Sv: Vårmammor 2010 del 6
Nu är ju surrogatmödraskap i den form som bedrivs i indien som miljardindustri inte lagligt i Sverige, så det är en rent hypotetisk fråga.
Om man är så deppig att man överväger självmord pga kronofogden, så rekommenderar jag att man vänder sig till psykvården, inte försöker bli surrogatmamma. Jag skulle heller inte vilja anlita en såpass sjuk kvinna som surrogatmor, risken är ju att graviditeten gör depressionen värre och hon tar livet av sig (och mitt foster).
Jag vet inte om du sett programmet eller läst om surrogatmödrar, men det är inte riskerna med en graviditet som är problemet i första hand, utan hur de indiska kvinnorna lever. De spärras in i lägenheter under hela graviditeten, får inte gå ut och kan inte leva med sina familjer eller träffa vänner. De betraktas enbart som behållare för fostret, så bioföräldrarna träffar aldrig mamman, och under förlossningen bryr man sig bara om barnet, inte hur mamman upplever det hela (hon ska ju inte dö, förståss, men det är ungefär det). Direkt efter födseln tas barnet bort, surrogatmodern får inte t ex bekanta sig med barnet eller lägga det till bröstet.
Skulle jag anlita en surrogatmoder, svensk eller indisk, så skulle jag definitivt inte vilja medverka till att en kvinna behandlas så, och cementera hennes underordnade position i samhället. Då förblev jag hellre barnlös.