Men fina du

Det största fel jag kan komma på är när man som förälder väljer att strunta i felen som blir på vägen eller gör sitt bästa för att släta över och förklara bort. När man som du istället väljer självreflektion, vrider och vänder på hur man gjort och kanske kan göra annorlunda framåt gör man i mina ögon helt RÄTT istället!

Vi föräldrar behöver inte och ska inte vara några övermänniskor. Då tror våra barn att även de måste vara övermänniskor i framtiden. Det blir ju jobbigare än nödvändigt för alla inblandade tänker jag! Vi kan väl vara fina medmänniskor istället. I föräldraskapet tänker jag att det är fint att dela sin mänsklighet med sina barn, äga sina misstag, berätta om hur man vill göra i stället, säga förlåt när det behövs… precis som man vill att de själva ska kunna göra genom sina liv sen

 

[vemsomhelst123]

Hon vill verkligen vara uppe sent. Är inte alls intresserad av att lägga sig. Om inget roligt som ska ske dagen efter..

Det har dock gått okej de senaste dagarna. Idag undantaget. Men hon somnade till slut. Kvart över tio..
Vi har infört belöningssystem med klistermärken och enligt reglerna ska hon inte få något imorgon. Känns taskigt men samtidigt borde vi ju stå fast vid vad vi bestämt.

Känner mig för övrigt som världens sämsta mamma. Läste på 1177 om hur man ska bemöta barn i hennes ålder och jag har verkligen gjort fel så många gånger...
Idag var även sista dagen på förskolan för henne. Kanske därför sömnen var svår.
Jag har oerhört stark ångest inför skolstarten. Tror jag kan dölja det men jag vet inte. Kanske märker hon det instinktivt. Hon är taggad och väl redo egentligen. Har redan knäckt läskoden och älskar att räkna. Men jag är så rädd. Och skör. Och när jag skriver det inser jag ju att det är jag som gör henne otrygg...
Vi ska till VC imorgon för hon har även problem med förstoppning och vi reder inte ut det. Även där har jag gjort samtliga fel...
Så ikväll känns det inte kul.

Tack ändå alla för era tips och fantastiska sd i denna tråd och andra. Det är fan inte lätt att vara mamma

Nej det är inte enkelt, och om man själv inte mår bra så är det ännu svårare. Jag tror inte alls du gör ditt barn otryggt. Jag tror det är tusen gånger värre för barn att växa upp och inte förstå att det finns känslor, eller att det inte är ok att vara rädd.
Jag tänker att så stora barn kan man ju diskutera strategier med, vi hade under våren problem med lämning på förskolan med två pedagoger (har varit stor personalomsättning och vårt barn har lätt för separationsångest) sen pratade vi igenom ordentligt på kvällen innan hur vi skulle göra vid lämning om det var någon av de pedagogerna, antingen gick hon med in och hjälpte till med frukost, hängde med städerskan tills nästa pedagog kom vid 7.30 eller satte sig i soffan och läste bok ett tag. Det släppte ganska fort när vi liksom hade en strategi hon kände sig trygg med, det gick från storgråt till ett vanligt hejdå. Skulle ni kunna prata om det och tex kompromissa med saga/ljudbok eller som jag när jag var liten (lärde mig läsa vid 4) få läsa bok tills jag somnade?
Sen har jag som sagt dåligt med råd om sömnen, vår unge har varit uppe till 23 en gång, det var nu på midsommar, de gånger vi låtit henne vara uppe ”så länge hon vill” ber hon oftast om att få gå och lägga sig runt 21 och vanliga dagar sover hon ca 19.30-06.30.

 

[Inte_Ung]

Vi delade upp det på kvällen.
Pappan nattade den äldsta med att läsa bok.
Han såg till att vara klar för natten då eftersom att han ofta somnade även för egen del.
Jag tog den lilla på kvällen.
Sedan så vaknade ju pappan tidigt och tog då båda barnen så att jag fick sova någon timme ostört innan han skulle jobba.

 

[vemsomhelst123]

Hon vill verkligen vara uppe sent. Är inte alls intresserad av att lägga sig. Om inget roligt som ska ske dagen efter..

Det har dock gått okej de senaste dagarna. Idag undantaget. Men hon somnade till slut. Kvart över tio..
Vi har infört belöningssystem med klistermärken och enligt reglerna ska hon inte få något imorgon. Känns taskigt men samtidigt borde vi ju stå fast vid vad vi bestämt.

Känner mig för övrigt som världens sämsta mamma. Läste på 1177 om hur man ska bemöta barn i hennes ålder och jag har verkligen gjort fel så många gånger...
Idag var även sista dagen på förskolan för henne. Kanske därför sömnen var svår.
Jag har oerhört stark ångest inför skolstarten. Tror jag kan dölja det men jag vet inte. Kanske märker hon det instinktivt. Hon är taggad och väl redo egentligen. Har redan knäckt läskoden och älskar att räkna. Men jag är så rädd. Och skör. Och när jag skriver det inser jag ju att det är jag som gör henne otrygg...
Vi ska till VC imorgon för hon har även problem med förstoppning och vi reder inte ut det. Även där har jag gjort samtliga fel...
Så ikväll känns det inte kul.

Tack ändå alla för era tips och fantastiska sd i denna tråd och andra. Det är fan inte lätt att vara mamma

Och nu har jag tänkt på ditt inlägg sen jag vaknade kl 5 (barnet är inte ens hemma och jag har semester , så jag förstår var hennes sömnmönster kommer ifrån) men barn är ju inte något man kan ha en manual till (1177) du känner ditt barn och bemöter det utefter hur du och hon fungerar. Är det något jag förstått av att ha barn är det att de faktiskt är olika redan från start. Precis som vi alla är. Man gör så gott man kan, men att göra fel och kunna stå för det är också något som är viktigt att lära sig. Mitt barn berättade för någon vecka sen att hon hade sagt till sina kompisar att jag var allergisk mot tjat, sen hade hon och en kompis kommit på en plan där de skulle tjata jättemycket på mig och se vad som faktiskt hände (nysa trodde kompisen). Då skämdes jag lite, men samtidigt är jag faktiskt lite allergisk mot tjat och tar mycket hellre ett bra argument och förhandling än att behöva säga nej om och om igen. Sån är jag och det kommer inte ändra sig, jag är för gammal för att ändra mig .

 

[Guldaskig]

Har ni testat att istället för att varva ner på kvällen köra järnet med bus och lek och fysisk aktivitet så hon blir trött i kroppen? Läste någonstans om en pappa som lekte och skojbrottades på golvet med sitt barn strax före läggning för att då somnade barnet mycket bättre.

Absolut inte vetenskapligt men för honom funkade det

 

[Linn-Nora]

Tack för alla era svar sen senast

Jag har läst alla och ska ta till mig dom och testa mig fram

Just nu är allt på paus. Det verkar ha blivit för mycket för henne. Att komma i ordning med sömnen samtidigt som hon har svårt med magen och jag inte mår bra så blev det dumt. Att förskolan är slut och skolan börjar och alla förändringar, plus mitt mående. Jag tror det gjort att hon blivit för stressad för nu har hon börjat med tics.. hoppas att det ska ebba ut när allt lugnat ner sig. Sömnen kanske blir lättare att ta tag i när skolan börjar och det blir mörkare. Hon ska på terapi angående magen. Och jag ska sluta amma mitt minsta barn så jag kan börja med medicin.
Så det är för mycket nu.

Men tack för alla svar