Sv: Vårmammor 2010 del 6
*kl*
Skönt att det verkar gå bra för alla här! Jag är avis faktiskt..Vi har själv ett rent helvete..
Nelly skriker HELA tiden..och jag kan ärligt säga att jag orkar inte bry mig mer..innan var man där direkt, nu låter jag henne ligga och skrika ibland, för jag orkar inte..
När koliken lättade trodde man att nu skulle det bli bättre..och det blev ju bättre, hon började skratta och prata osv. Men nu är det är mest skrik och framförallt gnäll...Nästan så man funderar på om hon har nån diagnos, eller har ont..eller helt enkelt inte är nöjd med livet..
Igår kraschade jag rejält, och sambo fick ringa min kurator. Vi ska dit på Torsdag, för som det är nu vill jag inte mer, inte nånstans. Jag känner mig bara tom och utpumpad. Jag bär och vyssar,har slutat äta mjölkprodukter(som det är nu äter jag knappt nåt alls, jag orkar helt enkelt inte fixa någt) ger och ger men inget hjälper. Hon bara skriker och är missnöjd. Arg är hon också, skruvar sig och rivs och klöser när man försöker trösta henne i hennes utbrott..
Jag trodde aldrig att det skulle vara lätt att få en bebis, verkligen inte. Känner mig bara dum och bortskämd när jag klagar. Men tom min mamma som jobbar med barn har sagt att hon inte förstår hur jag kan vara så lugn, vilket jag varit för det mesta. Men jag trodde aldrig att det skulle vara så här..Det känns som en mardröm som jag inte kan ta mig ut ur. Vill inte att det ska gå ut över Nellys och min relation, hon är ju bara en bebis och gör inget för att vara elak. Men nu känns det som jag inte orkar känna mer.
Jag saknar mitt liv...
*kl*
Skönt att det verkar gå bra för alla här! Jag är avis faktiskt..Vi har själv ett rent helvete..
Nelly skriker HELA tiden..och jag kan ärligt säga att jag orkar inte bry mig mer..innan var man där direkt, nu låter jag henne ligga och skrika ibland, för jag orkar inte..
När koliken lättade trodde man att nu skulle det bli bättre..och det blev ju bättre, hon började skratta och prata osv. Men nu är det är mest skrik och framförallt gnäll...Nästan så man funderar på om hon har nån diagnos, eller har ont..eller helt enkelt inte är nöjd med livet..
Igår kraschade jag rejält, och sambo fick ringa min kurator. Vi ska dit på Torsdag, för som det är nu vill jag inte mer, inte nånstans. Jag känner mig bara tom och utpumpad. Jag bär och vyssar,har slutat äta mjölkprodukter(som det är nu äter jag knappt nåt alls, jag orkar helt enkelt inte fixa någt) ger och ger men inget hjälper. Hon bara skriker och är missnöjd. Arg är hon också, skruvar sig och rivs och klöser när man försöker trösta henne i hennes utbrott..
Jag trodde aldrig att det skulle vara lätt att få en bebis, verkligen inte. Känner mig bara dum och bortskämd när jag klagar. Men tom min mamma som jobbar med barn har sagt att hon inte förstår hur jag kan vara så lugn, vilket jag varit för det mesta. Men jag trodde aldrig att det skulle vara så här..Det känns som en mardröm som jag inte kan ta mig ut ur. Vill inte att det ska gå ut över Nellys och min relation, hon är ju bara en bebis och gör inget för att vara elak. Men nu känns det som jag inte orkar känna mer.
Jag saknar mitt liv...